måndag 16 oktober 2017

Le... Alltid retar det någon... ☺️

Tog en promenad på lunchen... i med hörlurarna och så klev jag ut i blåsten med min senaste mössa på huvudet. Solen trängde igenom de mörka molnen, blåste tog tag i mig på Stortorget... så underbart! ☺️



Jag gick där och funderade på hur jag svarade en kollega i morse... Hon frågade hur jag mådde... Jag svarade kort och gott: Bra! 😀

Å så slog det mig... att det var bra... det är bra! BRA!❤️

Under många månader och år har jag nog svarat: Jo då, det är väl bra... med betydelsen att det är skit att vara ensam och att jag är less på att leva större delen av kvällarna med mig själv och mina "löss"...🙄

I dag kände jag efter att ordet kom ut att Shit, det stämmer så himla bra...
Jag mår bra...☺️

Jag är lugn och trygg... jag vet vad jag vill ha ut av livet, jag behöver inte lägga en massa onödig energi på att fundera på det... den resan har jag gjort...😁 

Det som är skillnad är nog att jag vet vad jag vill men det är inte samma sak som att inte ha hittat det ännu... men det skiter jag i...😉

Lugn och timid gick jag där i solen med en underbar lista i öronen med lugn och harmonisk musik... löven gnistrade i solen och dess vackra färger förgyllde min själ... Såg på alla människor jag mötte och såg dem i ögonen... vissa tittade bort, andra log tillbaka och en och annan log lite extra...😉

Jag får erbjudande lite titt som tätt om närhet och lite vuxenkul så det är inte det jag saknar i mitt liv... eller saknar... idag känns det inte som en saknad... mer som en önskan... å så får det vara...☺️

Att vara Sarah Emilsson, blondinen från Långbyn... den fartiga och fläktiga tillika lugna och sansade, det är helt okej... nej, det är rent av fantastiskt...❤️

När jag kom in på Köpmangatan och underbar filmmusik ljuder i mina öron sprider sig ett stort leende på mina läppar... I'm blessed!!! So fucking blessed!!!❤️

Jag har allt jag kunnat önska mig... faktiskt...😀

En familj som är fantastisk, älskar dem i alla väder... även om mina killar är tonåringar och slår sig mer och mer fria från mammans "bojor" och det är gruff och tjat och arga ord så älskar jag dem... To the moon and back, a hundred times. ❤️
De är sociala, hjälpsamma, lösningsfokuserade... skolsmarta, nja, det vore väl att överdriva.... snarare street smarta... de vet hur man byter däck, fixar en fastrostad broms på mammas kärra... de vågar sig på att byta en D24 över en kväll/natt och vänder om och riskerar att komma för sent hem för att hjälpa en vän vars bil har rasat eller en flickkompis som inte kommer hem.... Killar som mina vill man ha med sig i ur och skur...❤️

Mellansonen delar min musiksmak och sitter en söndagskväll med mamma och hennes vän och lyssnar på musik... slår på tv'n för att visa en video på YouTube... skrattar och njuter av gemenskapen... ☺️Tittar på Bruce Springsteen på film i vännens mobil men han visar även oss sina favoriter... Det finns inget bättre än när man som "torr" mamma ger ett förslag på en låt och någon dag senare ljuder den om och om igen på hög volym inne från pojkrummet....☺️

Nu har jag kommit till det stadiet där den ena av mina barn sällan är hemma men det är väl bara att vänja sig... han ska väl snart flytta till eget... mammas bubbe... men han får stå ut med att mamman ringer och kollar läget när han inte svarar på sms... Saknar ju honom en del...❤️

Jag blir glad av en fråga på sms om den yngsta får åka till det omtalade Marieberg fast han vet att jag inte gillar det.... men det är hans stora intresse och han har mekat bil halva dagen för att få bilen i sådant skick att den inte stannar på vägen dit eller hem... Han frågar och det glädjer mig... sen har vi inte samma åsikt men just då så är jag glad att han kommunicerar med mig...☺️

Jag har tjatat om mina vänner många gånger... men de är fantastiska!! De som står ut med mig trots att jag inte lever det liv som just de tycker är det rätta... men de stöttar mig ändå... Trots alla knäppa val jag gör... trots att de vet att jag blir sårad av de val jag gör så dumförklarar de mig bara lite grann... Många var hemma i fredags och skrattade med mig... spelade spel... åt god mat... socialiserade... Wunderbart!!!❤️



Sen får vi inte glömma alla underbara män som uppvaktar mig... med fina ord och annorlunda bilder... så kallade DickPics... 😂
Det finns en och annan som faktiskt är seriösa i denna värld av singla och mindre singla män... 😉
Jag skrattar och ler och njuter av att vara uppskattad men även en blond som jag fattar att det är på skoj... Män som måste skicka bilder på sin helighet utan en efterfrågan är inget för denna självständiga donna... jag vill iofs ha något mer att hänga i julgranen... en annan form av kulor... en man som står kvar och inte bara tittar in på kaffe med dopp... en man som kan slänga mig över axlen, ge min mysiga rumpa en smäll, kyssa mig bortom all sans men också som vågar trycka upp mig i ett hörn och fråga vad jag sysslar med... men som sagt det är en önskan, ingen kravlista... det blir vad det blir och det blir bra det med... den dagen det blir... ☺️

Gåendes på Köpmangatan så ler jag... först mitt lilla leende men sedan så inser jag just allt det här och med musik från Transformers i öronen så kan jag inget annat än att stor-le... med hela registret... Det där leendet som många finner... vackert... har jag hört... glittrande läppar i ett stort leende...💋

Jag är glad och jag trivs med mitt liv... ❤️


fredag 6 oktober 2017

Noll panik...! ☺️

Sitter vid mitt köksbord, ensam med JBL'n på... min feelgood-lista poppar på lagom ljudnivå då huvudet har haft besök av demoner den sista veckan efter visdomstandens hål... blottat ben skapade en värk som var jämförbar med värsta mensvärken från helvetet... Har levt med Mr Ipren och hans två fruar, Alvedona och Alvedonis... fick ett chockartat besök av deras kusin, Tramadol, men han skapade kaos likt en baksmälla från det tequila-race jag en gång hade nere på Tre Krogar med Anna och Lina i början på det ljuva 90-talet... 😂

Middagen är avklarad, sonen och flickvännen åkte till sig, kompisen med dotter drog då jouren kallade... de hann i alla fall få mat i sig...  ☺️

Ljusen brinner i alla mina små fina lyktor... tände en massa ute hos Johan, ett ljus för alla en var som finns på andra sidan... alla våra änglar som inte längre vandrar bredvid oss... ❤️



Barnen är ute och jag har någorlunda koll på dem... har hotat att dyka upp i någon form av TellieTubbies overall och skämma ut dem om de inte sköter sig... 😂

Sitter vid köksbordet som sagt... 


... tekoppen är så klart med... man vet ju aldrig vad som kan hända när man är tonårsförälder... 🙄

Det som slår mig är att jag har ingen panik eller ångest över att jag inte har något att göra en fredagskväll... 🤔

Jag njuter av mitt eget sällskap... njuter av att jag hade sällskap en stund... ❤️

Förr mådde jag dåligt om jag satt ensam... tyckte synd om mig själv... hade lite smått panik över vad alla andra gjorde och tänk om jag missade något roligt om jag inte var ute på krogen eller umgicks med någon... upplevde en psykisk stress men den finns inte idag... ☺️

Just i kväll gör det inget att ingen annan slåss om dippen eller gör en Johan-dippning... ja, inget snuskigt nu då... vilka 
tankar ni har... 😉😉😉
Han tog med sig halva dippskålens innehåll på ett chips... 😂

Ingen tjafsar om vilken film vi ska se... eller puttar på mig för jag andas lite djupt och gör sådana där manliga ljud... 😁😁

Nej, ikväll är det okej att vara ensam... och imorgon ska Fröken Strul upp från vattnet... 😃

Over and out from the evil twin ❤️



torsdag 21 september 2017

Vart finns grodan kan man undra...? 🤔

Min fråga är: är alla vettiga män upptagna? 
Det känns så just nu... 🙄

Man ska inte leta, det har jag hört, ska låta honom komma till en... 🤔 men tänk om han tänker samma sak... 😂

Jag har ju ett bristande tålamod, är alldeles för ivrig, troligen törstande på lite närhet och kärlek och då blir man lite aningens ivrigare än andra... 😁

Det finns massor med vanliga trevliga män där ute men finner jag dem attraktiva... näpp, nope, nix, njet, no no... 
Det sker något i vissa möten som gör att en attraktion uppstår och så är man igång... ☺️

Jag får ofta höra att jag är så läcker, så snygg, har ett leende som fångar in personen... att mina ögon är så fantastiska med mina röda glasögon... min blick asså... Klart att jag suger i mig... ☺️ är ju inte dummare än så... 

Jag är spännande, har svar på tal, vågar vara utmanande men bara fram tills han inser att jag är krävande, ivrig och vill ha raka ärliga svar... Jag är en bulldozer med hjärta, jag är kommunikativ och vill ha svar, inte tystnad... 

När jag då och då springer in i en man som vågar svara upp på mitt ibland muckande svar eller när jag har haft en dag då "vänner" pissat på mig och lina svar är lite taggiga, ja då klickar det någonstans i mig... då ler jag... blir glad och så är vi igång... 😁

Chattar, pratar... bilder utbytes, meddelanden åker fram och tillbaka... dejter planeras... när det då helt plötsligt blir en tystnad så undrar man ju vad som hänt... 
Eftersom jag är som jag är så frågar jag ju rakt ut... ställer de där jobbiga frågorna å då så passar jag plötsligt inte in... 😔

Ska jag skämmas för den jag är..? Hur mycket ska man ändra på sig själv för att passa in i pusslet? 🤔

Klart att jag reser mig igen... 😃 för sådan är jag men visst tar det på ens självförtroende och jag börjar tvivla på mig själv... det skadar när människor är obetänksamma och klumpiga... 

Man kan inte tvinga någon att gilla en eller älska en, så är det... men man kan önska att folk tänkte lite mer eller vågade vara ärlig och stå för sina val de gör... 

Nu ska jag kliva upp, njuta av att det är fredag... njuta av att jag är jag och att jag faktiskt älskar mig själv... ❤️
Stöddig och snygg, läcker och dryg, spännande och muckig men ack med ett hjärta så stort som havet... ❤️

Ha en underbar helg!! 





torsdag 7 september 2017

Ler men insidan är ledsen... 😔

Att vara ensam förälder är skit mellan varven... oftast går det bra... men så faller vardagen på en grästuva och hela vagnen tippar...
Höbalarna som är så fint insnurrade i rosa plast faller handlöst ut över vägen och blir hinder för all trafik... 😔

Att det ska vara så svårt att behålla lågan brinnande när en tornado kommer inglidandes... 
Precis före stormen är det lugnt... när fronten kommer... å så är det i landet Sarah också... 
Man tror att huvudet ska kunna hålla sig ovanför vattenytan, känner att man är stark och glad... man kan ibland se på vattnet att det kommer en större våg... man är beredd att lyfta med den... låta huvudet fortfarande hålla sig torrt.. men så inser man i all förskräckelse att fötterna är fastkedjade och man kan inte följa med vågen... det gäller att så snabbt som möjligt dra ett djupt andetag och behålla lugnet tills vågen har dragit förbi... tills man kan fylla lungorna med syre igen... 🤔

Så känns det ibland i min värld... Jag vet och kan se på molnen att ett oväder är på väg in och är förberedd. Har surrat fast studsmattan och båten... tvätten är intagen och ligger i en hög i väntan på att mamma ska komma och vika den... ☺️

Men när det är strålande sol och det plötsligt börjar regna på mig där jag ligger naken på solsängen... Slår upp ögonen och det är kolsvart på himlen... tagen på sängen helt enkelt... 💦💦💦

Då har jag svårt att snabbt som faan samla ihop mig och vara logisk och lugn... då forsar känslorna över mig och jag blir absolut inte den mest logiska mamma på detta jordklot. 😔

Det är då man inte är så glad över att vara änka... att inte ha den andra föräldern där... ingen att dela förtvivlan med eller ringa och rådfråga...
Speciellt inte på natten, då kan man inte ringa och väcka någon vän för att få gråta mot dess kind... 😢

Att stå där ensam tar så mycket på krafterna... 😔
Känner mig så maktlös och sårbar... jag vill bara skrika ut sin frustration för plötsligt kommer sorgen som en cyklon... sorgen efter Johan... 

Den kan jag hantera idag men då, när det gäller mina barn, då är saknaden så ofantligt stor... ❤️ för där räcker jag inte till... 😔 jag är inte pappa Johan, jag är mamma Sarah... och i vissa situationer räcker jag inte till, det behövs en pappas handlag... ❤️

En mamma är en mamma och en pappa är en pappa... vi har olika roller i livet men jag försöker att vara båda... Nog för att jag är schizofren av mig men där tar det stopp... även för mig... jag har mina begränsningar... 😆 


En trött mamma som älskar sina barn över allt och går genom allt för att finnas där för dem... men även en älskande mamma tappar tålamodet och brister... ❤️

I dag ler jag men härom natten grät jag av saknad efter den man som en gång var min man... ❤️ barnen pappa ❤️

Där och då var jag ensam... förskräckligt ensam... och visste inte vad jag skulle göra... hade inga bra verktyg... mitt inre såg ut som mitt garage gör... det finns verktyg men de ligger inte på rätt plats, de är gömda under allt skräp eller ligger i en A-traktor... de finns inte när man behöver dem... 🤔

Å så var det denna kväll/natt... men att andas och lyssna och sedan låta det vara tills ångesten har lagt sig... de där berömda 24 timmarna... 
Att sedan en vän var vaken och kunde lyssna på den gråtande mamman vsr ju en tröst... ☺️

Lösningen kommer, det gör den alltid... kanske inte som man har tänkt men tror man, ja då kommer den... ☺️




lördag 2 september 2017

Positiva Fredag/Lördag v 35 👊🏻

Var modig och mötte mitt "monster"... 👊🏻
Vågade stå upp för mina känslor, vågade vara mig själv ❤️

Fick ge en vän det jag alltid har fått och som jag bara älskar ❤️ och tror att det uppskattades  😃

Vin, choklad och samtal i en soffa ❤️

Arbetat med min bror ❤️

Skrattat med vännen Åsa över min muppiga, underbara son Ville och hans fantastiska förmåga att uttrycka sig i ord och kroppsspråk ❤️😂
Scenen borde vara hans arena ❤️

Mandala Madness 🙏🏻

Cyklat ☺️



torsdag 31 augusti 2017

PositivaTorsdag 31/8 2017

Sovmorgon, så jag tittade på Nyhetsmorgon 😃

Njöt av en Pigall till fikat ☺️

Slängde ihop lite fröknäcke även idag 👊🏻

Fick njuta av samtal om livet vid mitt köksbord ❤️


onsdag 30 augusti 2017

PositivaOnsdag 30/8 2017

En bra dag! ☺️

Frukost vid mitt köksbord ❤️

Har haft ett leende på läpparna nästan hela dagen... ☺️

Bakat fröknäcke till min vän och till min tomma burk ☺️

Katterna våra, har flyttat till min mamma för att mina lungor ska må bra ❤️

Monterade upp skåpet i köket 👊🏻😎

Svärmor kom på besök med nybakade bullar så det blev en mysfika ❤️

Samtal i olika former med vänner ❤️


tisdag 29 augusti 2017

PositivaTisdag 29/8 2017

Är tacksam för mitt arbete där jag får göra nytta... Satte mig i en "ny" grupp på fikat... ☺️

Fick njuta av en fika/middag med vännen och hennes barn❤️

Gjorde mitt första pass på Poledance och det var såååååå jäkla kul!!! Så nöjd och impad av mig själv hur jag på en timma lyckades svinga mig runt stången och fånga upp kroppen med knä/ben och hålla kroppen ut från denna silvriga stång... ☺️😉



söndag 27 augusti 2017

Änkans öppna bok ❤️

I dag är offerkoftan på... Storlek XXL! 😔

Jag borde vara glad och det är jag... innerst inne... men i dag har det varit en dag med många känslor... 🙄 och förskräcklig många tankar... 

Kanske är det en kombo mellan en vecka i sängen/soffan/solstolen med lungor som då inte har samarbetet alls och insikten att detta var det sista stora projekt som Johan och jag planerade... ❤️

Han fick inte vara med och slutföra det... det fick jag styra upp själv... 🤔

Jag får dela detta med mina barn och min familj... men långt där inne vill jag ju dela detta med någon speciell... 

Lite för mycket motgång tillsammans med "tycka synd om mig själv" har nog fått ned mig ett steg på livets trappa... 😔

Alla runt omkring mig är så jävla lyckliga... håller handen, mojsar och far på förbannade semestrar medan jag kämpar på med min egna berg o dalbana... De ler och pussas, kramas och får sex, lever livet och planerar för framtiden... 

Raljerar, det är jag fullt medveten om men det känns som att jag är den enda i världen som ingen älskar... förutom mamma och pappa, mina barn, släkt och vissa vänner... ❤️

Borde vara så tacksam men varför i hela friden är jag inte det då...? 
Påminner mig varje dag vad jag har att vara tacksam för men i dag föll jag som en sten ned i vattenpölen... 💦💦💦

Kanske var det insikten när älgen klev upp mot vägbanan i natt och jag körde alldeles för fort och hade aldrig hunnit stanna i tid om den inte hade varit så långsam... 
När jag såg ögonen på djuret och den stora kroppen röra sig mot min bil, som for fram på kommunvägen, i alldeles för hög hastighet... så hann jag tänka så mycket... 🤔

Är det min sista tid här på jorden? Ska jag få möta Johan..? 
Lämna mina barn kvar ensamma, utan någorlunda förälder kvar...? 
Ska mannen som jag under så lång tid kämpat för, stå kvar med mina/våra hårda ord som det sista mellan oss...? För att vi inte längre pratar med varandra... 😔 

Offerkoftan är sååå stor och varm ikväll när jag summerar dagen... grinfärdig trots att altandörrarna äntligen är insatta efter en massa krångel då jag bor i ett hus som är utbyggt en fyra gånger... 

Lösningar som på 70-talet troligen var bra och byggarna i byn tog vad de hade för virke... 😂 Det gick elkablar där det inte borde, som vi fick leka detektiver för att hitta rätt propp till då originalschemat är från 1967-isch... ☺️
Så vi har kopplat om, dragit nya rör... 😃

Vi har inte rykt ihop... pappa, bror och jag... Två av barnen har varit med och hjälpt till... jag är tacksam men ändå så tom och ledsen... ❤️

Jag börjar tvivla på mig själv... att det är  något fel på mig när man aldrig duger fullt ut... Att man bara duger att "leka" med när man inte har något annat till hands... eller när man bara vill vara vän men njuta av det där som finns inom en kärleksrelation... 
Börjar fundera om jag har för stora krav... ? 🤔
Kan jag inte bara vara nöjd...? Sluta jaga det "perfekta"...? 

Nej då... jag vet att jag är okej... har bara träffar på slemråttor som anser att jag är tråkig eller slempaddor som finner mig attraktiv mellan varven men står inte ut med mitt humör eller att jag är intensiv... FÖR DET ÄR JAG!!! ☺️
Men det är ju inte allt... det finns sidor hos mig som är alldeles, fantastiskt underbara... ☺️☺️☺️ 

Så nej, det är inget fel på lilla jag... så i dag summerar jag dagen så här:

Tacksam för all hjälp jag fått ❤️
Tacksam för den relation jag har med min bror! ❤️
Tacksam att jag lever och inte sitter hos Johan utan är med mina älskade barn ❤️
Tacksam för att dörrarna äntligen är insatta i köket! 👊🏻
Tacksam att jag klarat mig undan alla de träskpaddorna som jag fallit för... 😂
Tacksam för min Anna, min Lola o min Majsan som finns där i alla väder. Älskar er! ❤️
Tacksam för att jag får sova i min säng, med min kudde och att TV'n är ett trogen sällskap...! ☺️

I morgon tar jag inte på mig offerkoftan och kanske kan jag hålla mig ifrån att bli osams med någon för att mina känslor sitter på utsidan... ☺️
Ska göra ett allvaligt försök att vara trevlig ... 😁

Imorgon ska jag få träffa mina "änkor" och mysa... ❤️ Få stöttning och kärlek, värme och omtanke... för solen skiner även när det är jobbigt... ☺️

"När det är lätt är det rätt..." 

Jo rå så att... 😂😂😂 lite utmaning behövs men man kanske inte behöver bestiga K2 varje vecka... lite räkmacka vore ju najz ibland... 

Over and Out from Dagens största ägare av offerkoftan!!! ❤️








lördag 26 augusti 2017

PositivaLördag 26/8 2017

Dagens höjdpunkter: 

Orkade gå i skogen och fyllde svampkorgen med det gula guldet... 🍄🍄🍄

Umgåtts med min bror och hans tjejer ❤️

Njutit av solen medan jag rensade svampen... 😃

Påbörjat rensningen inför morgonens byggstart... 👍🏻

Fått energi av min mans underbara släkt ☺️❤️

Vann i mini-kubbsturneringen tillsammans med Magdis 👊🏻👊🏻👊🏻

Fick alla mina tre grabbar på kort ❤️

Får bekräftat om och om igen vilka underbara killar jag/vi har ❤️

Omtanke från vänner som kollar att jag är  okej i lungor och själ... ❤️ Som håller koll på mig... kvinnliga som manliga 🙏🏻

Har varit saknad ute på sjön i dag och det ger hjärtat energi... fick frågan igår om att följa med ut... Att vara efterfrågad värmer enormt..!!! ❤️ 


fredag 25 augusti 2017

PositivaFredag 25/8 2017

Vaknar med lättare lungor... 😃

Fido sköter dammsugningen perfekt... 😄

Vågar vara ärlig med mig själv gällande en viss insikt... ❤️

Tagit bort energitjuvar... 👍🏻

Sovit i solen... ❤️

Pratat med en vänner... 😃

Sonen handlade... ❤️

Den ena andra sonen tagit ett stort steg idag och var väldigt modig... ❤️

Lagat mat till mig, sonen o hans flickvän... ❤️

Tycker att det är kul när Kimmie, den fulaste hunden i historien, kommer... 😂

Vågar tänka, vågar vara ensam med mig själv... 🙏🏻


torsdag 24 augusti 2017

PositivaTorsdag 24/8

I dag har jag uppskattar: 

Te på sängen ❤️ med följdkommentaren: det var så lite så... ❤️

Min Mandala Madness ökar denna dag oxå... är glad att det finns beskrivning på YouTube... 😁

Skrattat hest åt Bröllopsfotografen... 😂

En vän som ringde o kollade läget... 😃

Kunde sitta ute en stund o njuta av vädret, min ljudbok o en fikastund... ☺️

Sonen gjorde något stort oh modigt... ❤️

Att jag har valt att ha många filmkanaler att välja på när jag inte orkar så mkt mer än att flåsa mig ned till soptunnan och tillbaka... 😀




onsdag 23 augusti 2017

PositivaTisdag 22/8

Solen skiner...

Sov länge... 

... vaknade av vännens mess: Hur mår du? ❤️

Min tekopp & jag...

Orkade hängande upp tvätten...

Samtal med en vän...😊

Blomsterbud från vänner med budskap som värmer... ❤️

Sonen hjälper till att hämta hem den yngsta sonen... ❤️

Har fina vänner... ❤️


PositivaOnsdag 23/8

I dag har jag varit tacksam över: 

Mediciner i Sverige är överkomliga...

Fick en läkarkontakt snabbt och fick nya mediciner... 🙂

Sett på otroligt bra filmer under min konvalescens... ☺️

Bra samtal med en god vän... ☺️

Sonen handlade ❤️

Min Mandala Madness ökar flera varv varje dag... 👍🏻

Föll ned i ledsamheten men reste mig snabbt från gyttjan o påminde mig själv... 

Fick mina vandringskängor o de är perfekta... gått in dem som man gjorde med fotbollsskorna... 😂

Låg ute i solen o flämtade i bikini... 😊

Njuter av min LadyBug som sköter gräset o Fido som dammsuger varje dag... 👍🏻

So I'm blessed ❤️

tisdag 22 augusti 2017

PositivaMåndag den 21/8

Haft möjlighet att se på film hela dagen... 📽

Njutit av min fina mugg med te i... flera gånger under dagen... ❤️

Har inte magsjuka... 👍🏻

Kommit några varv på min Mandala Madness filt... ☺️

Sonen fixade middagen... ❤️

Samtal med barnen... 🙏🏻❤️

Solen sken!! ☀️☀️☀️

Har medicin mot den "onda"... ☺️

Har LadyBug som klipper mitt gräs.. ☺️

PositivaSöndag den 20/8

Tacksam för att jag kunde cykla till mina vänner någon mil bort... ☺️

Glad för att jag klarade av att klicka ur mina bike-skor från tramporna... 👍🏻

Fick fika med vännerna vid deras köksbord som många gånger förr... ❤️

Njöt av den fina temuggen jag fick av min vän... ❤️ otroligt god att dricka ur... ☕️

Legat på altanen och lyssnat på smattret från regnet mot plasttaket... 🙏🏻

Fått varit ett stöd och samtalspartner... lyssnat och funderat på livets olika vägval... ❤️

Fått suttit bredvid sonen i bilen... 🚘



söndag 20 augusti 2017

Ny taktik!!! ☺️

Ska det ske en förändring så får man fixa det själv... ☺️

Sårad i hjärtat och själen, knät värker som faan mellan varven och jag är gnällig som bara den men nu väljer jag en annan väg... 😄

Varje dag ska jag skriva ned allt positivt jag har upplevt från det att jag kliver ur sängen tills jag kryper ned med Shrek och Åsnan... eller om det är Mumin... 😉

Jag ska strunta i det negativa och låta det glada, vackra och underbara som händer i mitt unika liv få styra mig in i framtiden... ☺️

Jag har lätt att fastna i ältande och tar allt för ofta på mig offerkoftan... 😉 den värmer fast på ett destruktivt sätt... 

Ska det ske en förändring så måste jag börja någonstans... och jag börjar med mig själv så klart... någon annan kan jag inte förändra... påverka kanske men inte förändra... 

Jag väljer att minnas och tänka på beachvolleybollsmatchen vi spelade i går... en match som slutade 1-2 till något lag... Kul för dem! ☺️

Många skratt, god mat och underbara vänner som hjälpte till att städa undan ute på altanen efter partajet... 🙂

Två av mina söner var med och det gladde mig otroligt... ❤️ 

En toppenkväll som avslutades med musikquizz på min musikanläggning ute på altanen....!!! ☺️

Allt det där kommer jag minnas... inte att jag schabblade ut te på golvet, hes som en rökare, att jag slog omkull glas med vätska i, att sonens Atraktormotor skar, att torktumlaren behöver en servicetekniker och att min vän tycker att jag har skräpmusik på min musikquizzlista... 😂😂😂

Nej, det där kommer jag glömma bort i förmån för att väninnan landade på rumpan i "blöthörnet" mer än en gång... ☺️☺️☺️

I dag lyckades jag cykla med mina nya bike-skor... kunde koppla loss dem utan problem... mös med mina vänner vid deras köksbord... Låg ute på altanen och lyssnade på hur det regnade på plasttaket... Fick en fin kopp av min vän ❤️ och den är ljuvlig att dricka ur... ❤️
Sonen kommer upp och tittar in i sovrummet och tackar för maten ❤️

Jag är så rik!!! ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️



måndag 7 augusti 2017

Lev! I morgon kan vi vara döda... ❤️

I går vid mitt slitna köksbord så fikades det... Hela två gånger... 😁

Ena gången så tog alla schackrutor mer eller mindre slut... eller de sista stackarna skickades med hem i en burk... ☺️
Vid det andra tillfället så bjöds det på biskvi men jag tog ingen... den ligger kvar ännu... 😉

Vid båda tillfällena diskuterades livet.... relationer dissekerades... analyserades...

Med skratt och ibland rynkor mellan ögonbrynen kom vi fram till mycket men samtidigt ingenting mer än att livet inte är så lätt alla gånger... och att man kan sitta mindre bra... 😁

Har fått höra den sista tiden att jag visar en bild på fejjan och en annan IRL...🙄🤔

Hmm, vet inte om jag håller med riktigt...  men med den hastighet som jag lägger upp saker så är det kanske lätt att missa några inlägg...😁
Tycker nog att jag påtalar både när jag inte är på topp eller när jag är glad...
Problemet kanske är att jag slänger in en fin bild från sjön under tiden som livet är tufft men det är för mig livet...

Livet går ju inte alla dagar i moll även om helheten inte riktigt går som jag vill och önskar... kan ju inte gräva ner mig...

Det var samma sak efter Johans död... jag skrattade rumpan av mig dagen efter till ett YouTube-klipp men det betydde väl ändå inte att jag inte var förkrossad över att min man var död... ❤️

Jag har inställningen att om det händer något roligt så njut... lev den stunden fullt ut eftersom det kommer en stund där du kanske inte kan andas över huvudtaget... Har du då levt och njutit en stund så har du kanske fyllt upp förrådet med energi så du kan klara av den där tuffa stunden...
Så tänker jag...☺️

Vad vi kom fram till var att jag kunde inte sätta fingret på vad som saknas i vissa relationer för att det ska bli en Jack Pot...

Eller är det vad som kallas för dejting... ? Tiden fram tills man kommer på det...? Men ibland vet man direkt att det inte är aktuellt och ibland så vänder en vänskap till något annat.... Har hört att allt kan hända...☺️

Det tråkiga är väl när man som jag är i fel tid och med bevisligen med fel karl... 😔men det är väl bara att borsta av knäna och resa sig igen... 🙄 har jag hört...

Å där kommer åter frågan in... vad vill man då ha...?

Nu får ni tolka denna bild rätt.. det handlar inte om förnedring eller misshandel kan jag då förtydliga direkt...
Det handlar om kärlek, respekt och spänning... ☺️ och det får man inte med alla... 

En ingrediens kan ibland saknas och då är det som att baka Märthas skurna chokladkakor utan ägg eller bakpulver... då blir det något annat... 😁 Inte det man letar efter... men ibland kan det blir bra ändå... 
Om man tillför lite lakritspulver men inte för mycket... eller så ska man ha i mer så det passar in i mitt liv... ☺️ beror ju på om man gillar lakrits eller inte...  😉



Livet är en resa och vi svänger lite till höger och till vänster... eller svänger om helt i en rondell och klivet ut som transa eller homo... Allt är okej om det är vad man vill själv...❤️

Kan jämföra mig själv med hur jag var i höstas... ledsen och krossad... ny i spelet...😔

Nu är jag ledsen och krossad men jag står stadigt jorden och älskar nästan hela mig själv...☺️

Jag har lärt mig att le o njuta av livet även när det blåser storm... då surrar man fast sig själv lite mer... 😉

Påminner mig om alla fina människor jag har runt omkring sig som står kvar trots en ibland arg och förvirrad och vilsen Sarah som kan vara en riktig bitch.... 😂Som kan säga dumma, mindre välplanerade saker... rent av elak och spydig kan hon vara men då har hon troligen mött på en tyst och okommunikativ patrull... 😔
Då fallerar även hon... denna knäppa varelse.. denna aningens muppiga tjej...☺️

Men jag går All In för jag vill inte stå om några år och fundera på varför jag inte sa eller gjorde så...  🤔

Varför jag lät någon slippa igenom nätet för att jag var feg eller inte sa som jag kände... 🤔
Hellre satsa och förlora än att sitta fegt kvar och undra hela livet vad det kunde ha blivit...

Nej, hellre leva och älska och riskera att bli sårad... för vågar jag inte kanske laxen tar sig ur nätet och försvinner ifrån mig... 

Å gör han det så kommer det troligen en vacker röding efter ett tag och smakar på mitt bete... eller så är det så att jag fastnar i hans håv... ☺️ 
Den som lever får se och trots tårar så lever jag med er alla runt omkring mig... ❤️ 
Samt en ängel som måste undra vad jag håller på med... för "hur svårt kan det vara...?" ❤️

Han bestämde sig att denna där rödhåriga donnan skulle han ha å så blev det... 😁


Over and out from the Bitch from the long village...

onsdag 19 juli 2017

Insuper morgonens tystnad...

Vissa sover, kanske ligger nära och myser... Andra smyger hemåt efter en bortamatch... Några ligger kvar med ångest över vad man har gjort under natten... En del är nöjda och kliver upp med en känsla av glädje... 

Alla är vi olika i herrens hage och tack gode Gud för det... ☺️

Sitter ute och njuter av morgonens sol, tystnaden som är rätt så skön efter gårdagens larm från ett partande Malung... sorlet från musiken och den levande citykärnan har lagt sig... 
Nu hör man måsarna och klirret och knarret från husvagnarna och husbilarna som långsamt börjar vakna till liv... ja, inte fordonen utan de som bor och sover i dem... 
Vare det är hemma eller bortamatch.... 😉

Sitter med virkningen i knät, ljudboken på och bara är med mig själv... 
Hamstern har jag sålt och det är väldans skönt... ❤️

Visst, livet är inte som jag kanske skulle vilja det men det är okej ändå... 
Det är fortfarande mitt liv, jag har bestämmanderätt över det även andras olika nycker och påfund påverkar... men jag låter dem inte styra... ☺️
Det gör jag... och den känslan är rätt najz... ☺️

Kroppen är lite "sleten" idag efter lite övningar samt många bra danser igår kväll vid Orrskogens olika dansbanor... 

Sex stycken att välja på... massor med dansanta och glada människor... 😃

Jag insåg att när man sällan själv blir uppbjuden, deras förlust... 😉, så bjuder man upp de män som är några år äldre... De blir väldans glada när en yngre, snygg donna som jag ger dem lite uppmärksamhet... 😉
Så det är en "winn winn" situation... 

Jag får dansa... virvla runt i buggen, våga spexa och leka... le och skratta... Få närhet och kroppsvärme i foxen... ☺️

Alla vet hur viktig en kram kan vara... eller är... att 20 sekunder i famnen på en annan kan ge otroliga 
konsekvenser... ☺️
Hur bra mår man inte då efter ca sju minuter i en annan människas famn...? Lite eller mycket gnuss beror på kemin... beror på vad man vill få... 

Man behöver ju inte hångla som om det vore den sista man kommer att få.... sista chansen att få sig ett ligg... 
Det går att bara glida runt på dansgolvet och göra en vanlig hederlig fox... man är lika lycklig för det om den fungerade bra... men ibland vill man gnussa, smeka, låta benet tryckas upp mellan den andras... vara lite mer intim... men då är båda med på det och så kan det sluta i en bortamatch... 😉 om båda vill... men det är ju inte så att alla bra foxen avslutas på sådant sätt... även om ryktet säger att kondomerna är slutsålda på ICA Malung... 😂

Nu säljs de öppet inne på området istället... 😂



Ja, sannerligen en intressant vecka i dansens spår... 
Många insikter, många tankar, en hel del saknad... ☺️

Livet i en husvagn med vänner har varit great... än så länge har vi inte slagit ihjäl varandra... kankse beror det på vädret, vad vet jag... 😄

Några dagar kvar... i dag ska cykeln få leda mig genom denna metropol... 😀

Stanna upp och insup livet!! 
Sälj Hamstern, våga satsa... risken att misslyckas och bli sårad finns allid men chansen att faktiskt skrapa fram tre klöver på lotten finns JU!!! ... ☺️
Öppna upp och låt livet berika dig. 

I fadern och sonen och den helige andens namn... Amen! ☺️



lördag 15 juli 2017

Jag mötte en man....

I går mötte jag en man.... 
Han klev fram och hejade igenkännande på mig... 
Jag som brukar vara en hejare på ansikten stod som ett vackert fån... 🙄
Kunde inte hitta denna man i mitt arkiv av minnen... 
Först hörde jag inte vad han sa att han hette på grund av stojet omkring oss... så han upprepade sig... 

😱😱😱

Det var han.... han som överlevde Johans och hans olycka... 🙏🏻

Han kände igen mig och kom fram och sa hej... ❤️

Det var en konstig men fantastisk känsla att få krama om denna man... han som trotsade döden och vann livet.... 
Det fanns inget jobbigt i detta även om han blev rörd till tårar... kanske för att jag verkligen var glad att se honom... 
Det har gått tre år sedan jag såg honom den där dagen vid mitt köksbord... vi pratade gott i fem-sex timmar... ☺️

Han berättade att han sett mig förra året här på Allsången men valde att inte gå fram för jag såg så glad ut.... 🙏🏻 och han ville inte störa... 

(undrade just om jag såg ledsen ut denna kväll... 🤔) 

Tänka vad livet erbjuder oss... ❤️ och just detta ögonblick ville jag dela med mig av... ❤️






lördag 1 juli 2017

I goda vänners lag... ❤️

Jag skryter ofta över mina fina vänner.. de finns i vått och torrt, i upp och nedgång... kanske inte alla men de som verkligen betyder något... ❤️

Jag bara älskar när de säger: Förlåt Sarah men nu kommer jag vara rak och ärlig... å så kommer det en sylvass kommentar med ett innehåll som oftast är helt korrekt...  ☺️

En tanke slog mig, vad vänfattig jag skulle vara om jag varje gång någon sa obekväma saker, reste mig och gick... som många gör fast kanske inte just i den sekunden... men senare... 🤔

Jag har ett stort hjärta, vill jag tro... 😁
Många får plats där... även de som ibland behandlar mig mindre bra... men har jag en gång älskat en person så finns det alltid speciella band kvar... ❤️

Det fick jag höra igår... att jag måste mer eller mindre rensa ur mina lådor i mitt hjärta... de små olika rum där olika personer huserar... 🤔

Det är med värme de säger dessa hårda ord... och jag tar dem till mig och funderar hur jag ska agera efter det...  🤔

Det jag vill understryka är att de står där även när det blir obekvämt... alla gör inte det... de flyr undan... tystnar... och vill man såra Sarah Emilsson så är det exakt så man ska göra... 😔

En annan filur i mitt liv fick sig en avhysning av lättare mått via mess häromdagen då mitt liv var i en svacka och jag tänkte stilla att där försvann han... men istället kom det tillbaka: Jasså, är det en sådan dag idag... 
Lätt chockad insåg jag att han stod pall för mina "fina" ord... 😁 Kredd till honom... ❤️

Handlar inte vänskap om att ge och ta..? Även om jag inte gillar vad mina vänner säger alla dagar, så vet jag att de flesta gånger så menar de väl... 🙏🏻❤️

Vänskap handlar även om att förlåta och be om ursäkt... åt båda hållen... 
En vän kan bete sig illa och man kan bli irriterad på den men vänd blicken mot dig själv ibland också... ☺️
En salonsdörr kan öppnas åt båda hållen... så se upp för att kasta sten i glashus... 

Äh, nog med predikan och moralkärringar... Ut och krama om den ni älskar, be om ursäkt, säg förlåt om det känns rätt... lös problemen... prata... älska... håll handen... dela varandras issues men håll för faan inte käften... 

Inga världskrig har lösts med tystnad... å andra sidan har det nog inte startas krig med tystnad... eller kanske... för då gissar man sig till vad det andra landet tänker och gör... å så slår man på stora trumman och vips så är kriget igång... fast den andra bara släppte en fis... ☺️

Nu ska nästa kakplåt in i ugnen... Brysselkexen är efterfrågade till kaffet denna morgon... ❤️

Må väl och gå i frid och kärlek... ❤️❤️❤️



tisdag 27 juni 2017

Emilssons Veranda ❤️

Sitter på min älskade veranda... ❤️ 

Funderar på alla mina människor i mitt liv... 
Vilka som har en naturlig plats, en given plats... ❤️ 
Vilka som är på väg in... och vilka som är på väg ut ur mitt liv... 🤔

Jag har så fina vänner som finns i vått och torrt men jag har också filurer som inte finns där alla dagar men skulle komma om det kniper... ☺️

Vissa är så ärliga att det ibland känns som en örfil när deras åsikt lägga fram... men det fina i kråksången är att de står för vad de säger, de vågar vara ärliga, de vet att jag står kvar vid deras sida som deras vän även om vi inte har samma åsikt... ❤️

När man är ärlig så stärks banden, tilliten ökar... ☺️🙏🏻❤️
Jag är den jag är men jag är också anpassningsbar och förändringsbenägen när man i samförstånd förstår att ett förhållande kräver kommunikation och "offer" utan att göra våld på sig själv... ☺️

Ibland är det jag som bär vännen, ibland är det vännen som bär mig... ofta går vi hand i hand, bredvid varandra... ❤️

I dag fick jag uppleva hur banden mellan två vänner stärktes ännu mer... ❤️
Hur en ung vuxen tog mod till sig och bad om hjälp... 🙏🏻❤️

Att få fungera som bollplank är en ynnest... att få lyssna och fundera, få analysera och råda ifrån egna erfarenheter, ja det är så grymt fränt... speciellt när det ger styrka, kraft att förändra... ❤️

Sitter på min altan och försöker se det som varit positivt i mitt liv denna dag... för alla dagar har ett ljus... även när dagen i sin helhet går i C-moll.... 

Trots en värkande axel och ländrygg har dagen erbjudit sol mot mitt ansikte... samtal med de som står mig nära... ❤️ och lyxen att få sitta på min altan, virkningen i knät med musiken strömma ut ut högtalarna... ☺️

Livet är verkligen värt att leva... med eller utan vissa människor... ❤️




måndag 5 juni 2017

Rensa ryggsäcken... 🙄

Landade hos min man... 😢
Han ropade på mig när jag kom cyklandes förbi... och der var hemskt länge sedan jag var här... ❤️ så jag svängde in... 

När jag kommer fram till den vackra plats där han sover i sin eviga vila, ser jag ett annan namn som tillhör familjen... 😔
Vetskapen att Johans kusin och hennes man också ligger här... hundra meter bort gjorde mig så nedstämd... 😢

Så unga människor som fick avsluta sina liv på tre helt olika sätt... 😔

Å då kom tårarna... de välbehövliga tårarna... de forsade faktiskt... 😢

Livet erbjuder så mycket... glädje, sorg... lycka, besvikelse... trassel men också rosblad... ❤️ vänskap inte att förglömma... ❤️

Under ett samtal med en vän härom lördagen kom jag och tänka på vad bra Johan var att uppmärksamma mig och er andra runt honom... ❤️

Ni vet ju hur vi har kämpat med att hålla ihop under småbarnsåren... ingen kamp så att vi strulat runt med andra utan bara kämpat för att inte glömma bort varandra... inte tappa sexet... inte tappa passionen utanför sängkammaren... ☺️
Jag var inte lika duktig så det var väl tur att han var det, den fina älskade Johan... 

Sitter här och tänker på hur livet är just nu... All glädje som finns i mina underbara barn... man älskar dem ju i alla väder... ❤️ även när de strular och glömmer vad de lovat... 

Det som gör ont är att studenten närmar sig och Johan är inte med i fysisk form... 😔
Tänker lite bittert att vi som höll ihop, skulle inte vi kunnat fått leva tillsammans då...? Vi som vann över grannen som hade grönare gräsmatta de gånger då jag glömde vattna och klippa min.... vi stod kvar och tog oss igenom skiten... med kärlek, passion och familjen ❤️

Men ödet ville annat... 🙏🏻

Kan inte klaga på mitt liv... det finns de som har det värre... men det jag ser och känner är att rensa sin ryggsäck innan man snurrar in sig med någon ny, ja det verkar ett smart... men rackarns vad lätt det är att lägga över fokus på någon annan när man inte får det man vill ha... 😔

Antingen för man är för "lat" för att satsa på det man har, kämpa för att titta på elefanten som står i rummet, belysa de issues man har och facea dem... eller så sätter man på ett plåster på såret genom att sätta på någon annan för att slippa känna hur kniven hugger i ens sargade hjärta... liksom skydda sig själv... 
inte det smartaste men gångbart... 🤔

Ja, du Johan "Emil" Emilsson... kan du kasta lite stjärnstoft över din fru så hon kan få lite medvind nu när hon ska cykla hem till sitt och barnens hem...? ❤️

Saknar dig så just idag när vi ska bygga soffan på altanen som vi planerade för typ fem år sedan... å så kommer tårarna igen... Det är inte så att jag inte har gått vidare... har både älskat och älskat med andra och det känns bra men du är saknad i så många andra situationer där ingen annan man kan ta sig in till 100%... 
Så är det bara... ❤️

To your moon and back ❤️



fredag 19 maj 2017

Träning och vänner is da shit! ❤


Att träna ger en både muskler och det rensar hjärnan... 👊🏻

I går var jag till Kvarntorpshögen med ett gäng dansfolk... gjorde min premiär i skogen på min Rosa Racer... 🚴🏻♀️

Jag är så grymt stolt över mig själv som inte bangade, som trampade på i en ganska hyfsad hastighet... klättrade över stock och sten, höll undan för grenar och för stenar... 👊🏻

Kom ihåg hur vännen lärt mig att trycka ned styret för att få en studs upp för att underlätta... 😃
Svettigt, roligt och krävande... Kroppen fick jobba, lungorna fick kämpa men jag tror att jag log hela trippen på 1,4 mil... ☺️

Att träning kan vara så roligt och uppfriskande trots att svetten rinner... och det gör den på mig... jag blir nog en av de svettigaste personerna på jorden när jag tränar... 😂
Tur att man hade handduk och rena kläder med sig... en dusch till Blenders "Många mil till måndag" så det blev ingen nakenfox denna torsdag... 😉

Att sedan få grilla en hamburgare med allt gott på och få klämma den så osten gifter sig med alla ingredienser... 🍔
Vi gör sådana saker alldeles för sällan, att träffas, träna tillsammans och sedan avsluta med lite käk... 🤗


Jag suger i mig all energi och då har jag också ork att leka taxi sent på kvällen, le när jag ser gräsmattan som är lång men gräsklipparen står trasig och väntar på att någon vänligt själ ska laga den... eller att det inkommer pengar så att husägarinnan köper en robot... 😁

Det var dock svårt att varva ned igår kväll med all adrenalin och alla seratonin-nissar som for omkring som små vettvillingar... men jag njuter... njuter för man vet ju aldrig när livet rasar igen... ❤




torsdag 18 maj 2017

Det finns alltid ljusglimtar i mörkret... ❤

När det känns mörkt och jäkligt, det är då man ska ta fram alla fina bilder från livets olika tillfällen då det är ljust och glatt... sommar som vinter... höst som vår... det finns minnen från alla tider på året... ☺️

Gick igenom bilder inför kommande student... det finns så många bilder i våra datorer... bra och mindre bra... glada men även sorgliga... 😍

Fann bilder från i somras när vi grillade vid Rävgången och spelade Kubb med vedträn... 😀
Solen sken och livet var rätt så bra... En drös med vänner och deras barn och hundar samlade för att äta kvällsmat tillsammans och lyssna på musik och spela lite Kubb... 😀


Fler sådana dagar behövs... flera dagar som är bra som man kan plocka fram när det är tungt och jobbigt... ❤
Låta sig glida iväg i tankarna och ljusa upp dagen... tänka tillbaka och återuppleva stunden igen... å hoppas på nya minnen framöver... ☺️

Varje dag kör jag förbi en minigolfbana på väg till parkeringen där jag ställer bilen... Då minns jag hur ett gäng vänner spelade minigolf i somras... hur den efterkommande grillkväll vid Rävgången fick flyttas in till en altan under tak då det började regna... hur vi satt där och mös medan det regnade någon meter ifrån... 😃

Samma kväll hade jag förmånen att vara med på Karlavagnen med Stina Wolter där man skulle prata om livet efter döden... ☺️
 De ringde upp mig efter att ha läst min blogg Änkans Öppna Bok och ville att jag skulle vara med i programmet och prata om hur jag kom vidare med livet efter Johans död... ❤

Tanken var ju att åka hem och prata med dem hemifrån men det blev så att jag stängde in mig i vännens sovrummet och gjorde sändningen därifrån då det var så trevligt med vännerna runt om kring mig... Tänk om jag varit ensam hemma... då hade jag inte haft någon att ventilera med efteråt... 🙏🏻

Jag blir fortfarande lika glad när jag tänker på denna kväll... vilket jag då gör varje dag när jag passerar minigolfbanan... ❤

Just nu är det inte bara kallt och mörkt ute.. jag har stött på patrull i mitt liv som jag inte har någon direkt lösning på så jag har inget annat val än att sitta stilla i min jolle och se hur skiten löser sig... 😔
Det är lite utanför min kontroll och det är säkert supernyttigt för ett kontrollfreak som jag... 😉

För en gång skull har det inte direkt med mig att göra... bara indirekt... men det påverkar självklart mig eftersom jag är huvudman för klanen Emilsson Junior... ❤

Livet kan vara så tungt när man är en ensam förälder med inget eller lite stöd från den andra föräldern... 😔
 Visst kan man prata med övriga familjen eller vänner men det är inte samma sak som att prata med den andra föräldern... att vara två i beslutet och att vara två som står starka tillsammans mot omvärlden... (läs barnen)

Min man är död och han svarar inte så bra på mina frågor och bedjande brev... det är svårt att tyda hans budskap... ❤Han finns med mig ändå men det är jag som måste vara den starka, den som står på sig trots att det blåser halvstorm runt oss... Det är jag som måste avgöra hur mycket pengar jag vill lägga på mina barns olika aktiviteter, hur sent de ska vara ute, vilka "straff" de ska få när de inte gjort som de lovat... å den listan är lång vill jag lova... flera kilometer... 😉

Jag har nog skämt bort dem en aning... eller som granndottern Ida sa en gång... "Jag är inte bortskämd, jag är bara lite mer älskad än andra... "😂
Måste lära mig att ställa högre krav på dem för de är inga dunungar längre... jag är ju kortast i familjen... 😁


Tänker på alla fina minnen vi har från alla våra båtresor... alla fina platser som vi har varit på under åren... Alla tokiga saker vi har upplevt med våra båtvänner... 😂


Ankare som tappats... ankarlinor som inte har räckt till... fendrar som fastnat i tamphållare...grillar som räddats från vattenbad när ägaren halkat på klipporna vid rengöring... tampar som snurrats in runt propelleraxeln... måsar som av misstag träffats av en kula från ett litet luftgevär... grundstötning... alla kvällar med rödvin på durken... Irish Coffen som serverats utan whiskey... den arga mamman som skriker DISAPPEAR till barnen och maken under pannkaksstekningen i den trånga båten... natten till midsommardagen på en klippa... kanalkampen mellan tre båtar på Vänern, nynnandes intromusiken till Göta Kanal i komradion... Johan ståendes i en för liten tröja, handskarna på och gasandes för att visa sig redo att inta slussen... minnen på en av våra Mats:ar när han grattar min syster till graviditeten fast hon inte var gravid... 😂


Herregud så mycket vi har upplevt!!! ❤

Å det var bara båtdelen av vårt liv... vi har ju alla vintersemestrar och övriga resor som vi gjort... 🤗

Härom dagen fick jag förmånen att vara med på en buggkurs där min äldsta son var med... han kämpade på trots sin ADHD och mindre smidiga kropp... ❤ Han knäckte till sist koden och med lite mer träning så kommer det släppa... Han tyckte det var riktigt roligt när polletten trillade ned... Att få dela den delen av mitt liv med honom gav mig så mycket värme att jag kunde ha gråtit... det gjorde jag när jag skröt över honom till min väninna... ❤


Nu när livet känns lite motigt så tar jag fram dessa fina minnen och njuter av dem... 😊

Alla skidresor, båtäventyren, danskvällar i Parken med svett och närhet, Gotland och mina skoterresor... Så välsignad!!! ❤


Tänk vad jag har att erbjuda för utom alla motor-lik som står hemma på gården... 4 hjulingen x2, gräsklipparen, grästrimmern, de två mopparna och en kraschad centraldammsugare... 😁😁😁









torsdag 4 maj 2017

När knät läker och livet tar ett nytt kliv framåt...

Att vara ärlig sårar, att vara tyst sårar nästan ännu mer... och när vet man när man ska vara tyst eller tala... när vet man vad som är rätt och när det är rätt...?🤔

Hur jag än vänder och vrider har jag min mulliga rumpa bak... 😔

Genom dessa år har jag varit väldans ärlig med mina känslor och tankar... har jag trott... velat vara... men jag är inte mer än en vanlig människa... en helt vanlig 43 årig kvinna i mina bästa år... med en mullig mage o en lika mullig rumpa och fantastiskt gråa hårstrån på huvudet...😉

Nu har jag nått till vägs ände... där mitt knä ska läka ihop då jag har kommit till ett beslut efter många veckor oro och ångest men även fantastisk vänskap och kärlek... det får man inte glömma bort i allt det här... ❤

Jag har valt att vara singel igen... för min skull... för att jag ska må bra och inte ljuga för mig själv...
För det har varit väldigt lätt att vara tillsammans med denna underbara man för att få allt det där mysiga och gosiga som mitt liv har saknat... 😔


Ligga i soffan och prata, se på tv... dricka te tillsammans och tala igenom dagen som har varit och den som kommer... få fotmassage i timmar... vara ompysslad och uppskattad... sex, ej att förglömma...😉

Jag har fått allt det där och lite till... men jag har gett förskräckligt lite tillbaka då jag har velat och tvekat... låtit mitt sängmonster omedvetet styra mina val...

Jag tog ett beslut att verkligen försöka, att verkligen lägga alla skelett bakom mig och gå vidare... men det krävdes att en oberoende person analyserade vårt förhållande och sa rakt o ärligt att jag inte gjort speciellt mycket för att få detta att fungera... 🤔


Sanningen slog mig ansiktet... jag har varit ego och självcentrerad och inte velat släppa taget för tänk om... tänk om den andre ändrar sig.... sjuk tanke  😂 men den lilla meningen har legat och skavt... 


Där och då bestämde jag mig att verkligen försöka och ge allt... det fungerade en stund... tills tvekan kom tillbaka... då satt jag med skägget i brevlådan igen... Kunde inte leverera fast jag så gärna ville att det skulle fungera... för denna man är så fin och underbar...😔

Vi är överens, denna otroliga man och jag... han kan inte ge mig vad jag vill ha och saknar vilket gör att jag heller inte ger honom vad han behöver få i ett förhållande... att vara prioriterad... 😔

Skamsen inser jag att jag inte har prioriterat honom tillräckligt mycket... tillräckligt för att fylla hans behov... inte heller har han lyckats fylla det där sista behovet som jag har... å det ska inte ligga honom till last utan det ligger hos mig... han har gjort allt och lite till... 🙏🏻

Så tragiskt när det klickar i så mycket... vi synkar på så många plan men det saknas något... det där lilla... som är svårt att sätta fingret på... 😔

Inser att jag älskar honom men jag är inte kär... och för mig är det en viss skillnad...
Han har blivit en god vän... en innerlig vän som vet det mesta om mig... har sett några av mina värsta sidor men även sidor som är mer mysiga eller rodnande...

Värmen jag känner är en varm och innerlig vänskap...🌸

Efter att vi tog beslutet och vi gråtandes och kramandes tog avsked av vår relation så kom lugnet hos mig... en stillhet la sig bland all ledsamhet... ångesten var plötsligt borta och jag mådde "bra"... om man nu kan säga det efter att ha sårat en människa som man verkligen tycker om... ❤

Tillsammans med en vän så belägrade jag vår nya brygga nere i hamnen, dukade upp rester från Valborg och njöt av en utmärkt lunch... ☺️
JBL-högtalaren spelade härlig musik och vi njöt av stillheten... skrattade åt ändernas kvackande som får en att direkt tänka på SOS- sällskapsresan, på den stackars man som ska dra i gång sin motor med snöre... 😂

När maten var slut... eller vi var mätta så la vi oss raklånga och lät solens strålar värma oss... Tröjan åkte av, leggingsen drogs upp och solskyddet smetades ut på läpparna... 😎

Livet på en pinne... att bara vara i nuet... jorda ihop själen, hjärtat och hjärnan... en lisa för själen... Vattnet, luften, doften av sjö och ljudet av segelbåtarnas "snören" mot deras mastar... allt det där skapar en harmoni... ett lugn som vi båda så väl behövde... 😊

Att jag sedan hittade en del av en dubbelJapp i väskan som vi delade på gör inte eftermiddagen sämre... 😉

"Måste vi göra något med båten, Sarah?" "Nää, eller jo... kolla in en lackskada... men det gör vi innan vi åker så ligg kvar... och gör inget..." och där låg vi, meter ifrån varandra och bara var... 😊 två vänner som kämpar för att överleva sina olika val i livet...

Efter minst fyra timmar nere vid båten kom jag hem... nöjd men självklart lite ledsen över situationen men jag var ändå tillfreds...
Får man känna så? När man vet att man har gjort någon illa? 😔
Kankse att det är så andra känner när en begravning är över... en stillhet och en början på något nytt... medan änkan står och inser att klättringen nyss börjat... 🤔


Att jag sedan kunde bugga i timmar nere på Trivselkvällen utan att knät strulade, la bara mer energi och glädje till denna konstiga dag... 👊🏻


Ytterligare en insikt slog mig... 😱garderoben var plötsligt rensad och städad... 
Vill tro att jag släppt ut mitt sängmonster på fria gärden där hen får springa fritt och para sig med hen vill... Jag kan inte bry mig mindre om det öde hen går emot... 😁

J
ag ska fokusera på vad jag vill ha ut av livet... Lagen om attraktion... ☺️
Det jag vill ha ska jag tänka på för att få det... inom rimliga gränser, har jag dock lärt mig genom livet...😉

Vissa saker kan man inte få tillbaka eller vill inte ha tillbaka... saker ska kastas när de är förbrukade... som kondomer och engångstallrikar... 😁

Våren är här och jag mår relativt bra... det dåliga samvete ligger som ett slöjmoln men det kommer att försvinna med tiden... jag kan inte göra så mycket åt det... 🙄
Bara hoppas att tiden läker alla sår och att vi kan hitta tillbaka till vår vänskap och låta den gro istället... för det vore sorgligt om vi inte kunde få fortsätta vara vänner men det får tiden utvisa... 

Jag vet av egen erfarenhet hur svårt det är att inte falla tillbaka i det som var... och jag får verkligen tänka mig för hur jag kommunicerar med honom för att inte öppna dörren som jag har stängt.. 😔

FÖR JAG HAR ETT ANSVAR FÖR MIN KOMMUNIKATION OCH HUR DEN KAN UPPFATTAS!!!! Så det så... 😉

Men visst saknar jag vår vänskap... 🌸

Några av låtarna som tar mig igenom denna tid... 🙏🏻









onsdag 3 maj 2017

En dörr öppnades på glänt....

Skrevs för ett par veckor sedan: 

Ibland undrar jag hur människans hjärna är skapt... eller inte bara ibland... ganska ofta undrar jag hur saker och ting kan bli som de blir... 🤔

Att bli kär igen efter att ens man har dött har inte varit det lättaste... speciellt när min hjärna har en egen liten bank för speciella minnen från tidigare eskapader... Den kan framkalla dessa bilder otroligt lätt men att komma ihåg vilken tid man ska inställa sig på socialkontoret, ja det kommer den inte ihåg... som sagt, hjärnor är komplicerade saker...

Varför kan inte min hjärna förstå vad som är bäst för mig...? Varför kan inte den sålla bort alla stolpskott som bara leker med andras känslor...? Varför tillåter den att vissa får gratis entré medan andra får betala dubbelt...? 🤔


Det är bara att glömma och gå vidare säger de flesta...undrar hur många av dem har lyckats....? Att verkligen glömma och släppa taget utan att byta ut personen i fråga... Jag är väldigt tveksam till att de har lyckats men jag har ibland fel... det inträffar titt som tätt...
Att glömma och gå vidare handlar om acceptens, tänker jag... inte att gå från den ena till den andra och liksom glömma bort... Jag har testat och det tog mig tre månader för att inse att det inte gick....

Jag har ju träffat en man, en man som klev in i mitt liv vid fel tidpunkt och det har han fått känna på... jag har velat fram och tillbaka i mina känslor... har velat så mycket men har haft svårt att släppa det som varit...
OCH det mina vänner är helt otroligt knäppt för denna man är värd 100 gånger mer än den andra... Han har så många fina kvaliteter och vill så väl... när jag flippar står han lugnt och undrar när jag är klar... men det är kanske det som är the issue...? Jag får inget motstånd...? Det går för lätt...


Vad är det då som gör att man inte kan släppa och gå vidare..?


Fördelen är ju om man har storstädat garderoben eller förrådet innan man köper nya kläder... men vissa kläder har vi svårt att slänga av sentimentala skäl... Vissa slänger vi direkt eller ger bort då de inte passar eller så har man aldrig trivts i dem... 😉

Varför kan jag då inte slänga bort skit som inte ska vara kvar....? Som passade en stund men sedan gick jag upp i vikt och då passade de inte längre... De borde ligga på återvinningen där någon annan stackars sate kan ta dem... och där kanske de skulle passa bättre... passa på hela deras kropp...

Fast vissa klädesplagg blir aldrig moderna igen utan borde bli mattrasor istället... där fyller de en ny funktion och ger en värme på kalla sommarstugegolv istället för att misskläda oss... ge istället för att ta... 😊


Jag har backat, jag har isolerat mig och jag har även tagit tag i mig själv och mött min demon... det hjälpte inte så bra... jag blev inte mer klok för det...


En dörr stängdes för en lång tid sedan, har varit tydligt stängd med hasp och allt... fram tills en tid sedan då den plötsligt öppnades igen... men inte av mig... haspen togs bort och en glipa öppnades... 😮


Där sipprade ljuset ut och hoppet spirade... för en stund... tills verkligheten slog tillbaka på mig... Det var bara en chimär... dörren var aldrig riktigt öppen, det var bara nyfikenhetens fula nuna som stack fram, tittade och såg utan att tänka på konsekvensen... Dörren drogs igen, haspades och reglades snabbt när filuren insåg vad den gjort... men det är jag som får leva med konsekvenserna av denna lilla ljusstrimma...det är jag som får stampa på glöden och hälla vatten över den så den inte ska flamma upp igen... 😔


Har aldrig varit så lost i hela mitt liv... jo, nu ljuger jag... eller inte...🤔
När Johan dog var jag inte lost... då visste jag vad jag ville... jag ville dö och försvinna ifrån allt... 😢
Visst var jag borta i kolan många gånger och gjorde knäppa saker men då kunde man ju skylla på att en änkas hjärna inte fungerade så bra...

Vad ska jag skylla på nu? Att jag är en dum blondin stämmer ju inte... jag är snygg, har en läcker kropp och är blekt blond så det räknas inte... 😉

Problematiken är att nu är hjärnan inte mosig av sorg och förtvivlan... bara lite, idag då vännernas minnesord kom upp på Fejjan... då släppte många känslor och tårarna kom fram... ❤

Nu har jag fötterna på jorden och trodde att jag visste vad jag ville ha... vad jag letade efter i de två, tre försökt till "relationer" som jag nosat på... nu står jag lite handfallen för jag vet inte vad jag vill.... 😮


Trodde att jag ville ha en kopia på det jag hade med Johan... att det handlade om seriöst förhållande med samboskap som mål... Nu är jag inte lika säker längre... 🤔
Har insett hur mycket min egna tid betyder för mig... att kunna dra mig undan och göra mitt... träffa mina vänner, mina manliga kompisar på en filmkväll... Sitta i sängen med virkningen och en god serie... poppa en skål med popcorn och njuta av att ingen klagar om det blir smulor i sängen mer än jag själv... å visst kan man göra allt det där i ett förhållande... man måste bara prioritera sig själv... men det måste också vara på lika villkor annars är man inne i KK-träsket igen... och då står jag på den sidan som jag har spytt så mycket galla över... åter igen, man lär så länge man lever...


Men var man tvungen att såra någon för att komma fram till detta...? Varför förstod jag inte det innan och kanske inte hade behövt backa och avslutat två så kallade "relationer" för att de inte ville ha något seriöst... just då...? Varför hade jag inte is i magen och satt stilla i min eka... ? Låtit det bli vad det skulle ha blivit...

Nu kommer det många tänk om upp i min muchiga hjärna... men det finns säkert någon andlig förklaring på varför det blev så här... Jag tror ju på att det finns ett skäl till allt som händer även om jag i detta nu inte fattar något av vad kosmos dyngar på mig... De har varit rätt så jävliga den senaste tiden... många signaler som jag och min mage har uppfattat på ett visst sätt men sedan så stämmer det inte...
Men jag fick alldeles nyss svar på en fråga som jäckat mig över ett år 😉 så jag får väl ta fram tålamodet och invänta svaren... 😊


Jag har allt det där jag ville ha inom räckhåll med en man som är fantastisk... men är han fantastisk för mig eller för någon annan...? 

Jag vet i faan... och det gör ont... ont att såra, ont att inse att man gjort fel val och det kan göra mer ont när jag senare inser att jag hade allt i en liten ask men vågade inte köra.... eller lyckades förstöra allt på grund av ytliga känslor för någon annan... en som bara vill vara vän....
Det tar kraft att bli vän med någon som man känner en stark attraktion till... det tar tid...
Det kan bli jättebra, det vet jag.... det har jag bevis på... men det här tror jag inte kan fungera och då är det så... 🤔


So fucked up!
Over and out from the Little Bitch Sarah









torsdag 6 april 2017

Glädjas åt andra är oxå glädje...

Kan man inte själv dansa... 😔 ja men då får man väl glädjas när andra gör det... ☺️
Så tänker jag... och igår tog jag mig i kragen och åkte ned till klubben...
Såg alla underbara människor som dansar med leenden på läpparna... ja, även de som inte har det... leenden på läpparna.. 😉

Saknar dansen så in i Norden men jag rehabar än och har ett kvällspass nästa vecka som får vara delmålet... 👊🏻

Dans är glädje för mig även om det har inneburit en del skit de sista fem månaderna... ni som känner mig lite djupare vet min ångest inför detta... ni kanske förstår att jag verkligen fick ta mig i kragen för att åka ned och se på när andra får svettas och njuta...🙄

MEN igår tog jag som sagt tag i mig själv och tog första klivet mot ett nytt liv... att våga tro på att knät ska läka ihop så pass att jag återigen kan delta fullt ut... ☺️

Jag stod och såg på alla fina människor som jag känner och tycker så mycket om.. såg deras gnistrande ansikten... deras iver att snurra eller snurras... såg skratten lysa ur deras ögon... ☺️

Avundsjukan var långt borta, lugnet infann sig och jag njöt av att stå där... 😃

Jag tog inte på mig träningskläder denna kväll för jag vet att jag då skulle ge mig ut på golvet i alla fall och där är jag inte än... tror jag... sparar mig tills nästa vecka... ☺️

Fick hälsningar, kramar, glada Hej och jag fick krama om de människor som jag inte sett på länge... krama om dem som betyder en hel del... 

Men var lugn, jag är snart tillbaka...!! 😉




fredag 31 mars 2017

Sluta slå och sparka på dig själv.....

Att stå i gyttja upp till vaderna har aldrig varit roligt... jo, kanske en gång för länge sedan när man badade i Katrinelund som barn... på vänstra sidan om bryggan fanns det blålera... där var man och lekte... men som vuxen att fastna i lera och inte komma loss är inte lika kul som när man var sju eller tio...☺️



Någonting som jag har tagit med mig under dessa år sedan min man dog, är att man fastnar ofta av en anledning och man behöver stå kvar, hur jobbigt den än må vara... man behöver stå där tills ens egen hjärna har kommit på hur jag ska ta mig därifrån...🤔

Det hjälper inte att greppa tag i alla lianer eller räddningslinor som kastas på en... tar man en sådan utan att fatta hur man ska sig upp utan bara blir uppdragen så kan ni ge er på att man är tillbaka i leran igen inom kort... eller efter en längre tid...  

Problemet som jag ser det är att då har man fyllt sin ryggsäck med så mycket mer... eller så har man sopat skit in under mattan så det har bildats en utbuktning på trasmattan som mormor en gång har vävt...



Jag hamnar ofta i gyttjan för att jag vill så mycket... jag har så många vägval i mitt liv och jag som många andra väljer ibland mindre bra vägar...
Då får man tugga grus sen när man har kraschat med cykeln  och ligger sönderriven och med blåmärken i diket... alldeles förvirrad för man fattade aldrig riktigt vad som hände... man ligger där, snurrig och virrig men hjälmen på sned...

Har man sett stenen eller gropen men inte hunnit väja, ja... då kan man ofta resa sig upp och skratta åt fadäsen men om cykeln helt plötsligt, out of no where, vinglar till och man flyger över styret och vaknar till liv där vid vägkanten, då tar det tid att kvickna till och förstå att det var spänt en snubbeltråd över vägen...



Någonstans på vägen har jag tappat mig själv och det gör vi alla mellan varven... jag har bara så svårt att förstå och släppa och trampa vidare...

Nu handlar det mycket om min egna självkänsla som jag lyckas förlägga runt jul och nyår... den har lekt titt ut med mig men jag har inte lyckats locka fram den... hen gömmer sig bakom en mullig kropp som ägarinnan inte är så förtjust i... hon skäller ganska friskt på den... säger saker som jag aldrig skulle säga till någon annan... inte högt i alla fall... 😔



Häromdagen fick jag ett total utbrott på mig själv när en klänning skulle provas inför sommarens bröllop... då var jag bara tvungen att få ut alla ord som staplades i mitt inre, för de åt upp mig inifrån... de hotade att förgöra mig mer...

Lite som när man börjar smått fundera på om man ska vara kvar på detta jordklot... när tankarna blir mörka och man inte vågar prata med någon om det.... när ljuset försvinner och allt blir lika mörkt som hos Katla... 
Får man inte prata om det så minskas själen, den krymper ihop... den äts upp, förtvinar... en ond spiral som bara drar ned en...

Får man då skrika ut allt, vråla högt så att världen runt om förstår att det är allvar... inte bara en liten hick up... att man mår skit... då släpper lite av trycket... då kommer kanske en förståelse fram... 😔



När händer som normalt sätt får smeka min kropp och skapa ljuv musik inte längre ger den känslan utan istället gör så att man känner varje liten skavank, varje litet gupp på min mulliga kropp... varje kärlekshandtag som åter har kommit tillbaka... ja, då bekräftar det bara misslyckandet som ägarinnan har gjort eftersom hon låtit det gå så långt... att kilona fått smyga tillbaka... 😔



Nu sitter ni och skakar på huvudet och tänker:
Flicka lilla, det är insidan som räknas... ytan är bara ett skal...



Jag vet allt det där... jag vet att jag är underbar, att jag är en bra och fin vän, en gräsligt fantastisk mamma som retar gallfeber på mina barn... jag vet allt det där men ibland, när hamstern tar över så tappar man styr fart och båten glider in eller rent av kraschar in i en vassrugg eller en klippa...



Det har inte hjälp att mannen i mitt liv kommer med en hel ordbok med fina och stärkande ord... det har varit som om han har hällt dem i en teflonpanna och försökt göra pannkakor av dem... de har bara glidit ur när han försökt att vända kakan...

De har studsat mot min hårda yta... studsat tillbaka, oftast med en syrlig kommentar om att han är både blind och döv och lite smått förståndshandikappad... 😁

När han frågar om mina kaskader med kvädesord mot mig själv, hjälper mitt tillfrisknande... då stirrar jag bara och fräser... för innerst inne vet jag att det inte hjälper men jag kvävs av mig själv... fläsket kväver mig och mitt onda knä göra att jag inte kan dansa, inte kan springa... inte kan göra allt det där som gav mig såååååååå himla mycket glädje innan jul... 😩



Paniken har varit stor... den totala förlusten av motion och påslaget av kärlekskilon har gjort mig till en soffpotatis... som jag hatar... 🙄

Kanske det är så att allt har sin mening... det finns troligen en kosmisk förklaring på varför mitt knä pajade när det gjorde och varför jag träffade denna fina man när jag gjorde...

Nästa gång Cosmos lägger sig i mitt liv får de gärna skicka med en instruktionsbok... jag kan läsa en sådan och gör det... ibland, då jag älskar att montera ihop IKEA möbler... men helst ensam då ingen stackare står i vägen för mina högst personliga utlägg om skaparen av denna instruktion... 😂

Även solen har sina fläckar... och min är/har varit just nu i total solförmörkelse... men nu verkar det vara som att alla vänliga ord runt omkring mig har fått effekt... de pilar som träffat min hårda sköld har lyckas att tränga igenom... får ytan att krackelera...

Skölden är fortfarande uppe och fungerar men snart kommer Luke Skywalker och Hans Solo med Millenium Falken, flygandes ned och spränger den i bitar... ☺️

Efter en mysig fika med bästa vännen på vårt loka hak, Broby Unikt, framför brasan som dock inte var igång... att få sitta och prata, lösa världsproblemen... få nya aspekter på sitt liv... 
Ja, då inser även denna blåsta varelse att jag sitter och klagar på ett helt okej liv och en helt okej kropp för jag har inte operarat bort mitt bröst, jag äter inte konstant kortison... fick en 5 dagars kur bara, en piss i Mississippi... ☺️

Jag har inte tre veckor av strålning som väntar och som kan brännskada min kropp... jag har inte ont i kroppen av alla cellgifter... jag har kvar mitt hårsvall och mina ögonbryn... Jag är ganska intakt... ❤

Ja, okej... min man dog så lite synd är det om mig... barnens pappa avled... nog för att det är tre år sedan så sitter det i... alla har inte läkt klart, om man nu någon gång gör det... en dröm kan göra så mycket... en beskrivning av den drömmen får ibland mamman att gå in och gråta på jobbtoaletten... ❤

Det är min vardag men jag har lärt mig hantera den riktigt bra... men återigen... jag behöver inte bevisa något för någon annan... det är ingen tävling... ingen blir guldmedaljör men man får perspektiv på livet när man sitter där, tre kvinnor i den bästa eran av deras liv... alla md olika bakgrunder, alla med olika förutsättningar men alla tre har ett behov av att få lätta på sina hjärtan och dela sin frustration... ❤

När man då inser att man inte är ensam, att någon annan har haft samma tankar och samma känsla som jag, då blir det genast lite lättare...
Terapi is das shit!!!! ❤

Jag har tapetserat om hemma med post-it lappar och skrivit på speglarna för att påminna mig om att jag duger som jag är... jag har ingenting att bevisa för någon annan...
Jag är den jag är och gillar man mig inte... Tuff Luck... 😉

Jag har tillräckligt med underbara människor i mitt fantastiska liv, behöver inte jaga vänner... sen är det så att vissa har man/får man speciella band med... man klickar direkt... på gott och ont... det betyder inte att man måste umgås, att man ska umgås i detta liv... kanske man bara ska passera i varandras liv för att lära varandra olika saker... vem vet... bara Cosmos...


Nä, slut att kasta skit på stackars Sarah... hon gör sitt bästa varje dag... och hon är enastående!!!


Over and out!!!