söndag 20 augusti 2017

Ny taktik!!! ☺️

Ska det ske en förändring så får man fixa det själv... ☺️

Sårad i hjärtat och själen, knät värker som faan mellan varven och jag är gnällig som bara den men nu väljer jag en annan väg... 😄

Varje dag ska jag skriva ned allt positivt jag har upplevt från det att jag kliver ur sängen tills jag kryper ned med Shrek och Åsnan... eller om det är Mumin... 😉

Jag ska strunta i det negativa och låta det glada, vackra och underbara som händer i mitt unika liv få styra mig in i framtiden... ☺️

Jag har lätt att fastna i ältande och tar allt för ofta på mig offerkoftan... 😉 den värmer fast på ett destruktivt sätt... 

Ska det ske en förändring så måste jag börja någonstans... och jag börjar med mig själv så klart... någon annan kan jag inte förändra... påverka kanske men inte förändra... 

Jag väljer att minnas och tänka på beachvolleybollsmatchen vi spelade i går... en match som slutade 1-2 till något lag... Kul för dem! ☺️

Många skratt, god mat och underbara vänner som hjälpte till att städa undan ute på altanen efter partajet... 🙂

Två av mina söner var med och det gladde mig otroligt... ❤️ 

En toppenkväll som avslutades med musikquizz på min musikanläggning ute på altanen....!!! ☺️

Allt det där kommer jag minnas... inte att jag schabblade ut te på golvet, hes som en rökare, att jag slog omkull glas med vätska i, att sonens Atraktormotor skar, att torktumlaren behöver en servicetekniker och att min vän tycker att jag har skräpmusik på min musikquizzlista... 😂😂😂

Nej, det där kommer jag glömma bort i förmån för att väninnan landade på rumpan i "blöthörnet" mer än en gång... ☺️☺️☺️

I dag lyckades jag cykla med mina nya bike-skor... kunde koppla loss dem utan problem... mös med mina vänner vid deras köksbord... Låg ute på altanen och lyssnade på hur det regnade på plasttaket... Fick en fin kopp av min vän ❤️ och den är ljuvlig att dricka ur... ❤️
Sonen kommer upp och tittar in i sovrummet och tackar för maten ❤️

Jag är så rik!!! ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️



måndag 7 augusti 2017

Lev! I morgon kan vi vara döda... ❤️

I går vid mitt slitna köksbord så fikades det... Hela två gånger... 😁

Ena gången så tog alla schackrutor mer eller mindre slut... eller de sista stackarna skickades med hem i en burk... ☺️
Vid det andra tillfället så bjöds det på biskvi men jag tog ingen... den ligger kvar ännu... 😉

Vid båda tillfällena diskuterades livet.... relationer dissekerades... analyserades...

Med skratt och ibland rynkor mellan ögonbrynen kom vi fram till mycket men samtidigt ingenting mer än att livet inte är så lätt alla gånger... och att man kan sitta mindre bra... 😁

Har fått höra den sista tiden att jag visar en bild på fejjan och en annan IRL...🙄🤔

Hmm, vet inte om jag håller med riktigt...  men med den hastighet som jag lägger upp saker så är det kanske lätt att missa några inlägg...😁
Tycker nog att jag påtalar både när jag inte är på topp eller när jag är glad...
Problemet kanske är att jag slänger in en fin bild från sjön under tiden som livet är tufft men det är för mig livet...

Livet går ju inte alla dagar i moll även om helheten inte riktigt går som jag vill och önskar... kan ju inte gräva ner mig...

Det var samma sak efter Johans död... jag skrattade rumpan av mig dagen efter till ett YouTube-klipp men det betydde väl ändå inte att jag inte var förkrossad över att min man var död... ❤️

Jag har inställningen att om det händer något roligt så njut... lev den stunden fullt ut eftersom det kommer en stund där du kanske inte kan andas över huvudtaget... Har du då levt och njutit en stund så har du kanske fyllt upp förrådet med energi så du kan klara av den där tuffa stunden...
Så tänker jag...☺️

Vad vi kom fram till var att jag kunde inte sätta fingret på vad som saknas i vissa relationer för att det ska bli en Jack Pot...

Eller är det vad som kallas för dejting... ? Tiden fram tills man kommer på det...? Men ibland vet man direkt att det inte är aktuellt och ibland så vänder en vänskap till något annat.... Har hört att allt kan hända...☺️

Det tråkiga är väl när man som jag är i fel tid och med bevisligen med fel karl... 😔men det är väl bara att borsta av knäna och resa sig igen... 🙄 har jag hört...

Å där kommer åter frågan in... vad vill man då ha...?

Nu får ni tolka denna bild rätt.. det handlar inte om förnedring eller misshandel kan jag då förtydliga direkt...
Det handlar om kärlek, respekt och spänning... ☺️ och det får man inte med alla... 

En ingrediens kan ibland saknas och då är det som att baka Märthas skurna chokladkakor utan ägg eller bakpulver... då blir det något annat... 😁 Inte det man letar efter... men ibland kan det blir bra ändå... 
Om man tillför lite lakritspulver men inte för mycket... eller så ska man ha i mer så det passar in i mitt liv... ☺️ beror ju på om man gillar lakrits eller inte...  😉



Livet är en resa och vi svänger lite till höger och till vänster... eller svänger om helt i en rondell och klivet ut som transa eller homo... Allt är okej om det är vad man vill själv...❤️

Kan jämföra mig själv med hur jag var i höstas... ledsen och krossad... ny i spelet...😔

Nu är jag ledsen och krossad men jag står stadigt jorden och älskar nästan hela mig själv...☺️

Jag har lärt mig att le o njuta av livet även när det blåser storm... då surrar man fast sig själv lite mer... 😉

Påminner mig om alla fina människor jag har runt omkring sig som står kvar trots en ibland arg och förvirrad och vilsen Sarah som kan vara en riktig bitch.... 😂Som kan säga dumma, mindre välplanerade saker... rent av elak och spydig kan hon vara men då har hon troligen mött på en tyst och okommunikativ patrull... 😔
Då fallerar även hon... denna knäppa varelse.. denna aningens muppiga tjej...☺️

Men jag går All In för jag vill inte stå om några år och fundera på varför jag inte sa eller gjorde så...  🤔

Varför jag lät någon slippa igenom nätet för att jag var feg eller inte sa som jag kände... 🤔
Hellre satsa och förlora än att sitta fegt kvar och undra hela livet vad det kunde ha blivit...

Nej, hellre leva och älska och riskera att bli sårad... för vågar jag inte kanske laxen tar sig ur nätet och försvinner ifrån mig... 

Å gör han det så kommer det troligen en vacker röding efter ett tag och smakar på mitt bete... eller så är det så att jag fastnar i hans håv... ☺️ 
Den som lever får se och trots tårar så lever jag med er alla runt omkring mig... ❤️ 
Samt en ängel som måste undra vad jag håller på med... för "hur svårt kan det vara...?" ❤️

Han bestämde sig att denna där rödhåriga donnan skulle han ha å så blev det... 😁


Over and out from the Bitch from the long village...

onsdag 19 juli 2017

Insuper morgonens tystnad...

Vissa sover, kanske ligger nära och myser... Andra smyger hemåt efter en bortamatch... Några ligger kvar med ångest över vad man har gjort under natten... En del är nöjda och kliver upp med en känsla av glädje... 

Alla är vi olika i herrens hage och tack gode Gud för det... ☺️

Sitter ute och njuter av morgonens sol, tystnaden som är rätt så skön efter gårdagens larm från ett partande Malung... sorlet från musiken och den levande citykärnan har lagt sig... 
Nu hör man måsarna och klirret och knarret från husvagnarna och husbilarna som långsamt börjar vakna till liv... ja, inte fordonen utan de som bor och sover i dem... 
Vare det är hemma eller bortamatch.... 😉

Sitter med virkningen i knät, ljudboken på och bara är med mig själv... 
Hamstern har jag sålt och det är väldans skönt... ❤️

Visst, livet är inte som jag kanske skulle vilja det men det är okej ändå... 
Det är fortfarande mitt liv, jag har bestämmanderätt över det även andras olika nycker och påfund påverkar... men jag låter dem inte styra... ☺️
Det gör jag... och den känslan är rätt najz... ☺️

Kroppen är lite "sleten" idag efter lite övningar samt många bra danser igår kväll vid Orrskogens olika dansbanor... 

Sex stycken att välja på... massor med dansanta och glada människor... 😃

Jag insåg att när man sällan själv blir uppbjuden, deras förlust... 😉, så bjuder man upp de män som är några år äldre... De blir väldans glada när en yngre, snygg donna som jag ger dem lite uppmärksamhet... 😉
Så det är en "winn winn" situation... 

Jag får dansa... virvla runt i buggen, våga spexa och leka... le och skratta... Få närhet och kroppsvärme i foxen... ☺️

Alla vet hur viktig en kram kan vara... eller är... att 20 sekunder i famnen på en annan kan ge otroliga 
konsekvenser... ☺️
Hur bra mår man inte då efter ca sju minuter i en annan människas famn...? Lite eller mycket gnuss beror på kemin... beror på vad man vill få... 

Man behöver ju inte hångla som om det vore den sista man kommer att få.... sista chansen att få sig ett ligg... 
Det går att bara glida runt på dansgolvet och göra en vanlig hederlig fox... man är lika lycklig för det om den fungerade bra... men ibland vill man gnussa, smeka, låta benet tryckas upp mellan den andras... vara lite mer intim... men då är båda med på det och så kan det sluta i en bortamatch... 😉 om båda vill... men det är ju inte så att alla bra foxen avslutas på sådant sätt... även om ryktet säger att kondomerna är slutsålda på ICA Malung... 😂

Nu säljs de öppet inne på området istället... 😂



Ja, sannerligen en intressant vecka i dansens spår... 
Många insikter, många tankar, en hel del saknad... ☺️

Livet i en husvagn med vänner har varit great... än så länge har vi inte slagit ihjäl varandra... kankse beror det på vädret, vad vet jag... 😄

Några dagar kvar... i dag ska cykeln få leda mig genom denna metropol... 😀

Stanna upp och insup livet!! 
Sälj Hamstern, våga satsa... risken att misslyckas och bli sårad finns allid men chansen att faktiskt skrapa fram tre klöver på lotten finns JU!!! ... ☺️
Öppna upp och låt livet berika dig. 

I fadern och sonen och den helige andens namn... Amen! ☺️



lördag 15 juli 2017

Jag mötte en man....

I går mötte jag en man.... 
Han klev fram och hejade igenkännande på mig... 
Jag som brukar vara en hejare på ansikten stod som ett vackert fån... 🙄
Kunde inte hitta denna man i mitt arkiv av minnen... 
Först hörde jag inte vad han sa att han hette på grund av stojet omkring oss... så han upprepade sig... 

😱😱😱

Det var han.... han som överlevde Johans och hans olycka... 🙏🏻

Han kände igen mig och kom fram och sa hej... ❤️

Det var en konstig men fantastisk känsla att få krama om denna man... han som trotsade döden och vann livet.... 
Det fanns inget jobbigt i detta även om han blev rörd till tårar... kanske för att jag verkligen var glad att se honom... 
Det har gått tre år sedan jag såg honom den där dagen vid mitt köksbord... vi pratade gott i fem-sex timmar... ☺️

Han berättade att han sett mig förra året här på Allsången men valde att inte gå fram för jag såg så glad ut.... 🙏🏻 och han ville inte störa... 

(undrade just om jag såg ledsen ut denna kväll... 🤔) 

Tänka vad livet erbjuder oss... ❤️ och just detta ögonblick ville jag dela med mig av... ❤️






lördag 1 juli 2017

I goda vänners lag... ❤️

Jag skryter ofta över mina fina vänner.. de finns i vått och torrt, i upp och nedgång... kanske inte alla men de som verkligen betyder något... ❤️

Jag bara älskar när de säger: Förlåt Sarah men nu kommer jag vara rak och ärlig... å så kommer det en sylvass kommentar med ett innehåll som oftast är helt korrekt...  ☺️

En tanke slog mig, vad vänfattig jag skulle vara om jag varje gång någon sa obekväma saker, reste mig och gick... som många gör fast kanske inte just i den sekunden... men senare... 🤔

Jag har ett stort hjärta, vill jag tro... 😁
Många får plats där... även de som ibland behandlar mig mindre bra... men har jag en gång älskat en person så finns det alltid speciella band kvar... ❤️

Det fick jag höra igår... att jag måste mer eller mindre rensa ur mina lådor i mitt hjärta... de små olika rum där olika personer huserar... 🤔

Det är med värme de säger dessa hårda ord... och jag tar dem till mig och funderar hur jag ska agera efter det...  🤔

Det jag vill understryka är att de står där även när det blir obekvämt... alla gör inte det... de flyr undan... tystnar... och vill man såra Sarah Emilsson så är det exakt så man ska göra... 😔

En annan filur i mitt liv fick sig en avhysning av lättare mått via mess häromdagen då mitt liv var i en svacka och jag tänkte stilla att där försvann han... men istället kom det tillbaka: Jasså, är det en sådan dag idag... 
Lätt chockad insåg jag att han stod pall för mina "fina" ord... 😁 Kredd till honom... ❤️

Handlar inte vänskap om att ge och ta..? Även om jag inte gillar vad mina vänner säger alla dagar, så vet jag att de flesta gånger så menar de väl... 🙏🏻❤️

Vänskap handlar även om att förlåta och be om ursäkt... åt båda hållen... 
En vän kan bete sig illa och man kan bli irriterad på den men vänd blicken mot dig själv ibland också... ☺️
En salonsdörr kan öppnas åt båda hållen... så se upp för att kasta sten i glashus... 

Äh, nog med predikan och moralkärringar... Ut och krama om den ni älskar, be om ursäkt, säg förlåt om det känns rätt... lös problemen... prata... älska... håll handen... dela varandras issues men håll för faan inte käften... 

Inga världskrig har lösts med tystnad... å andra sidan har det nog inte startas krig med tystnad... eller kanske... för då gissar man sig till vad det andra landet tänker och gör... å så slår man på stora trumman och vips så är kriget igång... fast den andra bara släppte en fis... ☺️

Nu ska nästa kakplåt in i ugnen... Brysselkexen är efterfrågade till kaffet denna morgon... ❤️

Må väl och gå i frid och kärlek... ❤️❤️❤️



tisdag 27 juni 2017

Emilssons Veranda ❤️

Sitter på min älskade veranda... ❤️ 

Funderar på alla mina människor i mitt liv... 
Vilka som har en naturlig plats, en given plats... ❤️ 
Vilka som är på väg in... och vilka som är på väg ut ur mitt liv... 🤔

Jag har så fina vänner som finns i vått och torrt men jag har också filurer som inte finns där alla dagar men skulle komma om det kniper... ☺️

Vissa är så ärliga att det ibland känns som en örfil när deras åsikt lägga fram... men det fina i kråksången är att de står för vad de säger, de vågar vara ärliga, de vet att jag står kvar vid deras sida som deras vän även om vi inte har samma åsikt... ❤️

När man är ärlig så stärks banden, tilliten ökar... ☺️🙏🏻❤️
Jag är den jag är men jag är också anpassningsbar och förändringsbenägen när man i samförstånd förstår att ett förhållande kräver kommunikation och "offer" utan att göra våld på sig själv... ☺️

Ibland är det jag som bär vännen, ibland är det vännen som bär mig... ofta går vi hand i hand, bredvid varandra... ❤️

I dag fick jag uppleva hur banden mellan två vänner stärktes ännu mer... ❤️
Hur en ung vuxen tog mod till sig och bad om hjälp... 🙏🏻❤️

Att få fungera som bollplank är en ynnest... att få lyssna och fundera, få analysera och råda ifrån egna erfarenheter, ja det är så grymt fränt... speciellt när det ger styrka, kraft att förändra... ❤️

Sitter på min altan och försöker se det som varit positivt i mitt liv denna dag... för alla dagar har ett ljus... även när dagen i sin helhet går i C-moll.... 

Trots en värkande axel och ländrygg har dagen erbjudit sol mot mitt ansikte... samtal med de som står mig nära... ❤️ och lyxen att få sitta på min altan, virkningen i knät med musiken strömma ut ut högtalarna... ☺️

Livet är verkligen värt att leva... med eller utan vissa människor... ❤️




måndag 5 juni 2017

Rensa ryggsäcken... 🙄

Landade hos min man... 😢
Han ropade på mig när jag kom cyklandes förbi... och der var hemskt länge sedan jag var här... ❤️ så jag svängde in... 

När jag kommer fram till den vackra plats där han sover i sin eviga vila, ser jag ett annan namn som tillhör familjen... 😔
Vetskapen att Johans kusin och hennes man också ligger här... hundra meter bort gjorde mig så nedstämd... 😢

Så unga människor som fick avsluta sina liv på tre helt olika sätt... 😔

Å då kom tårarna... de välbehövliga tårarna... de forsade faktiskt... 😢

Livet erbjuder så mycket... glädje, sorg... lycka, besvikelse... trassel men också rosblad... ❤️ vänskap inte att förglömma... ❤️

Under ett samtal med en vän härom lördagen kom jag och tänka på vad bra Johan var att uppmärksamma mig och er andra runt honom... ❤️

Ni vet ju hur vi har kämpat med att hålla ihop under småbarnsåren... ingen kamp så att vi strulat runt med andra utan bara kämpat för att inte glömma bort varandra... inte tappa sexet... inte tappa passionen utanför sängkammaren... ☺️
Jag var inte lika duktig så det var väl tur att han var det, den fina älskade Johan... 

Sitter här och tänker på hur livet är just nu... All glädje som finns i mina underbara barn... man älskar dem ju i alla väder... ❤️ även när de strular och glömmer vad de lovat... 

Det som gör ont är att studenten närmar sig och Johan är inte med i fysisk form... 😔
Tänker lite bittert att vi som höll ihop, skulle inte vi kunnat fått leva tillsammans då...? Vi som vann över grannen som hade grönare gräsmatta de gånger då jag glömde vattna och klippa min.... vi stod kvar och tog oss igenom skiten... med kärlek, passion och familjen ❤️

Men ödet ville annat... 🙏🏻

Kan inte klaga på mitt liv... det finns de som har det värre... men det jag ser och känner är att rensa sin ryggsäck innan man snurrar in sig med någon ny, ja det verkar ett smart... men rackarns vad lätt det är att lägga över fokus på någon annan när man inte får det man vill ha... 😔

Antingen för man är för "lat" för att satsa på det man har, kämpa för att titta på elefanten som står i rummet, belysa de issues man har och facea dem... eller så sätter man på ett plåster på såret genom att sätta på någon annan för att slippa känna hur kniven hugger i ens sargade hjärta... liksom skydda sig själv... 
inte det smartaste men gångbart... 🤔

Ja, du Johan "Emil" Emilsson... kan du kasta lite stjärnstoft över din fru så hon kan få lite medvind nu när hon ska cykla hem till sitt och barnens hem...? ❤️

Saknar dig så just idag när vi ska bygga soffan på altanen som vi planerade för typ fem år sedan... å så kommer tårarna igen... Det är inte så att jag inte har gått vidare... har både älskat och älskat med andra och det känns bra men du är saknad i så många andra situationer där ingen annan man kan ta sig in till 100%... 
Så är det bara... ❤️

To your moon and back ❤️



fredag 19 maj 2017

Träning och vänner is da shit! ❤


Att träna ger en både muskler och det rensar hjärnan... 👊🏻

I går var jag till Kvarntorpshögen med ett gäng dansfolk... gjorde min premiär i skogen på min Rosa Racer... 🚴🏻♀️

Jag är så grymt stolt över mig själv som inte bangade, som trampade på i en ganska hyfsad hastighet... klättrade över stock och sten, höll undan för grenar och för stenar... 👊🏻

Kom ihåg hur vännen lärt mig att trycka ned styret för att få en studs upp för att underlätta... 😃
Svettigt, roligt och krävande... Kroppen fick jobba, lungorna fick kämpa men jag tror att jag log hela trippen på 1,4 mil... ☺️

Att träning kan vara så roligt och uppfriskande trots att svetten rinner... och det gör den på mig... jag blir nog en av de svettigaste personerna på jorden när jag tränar... 😂
Tur att man hade handduk och rena kläder med sig... en dusch till Blenders "Många mil till måndag" så det blev ingen nakenfox denna torsdag... 😉

Att sedan få grilla en hamburgare med allt gott på och få klämma den så osten gifter sig med alla ingredienser... 🍔
Vi gör sådana saker alldeles för sällan, att träffas, träna tillsammans och sedan avsluta med lite käk... 🤗


Jag suger i mig all energi och då har jag också ork att leka taxi sent på kvällen, le när jag ser gräsmattan som är lång men gräsklipparen står trasig och väntar på att någon vänligt själ ska laga den... eller att det inkommer pengar så att husägarinnan köper en robot... 😁

Det var dock svårt att varva ned igår kväll med all adrenalin och alla seratonin-nissar som for omkring som små vettvillingar... men jag njuter... njuter för man vet ju aldrig när livet rasar igen... ❤




torsdag 18 maj 2017

Det finns alltid ljusglimtar i mörkret... ❤

När det känns mörkt och jäkligt, det är då man ska ta fram alla fina bilder från livets olika tillfällen då det är ljust och glatt... sommar som vinter... höst som vår... det finns minnen från alla tider på året... ☺️

Gick igenom bilder inför kommande student... det finns så många bilder i våra datorer... bra och mindre bra... glada men även sorgliga... 😍

Fann bilder från i somras när vi grillade vid Rävgången och spelade Kubb med vedträn... 😀
Solen sken och livet var rätt så bra... En drös med vänner och deras barn och hundar samlade för att äta kvällsmat tillsammans och lyssna på musik och spela lite Kubb... 😀


Fler sådana dagar behövs... flera dagar som är bra som man kan plocka fram när det är tungt och jobbigt... ❤
Låta sig glida iväg i tankarna och ljusa upp dagen... tänka tillbaka och återuppleva stunden igen... å hoppas på nya minnen framöver... ☺️

Varje dag kör jag förbi en minigolfbana på väg till parkeringen där jag ställer bilen... Då minns jag hur ett gäng vänner spelade minigolf i somras... hur den efterkommande grillkväll vid Rävgången fick flyttas in till en altan under tak då det började regna... hur vi satt där och mös medan det regnade någon meter ifrån... 😃

Samma kväll hade jag förmånen att vara med på Karlavagnen med Stina Wolter där man skulle prata om livet efter döden... ☺️
 De ringde upp mig efter att ha läst min blogg Änkans Öppna Bok och ville att jag skulle vara med i programmet och prata om hur jag kom vidare med livet efter Johans död... ❤

Tanken var ju att åka hem och prata med dem hemifrån men det blev så att jag stängde in mig i vännens sovrummet och gjorde sändningen därifrån då det var så trevligt med vännerna runt om kring mig... Tänk om jag varit ensam hemma... då hade jag inte haft någon att ventilera med efteråt... 🙏🏻

Jag blir fortfarande lika glad när jag tänker på denna kväll... vilket jag då gör varje dag när jag passerar minigolfbanan... ❤

Just nu är det inte bara kallt och mörkt ute.. jag har stött på patrull i mitt liv som jag inte har någon direkt lösning på så jag har inget annat val än att sitta stilla i min jolle och se hur skiten löser sig... 😔
Det är lite utanför min kontroll och det är säkert supernyttigt för ett kontrollfreak som jag... 😉

För en gång skull har det inte direkt med mig att göra... bara indirekt... men det påverkar självklart mig eftersom jag är huvudman för klanen Emilsson Junior... ❤

Livet kan vara så tungt när man är en ensam förälder med inget eller lite stöd från den andra föräldern... 😔
 Visst kan man prata med övriga familjen eller vänner men det är inte samma sak som att prata med den andra föräldern... att vara två i beslutet och att vara två som står starka tillsammans mot omvärlden... (läs barnen)

Min man är död och han svarar inte så bra på mina frågor och bedjande brev... det är svårt att tyda hans budskap... ❤Han finns med mig ändå men det är jag som måste vara den starka, den som står på sig trots att det blåser halvstorm runt oss... Det är jag som måste avgöra hur mycket pengar jag vill lägga på mina barns olika aktiviteter, hur sent de ska vara ute, vilka "straff" de ska få när de inte gjort som de lovat... å den listan är lång vill jag lova... flera kilometer... 😉

Jag har nog skämt bort dem en aning... eller som granndottern Ida sa en gång... "Jag är inte bortskämd, jag är bara lite mer älskad än andra... "😂
Måste lära mig att ställa högre krav på dem för de är inga dunungar längre... jag är ju kortast i familjen... 😁


Tänker på alla fina minnen vi har från alla våra båtresor... alla fina platser som vi har varit på under åren... Alla tokiga saker vi har upplevt med våra båtvänner... 😂


Ankare som tappats... ankarlinor som inte har räckt till... fendrar som fastnat i tamphållare...grillar som räddats från vattenbad när ägaren halkat på klipporna vid rengöring... tampar som snurrats in runt propelleraxeln... måsar som av misstag träffats av en kula från ett litet luftgevär... grundstötning... alla kvällar med rödvin på durken... Irish Coffen som serverats utan whiskey... den arga mamman som skriker DISAPPEAR till barnen och maken under pannkaksstekningen i den trånga båten... natten till midsommardagen på en klippa... kanalkampen mellan tre båtar på Vänern, nynnandes intromusiken till Göta Kanal i komradion... Johan ståendes i en för liten tröja, handskarna på och gasandes för att visa sig redo att inta slussen... minnen på en av våra Mats:ar när han grattar min syster till graviditeten fast hon inte var gravid... 😂


Herregud så mycket vi har upplevt!!! ❤

Å det var bara båtdelen av vårt liv... vi har ju alla vintersemestrar och övriga resor som vi gjort... 🤗

Härom dagen fick jag förmånen att vara med på en buggkurs där min äldsta son var med... han kämpade på trots sin ADHD och mindre smidiga kropp... ❤ Han knäckte till sist koden och med lite mer träning så kommer det släppa... Han tyckte det var riktigt roligt när polletten trillade ned... Att få dela den delen av mitt liv med honom gav mig så mycket värme att jag kunde ha gråtit... det gjorde jag när jag skröt över honom till min väninna... ❤


Nu när livet känns lite motigt så tar jag fram dessa fina minnen och njuter av dem... 😊

Alla skidresor, båtäventyren, danskvällar i Parken med svett och närhet, Gotland och mina skoterresor... Så välsignad!!! ❤


Tänk vad jag har att erbjuda för utom alla motor-lik som står hemma på gården... 4 hjulingen x2, gräsklipparen, grästrimmern, de två mopparna och en kraschad centraldammsugare... 😁😁😁









torsdag 4 maj 2017

När knät läker och livet tar ett nytt kliv framåt...

Att vara ärlig sårar, att vara tyst sårar nästan ännu mer... och när vet man när man ska vara tyst eller tala... när vet man vad som är rätt och när det är rätt...?🤔

Hur jag än vänder och vrider har jag min mulliga rumpa bak... 😔

Genom dessa år har jag varit väldans ärlig med mina känslor och tankar... har jag trott... velat vara... men jag är inte mer än en vanlig människa... en helt vanlig 43 årig kvinna i mina bästa år... med en mullig mage o en lika mullig rumpa och fantastiskt gråa hårstrån på huvudet...😉

Nu har jag nått till vägs ände... där mitt knä ska läka ihop då jag har kommit till ett beslut efter många veckor oro och ångest men även fantastisk vänskap och kärlek... det får man inte glömma bort i allt det här... ❤

Jag har valt att vara singel igen... för min skull... för att jag ska må bra och inte ljuga för mig själv...
För det har varit väldigt lätt att vara tillsammans med denna underbara man för att få allt det där mysiga och gosiga som mitt liv har saknat... 😔


Ligga i soffan och prata, se på tv... dricka te tillsammans och tala igenom dagen som har varit och den som kommer... få fotmassage i timmar... vara ompysslad och uppskattad... sex, ej att förglömma...😉

Jag har fått allt det där och lite till... men jag har gett förskräckligt lite tillbaka då jag har velat och tvekat... låtit mitt sängmonster omedvetet styra mina val...

Jag tog ett beslut att verkligen försöka, att verkligen lägga alla skelett bakom mig och gå vidare... men det krävdes att en oberoende person analyserade vårt förhållande och sa rakt o ärligt att jag inte gjort speciellt mycket för att få detta att fungera... 🤔


Sanningen slog mig ansiktet... jag har varit ego och självcentrerad och inte velat släppa taget för tänk om... tänk om den andre ändrar sig.... sjuk tanke  😂 men den lilla meningen har legat och skavt... 


Där och då bestämde jag mig att verkligen försöka och ge allt... det fungerade en stund... tills tvekan kom tillbaka... då satt jag med skägget i brevlådan igen... Kunde inte leverera fast jag så gärna ville att det skulle fungera... för denna man är så fin och underbar...😔

Vi är överens, denna otroliga man och jag... han kan inte ge mig vad jag vill ha och saknar vilket gör att jag heller inte ger honom vad han behöver få i ett förhållande... att vara prioriterad... 😔

Skamsen inser jag att jag inte har prioriterat honom tillräckligt mycket... tillräckligt för att fylla hans behov... inte heller har han lyckats fylla det där sista behovet som jag har... å det ska inte ligga honom till last utan det ligger hos mig... han har gjort allt och lite till... 🙏🏻

Så tragiskt när det klickar i så mycket... vi synkar på så många plan men det saknas något... det där lilla... som är svårt att sätta fingret på... 😔

Inser att jag älskar honom men jag är inte kär... och för mig är det en viss skillnad...
Han har blivit en god vän... en innerlig vän som vet det mesta om mig... har sett några av mina värsta sidor men även sidor som är mer mysiga eller rodnande...

Värmen jag känner är en varm och innerlig vänskap...🌸

Efter att vi tog beslutet och vi gråtandes och kramandes tog avsked av vår relation så kom lugnet hos mig... en stillhet la sig bland all ledsamhet... ångesten var plötsligt borta och jag mådde "bra"... om man nu kan säga det efter att ha sårat en människa som man verkligen tycker om... ❤

Tillsammans med en vän så belägrade jag vår nya brygga nere i hamnen, dukade upp rester från Valborg och njöt av en utmärkt lunch... ☺️
JBL-högtalaren spelade härlig musik och vi njöt av stillheten... skrattade åt ändernas kvackande som får en att direkt tänka på SOS- sällskapsresan, på den stackars man som ska dra i gång sin motor med snöre... 😂

När maten var slut... eller vi var mätta så la vi oss raklånga och lät solens strålar värma oss... Tröjan åkte av, leggingsen drogs upp och solskyddet smetades ut på läpparna... 😎

Livet på en pinne... att bara vara i nuet... jorda ihop själen, hjärtat och hjärnan... en lisa för själen... Vattnet, luften, doften av sjö och ljudet av segelbåtarnas "snören" mot deras mastar... allt det där skapar en harmoni... ett lugn som vi båda så väl behövde... 😊

Att jag sedan hittade en del av en dubbelJapp i väskan som vi delade på gör inte eftermiddagen sämre... 😉

"Måste vi göra något med båten, Sarah?" "Nää, eller jo... kolla in en lackskada... men det gör vi innan vi åker så ligg kvar... och gör inget..." och där låg vi, meter ifrån varandra och bara var... 😊 två vänner som kämpar för att överleva sina olika val i livet...

Efter minst fyra timmar nere vid båten kom jag hem... nöjd men självklart lite ledsen över situationen men jag var ändå tillfreds...
Får man känna så? När man vet att man har gjort någon illa? 😔
Kankse att det är så andra känner när en begravning är över... en stillhet och en början på något nytt... medan änkan står och inser att klättringen nyss börjat... 🤔


Att jag sedan kunde bugga i timmar nere på Trivselkvällen utan att knät strulade, la bara mer energi och glädje till denna konstiga dag... 👊🏻


Ytterligare en insikt slog mig... 😱garderoben var plötsligt rensad och städad... 
Vill tro att jag släppt ut mitt sängmonster på fria gärden där hen får springa fritt och para sig med hen vill... Jag kan inte bry mig mindre om det öde hen går emot... 😁

J
ag ska fokusera på vad jag vill ha ut av livet... Lagen om attraktion... ☺️
Det jag vill ha ska jag tänka på för att få det... inom rimliga gränser, har jag dock lärt mig genom livet...😉

Vissa saker kan man inte få tillbaka eller vill inte ha tillbaka... saker ska kastas när de är förbrukade... som kondomer och engångstallrikar... 😁

Våren är här och jag mår relativt bra... det dåliga samvete ligger som ett slöjmoln men det kommer att försvinna med tiden... jag kan inte göra så mycket åt det... 🙄
Bara hoppas att tiden läker alla sår och att vi kan hitta tillbaka till vår vänskap och låta den gro istället... för det vore sorgligt om vi inte kunde få fortsätta vara vänner men det får tiden utvisa... 

Jag vet av egen erfarenhet hur svårt det är att inte falla tillbaka i det som var... och jag får verkligen tänka mig för hur jag kommunicerar med honom för att inte öppna dörren som jag har stängt.. 😔

FÖR JAG HAR ETT ANSVAR FÖR MIN KOMMUNIKATION OCH HUR DEN KAN UPPFATTAS!!!! Så det så... 😉

Men visst saknar jag vår vänskap... 🌸

Några av låtarna som tar mig igenom denna tid... 🙏🏻









onsdag 3 maj 2017

En dörr öppnades på glänt....

Skrevs för ett par veckor sedan: 

Ibland undrar jag hur människans hjärna är skapt... eller inte bara ibland... ganska ofta undrar jag hur saker och ting kan bli som de blir... 🤔

Att bli kär igen efter att ens man har dött har inte varit det lättaste... speciellt när min hjärna har en egen liten bank för speciella minnen från tidigare eskapader... Den kan framkalla dessa bilder otroligt lätt men att komma ihåg vilken tid man ska inställa sig på socialkontoret, ja det kommer den inte ihåg... som sagt, hjärnor är komplicerade saker...

Varför kan inte min hjärna förstå vad som är bäst för mig...? Varför kan inte den sålla bort alla stolpskott som bara leker med andras känslor...? Varför tillåter den att vissa får gratis entré medan andra får betala dubbelt...? 🤔


Det är bara att glömma och gå vidare säger de flesta...undrar hur många av dem har lyckats....? Att verkligen glömma och släppa taget utan att byta ut personen i fråga... Jag är väldigt tveksam till att de har lyckats men jag har ibland fel... det inträffar titt som tätt...
Att glömma och gå vidare handlar om acceptens, tänker jag... inte att gå från den ena till den andra och liksom glömma bort... Jag har testat och det tog mig tre månader för att inse att det inte gick....

Jag har ju träffat en man, en man som klev in i mitt liv vid fel tidpunkt och det har han fått känna på... jag har velat fram och tillbaka i mina känslor... har velat så mycket men har haft svårt att släppa det som varit...
OCH det mina vänner är helt otroligt knäppt för denna man är värd 100 gånger mer än den andra... Han har så många fina kvaliteter och vill så väl... när jag flippar står han lugnt och undrar när jag är klar... men det är kanske det som är the issue...? Jag får inget motstånd...? Det går för lätt...


Vad är det då som gör att man inte kan släppa och gå vidare..?


Fördelen är ju om man har storstädat garderoben eller förrådet innan man köper nya kläder... men vissa kläder har vi svårt att slänga av sentimentala skäl... Vissa slänger vi direkt eller ger bort då de inte passar eller så har man aldrig trivts i dem... 😉

Varför kan jag då inte slänga bort skit som inte ska vara kvar....? Som passade en stund men sedan gick jag upp i vikt och då passade de inte längre... De borde ligga på återvinningen där någon annan stackars sate kan ta dem... och där kanske de skulle passa bättre... passa på hela deras kropp...

Fast vissa klädesplagg blir aldrig moderna igen utan borde bli mattrasor istället... där fyller de en ny funktion och ger en värme på kalla sommarstugegolv istället för att misskläda oss... ge istället för att ta... 😊


Jag har backat, jag har isolerat mig och jag har även tagit tag i mig själv och mött min demon... det hjälpte inte så bra... jag blev inte mer klok för det...


En dörr stängdes för en lång tid sedan, har varit tydligt stängd med hasp och allt... fram tills en tid sedan då den plötsligt öppnades igen... men inte av mig... haspen togs bort och en glipa öppnades... 😮


Där sipprade ljuset ut och hoppet spirade... för en stund... tills verkligheten slog tillbaka på mig... Det var bara en chimär... dörren var aldrig riktigt öppen, det var bara nyfikenhetens fula nuna som stack fram, tittade och såg utan att tänka på konsekvensen... Dörren drogs igen, haspades och reglades snabbt när filuren insåg vad den gjort... men det är jag som får leva med konsekvenserna av denna lilla ljusstrimma...det är jag som får stampa på glöden och hälla vatten över den så den inte ska flamma upp igen... 😔


Har aldrig varit så lost i hela mitt liv... jo, nu ljuger jag... eller inte...🤔
När Johan dog var jag inte lost... då visste jag vad jag ville... jag ville dö och försvinna ifrån allt... 😢
Visst var jag borta i kolan många gånger och gjorde knäppa saker men då kunde man ju skylla på att en änkas hjärna inte fungerade så bra...

Vad ska jag skylla på nu? Att jag är en dum blondin stämmer ju inte... jag är snygg, har en läcker kropp och är blekt blond så det räknas inte... 😉

Problematiken är att nu är hjärnan inte mosig av sorg och förtvivlan... bara lite, idag då vännernas minnesord kom upp på Fejjan... då släppte många känslor och tårarna kom fram... ❤

Nu har jag fötterna på jorden och trodde att jag visste vad jag ville ha... vad jag letade efter i de två, tre försökt till "relationer" som jag nosat på... nu står jag lite handfallen för jag vet inte vad jag vill.... 😮


Trodde att jag ville ha en kopia på det jag hade med Johan... att det handlade om seriöst förhållande med samboskap som mål... Nu är jag inte lika säker längre... 🤔
Har insett hur mycket min egna tid betyder för mig... att kunna dra mig undan och göra mitt... träffa mina vänner, mina manliga kompisar på en filmkväll... Sitta i sängen med virkningen och en god serie... poppa en skål med popcorn och njuta av att ingen klagar om det blir smulor i sängen mer än jag själv... å visst kan man göra allt det där i ett förhållande... man måste bara prioritera sig själv... men det måste också vara på lika villkor annars är man inne i KK-träsket igen... och då står jag på den sidan som jag har spytt så mycket galla över... åter igen, man lär så länge man lever...


Men var man tvungen att såra någon för att komma fram till detta...? Varför förstod jag inte det innan och kanske inte hade behövt backa och avslutat två så kallade "relationer" för att de inte ville ha något seriöst... just då...? Varför hade jag inte is i magen och satt stilla i min eka... ? Låtit det bli vad det skulle ha blivit...

Nu kommer det många tänk om upp i min muchiga hjärna... men det finns säkert någon andlig förklaring på varför det blev så här... Jag tror ju på att det finns ett skäl till allt som händer även om jag i detta nu inte fattar något av vad kosmos dyngar på mig... De har varit rätt så jävliga den senaste tiden... många signaler som jag och min mage har uppfattat på ett visst sätt men sedan så stämmer det inte...
Men jag fick alldeles nyss svar på en fråga som jäckat mig över ett år 😉 så jag får väl ta fram tålamodet och invänta svaren... 😊


Jag har allt det där jag ville ha inom räckhåll med en man som är fantastisk... men är han fantastisk för mig eller för någon annan...? 

Jag vet i faan... och det gör ont... ont att såra, ont att inse att man gjort fel val och det kan göra mer ont när jag senare inser att jag hade allt i en liten ask men vågade inte köra.... eller lyckades förstöra allt på grund av ytliga känslor för någon annan... en som bara vill vara vän....
Det tar kraft att bli vän med någon som man känner en stark attraktion till... det tar tid...
Det kan bli jättebra, det vet jag.... det har jag bevis på... men det här tror jag inte kan fungera och då är det så... 🤔


So fucked up!
Over and out from the Little Bitch Sarah









torsdag 6 april 2017

Glädjas åt andra är oxå glädje...

Kan man inte själv dansa... 😔 ja men då får man väl glädjas när andra gör det... ☺️
Så tänker jag... och igår tog jag mig i kragen och åkte ned till klubben...
Såg alla underbara människor som dansar med leenden på läpparna... ja, även de som inte har det... leenden på läpparna.. 😉

Saknar dansen så in i Norden men jag rehabar än och har ett kvällspass nästa vecka som får vara delmålet... 👊🏻

Dans är glädje för mig även om det har inneburit en del skit de sista fem månaderna... ni som känner mig lite djupare vet min ångest inför detta... ni kanske förstår att jag verkligen fick ta mig i kragen för att åka ned och se på när andra får svettas och njuta...🙄

MEN igår tog jag som sagt tag i mig själv och tog första klivet mot ett nytt liv... att våga tro på att knät ska läka ihop så pass att jag återigen kan delta fullt ut... ☺️

Jag stod och såg på alla fina människor som jag känner och tycker så mycket om.. såg deras gnistrande ansikten... deras iver att snurra eller snurras... såg skratten lysa ur deras ögon... ☺️

Avundsjukan var långt borta, lugnet infann sig och jag njöt av att stå där... 😃

Jag tog inte på mig träningskläder denna kväll för jag vet att jag då skulle ge mig ut på golvet i alla fall och där är jag inte än... tror jag... sparar mig tills nästa vecka... ☺️

Fick hälsningar, kramar, glada Hej och jag fick krama om de människor som jag inte sett på länge... krama om dem som betyder en hel del... 

Men var lugn, jag är snart tillbaka...!! 😉




fredag 31 mars 2017

Sluta slå och sparka på dig själv.....

Att stå i gyttja upp till vaderna har aldrig varit roligt... jo, kanske en gång för länge sedan när man badade i Katrinelund som barn... på vänstra sidan om bryggan fanns det blålera... där var man och lekte... men som vuxen att fastna i lera och inte komma loss är inte lika kul som när man var sju eller tio...☺️



Någonting som jag har tagit med mig under dessa år sedan min man dog, är att man fastnar ofta av en anledning och man behöver stå kvar, hur jobbigt den än må vara... man behöver stå där tills ens egen hjärna har kommit på hur jag ska ta mig därifrån...🤔

Det hjälper inte att greppa tag i alla lianer eller räddningslinor som kastas på en... tar man en sådan utan att fatta hur man ska sig upp utan bara blir uppdragen så kan ni ge er på att man är tillbaka i leran igen inom kort... eller efter en längre tid...  

Problemet som jag ser det är att då har man fyllt sin ryggsäck med så mycket mer... eller så har man sopat skit in under mattan så det har bildats en utbuktning på trasmattan som mormor en gång har vävt...



Jag hamnar ofta i gyttjan för att jag vill så mycket... jag har så många vägval i mitt liv och jag som många andra väljer ibland mindre bra vägar...
Då får man tugga grus sen när man har kraschat med cykeln  och ligger sönderriven och med blåmärken i diket... alldeles förvirrad för man fattade aldrig riktigt vad som hände... man ligger där, snurrig och virrig men hjälmen på sned...

Har man sett stenen eller gropen men inte hunnit väja, ja... då kan man ofta resa sig upp och skratta åt fadäsen men om cykeln helt plötsligt, out of no where, vinglar till och man flyger över styret och vaknar till liv där vid vägkanten, då tar det tid att kvickna till och förstå att det var spänt en snubbeltråd över vägen...



Någonstans på vägen har jag tappat mig själv och det gör vi alla mellan varven... jag har bara så svårt att förstå och släppa och trampa vidare...

Nu handlar det mycket om min egna självkänsla som jag lyckas förlägga runt jul och nyår... den har lekt titt ut med mig men jag har inte lyckats locka fram den... hen gömmer sig bakom en mullig kropp som ägarinnan inte är så förtjust i... hon skäller ganska friskt på den... säger saker som jag aldrig skulle säga till någon annan... inte högt i alla fall... 😔



Häromdagen fick jag ett total utbrott på mig själv när en klänning skulle provas inför sommarens bröllop... då var jag bara tvungen att få ut alla ord som staplades i mitt inre, för de åt upp mig inifrån... de hotade att förgöra mig mer...

Lite som när man börjar smått fundera på om man ska vara kvar på detta jordklot... när tankarna blir mörka och man inte vågar prata med någon om det.... när ljuset försvinner och allt blir lika mörkt som hos Katla... 
Får man inte prata om det så minskas själen, den krymper ihop... den äts upp, förtvinar... en ond spiral som bara drar ned en...

Får man då skrika ut allt, vråla högt så att världen runt om förstår att det är allvar... inte bara en liten hick up... att man mår skit... då släpper lite av trycket... då kommer kanske en förståelse fram... 😔



När händer som normalt sätt får smeka min kropp och skapa ljuv musik inte längre ger den känslan utan istället gör så att man känner varje liten skavank, varje litet gupp på min mulliga kropp... varje kärlekshandtag som åter har kommit tillbaka... ja, då bekräftar det bara misslyckandet som ägarinnan har gjort eftersom hon låtit det gå så långt... att kilona fått smyga tillbaka... 😔



Nu sitter ni och skakar på huvudet och tänker:
Flicka lilla, det är insidan som räknas... ytan är bara ett skal...



Jag vet allt det där... jag vet att jag är underbar, att jag är en bra och fin vän, en gräsligt fantastisk mamma som retar gallfeber på mina barn... jag vet allt det där men ibland, när hamstern tar över så tappar man styr fart och båten glider in eller rent av kraschar in i en vassrugg eller en klippa...



Det har inte hjälp att mannen i mitt liv kommer med en hel ordbok med fina och stärkande ord... det har varit som om han har hällt dem i en teflonpanna och försökt göra pannkakor av dem... de har bara glidit ur när han försökt att vända kakan...

De har studsat mot min hårda yta... studsat tillbaka, oftast med en syrlig kommentar om att han är både blind och döv och lite smått förståndshandikappad... 😁

När han frågar om mina kaskader med kvädesord mot mig själv, hjälper mitt tillfrisknande... då stirrar jag bara och fräser... för innerst inne vet jag att det inte hjälper men jag kvävs av mig själv... fläsket kväver mig och mitt onda knä göra att jag inte kan dansa, inte kan springa... inte kan göra allt det där som gav mig såååååååå himla mycket glädje innan jul... 😩



Paniken har varit stor... den totala förlusten av motion och påslaget av kärlekskilon har gjort mig till en soffpotatis... som jag hatar... 🙄

Kanske det är så att allt har sin mening... det finns troligen en kosmisk förklaring på varför mitt knä pajade när det gjorde och varför jag träffade denna fina man när jag gjorde...

Nästa gång Cosmos lägger sig i mitt liv får de gärna skicka med en instruktionsbok... jag kan läsa en sådan och gör det... ibland, då jag älskar att montera ihop IKEA möbler... men helst ensam då ingen stackare står i vägen för mina högst personliga utlägg om skaparen av denna instruktion... 😂

Även solen har sina fläckar... och min är/har varit just nu i total solförmörkelse... men nu verkar det vara som att alla vänliga ord runt omkring mig har fått effekt... de pilar som träffat min hårda sköld har lyckas att tränga igenom... får ytan att krackelera...

Skölden är fortfarande uppe och fungerar men snart kommer Luke Skywalker och Hans Solo med Millenium Falken, flygandes ned och spränger den i bitar... ☺️

Efter en mysig fika med bästa vännen på vårt loka hak, Broby Unikt, framför brasan som dock inte var igång... att få sitta och prata, lösa världsproblemen... få nya aspekter på sitt liv... 
Ja, då inser även denna blåsta varelse att jag sitter och klagar på ett helt okej liv och en helt okej kropp för jag har inte operarat bort mitt bröst, jag äter inte konstant kortison... fick en 5 dagars kur bara, en piss i Mississippi... ☺️

Jag har inte tre veckor av strålning som väntar och som kan brännskada min kropp... jag har inte ont i kroppen av alla cellgifter... jag har kvar mitt hårsvall och mina ögonbryn... Jag är ganska intakt... ❤

Ja, okej... min man dog så lite synd är det om mig... barnens pappa avled... nog för att det är tre år sedan så sitter det i... alla har inte läkt klart, om man nu någon gång gör det... en dröm kan göra så mycket... en beskrivning av den drömmen får ibland mamman att gå in och gråta på jobbtoaletten... ❤

Det är min vardag men jag har lärt mig hantera den riktigt bra... men återigen... jag behöver inte bevisa något för någon annan... det är ingen tävling... ingen blir guldmedaljör men man får perspektiv på livet när man sitter där, tre kvinnor i den bästa eran av deras liv... alla md olika bakgrunder, alla med olika förutsättningar men alla tre har ett behov av att få lätta på sina hjärtan och dela sin frustration... ❤

När man då inser att man inte är ensam, att någon annan har haft samma tankar och samma känsla som jag, då blir det genast lite lättare...
Terapi is das shit!!!! ❤

Jag har tapetserat om hemma med post-it lappar och skrivit på speglarna för att påminna mig om att jag duger som jag är... jag har ingenting att bevisa för någon annan...
Jag är den jag är och gillar man mig inte... Tuff Luck... 😉

Jag har tillräckligt med underbara människor i mitt fantastiska liv, behöver inte jaga vänner... sen är det så att vissa har man/får man speciella band med... man klickar direkt... på gott och ont... det betyder inte att man måste umgås, att man ska umgås i detta liv... kanske man bara ska passera i varandras liv för att lära varandra olika saker... vem vet... bara Cosmos...


Nä, slut att kasta skit på stackars Sarah... hon gör sitt bästa varje dag... och hon är enastående!!!


Over and out!!!







onsdag 22 mars 2017

Livet, det svåra... ❤

Efter tre år trodde jag att jag var "van"... att jag skulle "klara" av den dagen "lätt"... 
Jag sätter orden inom citationstecken för jag vill att ni ska förstå att det inte är ordagrant så jag menar... någorlunda skulle kanske stå framför orden... 

Jag tyckte dagen gick bra, var så tacksam för alla besök och alla omhändertagande ord och kramar... ❤

Men så står jag i köket, så trött... så mentalt slut... 😔
Allt kommer över mig igen... orkar inte ta ett beslut till... 
Att då någon tar beslutet att jag ska laga mat och han ska fara och hämta mina barn... för skära falukorv och koka pastavatten klarar jag nog av... är till och med skönt att få ta på sig lurarna med ljudboken och stänga ute världen en stund... liksom fly in i mig själv... ❤

Slocknade i soffan till Mästarnas Mästare, troligen snarkandes då luftrören inte är i bästa form... 

Varför ska det vara så svårt att acceptera livet som det är just nu...? 
Varför går man och grämer sig för allt det där som man missar istället för att se vad det är man har framför sig och det man faktiskt gör...? 
Varför njuter man inte av dagen...? 
Njuter av allt det fantastiska som finns runt omkring en...? Alla fina vänner, släkten och det faktum att jag är någorlunda frisk... 

Jag är så klappvärdelös på det... att vara i stunden... längtar bara till allt det där som jag inte kan göra nu... 😩
Tänk att man kan vara så smart som jag 😉 men samtidigt vara så dum... att jag inte kan summera ihop allt och se skälen till varför det är som det är just nu... 

Jag ska alltid klara av allt själv... vara en stark kvinna som reder sig själv... Har alltid varit stolt över mig som kvinna och att jag är den jag är... att jag inte behöver någon man för att överleva utan mer att jag vill ha och är i behov av en man... eller hans kropp... ☺️

Tre år av helvete, utmattning och ett jäkla klättrande gör en otroligt "stark" men samtidigt väldigt, väldigt klen... klen på så sätt att man inte längre klarar sig själv... om man nu kan kalla det klen... 

Nu står jag här igen... har inte tagit till mig allt det där som jag vet och lärt mig... eller gjort just det men glömt det igen... står vid kanten och funderar om man ska orka... 🙄

Klart man gör, säger de flesta... men många av oss vet att det inte alls är så självklart... 😔 Vissa står inför så många tuffa beslut och ibland skiter det sig och viljan att fortsätta halkar på sniskan... då är det inte så självklart att man orkar vidare, att man vill fortsätta leva... 😔

Jag står inte vid den kanten och svajar, inte alls men jag inser att jag bränner ljuset i två ändar i jakten efter allt det där som jag nu inte kan göra... 😔

Har inte själv uppmärksammat att jag stressar... att jag bokar upp mig för att slippa ta tag i saker... att jag inte prioriterar mig själv... eller klankar ned på mig själv... skäller på mig själv försatt jag inte orkar vara superWoman o hennes kusin... samtidigt... 

Tur att jag har folk omkring mig som är lite smartare än jag... ❤ som vågar ifrågasätta mig... ställa mig mot väggen... vågar undra hur jag tänkte nu... ❤

När jag summerade allt som hänt under de senaste 12 veckorna så är det inte så konstigt att energin inte finns... 

Började året med en bihåleinflammation, avslutade något som inte var sunt men förlorade en vän... träffade samtidigt en fin man fast jag inte var beredd och inte redo... 

Förkylning och feber... 😔

Knät som pajade i oktober läker inte som det borde... 😔 vilket gör att jag inte kan träna som jag vill och behöver... alltså ingen bugg denna vår för knät hela tiden "går upp"... 😔 hatar verkligen att inte få vara del av dansvärlden längre... 

Min hamster fick tupp-juck och har sprungit maraton till och från sedan nyår... 😉


Den här mannen lämnar mig bara inte i fred ☺️... envisas med att hänga kvar... ❤

Familjen drabbas av skabb som vi får kämpa med att få bort... tvätten åker in och ut i maskinerna... kliar som fasen... 😩

Fyra ensamstående föräldrar åker till Sälen, bor på 70 kvm med 9 barn mellan åldrarna 4-16... 😂 Förlorar en strid mot Väggen... glider mest ned för Väggen på ryggskyddet som jag alltid bär... 

Viktuppgång... 😩😩😩

Förkylning och feber... 😔... igen... 

En mindre kvinnlig operation med följder som inte alltid är så najza... 😔

Skoltrötta ungar som tar sin del av energin... ❤ men som jag älskar till månen och tillbaka... ❤

Förkylning och feber igen, som visar sig i grunden vara en allergi/astma mot våra katter... så nu får vi ta det beslutet att omplacera dem... 😔 

Kanske det inte är så konstigt att jag inte mår så bra... mått så bra... ☺️☺️☺️

Insikten att jag inte är Gud Allsmäktige eller inte ens hans fru, har slagit mig... 😉
Jag måste verkligen stanna upp... se vad jag lärt mig av denna resa... 
Vad är meningen med mitt liv...? För vems skull ska jag leva... ? Vad ska jag lära och vad ska jag ge...? Till vem ska jag ge...? 

Jo, jag lever för min egen skull... lever för mina barns skull... ❤

Nu sitter jag på bussen på väg till Arlanda, på väg mot Norrland där Johan dog för tre år sedan... Ska få träffa mina vänner och umgås i en vintermiljö... få vara i det landskap som jag älskar... få sitta runt lägerelden och mysa, prata, skratta... bara vara... 😃

Egen tid heter det visst... ☺️

Det enda är min magkänsla som spökar... 🤔🤔🤔🤔

Resväskan gick sönder precis när jag skulle åka... fick akut packa om i en annan... Johans SFA-väska som har rest många gånger upp till Arjeplog/Arvidsjaur/Gullön.... ❤
Gatan där jag ska parkera är totalt full av bilar så jag får snabbt kasta om planeringen... 😩

När jag till sist är på väg inser jag att Johans väska håller på att ge upp... hjulen är kaputt... så jag får verkligen dra väskan mot resecentrum... 😩

Kanske är det så att denna väska ska få ta pension... som sin ägare... ❤
Likväl som den finska fasadflaggan som sitter på vårt hus... mitt hus... Den ser ut som den var med i Finska vinterkriget... 😔
Tiden är nog mogen för att byta ut den till en ny... den har gjort sitt men Finland står ändå starkt kvar med sina 3-1 mot Sverige på Trapphällsvägen 22... ❤

Over and out from me ❤


 

söndag 19 mars 2017

Efter tre år.... ❤

Vaknade med en go känsla i kroppen denna dag... hade en otroligt trevlig kväll i går med två av mina vänner... musik och god mat... ❤

Frukost i sängen och lite Jack Bauer och en morgonpromenad... ☺️

En bra start på en dag som skulle kunna sluta hur som helst... man vet ju inte vad som ska komma att hända... hur man/jag/alla ska reagera... ❤

Det är tre år sedan Johan dog, sedan han gick igenom isen med skotern... 😔

Under tre år som vi har levt utan Johan... 

I början handlade det om att överleva varje enstaka dag... överleva utan honom... efter ett tag gick det lättare att andas, det skar inte i varje andetag... man fick lite frid från sorgen innan den tog tag i en igen... ibland var det ett fast tag som höll i under en lång tid, ibland ett lättare grepp som släppte ganska snabbt... 😪

Under detta tredje levnadsår utan honom har det blivit "lättare"... acceptansen kom smygande på mig... jag började leva på ett annan sätt... började leva igen... hade liksom inte så många val... lägga mig ned och dö eller fortsätta leva vidare... ❤

Folk har kommit och gått under denna dag... fikat, stannat olika lång tid... samtalat om allt från himmel och jord... allt har inte handlat om Johan och det var inte syftet heller... 
Tanken var att träffas för att minnas, för att träffa varandra vilket vi gör alldeles för sällan... 
Denna dag, den 19/3, kommer kunna vara en dag då vi ses och kramas och fikar... ❤

På förmiddagen sken solen så vackert här hemma och då kom ett bildspel över min näthinna... de bilder jag har fått sett från olycksplatsen, tagna av fjällräddningen... 

Solen skiner, isen ligger tunn över sjön... Vid en speciell plats i isen ser jag en svart liten "skugga"... Jag vet att det är där Johan ligger, fastfrusen... men det kan man inte se med blotta ögat men jag vet att det är där han ligger, vår älskade Johan... ❤

Den bilden kom upp och skapade en surrealistiskt stund i mitt inre... hur kunde den dagen vara så vacker när han låg där så död... och hur kan denna dag börja så bra när det är tre år sedan han dog... hur kunde jag inte var ledsen när jag vaknade i min säng och hur kunde jag inte direkt tänka på att Johan dog för tre år sedan...

För att livet innehåller så mycket annat idag än vad det gjorde då... ❤

Betyder det att jag inte saknar honom...? Betyder det att jag glömt honom...? Betyder det att det inte spelar någon roll att han är död...? 

Nej, det betyder att jag har accepterat livet och lever det liv jag fått till mig... ❤

Saknar honom i så mycket, glömma honom kan man inte göra ☺️och det spelar en stor roll att han inte lever längre, därför att varje dag lever mina barn utan sin pappa och så kommer det alltid vara... ❤

Jag summerar dagen: kärlek, vänskap, bygga broar och nya tag... ❤






fredag 17 mars 2017

Ofta har man svaren inom sig...

Så är det... ofta har man sanningen inom sig men den är dold för oss... vi behöver guidning för att finnna svaren... 

I kväll jag hade jag en uppenbarelse... fick uppleva någon fränt men samtidigt lite skrämmande... 
Kände för en tid sedan att jag behövde just lite stöttning och guidning i mitt liv... 
Hamstern snubblar mellan varven och jag fattar inte varför... 😂

I kväll fick jag hjälp att sortera ut mina tankar och få lite mer rätsida på mitt liv... 

Jag tror att vi har levt liv innan detta jordeliv... jag tror att vi har mött vissa människor innan och det är därför vi har lätt att connecta med dem i detta liv...
Det finns redan mentala band, skapade i tidigare liv... attraktioner som skapats innan... så tänker jag... ☺️

Det betyder dock inte att det man gjorde i ett tidigare liv ska upprepas igen men vi har alla en uppgift i livet nu... frågan är bara vad vår uppgift är... ☺️

Att jag har förmågor vet jag redan... att jag har kompetenser inom många områden är jag fullt medveten om... ☺️Frågan är bara vad jag ska lägga min energi på... 
Vad ska ge mig min energi tillbaka...? Hur ska jag kunna sortera ut allt detta...? 

Fann denna kvinna så intressant... hon sa saker som andra redan har sagt men det tar cirka tre, fyra gånger innan ett budskap fastnar...
Innan man förstår vad det betyder eller innan hamstern got the messege... 😉

Jag gick därifrån ikväll med ett uppfyllt hjärta, glädjefyllt inre... glad och modig, glad och stark... glad och trygg med mig själv... ❤ Älskar mig själv lite mer... ❤

Fylld med insikter om mig själv, fylld med energier, fylld med ny kunskap... jag nästan studsade ut därifrån... 😃

När sen min bästa fina vän Anna fick mig att inse ännu en sak som jag tragglat lite med, släppte en liten sten från mitt hjärta... Att prata med sina vänner om allt gör en inte svag, det kallas mod och det kan ge en styrkor som kan lyfta tunga berg... eller stoppa en hamster... ☺️

Livet blir inte som vi alltid vill... jag kan inte få tillbaka barnens far, ingen kan heller ta hans plats... ❤ men livet kan bli bra ändå... det kan bli riktigt bra med ansvarsfulla vuxna runt omkring dem... vuxna som kan fungera som stöd och ge dem vänskap... ❤

Jag kan aldrig byta ut Johan eller skaffa mig en kopia av honom... men jag kan välja att leva livet som jag vill... göra det jag vill ha ut av mitt liv, för det är just det, det är mitt liv... ❤

En bra dag med försvinnande astma och allergi... 😃
En bra kväll med denna fantastiska kvinna som öppnade upp mina ögon och fick mig att se igen... 
Spooky, absolut... 😁😁😁 men när saker som hon inte vet om dyker upp, när hon kan förklara vissa delar som hon bara inte hört tidigare, ja... då undrar man varför mitt knä började strula i okt/nov och gör extra ont när jag dansar... då undrar man varför allergin och astman börjar strula i december... 😂

Jag vet svaret... och det ger mig en frid och det ger mig mod att gå vidare med mitt liv... mot min framtid... ☺️

Avslutar kvällen i soffan, ensam... jag, jordgubbar och bananer doppade i en chokladganach och givetvis en balja te... ☺️☺️☺️☺️
Samtal med vännen som saknat mig på telefon... djupa samtal på messenger med en vän och sedan sms med mannen i mitt liv... ☺️

Nu väntar jag på den yngsta sonens hemkomst så jag får sova och ladda batterierna inför morgondagens äventyr..!!!! ❤

 

Laddad och redo för en dag i vänskap och förhoppningsvis en massa nya minnen i solens sken... 

Over and Out!!!! 🤗🤗🤗🤗


torsdag 9 mars 2017

Ensamstående förälders baksida...

Sitter vid köksbordet o grämer mig lite över att vara ensam förälder... egentligen är man ju inte ensamstående... jag ser mig som den enda föräldern och det är jag ju... 
Flesta dagar så rullar det på bra... jag får ihop schemat bra och det är tack vare/på grund av att mina barn inte är aktiva i någon sport... ja, motorsporten men där behövs inte min kompetens över huvudtaget.... 😂
De blir nog mest glada om jag inte lägger näsan i blöt... har som sagt få saker att tillföra mer än dumma frågor... 

Fördelen är att jag inte är en sönderstressad förälder som kör halva Sverige runt på träningar, läger och matcher/tävlingar... 
Å andra sidan så är jag ju inte så van längre att organisera allt som jag var förut när de var engagerade i olika äventyr...

Nu får jag mest sitta och skämmas på Socialkontoret för att sonen struntat i att gå till tandläkaren två gånger... 🤔

Alla är vi olika i Herrens hage och tur är väl det...

Sitter med benet i högläge och har en ispåse på knät för att mota Olle lite i grind... en slemsäcksinflammation som inte ger sig på grund av felbehandling, skulle jag vilja påstå... nu ger vi oss på den från en annan flank... skiten ska bort så jag får göra mer det jag vill...

När jag sitter här så lägger jag lite tid på att tänka på vad glad jag är att jag är bortskämd... ❤
Jag har världens underbaraste föräldrar... både mina egna och Johans... ❤

När det strular ihop sig finns de alltid där för det är inte lätt att jobba 100% och sedan få ihop allt när tiderna krockar... 

Insåg att ingen hade köpt mjölk till kylen... gröten blev hemskt torr nu på morgonen när mjölken lös med sin frånvaro... den enda gång jag vill ha mjölk då jag annars inte dricker den vita drycken... 😩

Ingen hade handlat, det vill säga jag... 
Eftersom stora sonen bor hos flickvännen just nu... han säger att det är nyttigt så jag vänjer mig... Han säger att han ska flytta en vacker dag... 😂
Men jag fick äran att se honom igår för att lämna in mobilen lagning kan han inte fixa själv då den står på mamman... myyyyys!!! ☺️☺️☺️

Inser att han har hjälpt till ganska mycket med inköp av grundvaror... sonen som blivit stor.... ❤

I dag är en sådan dag där allt händer samtidigt... men då finns en morfar som ställer upp och hjälper till...❤
I går var min älskade mamma här och vek tvätt och fyllde min 10-kilos maskin med tvätt... det luktade så gott när jag kom hem... ❤
Att hon fick städa upp efter fem tonåringar som rusade in o kokade kaffe över hela köksbänken fick hon på köpet...!
☺️

En svärmor som bakade köttfärspiroger till Sälen är alldeles fantastiskt när man har en hjärna som borde sitta i SvampBobs skalle... ❤

Dammsugarn snurrar runt mina fötter oh ser till att allt grus som katterna drar in försvinner och det går att gå barfota igen... 😜

Som sagt, bortskämd de luxe men jag är fullt medveten om det... ❤

I dag slutar jag 16 istället för 17 för att hinna med att vara ansvarsfull förälder på ett disco som anordnas av yngsta sonens klass... ska ha hunnit poppa popcorn också innan... 

Sen fanns det visst fyra olika alternativ för mammans egna nöje till kvällen...
- Afterski på Blå Bergens Pub o Spa
- Dans till Sannex i Karlskoga
- Lasse Stefans på Ritz
- Soffhäng med katterna och astman

Så, nu har jag suttit mina tio minuter som Roffe sa, och masserar mitt knä med ispåsen... tillbaka in med den i frysen så jag kan slänga på den när jag kommer hem... i kväll... i natt.... 😇😇😇


fredag 3 mars 2017

När är man nöjd...? 🤔

När är man egentligen nöjd...? Det är en bra fråga...
Ska man vara nöjd..? Sker det en utveckling av livet då?
Vad innebär det att vara nöjd...? 🤔

Så många frågor och så många svar... 
Jag är ingen expert på någe mer än att analysera... 😁
Det är jag och min hamster världsmästare på... lägger jag sedan till mina vänner så har vi ett helt stafettlag som lätt skulle kunna klå Norge och vinna hem guldet till Sverige... 😂

Jag har gått från att vara en lycklig fru med man och tre vilda barn till att bli en ensamstående mamma med tre tonåringar som växer så det knakar... Jag har sett livet från en sida som jag aldrig hade kunnat föreställa mig... det vet ni som har följt mig i Änkans Öppna Bok...❤

Nu står jag inför ett nytt liv... livet där jag ska välja nytt... välja mitt liv igen...
Välja att leva livet som jag vill ha det... Hur svårt kan det vara???

Minns så väl när en vän från sorgegruppen tittade på mig och skrattade gott.
"Sarah, du har inte tänkt på att det kanske inte är så lätt att hitta någon...?"
Nej, det trodde jag bevisligen inte... ASG!!! 😂😂😂

Jag menar, hallå... Johan kom fram och mer eller mindre: Dig ska jag ha!
Nog måste det finnas fler sådana män där ute, tänkte jag och så har det rullat på....😁

Med facit i hand så vet jag ju att det är inte så lätt.... Det finns en mängd med män som lockar och vill saker men det finns inte lika många som kan locka just mig... locka just denna Amazon... 😊

Ni som följt mig har ju sett min kamp under det senaste året... kampen med allt.... kampen med att duga och kampen med att räcka till...

När man känner att det finns attraktion men den är inte tillräcklig... eller så inser man att man inte passar ihop trots känslor och kemi... eller så inser man att det bara finns kemi men inget där in under...

Eller så är det bara så att en annan inte räcker till för den personen... man kan inte tvinga någon att älska en... det måste komma frivilligt... 😊

Det svåra är väl att ändå våga... att sticka ut näsan och försöka.... 
Jag är ganska tydlig med vad jag vill och vad jag har för mål... vill jag ha någon så har jag, enligt mig, visat det rätt så klart och tydligt... 
Det jag tyvärr upplever är att man inte får ett lika tydligt nej, när dörren är stängd eller stängs... vissa individer vill fortsätta vara flörtiga och ha kvar det där lilla speciella även om det inte ska leda till något... det skapar förvirring och hamstern får springa så förskräckligt mycket i sitt hjul att man måste ha en hjärtstartare bredvid sig hela tiden... man trippar på tå och läser in allt möjligt i minsta lilla vink, minsta handpåläggande... totalt slöseri med energi... 😁

Mitt största problem är att jag är en känslomänniska som känner ganska snabbt för människor... oftast säger min magkänsla vad som är rätt direkt... spelar ingen roll om det är vänner eller partners... 

Den har haft fel vill jag dock tillägga.... 😂den känner igen kemin men den har svårt att se den riktiga känslan... den som ska hålla mer än några ligg.... den som innebär lite mer än bra sex och smek, den som betyder fisar, på och avklädning och humoristiska inslag i vardagen.... ❤

Jag var inte riktigt redo för kärleken när den klev in i mitt liv för ett tag sedan... hade inte hunnit städa ur min garderob... det hängde kvar ett skelett på galgen... 

Ett skelett som jag har haft svårt att släppa av olika konstiga och oförståeliga skäl... trots att personen klivit ur garderoben för länge sedan... 
Skelettet har hängt kvar trots att det står en man och väntar på mig... en underbar man med så många kvaliteter.... ❤

Det som är unikt i vår relation är att han och jag pratar... vi diskuterar vad som är svårt med att träffas med ryggsäckar av olika storlekar... Min är ju ganska stor... och då pratar jag inte bara om skelettet som hänger där och dinglar... Jag har ju min barn och deras erfarenheter... det vingar fått igenom... 

Det är inte lätt att släppa in en man i vårt liv och det är inte lätt att kliva in i en familj som håller på att läka från det värsta som kunde hända... Vi har förlorat en pappa och en man... vi kämpar med att komma vidare... ❤

Att då kliva in som en extra vuxen är inte lätt men jag måste ge honom all kredd jag kan för han är inte Johan, han försöker inte vara någon bonuspappa utan han bara finns där... tar plats men kväver inte.... vågar men kliver inte över... mkt känslor från alla håll och kanter... ❤

Det som är vår utmaning är att jag har velat fram och tillbaka eftersom ryggsäcken hänger snett... haft svårt att släppa...
Kanske är det mitt behov av kontroll... 🙄 jag har tydligen ett sådant... är tydligen kallad för Eva Braun i köket.... ASG!!! 😂

Vad är det för fel på att inte diska fina knivar i diskmaskinen, att vilja ha tysk ordning och kinesisk disciplin i maskinen...? ;) Man hackar löken på ett visst sätt.... eller hur? 😉

Visst är det så, att jag har ett kontrollbehov... annars skulle jag inte ha överlevt denna resa som snart är inne på sitt fjärde år... det är snart 3 år sedan Johan dog... ❤

Jag fick inte välja när han dog, jag hade inget att säga till om... han bara dog vare sig jag ville det eller inte... å så är det med vissa relationer också... de tar slut och står man då på den sidan som vill mer och har känslor så kommer man ibland inte vidare... hur många avslut man än får, hur många arga mess man än skickar... dörren är stängd!

När man då som jag, försöker kontrollera det mesta för att undvika otrevliga situationer, blir dissad så tar det extra hårt på mig... inte igen skriker kroppen... du har redan upplevt detta 4 gånger under 2016, nu räcker det...!! 

Att jag nu har träffat en man som har en hjärna och ett djup är fantastiskt... en man som inser mitt värde och sitt eget... som ser potential istället för de fyra kilo som jag har lagt på mig i min förtvivlan av att inte kunna träna, de kilon som i min tvistade värld förstör allt... 😔

Han vill framåt men låter mig få stanna till och fundera, låter mig vara ledsen och ser rakt igenom mig och låter mig inte komma undan med en falsk fasad... vågar ställa mig mot väggen och ifrågasätta mig och mitt försök till yta... 😂

Nu är jag trött på att låta gammalt skit styra... trött på att lägga ned energi på något som är dödfött... Jag har tappat den kaxiga Sarah... hon som kom nedvirvlande på klubben och slängde sig ut i en snabb bugg... Hon försvann lite i slutet av förra året och har inte orkat upp till ytan förrän nu...
Nu får det vara nog...!!!! 😈😈😈

Energin ska läggas på henne och på det hon vill ha ut av livet... inte stirra på det som hon inte fick... Det är vatten under bron som aldrig kommer tillbaka och så ska det vara.... vatten rinner eller forsar nedåt... 

Kemi och attraktionen kan det kanske alltid finnas kvar på en viss nivå mellan vissa människor... men man kan välja vad man vill göra utav det... 🤔

Gräset kan vara grönare på andra sidan en stund tills man glömmer att vattna den också... då torkar den och blir tråkig och brun... 
Har insett att man kan få igång en gammal gräsmatta med mycket vatten, gödsel och omsorg... det tar tid, absolut men det tar också tid att uppvakta grannens gräs... 🤔

Kanske man kan lägga den tiden som man chattar och sms:ar med grannens gräs på sin egna sida... ja, då kan man komma igång med mossrivning och kantklippning på sin egna gård...😉

Det går... om man vill... eller så upptäcker man att det har gått för långt... att man tappade kontrollen på ogräset för länge sedan... 
Då inser man att antingen måste man anlita en trädgårdsfirma som hjälper till att få den till liv igen eller så säljer man och börjar om på en annan tomt...

Att köpa in en robot fungerar inte i denna metafor för det skulle ju vara lika med att ha en poolskötare och då kan man ju lika gärna ta grannens "gräs" istället.... ;) och då faller min teori.... ASG! 😂

Så från och med nu kommer Sarah Amazonen Emilsson ta kontrollen över sitt liv igen och lägga energin på det som är viktigt... Barnen, familjen, hennes underbara vänner som i och för sig ingår i familjen... och denna man... ge det en ärlig chans ❤

Man ska ju vara nykär och lycklig, eller hur...!!!