Stannar till i vardagen...

Landade plötsligt i kyrkan... sitter här och bara tänker... 

Pratar med min man om mitt liv... berättar om den sista månaden... berättar om allt knasigt som hänt... berättar om mina vänner... nya och gamla... berättar om att äntligen har Bestemor fått somnat in men det vet han ju redan... Han har troligen tagit emot henne med öppna armar... ❤️

Berättar för honom om vad mediumet sa häromdagen... jag kan verkligen höra hur han skrattar sitt fantastiska skratt... Han ler åt mig... ❤️

Sitter här i tryggheten... ser på ljusen jag tänt för dem vi har förlorat... ser på lågan som brinner för dem som vi älskat... 

Jag är inte ledsen, bara lite sorgsen för att han inte är här och delar livet just nu med mig... 😳 fast hur sjukt skulle det vara... 😂😂😂

Det är ju på grund av att han är död som jag sitter här...
Det är ju därför Singel på vift finns... annars skulle ju inte hans fru vara glad och lycklig över andra saker än honom... ☺️

Då hade jag ju troligen inte haft min sparringpartner som peppar och cyklar med mig när jag behöver terapi... då hade jag inte sprungit på alla nya fina buggkompisar som fyllt på min vänskapskrets... alla nya nära vänner men det där vet ni ju redan... 😊 

Träffade ett gäng underbara vänner ikväll... vilka samtal vi hade... vad vi skrattade... vad vi delade och vad vi log åt varandra...
Vi alla har stått och mött döden, en av de mörkaste dagarna i alla våra liv men döden förde oss samman... Döden fick oss att bli vänner, fick oss att hitta en gemensam beröringspunkt... Genom döden har vi hittat tillbaka till livet... för vissa av oss gick det snabbt och otroligt enkelt medan några av oss har klivit ned oss i grusgropar och in getingbon... snarare bålgetingens hem... 😉


Vi kan prata med varandra om sådant som få av er andra kan förstå... hur viktigt vissa saker i livet blir när man plötsligt inser att man har klivit vidare... när man berättar en sak och de andra bara nickar, ler och till sist skrattar åt den rodnande Sarah... de fattar hur viktig en smekning kan vara när man aldrig trodde att man skulle få uppleva det igen... när man trodde att alla sådana känslor försvann ned i det iskalla vattnet den där mörka natten i mars... när man talat om för sig själv att du kommer aldrig känna något mer... aldrig känna något ens i närheten av vad du redan upplevt... du kommer hitta något som duger men ingenting mer... 

Då är det ganska fränt när man plötsligt känner dofter, man ser saker som man aldrig trodde skulle återkomma till ens liv då när man stod vid randen av stupet och bara ville dö tillsammans med sin man... 😔

Helt klart coolt... att nu få dela sin erfarenhet med de som verkligen fattar gör att livet är kul att leva... 😄

Här sitter jag, en vanlig onsdagskväll, med god vegetariskt mat på bordet.. njuter av att se kärleken lysa ur dessa vänners ögon... 

Idag är det inte jobbigt... men en dag för mer än ett år sedan så orkade jag inte se dem, orkade inte vara avundsjuk, orkade inte se hur de inte kunde låta bli varandra... 😂 samtidigt som jag inte missunnade dem deras äventyr för en sekund... Jag sa det rakt ut till dem, att jag inte fixade att se dem... Som äkta vänner förstod de, tackade för min ärlighet... 💕

Som sagt, i dag ler jag åt den fina tid som är deras gemensamma liv... Jag grimaserade lite åt den Sarah som fanns med på en bild från den tiden då allt började, då hon var 15 kilo tyngre o såg allmänt chavig ut... En helt annan Sarah än den som skriver denna text idag... 😉

Vi är alla på olika nivåer i livet... några i relationer, några singlar som jag men vi kan lika väl sitta ned och prata om det som är centralt i just våra liv... ☺️

Som ni redan fattat så är jag en kommunikativ varelse av stora mått... Muntligt, i textform och en himla massa magkänsla... 😍

Där i kyrkan känner jag mig trygg, känner in allt runt omkring mig... känner Johans styrka... hör hans ord... känner vad han vill att jag ska göra...

"Vad skulle kunna hända, hjärtat..? " ❤️❤️❤️

En date med Sarah Emilsson...

Livet går inte i repris... det är ett faktum... inte som detta liv i alla fall... Kanske återföds vi, kanske tar Gud Fader emot oss i himlen eller den aningens mörkare, hetare där nere... 😉

Vi vet väldigt lite vad som kommer hända framöver... vi planerar och önskar, reviderar och planerar lite till.

Hade ni frågat mig för några år sedan så hade ni fått ett uttömmande svar om min framtid... i dag får ni ett helt annat svar. 

Vad är framtiden egentligen...? Jag har inte den blekaste aning... 🙄

Visst har jag planer och visst finns det mål med livet men med min erfarenhet så inser denna vackra, smarta blondin/rödhätta att livet blir vad det blir... 

Jag kommer stöta på många patruller på min resa mot döden... Vissa av dem är guidande, vissa kommer kräva mer än pass och visum... andra kommer få mig att stanna och granska mitt bagage och fundera över vem som har packat det och vad som verkligen behövs i framtiden... vilka som ska med på min resa och vilka som viker av på nästa avtagsväg...? 

Den sista tiden har jag gjort en inre resa... upplevt platser som jag inte trodde fanns, sett mer av mig själv än jag gjort på många år... 

Samtal om livet har jag ju alltid med mina vänner och nära och kära... men de sista veckorna, sista månaden så har livet återigen handlat om överlevnad eller död... En av mina bästa vänner har fått bröstcancer och vi har stått och glott på randen till döden... Tankar om att jag ska förlora henne till dödsriket har funnits i min hjärna... i mina funderingar... Ska hon också lämna oss här...? 

Härom dagen kom beskedet att det "bara" är bröstcancer, det har inte spritt sig!!!! 

HalleLuja!!! ❤️❤️❤️❤️

För en stund där så blev hon helt plötsligt frisk... för en stund... sen kommer verkligheten tillbaka... Hon ska genomgå sin värsta resa i livet... cellgifter som ska göra henne cancerfri men ack så dålig... 

Igen blir man ödmjuk inför livet... 💗

Nu sitter jag och äter frukost efter ett snabbt besök på Mammografieneheten på USÖ där de pressat samman mina bröst i jakten på cancer... lustig att kallelsen kom bara några veckor efter hennes tragiska besked... 

Har en date med Sarah Emilsson, singel på vift... Vi diskuterar hennes liv, männen som florerar i hennes liv... Männen som kommit och tittat in men gått, männen som stannat och blivit goda vänner, männen som kommer att komma... vilka roller de kommer att ha... 

Hon är ganska rolig, denna vackra kvinna... Med hjälp av vänner har självförtroendet vuxit de senaste månaderna... Hon börjar tro på sig själv och vågar kliva ut i djungeln av singla män... och de som inte är lika singla... 😉

Hon vågar dra på sig den lilla svarta och sina högklackade skor... exponera sina bara axlar och sin otroligt vackra tatuering... Hon ler och skrattar åt de män som faktiskt tittade på henne... ☺️

En kvinna som jag lärt känna bättre under våren... en kvinna som tappade bort sig själv efter att hennes man dog... En kvinna som famlat i mörkret en lång tid men nu ler som om solen gick genom hennes ögon... inte alla dagar, inte alla timmar på dygnet men vid de flesta tillfällen är hon den goa, glada, fina Sarah som jag en gång kände... fast samtidigt inte... 

Hon är förändrad... kommer troligen aldrig bli som hon en gång var... på gott och på ont... 

Döden har präglat henne... så är det... 😕

Alla som genomlider en förlust förändras... vare sig det är ens partner, syskon eller barn som dör... man kommer ut på andra sidan i en annan form... de som kommer ut... 😔

Alla kommer inte ut ur dödsgarderoben... vissa blir kvar i sorgen och låter den styra för mycket...

Det som är skönt med Sarah är att hon har klivit ut men lämnar aldrig minnena!!! ❤️

Hon berättade att igår kom tårarna när hon pratade med sin barndoms vän i telefonen... När saknaden av hennes man kom som en våg genom kroppen... inte som mannen Johan men som bästa vännen Johan... Hon har så mycket som hon vill berätta och diskutera med honom om vad som händer i livet... ❤️

Nu är min date med Sarah snart slut... Hon kommer snart att virvla iväg som vanligt ut i sitt hektiska liv och jag ska kliva iväg de 20 meter till mitt jobb... Kliva in till mina nya och fina kollegor... skratta, skoja och hjälpa Örebros teckenspråkiga medborgare... En dag i Pridens tecken då jag har bakar kakor i sann Pride ära... 

För handlar inte livet om kärlek... ❤️

För mig spelar det ingen roll i vilken form den kommer... Kärlek is da shit!!!!! 

 

Filmen Medicinen...

Låg i soffan som socialt sällskap till mellansonen som blivit lite sjuk... Fann filmen Medicinen med Helena Bergström på en av kanalerna... 🎬

Har sett den förut men insåg under filmens gång att nu såg jag den ur andra ögon... forfarande mina men med en annan erfarenhet och känsla... 

Jag kände igen mig i henne... inte att min man lämnat mig för en yngre kvinna utan hennes förändring... 

Hon är med i en medicinsk undersökning och tar tillfälligt tabletter varje dag mot sin åkomma... Det gör jag också... 

Hon börjar känna sig vacker... Det gör jag också...

Hon börjar flirta med kvinnor och män... Det ena gör jag... 

Hon klipper sig och köper nya kläder... Det gör jag också... 

Jag känner igen mig i hur livet kan ändras till det bättre efter några riktiga käftsmällar... 

Hon blir dumpad för en yngre förmåga... Jag förlorar min man i en olycka... 😔

Vi båda har varit nere på botten och vänt... 

Hon testar och vågar, utmanar sig själv... Jag gör det jag också... mer och mer... 

Jag satt där i soffan och bara log... Skrattade åt hennes eskapader med kvinnan hon blev uppraggad av... mötet med den yngre mannen som ger henne en själavandring... den avundsjuka fd mannen... det har jag ingen men ändå... Kanske det finns någon som står svartsjuk och inte vågar kliva fram till denna modiga, spännande änka 😉 

Änkan som skalat av lager på lager av tyngd och sorg, som kliver ut i livet starkare och modigare för varje dag... blandar livets utmaningar med mina älskade kamrater från förr och nu... 💕

Min son konstaterade förra helgen att hans mamma inte är den samma som jag var tidigare... innan Johan dog... 

"Ni gick väl aldrig på Allsången, du och pappa...? Du brukar väl inte fixa med håret som du gör nu..." 

Nej, det stämmer... vi var sällan in på stadens nattliv trots att vi båda älskade att dansa och umgås med folk... 

Livet då innebar mindre barn, en man som jobbade borta större delen av tiden... inte så mycket tid att lägga på vuxentid inne på krogen... Vi la den på oss och barnen, på grannar och vänner... 

Nu är mina små killar äldre, mer självständiga och jag har fått mer egen tid... tid att umgås med mina vänner, träna, dansa och åter dansa... 

När Helena Bergström dansar med kvinnan i filmen småler jag... för så gör jag också... ☺️

Det spelar ingen roll om det är en man eller en kvinna som dansar bredvid mig... dansen är könsneutral... I alla fall stuffandet... foxen blir nog mer åt det manliga hållet, för mig i alla fall... 😉

När denna vackra kvinna cyklar hem från arbetet där hon sagt upp sig, känner jag att leendet är tillbaka på mina läppar...

Sagt upp mig har jag gjort men det var i och för sig ett tag sedan... men jag cyklar, jag också... med glädje och kämparglöd... 🚴

Jag har funnit en inre frid i mig själv och min singelhet... hittat vad jag vill göra med mitt liv... 

I dag tog jag ett steg till åt det hållet jag vill... jag lät Sonny tatuera mig... Lät nålen markera in mina tankar och min önskan... Mina skisser och idéer blev till en kreation som nu sitter på min kropp... 👊🏻

Nöjd och belåten ligger jag i min säng, ser på film och väntar in den yngsta sonen som mekat A-traktor halva kvällen... 🚜

Livet... vilken godsak...!!! 🍭

Ibland sött, ibland salt... ibland surt, ibland segt... ofta smarrigt men ibland riktigt vedervärdigt... ☺️

Inget napp kl 01:55, hem o leta på nätet... 😂

Jag har hittar ett mönster i singelvärlden... 

Varje lördag och söndagsmorgon ändrar sig siffrorna på antalet besökare på mina dateing-sidor ganska markant... 

De senaste två minuterna så har minst fyra varit inne på min profil...

Vad an detta...? 

Min analys är följande: 

De fann inge "kärlek" på puben eller på dansgolvet natten till lördagen och till söndagen utan är fortfarande ensamma och desperata... 🤔

På vägen hem, med alkoholen i kroppen sonderar man terrängen en gång till för att se om det inte finns någon som man kan datea... prata snusk med när man kammat noll på stadens etablissemang... 

Trots att man har varit in på kvinnans sida flera gånger, flirtat och även skickat iväg ett mindre charmigt meddelande... och inte fått svar... så gör man ett nytt försök... 

Men som Casanovas sjunger: På't igen.... 😂 

Here we go again.... 

"Sugen på lite telefonsex? Har du KIK, vill du se en het film...?" 😳

Japp, så såg min natt ut när jag satt hemma och väntade in mina tonårsbarn... 😄

Folk är roliga på många sätt... vi alla jobbar olika för att nå våra mål... 

Mål som skiljer sig rejält från varandra... För vad vill vi egentligen ha? 

Är det ett ragg, kl 01:49...? 

Är det lite hångel på dansgolvet innan vi går hem...? Var och en till sitt...? För att göra samma sak nästa helg...? Med samma person eller med en ny liten ärta... 

Eller vill man finna något mer "stadigvarande"...? Som man kanske kan lära känna och inse att det finns ett oerhört djup innanför den svettiga t-shirten efter kvällens dans...? Någon som man kanske kan säga har potential... 

Kanske är man nöjd med att bara sitta stilla i båten tills vågorna lagt sig och all gammal sjö har försvunnit...? Invänta sig själv... 

Det finns så många olika önskemål och krav i denna djungel så man baxnar... Hur i hela friden ska man kunna urskilja den ena från den andra...? Det är ju inte så att man har en text i pannan på en... vi är ju inte indelade i falanger... 

Jag trodde jag visste vad jag ville ha... att mina egna önskemål var klara och tydliga...

Att "mannen" jag vill ha var definierad och "uppsatt" på mitt kylskåp som målbild... 

Men se där hade jag fel... chockande, jag vet.... Det kan bli så när man till 97 % alltid har rätt.... 😉

För visst stämmer väl dessa undersökningar väldigt bra... ☺️

Jag vet vad jag vill ha i det långa loppet...

- närhet, kärlek och gemenskap... som "alla" andra. 

Frågan är väl bara hur man tar sig dit... 

Är det en slingrig väg med flera avstickare innan man kommer i mål? 

Eller är det en motorväg...? Grusväg? Allmän väg? Enskild väg? Skogsstig? Cykelstråk...? 

Har inte den blekaste aning... 😄

Det jag försöker lära mig är två saker: 

Tålamod och mindre iver... 

Man får inte allt på en gång och det kan vara bra att inte vara så på... har jag hört... 😂

Jag är en ganska ivrig person, röd i min läggning... Normalt sätt när min hjärna är läkt, mindre skadad av dödsfall och utbrändhet/utmattning så är jag ganska aktiv, vill få saker gjorda... 

Kan troligen uppfattas som jäkligt påfrestande, tjatig och skrämmande... bra självförtroende... men innerst inne är jag en löjlig fjortis som inte tror på sig själv, som tycker alla andra är så mycket mer snygga och attraktiva än jag... 

Jag har en god självkänsla... vet vem jag är och är trygg med det... Börjar landa i att jag duger som jag är... de som gillar hur jag ser ut gör det bara... jag behöver inte vara vacker för alla... det räcker faktiskt bara med en... 😉 

Jag är som ett Kinderägg... enkel utsida men full med överraskningar... ☺️

Fast ärligt talat... har aldrig gillat Kinderägg, det var alltid så tråkiga leksaker i dem... 😳 

Man vet aldrig vad som döljer sig bakom en människas fasad... Frågan är bara hur man kommer förbi och ser den verkliga individen när man aldrig kommer längre än till slagplattan...? När man inte släpps in till second base... eller som i mitt fall, jag släpper inte in för att min målbild stör ut...

En KAVA vet ju direkt vad hon/han vill ha... 😉 lite som i filmen om Ferdinad... 

"Honom ska vi ha!!!" 

Stark och modig och väääääldigt stilig... men när verkligheten slår till så finns där en annan sida... I Ferdinands fall, en mjuk och go sida... i vissa män/kvinnors fall, en mindre attraktiv sida... 

Poängen är att paket kan vara vackert inslagna men innehålla skräp som man lämnar tillbaka dagen efter sin födelsedag... om man fått ett kvitto... 

Sedan får man ett som är inslaget i tidningspapper och innehåller en vacker och kärleksfull gåva... risken är att man inte ens öppnar det då man inte attraheras av förpackningen... men vem vet... katten kanske kan bli en riktig tiger... ☺️

Livet är fullt av överraskningar!!!! 😃