Vuxenhelg fast i en annan tappning... 😁

Under många år har vi, Johan och jag, varit i Stockholm på våra vuxenhelger tillsammans med goda vänner. 

Nu är jag här igen, dock nytt hotell... Inte vårt vanliga hotell som vi bott på under många år. 

Kanske är det bra med lite nytt men jag tror inte det skulle ha spelat någon roll. Jag är stark och orkar leva igenom platser med vackra minnen utan att  krascha... för jag har gått vidare... ❤️

Att sitta vid middagsbordet med dessa människor är så givande... så många skatt, så många minnen och en del snack om asfaltbranschen... precis som vanligt... 😂

Enda skillnaden är att en stol är tom och det gör inte ont på något sätt... Istället skojar vi om vem som kommer att sitta där en dag... å enligt Facebook, som har bra vetenskapliga tester 😉, så kommer jag ju gifta mig under våren... 😂

Det som är så skönt med dessa jeppar är att de bjuder med mig trots att jag är ensam eller singel... ensam är jag inte... har ett ganska stort bihang på tre tonåringar... ❤️

Vi skojade om det... vi alla har lite större barn, vill inte tillbaka till småbarnslivet och jag har sagt att inga bonusbarn under 12 år... har till och med dissat förslag på dejtningsajterna för att de har barn under 12... 😏

Men sedan slog det mig... Hur lockande är tre tonårsgrabbar för en som har mindre barn...? Ja, nu har ju "hen" inte träffat mina underbara juveler 😍 men rent hypotetiskt... små barn är formbara medan äldre är lite mer svår navigerade... speciellt mina som har det bagage de har... det är nog inte det lättaste att kliva in i min crew o säga: 

"Hej,  det är jag som er mamma sover hos mellan varven... kul att ses..." 😂

Men som sagt, är glad att de bjuder med mig trots min singla status men de påpekade också att det får snart vara slut med det... stolen behöver fyllas... 😂

En trevlig kväll där jag känner mig trygg och välkommen. Känner mig omtyckt och älskad för den jag är... den intensiva Sarah som överlevt helvetet på jorden... 

Dessa herrar är två av alla mina "män" och de ringer med jämna mellanrum... kollar av hur läget är, hur landet ligger... svänger in på en tvärfika när det passar... 

Nu planerar vi smått vårens skoterresa upp till fjälls och den stora frågan är väl om stolen fortfarande kommer vara tom... och är den inte det, vem sitter i den...? 

En god vän som passar in i sällskapet eller är det en man som vill ligga sked och mysa... vissa kan båda de sakerna passa in på en man men ni fattar nog vad jag menar... 😉

Det, mina damer och herrar, får tiden utvisa... 😁

Nu till ett av mina favoritämnen på vuxenhelgen... HOTELLFRUKOST!!!! 😃

God Morgon från ett mulet Stockholm och dagens musiktips blir lite country... 💟

https://open.spotify.com/track/2C8RDQG03emF3J2Jb7cB4I

#mittlivmedenjäklamassahashtags ❤️

Vissa dagar undrar man varför man klev upp... 😔

Livet svänger så ibland så fort att man inte hänger med... eller svänger är kanske fel ord att använda... Livet ger en mindre eller stora käftsmällar att hantera och bemöta... 

Ibland små saker som gör att bilen guppar till lite grann medan andra händelser gör att alla saker i bagaget studsar till och kommer i oreda... 

En del motgångar i livet gör att man måste gira rejält och man hamnar i dikesrenen, får kämpa för att inte hamna längst nere i diket... upp och ned med vattnet som börjar täcka bilens tak... 

Till sist har vi de käftsmällar som ger en både blåmärken och blodvite... som gör att huvudet far bakåt och slår in i väggen och så får man en hjärnskakning på köpet... och man vill krypa in under en sten... 😔

I dag kom det ett litet gupp som jag kan hantera... ser likbilen som Johan troligen färdades i från Umeå till Örebro... den påminde mig om att alla kan vi förlora något viktigt här i livet... 🤔 men så kom ett till sådant gupp som inte skulle komma men gjorde det visst ändå... trots medicin... bakslag kallas det visst... 😔

Sedan kom den där giren, där man sladdar till, driftar med bakhjulen i snökanten, bakänden touchar och fäller snöpinnarna... en efter en... men man är kvar på vägen... nästan... delvis... man håller sig kvar, kämpar, rattar... ❤️

När orken som bland annat byggdes upp igår på fiket, i de djupa samtalen om livet, försvann i en blinkning... blinkningen där tåren börjar långsamt rinna nerför kinden och kollegorna skickar hem en... för hjärnan är inte på plats... 😔 inte ens den blonda hjärnan... 

Behövdes på en annan plats denna dag... ❤️

När då ett mindre hål i gatan upptäcks i samma sekund som man ska tömma torktumlaren och inser att den fortfande inte har torkat tvätten och/eller att tvättmaskinen inte centrifugerat som den borde... ja, då är man nära att slänga in handduken och ge upp... 😔 fast den ligger ju blöt i torktumlaren... 

Det är då Sarah stannar upp, tänder i brasan, slår eld på en tändsticka och får ljusen på köksbordet att brinna... stannar upp och skjuter undan de mindre viktiga ingredienserna i livet... dater, singelliv och män... tänker istället på alla bra minnen som ger en kraft och energi... positiva minnen som skapar glädje och värme, kärlek och längtan, hopp om en framtid fylld med vänskap, la familia och kärlek... ❤️

Jag äger mitt liv... ❤️

Söndag morgon, det är början av november... inte så kallt idag men säkert rått... rått som i världen utanför min tomtgräns... 

Under de senaste åren har jag blivit mer känslig och mer andlig än innan... tror på att ödet styr ganska mycket i våra liv... 

En del säger att vi styr och bestämmer över våra liv och visst ligger det en sanning i det men det finns dock en överhet som sätter ramarna... 

För annars skulle vi eliminera allt elände och mörka saker i våra liv... 

Johan skulle inte vara död, Anna skulle inte ha fått bröstcancer och Donald Trumph skulle inte få vara presidentkandidat... skämt å sida, vi skulle inte ha ett liv som vi har idag om vi alla kunde själva välja hur utgången skulle bli... 

Det vi kan göra är att styra våra egna  insatser... vad vi väljer att ta med i våra ryggsäckar eller trunkar som vi dras med genom livet... vi står för de val vi gör... vi borde ta mer ansvar för vårt eget handlande och inte alltid lägga över allt på andra...

Fick jag bestämma 100% över mitt liv så skulle det se annorlunda ut, det är jag helt säker på... 

Då skulle Johan leva och vi hade fortsatt med vårt liv... samtidigt, då skulle jag inte ha en underbar vän som finns i vått och torrt... då skulle jag troligen inte buggat och lära känna er alla där... ❤️då skulle jag inte ha sprungit in i en de mest passionerade människa jag tror jag någonsin träffat, en man som har drömmar om sitt liv och försöker se till att få dem uppfyllda... väldigt lik en man som lämnade oss i förtvivlan...

Mitt liv skulle ha varit alldeles underbart jobbigt som ett liv nog ska vara men jag blir väldigt tvådelad i vad jag skulle ha valt... om jag var tvungen att välja om... eller inte... 

Självklart  skulle jag ha valt att barnens pappa fanns kvar i livet och att min man fanns bredvid mig... ❤️men nu får vi inte välja vilka vi ska träffa och möta i våra liv... vilka olika helveten vi ska ta oss igenom... 

Jag känner mig åter ödmjuk inför livet men får ofta stanna upp och resonera med mig själv... i mångt och mycket... 

Jag tappar inte håret på grund av cellgifter eller har ångest därför att jag inte vet om jag kommer överleva min cancer... för jag är frisk... ja, några kanske protesterar nu... 😉

Jag har ingen allvarlig sjukdom mer än det som kallas för livets olika mödor så som tjocka lår, en mage som ser ut som den gör efter tre stora graviditetsmagar, ett självförtroende som åker berg och dalbana, ett hjärta som bara vill bli älskad för den jag är... 

I-landsproblem i relation med vad många av er andra går igenom men jag måste leva mitt liv med mina olika ingredienser... 

Jag fick stanna upp i helgen och söka efter min kompass igen... samtidigt fick jag ta fram God Tolksed för att se om jag kunde hitta några tips om hur man tolkar alla signaler där ute på stadens krogar... 😉

Jag är så lost så slår man upp försvunnen på Wikipedia så är det troligen en bild på mig där... med lockigt hår och röda glasögon... en snygg blondin som ser ut som ett frågetecken... 

Men ödet vill nog att jag ska stanna upp eftersom jag först skickade ett mess till fel person... 😱 

"kom och hämta mig 😍😍😍" 

😂

Det blev inte som jag hade tänkt men det blev bra ändå... kanske rent ut av bättre... 🤔

Jag fick tillbaka en vän som jag saknat enormt mycket... ❤️

Så ödet kanske har en plan för oss som vi inte förstår alla gånger... 

Det är kanske någon konstig mening med att jag blir dissad om och om igen... jag måste lära mig något om mig själv varje gång... eller så har jag bara inte träffar rätt än... ödet har inte låtit honom krossa min väg än... eller så har vi träffats men tiden är inte vår... än... 😔

Fram tills dess så äger jag mitt liv... eller i alla fall de delar som jag kan påverka genom mina val jag gör... att göra medvetna val... allt från att stå utanför en mans dörr kl 8 en fredag eller att chatta med min vän framtills hennes dotter har kommit hem, hel och ren... ❤️

Nu ska jag virvla iväg med Danny i öronen... denna låt gör mig glad och jag vill bara dansa... ❤️

https://open.spotify.com/track/6Fu4uPJmXn1mLkMpG2GTZJ