Som singel följer jag en grupp på FB i syfte att försöka lära känna nya människor men även så klart att eventuellt hitta en glad, ärlig, humoristisk man som vill hänga lite med mig... 😉
Vissa av oss i samhället har det inte så lätt att hitta en ny partner som vissa andra.
Men varför är det så svårt då? Den frågan har snurrat runt länge i mitt huvud. Var det lika svårt förr som idag? 🙄 Eller är det bara att inse att jag är både ful o dum..? 🤔
Vi diskuterade detta, jag och en vän, efter att han läst en artikel om just varför många har svårt att stadga sig? För det är ett av problemen, kan jag uppleva. Att man vill liksom inte riktigt comitta... Gräset är alltid mer grönt hos grannen...
Förr så bodde man in mindre städer, orter och byar. Det fanns inte så många att välja på, speciellt inte ute på landsbygden. Man var den man var... mer trygg i sig själv... om man inte var som alla andra vill säga, då fick man nog eller kanske valde att stanna i garderoben, tyvärr 😔
Förr hade man kanske inte mer än ett par tre stycken att välja på. 😊
I dag ligger hela världen för våra fötter genom internet. Alla dessa olika dejtningappar som erbjuder olika typer samt olika tekniker att träffa den rätta. Eller i alla fall få kontakt med en massa olika människor som ska matcha mina önskningar. Det finns en stor risk att man aldrig blir nöjd.
För är det inte så att det kan finnas någon runt hörnet som är lite bättre än hen jag fick kontakt med, som passar in liiiite mer än den som sitter framför mig vid bordet...?
Problemet, som jag ser det, är att allt blir urvattnat. Många har flera chattar igång samtidigt för att försöka fånga någon fisk i denna stora sjö. Slänger ut många drag i förhoppningen att någon ska hugga. Lära känna många samtidigt, fungerar det? 🤔 Det blir så hackat och malet. Svårt att känna ett engagemang när man kan misstänka att den jag pratar med har två tre till samtidigt oxå, om jag nu gör så... 🥴
Undra om dom skickar DicPics till alla? 😂😂😂
Man kan ju inte undgå att känna sig unik, menar jag... 😄 för visst känns det speciellt när man får en bild, av personers ansikte då 😉, som alla de andra brudarna också fått 😁
Ja, herregud... det finns allt där ute... desperata män och kvinnor som gör nästan vad som helst för att få ligga... jag menar dejta någon. 😉
Men det medför väldigt många goda skratt måste jag medge men allt är inte skräp, inte alls... Jag finns ju för Guds skull där 😂
Som sagt, det finns finna människor som man kanske inte klickar med... För det skall man inte sticka under stolen med, en del kontakter blir kvar... som vänner. 😊🙏🏻
Å varför klickar det inte då, måste man ju fundera på... 🤔 å den frågan har jag fortfarande inte hunnit fått något bra svar på mer än att det inte klickar trots att många parametrar har en grön bock på sig... 🙄
Tänkte på förr, då fanns det i och för sig fanns fler planerade äktenskapen som vi i västvärlden idag ratar och tycker förtrycker kvinnan. Vilket de troligen gör på många sätt MEN det finns en poäng som man inte kan undgå att nicka jakande åt.
Lyssnade på en kvinna för en tid sedan som pratade just om det arrangerade äktenskapet men även om hedersförtryck.
Otroligt lärorik och nyttig föreläsning. 😊
Hon menade på att arrangerade giftemål bygger på att skapa trygghet för fler personen än de som gifter sig. Man slår samman släkter för att skapa ett socialt skyddsnät, se till att säkra släkters överlevnader. Där bygger man inte äktenskapet på passion utan på trygghet. Både ekonomisk trygghet för den närmsta familjen men även för hela klanen. Genom en stark ekonomi så överlever man motgångar. Man håller om varandra, så som vi har stat och kommun, som ska/borde hålla oss uppe vid svåra stunder i livet.
Tanken slår mig att vi är så isolerade i västvärlden, vi ska klara oss själva, litar på stat o kommun. De är vårt sociala skyddsnät, inte så mycket familjen.
Säger inte att det ena är mer fel eller rätt, det ger en bara en liten tankeställare.
Passion har en förmåga att gå över... försvinna. Ett äktenskap som har grunden passion har nog en tendens att lättare falla samman än ett som har andra värderingar. Se på vår skilsmässostatistik, den är rätt talande.
Men samtidigt så skulle jag inte klara av att leva med en man som jag inte fann attraktiv på alla de olika sätten som jag idag söker. Tror att om jag inte får leva som jag vill eller med en man som kan matcha mig på de sätt jag villhöver, så skulle jag som person eroderas lite varje dag.
Men, hade jag inget val så skulle jag troligen klara av det men jag bor i ett land där jag själv får välja. 😊
Så det är svårt att hitta en partner när man som jag är grymt kräsen... 😄 Eller så är det för att jag inte har en uppslitande skilsmässa/separation i botten... ingen man som lämnade mig... Eller jo, det gjorde han ju men inte pga någon läckerbit som erbjöd honom något jag inte kunde. 😉 Men jag har inget sk misslyckande och är inte rädd att prova mina vingar igen. Har upplever en fin kärlek med Johan och tänker då att då kan jag älska igen... å det kan jag. Det har inte varit problemet 😊😁 Jag älskar av hela mig, ger för mycket och vill för mycket. Troligen kväver den stackaren, både med mitt orerande men även med min rakhet och kamp för sanningen. 😊🙏🏻
Skillnaden är kanske när man tillhör den yngre generationen som ska ”sätta bo”. Välja en partner som håller som förälder till sina barn, har någorlunda samma värderingar som en själv för att det ska kunna hålla. Kunna kämpa sig fram genom livets alla utmaningar.
Som jag sa till sonen häromdagen, jag valde en man som blev en bra pappa ❤️ nu ljög jag lite, för det var ju han som valde mig. 😊 Men han var en bra far, som iofs låg borta mkt men när han var hemma var han med sina grabbar 😊❤️ förutom på fotbollsmatcherna. De hatade han... mest för att hans fru var en av dem som hejade fram ALLA ungar men mestadels ropade ”Bra jobbat, Hjärtat!” 😂
Vet inte om jag ska göra 👍🏻 eller 👎🏻 för dejtingsidorna, det finns de som möts via dem och finner kärleken, det ser jag hela tiden. 😊 Å som jag skrivit tidigare så ger de mig många goda skratt genom de olika formuleringar som man använder för att locka den partner man vill ha. 😁
Jag sonderar terrängen men är ingen lejoninna som jagar. Jag har inte bråttom alls, mår bra om vi bortser från diskbråck och nervsmärtor. Livet rullar på även om det finns hinder i vägen men de är till för att kliva över eller gå runt. De hindrar mig inte från att faktiskt njuta av livet... fast nog skulle livet vara liiiiite mer innehållsrikt om en man låg bakom mig och kliade min rygg... eller masserade mina nervömma fötter, spelade ny musik för mig och skrattade och pratade med mig till filmen vi ser 😉
Står ju liksom inte och väntar på riddaren som ska komma och befria mig från sorgen och ensamheten utan lever varje dag med ett leende på läpparna. För sämre liv finns det alla gånger... ❤️
Nej, nu ska jag masa mig ut på min rehab-promenad och göra vad jag kan för att kroppen ska återhämta sig så att knoppen kan få sin tillfredställelse.
Dagens låtval!
Ha en underbar helg och insup livet! ☺️❤️ Själv ska jag dejta en underbar varelse idag... DaddyCool ska med mina pekande händer få komma upp från det kalla vattnet. 😊🛥
