Vad har hänt då sedan sist...?
Som många säkert har sett på min FB så händer det mycket i mitt liv.. iaf är det gäller mina underbara barn. De är så kreativa så jag blir nästan matt... eller jag har slutat att oroa mig så mycket inom vissa bitar av deras liv. De är fantastiska på så många sätt och det har de nog ärvt av sin påhittiga pappa. RIP 💓
Att jag fortfarande står upp efter 2018 är ganska fantastiskt, tycker jag. Tror att det mesta gick sönder under detta år. Ett enormt kostsamt år, vill jag nog påstå.
Det är kanske därför jag inte fann någon att dela livet med, det hade jag troligen inte orkat med... 😂
Båten, ja den fina båten som knappt lämnade hamnen under förra säsongen och när hon gjorde det en gång så fick den yngsta bogsera henne hem med vår vattenskoter då SSRS inte hade tid att hjälpa till. Det ledde å andra sidan till att ungdomarna fick lära sig att samarbeta för en var ju tvungen att köra skotern o de andra fick sitta och vara snygga i båten.
Ungefär som när den snygga sjöpolisen stoppade mig och Lola på sjön. "Vad ska jag göra😨???" " Sätt dig vid ratten och var bara snygg 😁"
Det tragiska var väl att vattenskotern gick sönder och kostade en massa pengar. Ja, året 2018 var väl inte det roligaste året med båt och kärlek. Fast i allt tragiskt så finns det ju sprickor som gör att solen skiner igenom.
För tänk om man skulle gå och tjura över allt som gick en emot, ja då ta mig 17 skulle jag ha varit grå hela sommaren... hela 2018 ärligt talat.
Pratade med min terapeut om just det... att jag väljer att se allt det positiva i saker som händer medan hon sa att hon tänkte att det händer alltid något skit så njut av det positiva för man vet aldrig när bomben slår ned. Same same but different!!! 😂 Det går inte att sörja det som var hur länge som helst... det kommer inte tillbaka, det som var.... Det är vatten under bron.. Ta lärdom och sedan kasta det över axeln.
Det blev dock fina kvällar i hamnen, simmade runt måsön varje dag och gick ned i vikt. Träffade min pappa och min bonusmamma mer än jag skulle ha gjort om jag var i stan istället för i min strandade båt. Båten ger mig ett lugn som jag inte får någon annanstans.
Att jag sedan haft min manliga vän med mig har ju inte gjort det sämre. Med betoning på vän, vill jag tillägga. Det är ju underbart när man kan dela intressena och njuta av det... så länge man gör det på lika villkor. Musiken, skratten, den själsliga kontakten med sjön, vattnet och båtlivet. Det får man inte med alla... klicket...
Under 2018 har mina dejtingsidor varit aktiva men det har inte varit lätt att skörda bland alla män som pockar på mitt intresse. För inte är det så att det inte har funnits någon som vill ha mig... Det tragiska är ju att just de som velat mer har jag inte funnit intressanta. Ödets ironi!!! 😂
Året började med en gemensam dusch som ledde till ett försök att inleda någon slags relation men när min manliga vän stod i vägen så backade han undan. Man kan inte ha en sådan manlig vän, fick jag veta och jag var inte beredd på att kapa trossen där och då. Den "vänskapen" var för stark.
Sen var det han som hade tre stycken som han dejtade för att se vem som var mest intressant av oss. 😶 Not for me...
Sen var det mannen som blev mitt KK under en period när kroppen saknade beröring och närhet alldeles för mycket. En snäll och trevlig man men som var just det, alldeles för snäll och trevlig för denna bitch som behöver en lite mer stadig hand. 😉
Vem hade vi sen? Jo, mannen från Stockholm, han som vill vara min Master i alla lägen men vill egentligen inte ha en sådan stark kvinna... eftersom jag inte var så följsam... AGS!!! Mina kollegor dog när jag berättade detta, jag inte följsam... hur kunde han undvika att se det? Eller var han som många kvinnor är, mig själv inräknat, att man vill förändra den andra till något som man vill ha och behöver??
Visst, jag var läcker och sexig men att jag hade en vilja och en hjärna, det hade han tydligen missat. 😁
Sen var det han ja.... mitt enda one evning stand.. aldrig setts innan och inte efter heller... OMG! 😂
Som sagt, attraktionen kan slå till men den kan avlägsna sig ganska snabbt.
En resa uppåt i landet en fredagskväll var också trevligt men ledde inte någonstans, det blev mer som att lätta på flaskan så att kolsyran pyser ut. En trevlig bekantskap som finns kvar på chatten. 😊
Sen har vi han som jag har chattat med i över ett år men i har aldrig setts.. kanske är det lika bra... 😁 tiden får utvisa, Babe...
KKt är tillbaka, tryggt och stabilt när världen-Sarah skakas av konflikter och obehagliga personer. En vänskaps sätts på prov. En vänskap som senare utvecklades till en mer stabil sådan men... fortsättning följer...
Jag trodde aldrig i mitt liv att jag kunde vara den kalla och hårda. Den som knackade på och sedan lämnade när det var över.... 😱
Jag hade ju själv råkat ut för det tidigare i mitt singla liv. Mannen som jag fann såååååå attraktiv och läcker. Som jag verkligen gillade... han körde med lite för många samtidigt och jag ville inte vara med och dela på den uppmärksamheten. Det gjorde mig osäker och gav mig framför allt inga wow-upplevelser mellan lakanen eftersom jag hela tiden var orolig att inte räcka till... eller hur gjorde han med de andra, var han nöjd!?!? Sååå sjukt.
Då kunde jag inte förstå alls men det gör jag idag. Inte att ha flera samtidigt men behovet att inte känna något. Att bara få det där utlösande... ungefär som när man vaknar på natten och tar fram leksakerna för att man ska kunna somna om.
Jag har/hade blivit en robot! Jag hade allt det jag ville ha och behövde i en relation med min manliga vän. Vi var ju som ett par... jag vet inte hur många gånger som jag fick förklara att vi bara var vänner. Det liksom lös om oss.. men det jag inte fick där var sexet... om vi bortser från de "två" gånger varje år när hans lust blev för stor. 😉 Som ni alla förstår så var det inte jag som sa nej...
Roboten Sarah var på några fikadejter under sommaren men ingen som fastnade, mer än som vän. För så är det ju, många av dem som jag chattar med stannar kvar som vänner. När attraktionen har lagt sig så finns fortfarande behovet att prata kvar... eller iaf tills de har träffat en annan, för så glöms man bort snabbt. Inte alla så klart... 😊
När allt ställdes på spets under sommaren så dök han upp igen, mannen från duschen... nog hade han följt mig på jobbets FB, där är man ju offentlig så allt syns... En varm famn att kramas med när allt stod på sin spets, ledde till en slags relation, en kopia på KKts roll. Finnas där för sexet som jag då inte fick i min parallella relation, den som jag skulle ha gjort allt för att få att utveckla sig men... det finns alltid ett men i mina historier. Jag var den enda som ville utveckla något.. och man kan inte tvinga någon att älska en.
Under hösten 2018 så får jag många olika förslag och jag försöker verkligen att inte ha mina hårda glasögon på mig men jag hittar inget som kan matcha det jag hade. En man som jag älskade och skulle ta ned månen till om jag kunde.. och om det hjälpte.
Det tragiska i allt är ju att han har varit min vän så länge och känner mig rätt bra. Att försöka hitta tillbaka till något i vår sms-konversation är nästan omöjligt eftersom varje dag innehåller sååå många textmeddelanden trots att vi iaf pratade minst en gång på telefon. Glöm inte att vi sågs dessutom nästan varje dag...
Med facit i hand så kan man väl säga att han stod i dörröppningen och stoppade de som verkligen ville in och träffa mig... och hade gjort ett tag.
Nu är jag hemskt personlig men så är ju jag... gillar inte den falska yta som finns på FB och Instagram. In med lite mer ärlighet och känslor, ja inte bara de när man älskar sin man och sina barn. Släng in lite ilska och vrede också... 😉
Jag kan skratta gott åt alla försök jag har gjort att närma mig andra män eller när jag har tillåtit dem att närma sig mig... OMG!! Det finns så många stolpskott där ute... men jag är troligen någons stolpskott också... 😂
De som börjar med att säga att de vill ha något seriöst när de letar på Tinder, Happypanncake och Badoo. Två meningar senare så kommer kommentaren som jag inväntat. Vad gillar du när det gäller sex? Å så var Fiffi stängd för den relationen. 😂😂😂
Därför har jag full respekt för de som lägger ut en bild på något helt opersonligt och skriver att de har en relation men vill leka på sidan om. De är åtminstone ärliga. Sen får deras samvete stå för vad de gör... o nej, de rör jag inte. De får gärna leka för mig men inte med mig.
Höll på glömma alla lammkött!!! OMG!!! Tydligen är man en cougar i vissa ögon... det har värmt mitt hjärta men inget mer... 😊
Året tar slut och den relation som jag ändå har trots allt går den vägen också. Tiden börjar att rinna ut... Jag hade kunnat vänta i all evighet om jag visste att det skulle leda till något men misshandeln av mig har pågått för länge. Å då pratar jag så klart av misshandeln av mig själv på mig själv.
Klart att han har sårat mig flera gånger under den tid vi har haft tillsammans men i vilken relation sårar man inte varandra? Det gjorde Johan också, måååånga gånger och jag sårade honom massor av gånger när vi inte förstod varandra. Genom att man sårar varandra kan man också komma varandra närmare OM man löser konflikten. OM man pratar...
Kommunikation är inte bara de ord jag säger. Det är ju allt. Kroppen säger så mycket mer än vad orden gör. Som den T-shirt jag hade när jag jobbade på Ariel Fotolabratorier. En bild säger mer än tusen ord.
De där små sakerna som jag som tjej iaf lägger ihop och får till en tårta. 😊
Nu orkar inte denna donna med mer utan går vidare. Jag behöver få veta att det finns grund för saker som sägs och som visas. Någon gång måste man stå för det man gör...
Vi har försökt att bryta denna relation såååå många gånger och landat tillbaka igen, i samma sak... I samma mönster som innan... Nu känner jag att Enough is enough!
Min resa börjar här... vad som händer vet jag inte men det jag vet är att det är vad jag vill. 💓 sen säger jag inte att det är lätt.. en person som man har träffat ofta, pratat med varje dag...som man skickar sms till när bilen går sönder och man skriker på HJÄLP!!! Det har jag gjort nu också, på ren rutin... men försöker verkligen att ändra mitt beteende.
Men som i allt annat så finns det fördelar även i en hjärtesorg. Mina barn har fått en person som verkligen gillar dem och kommer finnas där när det kniper, det vet jag för denna man är inget monster eller en ond man. Han är en underbar person, en fin pappa och en god vän. Han är bara inte min blivande man. Å vem kan inte älska mina barn?!?!? Så underbara som de är... 💓Det är egentligen han som ska vara ödmjuk eftersom de har släppt in honom i sina hjärtan.
Näää, livet går vidare... 2019 började ju väldigt bra... eller inte...
En falsk polisanmälan som ledde till husrannsakan och anhållan av två av mina barn. Det tredje blev utsatt för en grov misshandel med slag, sparkar och viftande med kniv... allt från samma kille.
Men det har lett till att barnen har bättre kontakt, det har gett mig ett inblick i vad som är viktigt. Vilka som ställer upp när man behöver hjälp, tröst och stöd. 💓
Vi Emilssonare ger inte upp så lätt. Vi kämpar på och älskar fullt och med hela hjärtat. Vi är modiga som få!!!
Nu ser jag fram mot våren och båtlivet. En kurs i Stockholmsskärgård ska göra mig till den kapten DaddyCool behöver. Jag ska äga vattnet!!
Har så mycket att se fram emot under 2019... det blir bra... även om det kommer bli rocky på vägen.
Men det är väl det som är livet.... 💓 för tänk om man satt och gjorde samma saker hela tiden.. då hade jag nog hoppat i älva.
Over and out!!!
