Livet levererar... 👊🏻

Det har varit en omtumlande vecka då jag bland annat medverkade i P4:s Karlavagen i torsdags kväll då det var FN's internationella dag för änkor och väldigt många minnen dök upp. Det var i och för sig väntat men man vet aldrig hur man ska reagera. 

Sedan kom midsommaren och den blev ju bra, det vet ni ju redan...  men det var länge sedan som det känts så himla bra när jag är ibland många människor... 

När jag och brorsan far på äventyr så är det inte den klassiska "par"strukturen... vi är en brokig samling filurer som träffas. Vi kanske dansar, grillar, spelar minigolf eller fikar. Där blir man inte så tydligt ensam som jag upplever att jag blir i en "vi-gemenskap". Den känslan sitter hos mig, inte hos de som bjuder in... det får jag jobba med. 

Men i helgen har jag inte känt mig malplacerad som singel... 

Kanske får att jag umgåtts med släkt och vänner som jag känner och är trygg med. Kanske för att det bara var singlar hos kompisen... 😂

Mycket handlar nog om trygghet. Då vågar jag vara mig själv..  

Då kommer den riktiga Sarah fram. Den glada, full i F Sarah... hon som blandar Irish Coffe fast hon själv inte dricker det, hon som kan hoppa bomben ner i Vätterns kalla vatten, hon som tar sin stora båt och angör en brygga... eller låter sin 14-åriga son göra det istället... 😉 

"Vi minns ju hur det gick sist, mamma" 😏

Då kommer den nakna Sarah fram... ja mer än kl 07:00 när hon tar morgondoppet och sitter och självtorkar i solen... där ute i Vätterns vatten kommer man tillbaka till naturen, sin egna natur... 

Mycket av helgens energi handlar om sonen... Just denna lilla son som valde att hänga med mamma och morfar på midsommar. 🌸

Ibland behöver man få egen tid med alla sina barn för att de ska få växa. 

Ibland är det sunt att en legend i Sveriges fotbollslandslag slutar för att andra ska få chansen att kliva fram. 

Stora stjärnor kan skymma sina mindre "syskon" vilket ibland hämmar utvecklingen i ett lag eller i en familj. 

Nu fick denna grabb kliva fram och visa sina kunskaper i nautiskkompetens vilket han gjorde med bravur. 

Helgen innehöll många människor, många skratt och en del bad. Solen sken och värme oss kalla nordbor och med solen kommer ofta glädjen. 

Det är varmt, man kan bada, leka i vattnet... skapa minnen. Jag blir mer lekfull, leendet tar över mitt ansikte... kan liksom inte sluta se det fina i livet när solen värmer min "kalla" själ... 

Visst hade det varit himla kul att ha haft en hane vid min sida att förgylla dagarna med men som sagt, allt har sin tid och plats. 

"Leta inte så finner du" säger många... "Ha inte så bråttom" är en annan kommentar... 

Problemet är väl när man är "röd" som jag, är att när poletten har trillat ned så vill man ha det "där" i förrgår. ☺️

När hjärnan, hjärtat och kroppen plötsligt samarbetar så vill man att saker ska ske nu... som sagt helst redan igår. 🙃

Men helgen gav mig lite tid att tänka och fundera... har ju ingen liten skitunge längre som måste passas hela tiden... så tid fanns... 

Tiden när man var tvungen att ha koll till 200% är över... 

Denna "skitunge" kör båt som vilken fullvuxen karl som helst... troligen bättre än många av dem där ute på sjön... Min son ❤️  Mina söner ❤️

(De är helt unika... ❤️ fast det är väl allas... 😉 Kanske handlar det om att vi har kunnat gett dem möjligheten att få testa på olika akiviteter som har legat oss varmt om hjärtat... )

Tid att tänka var det... 😉

Tid att inse vad jag vill ha och vad jag önskar ut av livet...

Att jag vill finna någon att dela mitt och killarnas liv med, det vet jag redan men efter helgen kom insikten att jag har ett underbart liv som det är... så "bråttom"känslan avtog en del. 

Jag missar ingenting av vikt för att jag är singel, det händer andra saker som ger mig mening och nya minnen. "Transportsträckan" är livet och det är jag som delvis utformar den... 

Jag "fixade" till en toppenhelg med hjälp av familj och vänner, med hjälp av sonen. 

Vi har ätit hyfsat gott, solat och badat så att bikinin aldrig hann torka ordentligt...

Njutit på en badbrygga medan sonen åker WakeBoard med morfar i gummibåten... tittat på mina rödmålade naglar som döljs lite av det svalkande vattnet... Suttit och diskuterar livet med grannbåtens ägare... 

Allt detta kan man göra vare sig man är singel eller inte... 😉

Denna helg kom att handla om att min ena älskade son klev fram och tog kaptensmössan ifrån den store sonen... Tog chansen att visa sin styrka... å det gjorde han med bravur!!! 

Han rattade in vår eka mellan bommarna som om det vore gräsklipparkärran... 

Respekt är ordet!!!! ❤️

Nu är det bara en son kvar som ska bli kung över Vättern... ser fram emot hans och mitt kommande äventyr! 😍

Om han tar sig an detta likadant som han gjorde när han körde speedway första gången så behöver jag inte oroa mig... Tredje gången han satt på hojen och körde runt banan trodde jag det var hans 22-åriga kompis som körde... inte min 13-åriga son!!! 

Återigen en stolt mamma! ❤️

Midsommar o singel... 🇸🇪🇸🇪🇸🇪

Detta är min tredje midsommar utan man men min första som singel... fundera på den ni... 😉

Det jag har lärt mig under min resa från älskad fru till ensamstående singel är att erbjudandena om sällskap kring alla festligheter/högtider inte raser in över en... Jag måste bli bättre på att sticka fram snoken och "kliva in" hos folk... 

Kanske tror de flesta att "hon har ju båten" för så har det varit tidigare... Det var sällan en diskussion om vart vi skulle vara på midsommar... ute med båten... livet är lite annorlunda nu... detta år... Två av våra båtvänner har blivit utan båt, dock självvalt... ser väldigt mycket fram emot att de skaffar något nytt snart för de är saknade... 💓

Jag var väldigt tveksam denna midsommarafton om jag och den yngsta sonen skulle ge oss ut på Vätterns vatten utan vår förste kapten... den store sonen som rattar denna skönhet som han fått marinkunskapen i vällingen... 

Det regnade hemma, vi sov länge... ingenting var packat... Innerst inne ville jag att sonen skulle säga att han ville bli kvar i stan så jag slapp att trixa ut båten från hamnen själv... men inte... 

Vi packade och drog ned de fem milen till  Askersund och vår hamn... 

Motorerna startade nästan direkt, vi packade in allt, sonen fixade gummibåten, tankade den och så släppte vi loss... 

Försökte komma ihåg pappas lektion hemma på altanen häromdagen när jag med ord skulle förklara hur jag skulle köra ut henne, båten, från bryggplatsen... 

Halleluja!!!! Det gick som smort... Bogen dit och styrbordmotor hit och Off we went... Vem behöver en man? 😉

När vi nu glider iväg på vattnet kommer jag återigen ihåg varför vi skaffade båt... 

Denna skuta kräver sin besättning... en mekaniker, en kapten och en ruffhäxa... Vilken roll jag har haft är nog ganska självklar... 😂

Nu får jag ta över kaptenshatten och utöka min repertoar... 

Det här måste "han" bara tycka om...!!! Livet på sjön... eller lära sig... för jag tror inte att jag vill välja bort denna underbara del av mitt himlastormande liv... 😍

Dagens höjdpunkt blir när vi glider in mot ön där vi ska lägga oss längst pappas båt... Sonen kör, pappa instruerar via telefonen... Vi trixar och fixar och så han min 13-åring, going on 14, lagt till med min 12 meters lilla båt... Lätt som en plätt... 

En grymt stolt mamma!!! 

Så här ligger vi nu, båtcamparna från Askersund och säkert är det någon från Motala också... uppradade bredvid varandra...

Gungar den ena båten så gungar den andra... eller hela raddan... 😄

Har dock aldrig upplevt det som ett problem... att en båt plötsligt börjar gunga... så där mitt i natten... 😉

Vi tog en boattrip, jag och sonen... I vår gummibåt drog vi bort i full galopp mot kompisens nybyggda sommarstuga några öar bort... 

Wow!!! Jag blir frälst varje gång vi far över dessa vatten... 

Sjön ligger alldeles stilla, solen blänker i ytan och det är så vackert att ord inte räcker till... Båten glider fram och förstör i och för sig den vackra idyllen men man är ett med naturen... Man blir alldeles kär..!!! 💖

Om nu sjön inbjuder till "dans" så är vännens stuga inte sen att bjuda upp till en trevligare stund... Utsikten, läget, själva stugan men framför allt människorna... 💜

Där kände jag min inte alls ensam... där fanns inget behov av att söka något nytt... där "var" jag bara jag... 

Min första midsommar som singel blev helt kanon... 

God mat, gott dricka och fantastiskt sällskap... både på grannbåten, hos vännen och till sist på min egen skuta där tårtan kom fram på kvällskvisten... 

Ligger nu nedbäddad i min förkabin, med lakanen vi fick speciellt till vår "nya" båt... Tankarna far iväg för en kort stund om hur det kunde ha varit om det blivit som vi hade tänkt... om Johan fått leva... men, livet är här och nu... Döden tog det liv som var vårt men jag finns kvar och lever vidare... (låter så enkelt att skriva det men jag har kämpat med näbbar och klor för att kunna säga just så...) 

Det är liv och rörelse på ön där vi ligger ankrade... man hör bastonerna lite längre bort... folk skrattar... 

Denna singla kvinna är nöjd, trött men nöjd... Så många intryck, så många nya minnen... 

Så over and out från mig... 🤗

Krogen... "Jurrassic Park"???

För en annan som inte har "blont långt hår, sillisar och putande röda läppar" så tycker jag att det är svårfiskat på krogen... 

Jag är kanske en aningens ironisk och aningens generaliserande men det känns som man måste vara ett riktigt, saftigt bete för att bli sedd... 😜

Ja, självklart man är avundsjuk på de som föds med ett vackert utseende som håvar in högviltet direkt... 😜

Fast då kommer vi outsökt in på frågan om vad är ett "högvilt"...? 

Är den den "perfekta snygge långe mannen" som får det att vattnas i munnen...? 

Eller är det den "tjocka, bullriga simpla mannen"...? 

Kanske han med de "snea ögonen och glasögon"...?

Eller hon som har tatueringen bak på skuldran och ler mot mig..? 😜

Vem som kommer vara "hen" och leverera vet man inte i förväg och det borde väl vara det som är det roliga... eller? 

Någon kommer svika en, en annan vill ha en svag kvinna som den kan dominera, den tredje är för svag vilket gör att jag kommer att bestämma allt... 😁... den fjärde är kanske kapet... 👍🏻👍🏻👍🏻

Usch, vad jag generaliserar nu men poängen är att alla är vi olika skapta, vi vill ha olika saker från ett förhållande, vill ha olika kvaliteter hos våra partners... vill ha ut olika saker av livet... 

Alla är inte skapta för tvåsamheten som jag efterfrågar och det är också okej...  De vill inte vakna bredvid någon, ligga sked och planera för dagen, veckan... kanske semestern eller bara snuffa på varandra... få en kopp te i soffan medan man ser på morgon-tv... någon att dela vardagen med, prata med om vad man gjort, laga mat med... eller i alla fall inte med mig... 😂😂😂

Ni märker att jag har varit ensam vuxen i detta hushåll alldeles för länge... har nog glömt bort alla gräl, smutsiga strumpor på sovrumsgolvet som nästan kan gå ned till tvättstugan av sig själva, toaringen som alltid är uppfälld... 😉

Nog minns jag alltid men jag minns också försoningen efteråt... 🙈 minns att livet hade innehåll... det var inte bara en transportsträcka... mot livets slut... 

Fast stopp där nu Sarah, nu låter du som att allt kommer lösa sig om du hittar en man... Så är det inte... 

Livet pågår hela tiden... även under transportsträckan som kan fyllas med många fina stunder som inte är relaterade till en man... Barnen, släkten, grannar, fina goda vänner ❤️, dansen... 

Visst är det så!!!! Jag behöver ingen man för att självförverkligande mig själv... Det klarar jag alldeles utmärkt själv... Jag har rott i land denna familj från helvetets strand, jag har överlevt Johans död fast jag trodde jag skulle dö av sorg och saknad... jag har en båt som nästan vilken man som helst skulle vara avundsjuk på... även om sonen kör den... har liksom inte kommit på hur hon fungerar än... Jag är ju mer lagd åt att gilla män så det är kanske därför sonen klarar av henne bättre än jag... 😜

Så nog borde jag kunna tänka att det finns någon speciell för mig när jag är ute och spanar... även om jag hamnar i skuggan av alla "snyggosar"... för någonstans där bland alla "högvilt" finns det en som tycker att jag är Alfakvinnan... ☺️... min alldeles egna "högvilt"... 😊😊

Det vore dock lättare om han hade en skylt på sig så jag slapp leta så infernaliskt... 😂😂😂

 

Hur ska man göra då...? 😳

Nu när man är ute på köttmarknaden så får jag höra av bekanta, män som kvinnor, att jag bara behöver ut o piiiiip... bara så där... bara ta för mig... 

Hur gör man då...? 😳

Ja, nu menar jag inte rent fysiskt... där är jag inte helt tappad bakom en vagn... Jag har tre barn så alltså har jag lyckats minst tre gånger... 😂

Problemet som jag ser det är att jag är en känslomänniska.... allt jag gör sätter spår i mig... skapar minnen, skapar märken... 

Jag tillhör den skaran av gruppen blondiner som analyserar och tänker... Tänker troligen alldeles för mycket... det är det negativa med mitt släkte... vore skönt om man ibland kunde bara kasta skiten över axeln och gå vidare... 

Att bara gå ut å få det gjort är nog inte min grej... har försökt 🙈 

Måste finnas någon form av attraktion... annars blir det ju inge vidare... 😏

Nja... får väl göra som min mamma sa... "Håll dig till dansen... där ser du vem det är och då blir det lättare..." 

Men i dansen dyker det kanske upp en annan problematisk situation upp... Närheten till den man dansar med... 

Nu snackar vi inte om någon traditionell foxtrot utan fox i form av Dirty Dancing... dock utan Partick Swayze...  😩

Det är närhet, kropp mot kropp, paket mot paket... kind mot kind, panna mot panna eller läppar mot panna... värme, kroppskontakt, svett, rullande höfter, händer mot ryggen, händer som "smeker"... följsamma rörelser, glid, mjuka stopp, rubbanden mot varandra... 

Nu tänker ni att det enda som saknas är sängen och gummit... 🙈 men grejen är att om det INTE finns en attraktion från någon av paret så är det en helt vanlig dans... med lite mer närhet... 

Visst, som utsvulten änka så får jag tillgång till närhet... en liten del av den närhet jag så saknar efter Johan... å där var det närhet vill jag lova... 😁😁😁

Men så mycket mer är det inte... det är en dansform som är ganska najs... 

MEN finns det däremot känslor med i bilden från något håll, ja då är det inte så lätt att avläsa eller tolka det hela... då kommer man i kläm... 😕

Lätt att man tolkar in någonting som inte finns där... för man vill och man är nära... 

Som jag sa till en manlig bekant för en tid sedan, att då är det mer intimt att ha en KK eller ett one nightstands än att dansa fox... för den delen av kroppen som används då är i alla fall för mig väldigt mer privat och det är inte den jag dansar med på dansgolvet... 

Det förekommer säkert par som lämnar dansgolvet och åker raka vägen hem... kul för dem... 😉😂

Så frågan är: hur ska man egentligen göra...? 😂😂

Krogen, vänkretsen, dansgolvet, dateingsidorna eller arbetsplatsen...??? 

Nu ska ju livet tydligen inte vara så himla lätt alla gånger... får väl slå tärning och fortsätta med min forskning... den får nog pågå ett tag till... 💃💃💃

Vad vill vi då...?

Vad vill man ha utav detta letande...? Vill man hitta en rik man som kan försörja en...? Någon att dela vardagen med..? Hitta en stackare som ska förgylla ens tråkiga liv...? Kanske en som tar med en på äventyr...? 

Alla har vi olika mål med sitt dateande, olika syften med att bli medlem på dessa sidor... bli sedd, hitta en partner, en KK eller varför inte ett snedsteg... 😄

Det som slår mig om och om igen är de krav som man ställer på sin blivande särbo/sambo/partner/man/fru/KK... 

Man ska ha en viss hårfärg, väga mellan ett visst antal kilo, ha en viss kroppsform, ha en viss längd på håret, vilja eller inte vilja ha barn, ska motionera ofta... 

Det är så många val man ska göra innan man ens har kommit fram till själva dateandet... 

En kväll på telefon rabblade jag upp min "önskelista" till en god och smart vän som då bara gapskrattade... 

"Men Sarah, det är väl det som är att lära känna varandra...? När man lär sig nya saker...? Om han redan kan allt så vad ska ni syssla med tillsammans...? Det är väl det som är livet... Att lära sig och  engagera sig i det du gillar och tvärtom..." 

Enligt mig så har han rätt... Jag hade bara inte tänkt så... gillar verkligen sådana diskussioner...

😃

Mitt liv var ganska utstakat innan Johan dog... vi hade redan hittat våra beröringspunkter och vad vi två ville ha ut av livet... men det var han och jag... det var då... 😕

Nu blir det en annan man som kommer att visa ett annat liv... en annan väg där vi kommer hitta gemensamma saker att göra... att lära av varandra... 

Så lite tråkigt är det att denna matchning sker... och kanske framför allt att så många snöar in på den... att vi faller i den fällan att mycket ska vara som det var innan... att man letar efter det som passar... inget spontant där inte... 😜

Om det inte fungerade med sin tidigare partner, kanske man kan testa något annat... något nytt... Bara en tanke... 

Nää... fram för lite mera chansningar så länge det känns bra... utan att göra våld på sig själv... kliva lite utanför sin trygga box... 

Lättare sagt än gjort, det vill jag lova... men jag har gjort det och jag var grymt stolt över mig själv att jag vågade... 

Det gick inte vägen men på en skala 1-10... vad gör det...? 

Kommer jag att dö...? Näpp! Inte ens nära... 

Gjorde det ont..? Nix... 

Kommer jag att skämmas...? Inte alls... 

Har jag lärt mig något...? Absolut! Vad jag inte ville ha utav livet i den situationen... 

Han gjorde egentligen helt rätt, pratade, utmanande mig, bjöd ut mig men det kändes bara inte rätt... 

... men jag vågade släppa ned min gard och prova... kliva utanför min Comfort Zone... en aning scary... but I did't... 👍🏻

Ålder är bara en siffra... eller? 😜

Även om jag har satt upp ett spann på ålder 36-48 på min "önskelista" så dyker det in både yngre och äldre män på min profilsida... 

Ålder är i och för sig bara en siffra men jag blir lite förvånad när jag får förfrågningar från 26-åringar om eventuella möten... både innanför och utanför äktenskapet... 😜

Jag skrattade gott första gången när en yngre man erbjöd sina sexuella tjänster trots att han hade fru... undra om allas fruar är utmattande och inte intresserade av sex... 😜

Att en snygg kille i åren innan 30 skulle intressera sig för en gammal hagga som jag... en dum blondin med tre ungar i släptåg... fast ärligt så är han nog inte intresserad av ungarna... bara deras jobbiga morsa... 😂

Sådant händer inte på denna jordglob... men jag skickade tillbaka och tackade för hans "fina" erbjudande... Informerade även om att han gjorde min dag och att jag kommer leva länge på hans meddelande... :) 

Han var glad att han kunde i alla fall vara lite till min tjänst... ;) 

Jag blir full i skratt då han är inte den enda som är villig att erbjuda denna singla kvinna i sina bästa år sina tjänster... 

Står det "piiiip" i pannan på mig, kan man ju undra...? ;) 

Eller så är det många där ute som letar efter något att sätta tänderna i... då kanske man inte ska välja en kvinna som just blivit "lämnad" av sin man... inte av egen fri vilja utan därför han gjorde ett korkat val... 

Eller så är man en utmaning...? 😜

Vem kan fälla den där singla fd änkan...? 

Ha ha ha ha... 😂

Lycka till då säger jag... 😜

Just nu tror jag att det finns både staket och taggtråd omkring mig... stuckit ut näsan några gånger men klivit tillbaka in i tryggheten... Vågar inte riktigt släppa ned garden riktigt för mina sår har just läkt... sårakorpan har precis torkat och fallit av... 

Men jag skulle ljuga om det inte boostade mitt ego... de luxe... 😃

Å varför ska det inte göra det...? 

Under min tid med min man så tvekade jag sällan på hans känslor... Han kunde verkligen få en att känna sig speciell... Med håret på ända och morgonsudd i ögonen så kunde han fånga in mig och bedyra sin kärlek... 

Nu har det gått två år sedan han sa orden jag vill höra... två år utan komplimanger... två år utan kärlek från en man... 

Självförtroendet ligger under skosulorna så nog F suger jag i mig när de här unga, modiga killarna flirtar vilt... 😁

Halleluja, så najs det känns när någon bekräftar en... som sagt, det var länge sedan det hände... 

Mamma och pappa, era komplimanger räknas inte... ❤️ ni är programmerade att älska mig... ❤️

Dateingsidan...

Jag skrattar nu när jag sitter här framför datorn och försöker sortera i alla upplevelser... det har varit halvintensiva månader sedan jag gick med i djungeln av dateingsidor... 

Jag kan bara inte släppa tanken med hur man använder sig av dessa olika finesser som finns... man kan gå in och titta på mannen/kvinnans profil... vad han/hon önskar sig av en partner... titta på deras bilder, ja om de nu har någon/några... flirta... skicka privata meddelanden... 

Vart ska jag börja??
Med bilder kanske... eller avsaknaden av profilbilder...
Om man registrerar sig på en dateingsida på internet så tänkte jag att man är intresserad att träffa någon partner... visa vem man är... men så är det inte alltid...
Nog vill de träffa någon men det slår mig varje gång det dyker upp en tom bild med ett påhittat namn som förslag på en man som ska passa mig... vem vill de träffa och var är bilden???

Visst, utseendet ska inte spela någon roll men det är ju inte sant i vardagen...
Eller kanske i vardagen förresten... för då lär man eventuellt känna en person innan känslorna tar vid... då spelar inte det någon roll hur man ser ut...

Men på en dateingsida vill man att det ska gå snabbt, det ska hända något... man är smått desperat... ;)!

Kommer det då upp en tom bild med namnet "Thelastgentleman68" så börjar i alla fall jag att undra... nästan dra öronen åt mig... :)
Vad vill denna man och vem är han?? Vem vill han inte ska känna igen honom??? Vad vill han??? Jag har för mig att det finns speciella sidor för de som gillar att fiska i två sjöar samtidigt... ;) för det är väl så att de inte vill fastna med fingrarna i syltburken... för nog hittar man objekt som man känner igen... ;) 

Sedan undrar jag hur de tänker som tar kort på sig själva i mindre positiva vinklar eller på kroppsdelar som inte är till deras fördel... med eller utan kläder...

Jag sätter upp ett varnande finger innan ni gör det åt mig...!!

Alla har vi olika smak, absolut men vissa borde ha censurerats bort av admin... Jag tänker bara att om man nu har anmält sig och betalat en smärre summa pengar för att vara med på denna sida, vill man inte då vara till sin fördel då...? Jag har tänkt både en och två gånger innan jag publicerat mina bilder... 

Undrar förresten om admin skulle godkänna en bild på en kvinna i BH då man bevisligen godkänner män i olika kroppsformer utan kläder på överkroppen... Bara en tanke... ;)

Sedan finns det ju flirtarna man kan skicka... 

Hur många gånger ska man skicka dem fram och tillbaka innan man skriver ett meddelande...? Vem tar första steget...?
Om mottagaren, jag då, inte är intresserad av den som flirtar, hur ska jag visa det...? När personen i fråga skickar en efter en... flera gånger i veckan... vecka efter vecka...

Jag kan ju välja att tolka det som att jag är en avlägsen kusin till Viktoria Silfstedt eller Cindy Crawford... 

Men gott folk nu är ju fallet inte så, så det måste ju betyda någonting annat... ;) De ger sig väl så småningom...

Värre blir det när det kommer ett meddelande med en halvsmörig kommentar om att mina ögon är det finaste han sett, att mitt leende är som en sommaräng, puss och kram på en gång... 
Ja, om ni bara visste... 

Finns det en uppslagsbok med smöriga kommentarer att köpa i bokhandeln för de haglar, det vill jag lova...

När det kommer ett "normalt" meddelande blir jag nästan misstänksam... Är det för bra för att vara sant...?

Det jag upplever som ett problem är att varje gång jag går in på dennes profil får han ett meddelande om att jag har just gjort detta... 

När man som jag har en teflonhjärna så glömmer man saker... vill kolla upp det igen... hade han barn eller ville han ha barn...? Vad tyckte han om att göra på fritiden...? Hur var det där med motionen...? 

OMG!!! Jag har visst gått in på hans profil fyra gånger...!!! 

Helt plötsligt har jag blivit en stalker...!!!

Nu är jag hemskt synisk, är fullt medveten om det... men jag kan inte låta bli att kritiskt granska detta fenomen av sidor som vill att vi ska träffa den rätta... Och det händer, det vet jag... ❤️
Det är just därför jag undrar varför folk slår krokben på sig själva... de hinner ju aldrig in i matchen innan sista perioden är slut... de liksom hamnar på avbytarbänken direkt... 

Jag ser bara på detta med lite humor... 

Jag har ju för guds skull själv anmält mig till inte bara en av dessa sidor utan två...!!! Snacka om desperat... ;)

Singel på vift!!!

En liten och kort uppdatering för er som inte läst Änkans öppna bok...

Jag är en kvinna i mina bästa år som just klivit ur änkegarderoben. Min man, tillika bästa vän, dog i en skoterolycka för lite mer än två år sedan... Blond kvinna med tre underbara tonåringar, bil, båt, hus men ingen hund... Definitivt ingen Volvo heller... kommer aldrig att införskaffas heller vill jag påpeka... ;) 

Till mångas glädje har denna singla kvinna börjat gå ut... jag säger numera singel trots att jag har en man kvar i sinnet... Han kommer alltid att vara min man från tiden 1996-2014... Sedan är han barnens pappa... det kommer aldrig att ändras... ❤️

Men denna blogg handlar inte så mycket om Johan, min man, utan mer om livet efter hans död... 

Under vårt liv tillsammans så sa vi ofta att förhållandet var värt att kämpa för... det var ingen uppoffring att sitta i terapeutens  soffa och diskutera vårt liv... det goda och det mindre bra då det gav resultat... Vi höll ihop trots tre barn inom loppet av fyra år varav en har ADHD... grabbar hela bunten... ❤️

Många förvånades över att vi gått i terapi, vi som hade det så bra... Ja, men just det... ;) kanske var det just därför... ;) (men även en ros har taggar som sticks när man hanterar den dåligt)

Vi tänkte att vad skönt det var att inte behöva leta efter någon ny... i djungeln på alla uteställen... Det där med dateingsidor hade inte riktigt slagit igenom då... Det var bättre och lättare att behålla varandra... men så blev det ju liksom inte... Han dog och jag står kvar mitt i livet...

I dag, när garderobsdörren står på vid gavel fattar jag varför vi sa så.... 

DET ÄR EN DJUNGEL DÄR UTE!!!! LAGLÖST LAND!!!

Herregud, så svårt det är att våga, att inte gå på nitar... att vara sig själv samtidigt som man inte vill visa sina brister på första daten... 

Det som slår mig mest är att jag, singel som INTE lämnat min man eller blivit lämnad för en yngre, snyggare Donna med gummituttar och putläppar, har ingen aning hur man spelar detta spel...!!! 

Min magkänsla, som många gånger hjälpt mig genom livet, den har gått på semester... långt borta misstänker jag då jag faller ned i fällan gång på gång... 

Kan ingen skriva ned dessa gyllene, otydliga, dolda regler...? 

Hur ofta får man messa...? 

Hur använder man alla jäkla smileys...? 

(Jag trodde jag visste vad de betydde men har insett att det finns en hel befolkning där ute som, enligt mig, inte har en susning om hur dessa roliga gubbar ska användas...) 

Hur formulerar man sig i skrift utan att trampa den andre på foten...? 

När får man be om en fysisk date...? 

Måste man svara på alla meddelanden man får...? 

Vad menad egentligen med "Bjuder du på kaffe med dopp...?" 

Jag som bakar en hel del tänker ju så klart att här finns det alltid småkakor till kaffet... ;) 

När man är alldeles nykläckt singel... eller ja, nykläckt är nog fel ord... Johan har varit död i två år så nyss är det ju inte men det är inte för så länge sedan som jag gjorde upp med alla mina känslor kring Johan och hans död... (se änkans öppna bok) 

Så jag är ganska färsk på denna marknad... 

O ja, jag vill träffa någon för det här med att vara singel är ingen vidare hit tycker jag... 

Barnen är sällan hemma, det enda som visar att de varit i huset är spåren efter dem... disken efter deras matlagning, smutsig och fet spishäll och kvarlämnad disk i vardagsrummet... jag glömde visst alla blöta handdukar och klorluktande badbyxor på golvet i badrummet... ;)

Singelvänner hade jag otroligt få då vi umgicks mesta dels med par... Nu har den kategorin ökat med typ 500%... vilket är både kul och nytt... 

Att hänga med mig själv i soffan är helt okej men kanske inte alla dagar i veckan... 

Började bugga tillsammans med min bror och då fick man verkligen lära känna nytt folk... på gott och på ont... ja, mesta dels för tårna... ;) 

Så nu har denna singla mamma gett sig ut i djungeln... på jakt är nog fel ord att använda men jag sonderar terrängen en aning... ser vilka som är småvilt och vilka herrar som anser sig vara högvilt... 

Å shit, vad jag har mycket kvar att lära... :) 

(läs gapskratt) 

 

På återseende... :)