torsdag 7 september 2017

Ler men insidan är ledsen... 😔

Att vara ensam förälder är skit mellan varven... oftast går det bra... men så faller vardagen på en grästuva och hela vagnen tippar...
Höbalarna som är så fint insnurrade i rosa plast faller handlöst ut över vägen och blir hinder för all trafik... 😔

Att det ska vara så svårt att behålla lågan brinnande när en tornado kommer inglidandes... 
Precis före stormen är det lugnt... när fronten kommer... å så är det i landet Sarah också... 
Man tror att huvudet ska kunna hålla sig ovanför vattenytan, känner att man är stark och glad... man kan ibland se på vattnet att det kommer en större våg... man är beredd att lyfta med den... låta huvudet fortfarande hålla sig torrt.. men så inser man i all förskräckelse att fötterna är fastkedjade och man kan inte följa med vågen... det gäller att så snabbt som möjligt dra ett djupt andetag och behålla lugnet tills vågen har dragit förbi... tills man kan fylla lungorna med syre igen... 🤔

Så känns det ibland i min värld... Jag vet och kan se på molnen att ett oväder är på väg in och är förberedd. Har surrat fast studsmattan och båten... tvätten är intagen och ligger i en hög i väntan på att mamma ska komma och vika den... ☺️

Men när det är strålande sol och det plötsligt börjar regna på mig där jag ligger naken på solsängen... Slår upp ögonen och det är kolsvart på himlen... tagen på sängen helt enkelt... 💦💦💦

Då har jag svårt att snabbt som faan samla ihop mig och vara logisk och lugn... då forsar känslorna över mig och jag blir absolut inte den mest logiska mamma på detta jordklot. 😔

Det är då man inte är så glad över att vara änka... att inte ha den andra föräldern där... ingen att dela förtvivlan med eller ringa och rådfråga...
Speciellt inte på natten, då kan man inte ringa och väcka någon vän för att få gråta mot dess kind... 😢

Att stå där ensam tar så mycket på krafterna... 😔
Känner mig så maktlös och sårbar... jag vill bara skrika ut sin frustration för plötsligt kommer sorgen som en cyklon... sorgen efter Johan... 

Den kan jag hantera idag men då, när det gäller mina barn, då är saknaden så ofantligt stor... ❤️ för där räcker jag inte till... 😔 jag är inte pappa Johan, jag är mamma Sarah... och i vissa situationer räcker jag inte till, det behövs en pappas handlag... ❤️

En mamma är en mamma och en pappa är en pappa... vi har olika roller i livet men jag försöker att vara båda... Nog för att jag är schizofren av mig men där tar det stopp... även för mig... jag har mina begränsningar... 😆 


En trött mamma som älskar sina barn över allt och går genom allt för att finnas där för dem... men även en älskande mamma tappar tålamodet och brister... ❤️

I dag ler jag men härom natten grät jag av saknad efter den man som en gång var min man... ❤️ barnen pappa ❤️

Där och då var jag ensam... förskräckligt ensam... och visste inte vad jag skulle göra... hade inga bra verktyg... mitt inre såg ut som mitt garage gör... det finns verktyg men de ligger inte på rätt plats, de är gömda under allt skräp eller ligger i en A-traktor... de finns inte när man behöver dem... 🤔

Å så var det denna kväll/natt... men att andas och lyssna och sedan låta det vara tills ångesten har lagt sig... de där berömda 24 timmarna... 
Att sedan en vän var vaken och kunde lyssna på den gråtande mamman vsr ju en tröst... ☺️

Lösningen kommer, det gör den alltid... kanske inte som man har tänkt men tror man, ja då kommer den... ☺️




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar