Det känns som igår, sa sonen och jag härom dagen... sen vissa dagar känns det som fyra år... ibland bara två...
Det går inte att komma undan att han är saknad... så enormt mycket... ❤️
Som pappa, som man... son, bror, svärson och som den finaste vän som finns... ☺️
Tänker ofta på hans skratt... det där skrattet som gjorde mig glad, full i fan och som drev mig galen... 😄
Tiden läker inte alla sår... man lär sig att leva med saknaden... Vissa potthål kan man fylla igen med annat men vissa hål kommer tillbaka och då får man bara acceptera dem... väja för dem så man inte kör ner för ofta i dem och förstör chassit... ☺️
I dag saknar vi honom med våfflor och med skratt och fina minnen... ❤️
Jag har så många minnen... 18 år av minnen... goda som mindre bra men de flesta är underbara... ☺️🙏🏻❤️
När vi insåg båda att vi hade bröllopsdag 🤣, när han körde på mig i slalombacken så jag for som en mäla ned i marken, hur han fixade o trixade så vi kunde åka på våra egna helger, hans kropp på försäcket... eller när han städade av båten... ☺️
Hur minns ni honom...? Vår allas Johan/Emil...? Är det hans skratt..? Hans långsinthet...? Hans otroligt generösa sida...? (Då menar jag inte hans kropp.... 😄)
Dela gärna med er av era goaste minnen så barnen och jag, familjen men även ni vänner, får flera fina tankar att lägga i Johan-banken... ☺️❤️
