söndag 5 februari 2017

Genom andra så utvecklas man...

Jag gnäller, jag klagar, jag analyserar och jag grottar ned mig... så fungerar jag när livets väg svänger och jag inte hinner med att styra undan för alla hål i asfalten... 
Har fått höra x-antal gånger att sluta analyser och lev mer... 

Ja, jo... absolut men hur utvecklade är det...? 🤔

Genom möten med andra, genom att träffa medborgare och kollegor i mitt jobb, genom alla mina samtal som sker under en vecka får jag perspektiv på livet, på mitt liv... det utvecklar mig som person... 
När min kruka är full och det rinner över så har jag enormt svårt att stänga dörren och vara tyst... då exploderar jag... 😂

Jag måste få prata, häva ur mig skiten, lägga det på en metanivå och se på skithögen från olika vinklar... se om jag kan förstå fenomenet bättre då... för att lite längre fram i livet kunna slänga det bakom ryggen och få en lättare ryggsäck...

Snorig och hostig tillbringade jag mycket av helgen i soffan... med min virkning och filmer på tv... långsamt och tråkigt men troligen en aning nyttigt för mig... saknar mitt liv ganska mycket... mitt liv innan knät stoppade mig... kommer troligen komma på lite längre fram varför det blev så... 😉

När det då blir bestämt att vi ska ta en kvällsfika hemma hos min älskade Anna blir jag glad tills SvampBob informerar mig om att det kommer inte bli av just av den lilla detaljen att jag är snorig och hostig... Anna är nyopererad och har avslutat del 1 i hennes cellgiftsbehandling... 😔 

"Vi behöver väl inte hångla. Kom hit!!!" 

Även en cellgiftshjärna behöver sällskap så på med handsprit upp till armbågarna och så blev kvällen räddad... ❤

Jag gnäller och klagar över alla getingbon jag kliver in i... att mitt liv inte alltid blir som jag vill... att jag lyckas göra val som sedan blir pannkaka eller att saker händer som påverkar mig så att jag plötsligt står och ser ut som ett fån och inte vet om jag ska ta rulltrappan till höger eller vänster... 
Känns som att man står nere i Londons tunnelbanesystem... kliver man på fel rulltrappa så kommer man troligen uppleva enormt mycket mer än vad man tänkt från början men det kan bli svårt att ta sig tillbaka till Kings Cross station där man skulle utgå ifrån.... 😉

När jag kliver in o ser denna fantastiska kvinna som kämpar med att överleva sin cancer så kan jag inget annat än att le... Hon är vacker trots att den frissa hon har inte är självvald eller hennes typ av frisyr... ingen färgad lugg för hon har inget hår alls... kal som BengtArne 95 eller som väldigt många män idag som inge hår har kvar på knoppen... 😉

Hon strålar fast hon just genomgått en sådan kroppslig förändring... så vacker och levnadsglad... ❤

Hon, liksom jag, tillhör gruppen av människor som alltid reser sig upp... som inte ger upp... spelar ingen roll vilket skit livet kastar på en så reser vi oss upp... 
och tro mig, livet har kastat ganska mycket skit på oss genom åren... viss del av den skiten har vi lyckats bära hem själva... 😂
Har fått frågan vilken typ av människa jag är, den som bryter ihop eller den som biter ihop... 
Jag är mig själv och jag bryter ihop för att sedan bita ihop och komma igen... 😃
När bakslagen kommer drar vi oss tillbaka till vår ringhörna, får tips från coachen, omgrupperar och ändrar strategi för att gå ut och fortsätta kämpa... förhoppningsvis har råden och idéerna gett ny kraft och nya kliv kan tas... mot framgång, mot att "vinna"... 

Skratt och vänskap, samtalsämnen som räckte i tre timmar... de svettades medan jag frös... sjuka inlägg i debatten och mer skratt... 😂

Att samtala med andra är så utvecklande... att få dissikera livet, analysera, vända på stenarna på livets väg för att kunna förstå, för att kunna släppa... förstår man inte sina vänner så anser jag att det är min skyldighet att försöka förstå... fråga och undra... ta ansvar för min del i kommunikationen... 

Att tystna är lika med ett fuck off... då stängs den vänskapen ned... att tiga ihjäl något fungerar, för det är just det du gör... dödar det som finns... å så kan det bli ibland och så måste det bli ibland... för att man ska kunna "överleva" och gå vidare... 😔

När en vän ringer och ber mig lyssna så blir jag glad... jag har fått en möjlighet att få ta del av denna fina människas vardag, att få ta del av hennes helvete, att bära hennes tyngd för en stund så hon får ny kraft att fortsätta bära sin sten tills det är dags att kasta iväg den över vattenytan så den studsar iväg och skapar ringar på vattnet... 
Ringar som sprider sig... sprider och ger kunskap till andra... 

Genom alla mina samtal får jag kraft och förståelse, utvecklar mig själv och kanske så hjälper jag någon annan att resa sig upp... att få upp huvudet så pass mycket ovanför vattenytan att man kan greppa tag i ett verktyg och komma vidare till nästa trappsteg... att komma ifrån det där mörka som hotar att dra ned en i avgrunden... 

Tala är silver, tiga är guld... 🤔🤔🤔

Jo, ibland... och riktiga vänner kan säga:  Sarah, knip ett tag och lyssna... Fröken Emilsson, om du bara lyssnar... Håll snattran.... Om du hade lyssnar klar så hade du hört... 😂😂😂

Jo då, jag är fullt medveten om att kunde man utvinna energi från ett telefonsamtal så skulle jag kunna förse hela jorden med energi som skulle räcka livet ut och lite till... 😂 för det sker inte bara ett telefonsamtal om dagen... utan flera stycken till/från olika människor eller till/från samma person igen... 

Under samtalen får man perspektiv, insikt, tips och idéer, motsättningar, åsikter... allt... så underbart!!!! 👊🏻

Min poäng är: prata, lyssna och analysera så utvecklas ni och får uppleva mer av livet... ❤