Vart är vi på väg?

Det är oktober 2019, regnet öser ned o det är lite rått och kyligt... ute. Inne brinner brasan, ljus är tända o tv’n avger ljud o bild från Stig Helmer Olsons story.  😊 

Som singel följer jag en grupp på FB i syfte att försöka lära känna nya människor men även så klart att eventuellt hitta en glad, ärlig, humoristisk man som vill hänga lite med mig... 😉

Vissa av oss i samhället har det inte så lätt att hitta en ny partner som vissa andra. 

Men varför är det så svårt då? Den frågan har snurrat runt länge i mitt huvud. Var det lika svårt förr som idag? 🙄 Eller är det bara att inse att jag är både ful o dum..? 🤔

Vi diskuterade detta, jag och en vän, efter att han läst en artikel om just varför många har svårt att stadga sig? För det är ett av problemen, kan jag uppleva. Att man vill liksom inte riktigt comitta... Gräset är alltid mer grönt hos grannen... 

Förr så bodde man in mindre städer, orter och byar. Det fanns inte så många att välja på, speciellt inte ute på landsbygden. Man var den man var... mer trygg i sig själv... om man inte var som alla andra vill säga, då fick man nog eller kanske valde att stanna i garderoben, tyvärr 😔

Förr hade man kanske inte mer än ett par tre stycken att välja på. 😊 

I dag ligger hela världen för våra fötter genom internet. Alla dessa olika dejtningappar som erbjuder olika typer samt olika tekniker att träffa den rätta. Eller i alla fall få kontakt med en massa olika människor som ska matcha mina önskningar. Det finns en stor risk att man aldrig blir nöjd. 

För är det inte så att det kan finnas någon runt hörnet som är lite bättre än hen jag fick kontakt med, som passar in liiiite mer än den som sitter framför mig vid bordet...? 

Problemet, som jag ser det, är att allt blir urvattnat. Många har flera chattar igång samtidigt för att försöka fånga någon fisk i denna stora sjö. Slänger ut många drag i förhoppningen att någon ska hugga. Lära känna många samtidigt, fungerar det? 🤔 Det blir så hackat och malet. Svårt att känna ett engagemang när man kan misstänka att den jag pratar med har två tre till samtidigt oxå, om jag nu gör så... 🥴

Undra om dom skickar DicPics till alla? 😂😂😂

Man kan ju inte undgå att känna sig unik, menar jag... 😄 för visst känns det speciellt när man får en bild, av personers ansikte då 😉, som alla de andra brudarna också fått 😁

Ja, herregud... det finns allt där ute... desperata män och kvinnor som gör nästan vad som helst för att få ligga... jag menar dejta någon. 😉 

Men det medför väldigt många goda skratt måste jag medge men allt är inte skräp, inte alls... Jag finns ju för Guds skull där 😂

Som sagt, det finns finna människor som man kanske inte klickar med... För det skall man inte sticka under stolen med, en del kontakter blir kvar... som vänner. 😊🙏🏻

Å varför klickar det inte då, måste man ju fundera på... 🤔 å den frågan har jag fortfarande inte hunnit fått något bra svar på mer än att det inte klickar trots att många parametrar har en grön bock på sig... 🙄

Tänkte på förr, då fanns det i och för sig fanns fler planerade äktenskapen som vi i västvärlden idag ratar och tycker förtrycker kvinnan. Vilket de troligen gör på många sätt MEN det finns en poäng som man inte kan undgå att nicka jakande åt. 

Lyssnade på en kvinna för en tid sedan som pratade just om det arrangerade äktenskapet men även om hedersförtryck. 

Otroligt lärorik och nyttig föreläsning. 😊

Hon menade på att arrangerade giftemål bygger på att skapa trygghet för fler personen än de som gifter sig. Man slår samman släkter för att skapa ett socialt skyddsnät, se till att säkra släkters överlevnader. Där bygger man inte äktenskapet på passion utan på trygghet. Både ekonomisk trygghet för den närmsta familjen men även för hela klanen. Genom en stark ekonomi så överlever man motgångar. Man håller om varandra, så som vi har stat och kommun, som ska/borde hålla oss uppe vid svåra stunder i livet. 

Tanken slår mig att vi är så isolerade i västvärlden, vi ska klara oss själva, litar på stat o kommun. De är vårt sociala skyddsnät, inte så mycket familjen. 

Säger inte att det ena är mer fel eller rätt, det ger en bara en liten tankeställare. 

Passion har en förmåga att gå över... försvinna. Ett äktenskap som har grunden passion har nog en tendens att lättare falla samman än ett som har andra värderingar. Se på vår skilsmässostatistik, den är rätt talande. 

Men samtidigt så skulle jag inte klara av att leva med en man som jag inte fann attraktiv på alla de olika sätten som jag idag söker. Tror att om jag inte får leva som jag vill eller med en man som kan matcha mig på de sätt jag villhöver, så skulle jag som person eroderas lite varje dag. 

Men, hade jag inget val så skulle jag troligen klara av det men jag bor i ett land där jag själv får välja. 😊 

Så det är svårt att hitta en partner när man som jag är grymt kräsen... 😄 Eller så är det för att jag inte har en uppslitande skilsmässa/separation i botten... ingen man som lämnade mig... Eller jo, det gjorde han ju men inte pga någon läckerbit som erbjöd honom något jag inte kunde. 😉 Men jag har inget sk misslyckande och är inte rädd att prova mina vingar igen. Har upplever en fin kärlek med Johan och tänker då att då kan jag älska igen... å det kan jag. Det har inte varit problemet 😊😁 Jag älskar av hela mig, ger för mycket och vill för mycket. Troligen kväver den stackaren, både med mitt orerande men även med min rakhet och kamp för sanningen. 😊🙏🏻

Skillnaden är kanske när man tillhör den yngre generationen som ska ”sätta bo”. Välja en partner som håller som förälder till sina barn, har någorlunda samma värderingar som en själv för att det ska kunna hålla. Kunna kämpa sig fram genom livets alla utmaningar. 

Som jag sa till sonen häromdagen, jag valde en man som blev en bra pappa ❤️ nu ljög jag lite, för det var ju han som valde mig. 😊 Men han var en bra far, som iofs låg borta mkt men när han var hemma var han med sina grabbar 😊❤️ förutom på fotbollsmatcherna. De hatade han... mest för att hans fru var en av dem som hejade fram ALLA ungar men mestadels ropade ”Bra jobbat, Hjärtat!” 😂 

Vet inte om jag ska göra 👍🏻 eller 👎🏻 för dejtingsidorna, det finns de som möts via dem och finner kärleken, det ser jag hela tiden. 😊 Å som jag skrivit tidigare så ger de mig många goda skratt genom de olika formuleringar som man använder för att locka den partner man vill ha. 😁 

Jag sonderar terrängen men är ingen lejoninna som jagar. Jag har inte bråttom alls, mår bra om vi bortser från diskbråck och nervsmärtor. Livet rullar på även om det finns hinder i vägen men de är till för att kliva över eller gå runt. De hindrar mig inte från att faktiskt njuta av livet... fast nog skulle livet vara liiiiite mer innehållsrikt om en man låg bakom mig och kliade min rygg... eller masserade mina nervömma fötter, spelade ny musik för mig och skrattade och pratade med mig till filmen vi ser 😉

Står ju liksom inte och väntar på riddaren som ska komma och befria mig från sorgen och ensamheten utan lever varje dag med ett leende på läpparna. För sämre liv finns det alla gånger... ❤️

Nej, nu ska jag masa mig ut på min rehab-promenad och göra vad jag kan för att kroppen ska återhämta sig så att knoppen kan få sin tillfredställelse. 

Dagens låtval! 

https://open.spotify.com/track/4eJKkCCcp1ibRtNt50Y8J1?si=Ye38trQXTli3f7eCTWxoYg

Ha en underbar helg och insup livet! ☺️❤️ Själv ska jag dejta en underbar varelse idag... DaddyCool ska med mina pekande händer få komma upp från det kalla vattnet. 😊🛥

Vårringarna är på plats....

Varje år inför sommaren så har jag kämpat med min vikt.... för det är ju allt handlar om, eller hur? Att man är snygg och har en läcker kropp. Att man ser snygg ut i bikini för alla andras beskådan...

Under många år så har jag nog trott det... kämpar men även lyckats att komma i form. Men sällan för min egen skull. Utan för de potentiella männen... de som aldrig kommer... ASG! 😂

Jag är även väldigt duktig på att falla tillbaka till latheten. Till soffpotatisen. Mitt problem är inte vinet och den goda maten utan snarare bristen på mat... bristen på energi så kroppen går in i svältläge.
Som jag har nämnt tidigare så tillhör jag det släktet som har överlevt sedan vi var vandringsfolk på stäppen... när kilona behövdes som energidepå.
Dagens samhälle är ju lite annorlunda mot vad det var då.
Eller så skulle jag har varit född i en annan kontinent där kvinnans former uppskattas... så har jag tänkt under många år.

Jag har ju alltid trott att Johan var mer blind än han var, för hur kunde han se en vacker kvinna i denna donna som var mer likt ett kylskåp än den läckra kvinna han fick mig att låta som... fick aldrig ihop det. När han sa till barnen att de hade världens snyggaste mamma så himlade jag med ögonen och deklarerade att han var lätt störd. Jag insåg inte hans djup. Tyckte han var pinsam mot barnen. Men det var han som var rätt

I dag fattar jag vad han pratade om... när jag har träffat på andra män som verkligen vill äta upp min rumpa. Ja, inte av anledningen att den är för fet och ska minskas... 😉 Det finns de män som gillar mulligare kvinnor med former.

Jag inser ju att jag måste ha fiskat i fel sjö eller haft på fel bete. Borde kanske välja en sjö där det är inplanterat en annan typ av fisk som tänder på en kvinna som jag. 😊

Sluta att tänka på vad mannen hela tiden vill ha och istället gå på att älska mig själv. 💓

Varje gång jag ser folk på stan så tänker jag att de har ju lyckats... så nog borde jag kunna göra detsamma. Om jag bara tillåter andra att komma nära...

I dag tränar jag för min skull, för att jag ska må bra och jag mår bra av att träna. Det renar inte bara mina tankar, det rensar min kropp som måste röra på sig för att inte lägga på mer kilon. Det bygger upp en starkare kropp som orkar hänga med min skalle o dess tempo. Jag vill ha ut mer av livet och min kropp måste orka med. Så tänker jag... 😊

Som den BadAssWoman jagnu är, har jag monterat upp mina speglar i badrummet och det gör att jag hälsar på mig själv varje morgon. Som Mia Skäringer säger, någon måste ju älska mina handtag! Ser på mig och lär mig acceptera hur jag ser ut... Det är ju insidan som är det viktigaste... inte det fina inslagningspappret...
Småler lite... ibland får man så fina paket att man inte vill öppna och se vad som är i... kan det vara så i livet oxå?

Nu slutar jag att tänka på vad alla andra ska tänka om min mage guppar lite eller om min läckra häck putar ut... då tänker jag på alla fina komplimanger jag har fått om hur läcker den är. Den sitter på mig och då är den alldeles FAB!!! 😈

Men jag är alldeles för utseendefixerad, det är jag den första att erkänna! Jag tänker nästan alltid att vad skönt att det finns kvinnor som är lika stora som jag eller större. Då mår jag bra... Visst är jag hemsk. Jag vågar iaf erkänna det för mig själv... och för er nu då.

Men tyvärr skapar vårt sjuka samhälle detta när "vi" hela tiden matas med att vi ska vara vältränade, snygga, ha stora tuttar och fyllda läppar... ( nu överdriver jag en aning)
När jag kollar på kläder så är ofta min storlek slut. Däremot finns det massor kvar av XS, S o XXL... någon enstaka M men L och XL är oftast slut. Då hänvisas man till BigWoman. Då drar jag 42/44. Det för mig är en normal storlek men tydligen inte för modeskaparna.
Är det inte sjukt att man inte ska lära sig att acceptera sin kropp förrän man är fyllda 45?!?!?!? Å då är jag inte ens i hamn än... och att det är mäns kommentarer som ska ge mig den känslan att äntligen ha hittat hem...?

Jag är fylld av tacksamhet för att Johan var så klok och kunde förmedla sina tankar till våra barn. De är inte alls lika utseendefixerade som jag är. De är tillsammans med tjejen de har valt. 💓💓💓 Inte hennes kropp eller hennes "utseende". Skrattar gott när ena sonen säger till tjejen att han tycker hon är finare utan lösögonfransarna... eller utan allt smink. Sen är det så klart hennes val att välja det hon vill ha... men ni fattar nog vad jag menar.... 😍

Tacka vet jag män och kvinnor som gillar människan. Inte formen den är skapt in. 💕💕

Jag pratar ofta med min man på kvällen när jag summerar dagen och ber om det jag önskar inför nästa kommande dag... mycket var min man men han var en mästare på att se människan. 💝 Som i ett paket. Hela shitet!  Jag tänker ofta på det, förstärker mig själv när jag hamnar på den där jävla vägen där jag får mig själv att tro att jag inte duger. Att jag inte är tillräcklig.... Då får jag en kindsmäll av honom och så säger han: Ssssärp dig!!! 😊😊😊

Nu har jag provat runt en del sedan jag blev änkefri. Jag inser mer och mer att en människa är det jag vill ha... inte en speciell form. Fast det lustiga är, att jag väljer de män som står lite mer stadigt på jorden, som jag inte kan blåsa omkull. Kanske för att jag är en sådan virvelvind när jag mår bra... då måste man nog kunna hålla i sig... och mig. 😊
Sen vill jag ju inte klämma sönder den stackaren... 😂😂

Att dejta och träffa nya människor är kul. Men när man gjort det ett tag och insett att man duger jäkligt bra mellan lakanen men inte i själva livet så tar det på ens självkänsla... Att kunna producera bra sex kan nog nästan vem som helst göra. Vissa passar man iofs bättre ihop med än med andra men mycket handlar ju om trygghet. Att kunna släppa loss... släppa alla måsten och krav.

Periodvis har min trygghet suttit i att jag är iaf snygg i kroppen... men när kilona lagts sig på och man sedan inte blir vald så tror min skadade hjärna att det är kilonas fel.
Kanske är det huvudet som borde undersökas istället för att kroppen skall straffas med en diet och en hård träning....? Träningen är iofs väldigt bra! Den ska vi ALLTID förespråka men inte av skälet att bli godkänd och accepterad.

Jag har en stark förebild i en båtkompis. Hon är en sådan underbar människa och Johan hade älskat henne. De är så lika i så mycket och det är nog därför jag gillar henne skarpt! Hon skiter i hur hon ser ut och om hon uppfattas som högljudd. Precis som min döda man. 😂 Har så många bilder på honom i mindre klädsamma kroppspositioner där hans leende och skratt tar över allt. Man ser inte att det sitter en man med alldeles för stor mage på bilden... jo, det gör man men det skiter man i sen när man ser glädjen i bilden.
Samma är det med denna underbara kvinna som är så fin. Hon hoppar bomben i bikini även om hennes vackra handtag inte passar in i normen. 💓 Hon skäms inte för sin kropp. Hon äter gott och lever livet... med sin snygga man! 😂😂😂 Kan hon så kan väl jag... eller så är hon mycket trevligare än jag!!! 😉😉😉 Hon rockar iaf fett, denna fantastiska skeppare!!! 💗

Jag behöver umgås med människor som tillåter mig att vara den jag är... har tappat tron på mig själv.. igen... och igen... Jag har så mkt runt omkring mig som inte är inom begreppet positivt och som man lätt fastnar i. Även om man inte vill... Det är ju liksom inte att jag ligger på kvällen och önskar mig struliga ungar, saker som går sönder och polisförhör. Skit kommer in i ens liv, eller i mitt liv. Väljer att se det som händer, pratar om det men försöker att det inte ska definiera mig.

Kollegan frågade i dag hur det var och jag log och svarade att det var okej.... Ha ha ha... han trodde mig inte. 💖 Han såg igenom min fasad. Älskar bara människor som vågar kliva fram då och orkar lyssna på mig... lyssna på mamman som inte räcker till... mamman som inte är pappan som saknas... Tack för att ni finns i mitt kaosartade liv!!! 💓

Hur ska vi summera detta röriga inlägg?
Tro på oss själva i alla lägen?
Var trygg i dig själv så kommer andra känna samma trygghet?
Le som kommer andra le?
Om du är vacker på insidan så blir du automatiskt vacker på utsidan?
En skumpande rumpa man skapa mer skavsår på en cykelsemester... ? 😉
ÄLSKA DIN KROPP. ÄLSKA DINA BILRINGAR. ÄLSKA DIG SJÄLV!!! 💓💓💓💓
(jag ska iaf börja försöka... ett steg framåt)

Våren är snart här och med våren kommer värmen. Värmen leder till leenden och skratt som kan leda till en picknick på en brygga med romantisk musik från en JBL. En picknick kan i sin tur leda till fler dejter som leder till pirr. Pirret kan leda till känslor som kan leda till.... ja vem vet? 😊

Tiden går... tick tack....

Länge sedan sist... tiden går och sätter sina spår. Fortfarande singel i all sin prakt. Har hunnit med att bli halvvägs till 90, som en bekant sa... blink blink... 😜😜😜

Vad har hänt då sedan sist...?
Som många säkert har sett på min FB så händer det mycket i mitt liv.. iaf är det gäller mina underbara barn. De är så kreativa så jag blir nästan matt... eller jag har slutat att oroa mig så mycket inom vissa bitar av deras liv. De är fantastiska på så många sätt och det har de nog ärvt av sin påhittiga pappa. RIP 💓

Att jag fortfarande står upp efter 2018 är ganska fantastiskt, tycker jag. Tror att det mesta gick sönder under detta år. Ett enormt kostsamt år, vill jag nog påstå.

Det är kanske därför jag inte fann någon att dela livet med, det hade jag troligen inte orkat med... 😂

Båten, ja den fina båten som knappt lämnade hamnen under förra säsongen och när hon gjorde det en gång så fick den yngsta bogsera henne hem med vår vattenskoter då SSRS inte hade tid att hjälpa till. Det ledde å andra sidan till att ungdomarna fick lära sig att samarbeta för en var ju tvungen att köra skotern o de andra fick sitta och vara snygga i båten.

Ungefär som när den snygga sjöpolisen stoppade mig och Lola på sjön. "Vad ska jag göra😨???" " Sätt dig vid ratten och var bara snygg 😁"

Det tragiska var väl att vattenskotern gick sönder och kostade en massa pengar. Ja, året 2018 var väl inte det roligaste året med båt och kärlek. Fast i allt tragiskt så finns det ju sprickor som gör att solen skiner igenom.
För tänk om man skulle gå och tjura över allt som gick en emot, ja då ta mig 17 skulle jag ha varit grå hela sommaren... hela 2018 ärligt talat.

Pratade med min terapeut om just det... att jag väljer att se allt det positiva i saker som händer medan hon sa att hon tänkte att det händer alltid något skit så njut av det positiva för man vet aldrig när bomben slår ned. Same same but different!!! 😂 Det går inte att sörja det som var hur länge som helst... det kommer inte tillbaka, det som var.... Det är vatten under bron.. Ta lärdom och sedan kasta det över axeln.

Det blev dock fina kvällar i hamnen, simmade runt måsön varje dag och gick ned i vikt. Träffade min pappa och min bonusmamma mer än jag skulle ha gjort om jag var i stan istället för i min strandade båt. Båten ger mig ett lugn som jag inte får någon annanstans.
Att jag sedan haft min manliga vän med mig har ju inte gjort det sämre. Med betoning på vän, vill jag tillägga. Det är ju underbart när man kan dela intressena och njuta av det... så länge man gör det på lika villkor. Musiken, skratten, den själsliga kontakten med sjön, vattnet och båtlivet. Det får man inte med alla... klicket...

Under 2018 har mina dejtingsidor varit aktiva men det har inte varit lätt att skörda bland alla män som pockar på mitt intresse. För inte är det så att det inte har funnits någon som vill ha mig... Det tragiska är ju att just de som velat mer har jag inte funnit intressanta. Ödets ironi!!! 😂

Året började med en gemensam dusch som ledde till ett försök att inleda någon slags relation men när min manliga vän stod i vägen så backade han undan. Man kan inte ha en sådan manlig vän, fick jag veta och jag var inte beredd på att kapa trossen där och då. Den "vänskapen" var för stark.

Sen var det han som hade tre stycken som han dejtade för att se vem som var mest intressant av oss. 😶 Not for me...

Sen var det mannen som blev mitt KK under en period när kroppen saknade beröring och närhet alldeles för mycket. En snäll och trevlig man men som var just det, alldeles för snäll och trevlig för denna bitch som behöver en lite mer stadig hand. 😉

Vem hade vi sen? Jo, mannen från Stockholm, han som vill vara min Master i alla lägen men vill egentligen inte ha en sådan stark kvinna... eftersom jag inte var så följsam... AGS!!! Mina kollegor dog när jag berättade detta, jag inte följsam... hur kunde han undvika att se det? Eller var han som många kvinnor är, mig själv inräknat, att man vill förändra den andra till något som man vill ha och behöver??
Visst, jag var läcker och sexig men att jag hade en vilja och en hjärna, det hade han tydligen missat. 😁

Sen var det han ja.... mitt enda one evning stand.. aldrig setts innan och inte efter heller... OMG! 😂
Som sagt, attraktionen kan slå till men den kan avlägsna sig ganska snabbt.

En resa uppåt i landet en fredagskväll var också trevligt men ledde inte någonstans, det blev mer som att lätta på flaskan så att kolsyran pyser ut. En trevlig bekantskap som finns kvar på chatten. 😊

Sen har vi han som jag har chattat med i över ett år men i har aldrig setts.. kanske är det lika bra... 😁 tiden får utvisa, Babe...

KKt är tillbaka, tryggt och stabilt när världen-Sarah skakas av konflikter och obehagliga personer. En vänskaps sätts på prov. En vänskap som senare utvecklades till en mer stabil sådan men... fortsättning följer...

Jag trodde aldrig i mitt liv att jag kunde vara den kalla och hårda. Den som knackade på och sedan lämnade när det var över.... 😱

Jag hade ju själv råkat ut för det tidigare i mitt singla liv. Mannen som jag fann såååååå attraktiv och läcker. Som jag verkligen gillade... han körde med lite för många samtidigt och jag ville inte vara med och dela på den uppmärksamheten. Det gjorde mig osäker och gav mig framför allt inga wow-upplevelser mellan lakanen eftersom jag hela tiden var orolig att inte räcka till... eller hur gjorde han med de andra, var han nöjd!?!? Sååå sjukt.
Då kunde jag inte förstå alls men det gör jag idag. Inte att ha flera samtidigt men behovet att inte känna något. Att bara få det där utlösande... ungefär som när man vaknar på natten och tar fram leksakerna för att man ska kunna somna om.

Jag har/hade blivit en robot! Jag hade allt det jag ville ha och behövde i en relation med min manliga vän. Vi var ju som ett par... jag vet inte hur många gånger som jag fick förklara att vi bara var vänner. Det liksom lös om oss.. men det jag inte fick där var sexet... om vi bortser från de "två" gånger varje år när hans lust blev för stor. 😉 Som ni alla förstår så var det inte jag som sa nej...

Roboten Sarah var på några fikadejter under sommaren men ingen som fastnade, mer än som vän. För så är det ju, många av dem som jag chattar med stannar kvar som vänner. När attraktionen har lagt sig så finns fortfarande behovet att prata kvar... eller iaf tills de har träffat en annan, för så glöms man bort snabbt. Inte alla så klart... 😊

När allt ställdes på spets under sommaren så dök han upp igen, mannen från duschen... nog hade han följt mig på jobbets FB, där är man ju offentlig så allt syns... En varm famn att kramas med när allt stod på sin spets, ledde till en slags relation, en kopia på KKts roll. Finnas där för sexet som jag då inte fick i min parallella relation, den som jag skulle ha gjort allt för att få att utveckla sig men... det finns alltid ett men i mina historier. Jag var den enda som ville utveckla något.. och man kan inte tvinga någon att älska en.

Under hösten 2018 så får jag många olika förslag och jag försöker verkligen att inte ha mina hårda glasögon på mig men jag hittar inget som kan matcha det jag hade. En man som jag älskade och skulle ta ned månen till om jag kunde.. och om det hjälpte.

Det tragiska i allt är ju att han har varit min vän så länge och känner mig rätt bra. Att försöka hitta tillbaka till något i vår sms-konversation är nästan omöjligt eftersom varje dag innehåller sååå många textmeddelanden trots att vi iaf pratade minst en gång på telefon. Glöm inte att vi sågs dessutom nästan varje dag...
Med facit i hand så kan man väl säga att han stod i dörröppningen och stoppade de som verkligen ville in och träffa mig... och hade gjort ett tag.

Nu är jag hemskt personlig men så är ju jag... gillar inte den falska yta som finns på FB och Instagram. In med lite mer ärlighet och känslor, ja inte bara de när man älskar sin man och sina barn. Släng in lite ilska och vrede också... 😉

Jag kan skratta gott åt alla försök jag har gjort att närma mig andra män eller när jag har tillåtit dem att närma sig mig... OMG!! Det finns så många stolpskott där ute... men jag är troligen någons stolpskott också... 😂

De som börjar med att säga att de vill ha något seriöst när de letar på Tinder, Happypanncake och Badoo. Två meningar senare så kommer kommentaren som jag inväntat. Vad gillar du när det gäller sex? Å så var Fiffi stängd för den relationen. 😂😂😂

Därför har jag full respekt för de som lägger ut en bild på något helt opersonligt och skriver att de har en relation men vill leka på sidan om. De är åtminstone ärliga. Sen får deras samvete stå för vad de gör... o nej, de rör jag inte. De får gärna leka för mig men inte med mig.

Höll på glömma alla lammkött!!! OMG!!! Tydligen är man en cougar i vissa ögon... det har värmt mitt hjärta men inget mer... 😊

Året tar slut och den relation som jag ändå har trots allt går den vägen också. Tiden börjar att rinna ut... Jag hade kunnat vänta i all evighet om jag visste att det skulle leda till något men misshandeln av mig har pågått för länge. Å då pratar jag så klart av misshandeln av mig själv på mig själv.
Klart att han har sårat mig flera gånger under den tid vi har haft tillsammans men i vilken relation sårar man inte varandra? Det gjorde Johan också, måååånga gånger och jag sårade honom massor av gånger när vi inte förstod varandra. Genom att man sårar varandra kan man också komma varandra närmare OM man löser konflikten. OM man pratar...

Kommunikation är inte bara de ord jag säger. Det är ju allt. Kroppen säger så mycket mer än vad orden gör. Som den T-shirt jag hade när jag jobbade på Ariel Fotolabratorier. En bild säger mer än tusen ord.

De där små sakerna som jag som tjej iaf lägger ihop och får till en tårta. 😊

Nu orkar inte denna donna med mer utan går vidare. Jag behöver få veta att det finns grund för saker som sägs och som visas. Någon gång måste man stå för det man gör...

Vi har försökt att bryta denna relation såååå många gånger och landat tillbaka igen, i samma sak...  I samma mönster som innan... Nu känner jag att Enough is enough!
Min resa börjar här... vad som händer vet jag inte men det jag vet är att det är vad jag vill. 💓 sen säger jag inte att det är lätt.. en person som man har träffat ofta, pratat med varje dag...som man skickar sms till när bilen går sönder och man skriker på HJÄLP!!! Det har jag gjort nu också, på ren rutin... men försöker verkligen att ändra mitt beteende.

Men som i allt annat så finns det fördelar även i en hjärtesorg. Mina barn har fått en person som verkligen gillar dem och kommer finnas där när det kniper, det vet jag för denna man är inget monster eller en ond man. Han är en underbar person, en fin pappa och en god vän. Han är bara inte min blivande man. Å vem kan inte älska mina barn?!?!? Så underbara som de är... 💓Det är egentligen han som ska vara ödmjuk eftersom de har släppt in honom i sina hjärtan.

Näää, livet går vidare...  2019 började ju väldigt bra... eller inte...

En falsk polisanmälan som ledde till husrannsakan och anhållan av två av mina barn. Det tredje blev utsatt för en grov misshandel med slag, sparkar och viftande med kniv... allt från samma kille.

Men det har lett till att barnen har bättre kontakt, det har gett mig ett inblick i vad som är viktigt. Vilka som ställer upp när man behöver hjälp, tröst och stöd. 💓

Vi Emilssonare ger inte upp så lätt. Vi kämpar på och älskar fullt och med hela hjärtat. Vi är modiga som få!!!

Nu ser jag fram mot våren och båtlivet. En kurs i Stockholmsskärgård ska göra mig till den kapten DaddyCool behöver. Jag ska äga vattnet!!
Har så mycket att se fram emot under 2019... det blir bra... även om det kommer bli rocky på vägen.

Men det är väl det som är livet.... 💓 för tänk om man satt och gjorde samma saker hela tiden.. då hade jag nog hoppat i älva.

Over and out!!!