lördag 23 juli 2016

När känslorna tar över trots att hjärnan protesterar... ☠

Under veckan som gått har jag njutit av livet... solat och badat i Vätterns vackra vatten... retat gallfeber på min omgivning med alla fina bilder från Sveriges hemligaste skärgård... 
Njutit av sällskap som jag ganska nyss lärt känna... diskuterat livets innehåll... vänt och vridit på alla stenar... 



Legat i solen och blivit smekt av dess strålar... Underbart skönt då det inte är någon annan som gör det... 😉
Låtit det svala vattnet bölja runt min heta, ganska okejiga kropp... lekt i vattnet, skrattat och fyllt på mina depåer med energi... Hoppat bomben!!! 
Låtit min vännina fylla mig med kraft och pepp... sett min son återigen "äga" vår pråm... 

Trots all boost så ligger självförtroendet ändå fortfarande på minus... 😔 fast jag får komplimanger från höger och vänster om hur fin jag är hjälper det inte fullt ut... Jag hör och jag tackar men... visst finns det alltid ett men... 🙁 när det kommer ifrån "fel" person så hamnar det inte i självförtroende-facket... jag är så dränerad på den typen av uppskattning och jag har varit väldigt bortskämd med det från min man... Han var så jäkla grym på att se mig... röra mig på olika sätt... Jag saknar det så gräsligt mycket... 😔

Jag har sagt det tidigare, jag klarar mig väldigt bra i livet... och det jag inte kan laga eller fixa själv låter jag andra hjälpa mig med... Mitt liv är väldigt rikt och jag är otroligt tacksam att jag lever just här och nu... med de människor jag har omkring mig och killarna... ❤️

Skojade med en vän och sa:
"kvinnor behöver en man lika mycket som en fisk behöver en cykel" 😂
Jag är född i fiskarnas tecken och jag håller på skapa en fin relation med min cykel... 😂😂😂 var ska detta sluta... 😉
Jag kommer så få äta upp den kommentaren lite längre fram men det bjuder jag på... 😁

Det som slår mig är hur lätt "vi" kan sänka andra människor med vår ignorans... vad lätt det är att bara dissa någon utan att tänka på följderna... att locka och sedan ge någon handflatan... att inte svara på ett meddelande från någon som för mig inte är intressant men som ändå har vågat skicka just mig ett budskap... där får jag slå mig själv på fingrarna och skärpa till mig... ett tack kostar ingenting... 

Självklart kan man inte gå omkring och alltid oroa oss för alla andra... men ibland skulle det behövas en förtanke istället för eftertanke... eller en eftertanke inför nästa förtanke... 

När man som jag och många andra med mig, varit på helvetets väg är man rätt skör... ganska tilltufsad... ja, inte efter en intensiv natt mellan lakanen... 😉☺️
Man är rädd att bli kär igen, rädd att försöka, rädd att inte bli älskad för den man är och för den ryggsäck man med sig... rädd att inte duga... 

Jag uppfattas ofta som en stark kvinna med skinn på näsan... vilket jag är men innerst inne sitter en lite fräknig flicka som vill så mycket mer... 
Jag vill gå in och bara äga... Visa vilken toppenpingla jag är... Visa att jag duger väldigt bra!!! 👊🏻

Usch, nu är vi där igen... att jag inte kan känna mig hel utan sällskap... att man måste ha en man vid sin sida... 
Fel fel fel... och det vet jag i mitt inre... det är just i denna lilla svacka som de mörka tankarna kommer över mig... 

Mycket av mina känslor och tankar kommer från situationen kring sommaren och semestern... det handlar om känslor och saknad... det handlar om planer och drömmar... det handlar om att livet ändrats så mycket att hjärta och hjärna inte hänger med... så många förändringar och ett dödsfall för två år sedan...

Jag har haft svårt att se glädjen i att planera semestern i år... de fjuttiga två veckor som jag har... 
Har nästan varit glad att barnen jobbat så jag inte har behövt tagit så många beslut om semestern... för vad ska vi göra...? 
Ingenting lockar... allt bara påminner mig om vad vi har förlorat och vad som är annorlunda... 

I början på veckan fick sonen övertala mig att vi skulle åka ned till båten... jag ville inte men tack gode Gud för sonens envishet... 
Jag tog mig i kragen, skickade ett mess, fick ett underbart sällskap på min vackra båt... Gick från moll till dur... slapp vara där ensam med alla känslor... fick dela min upplevelse med någon... 

Det här är också livet, det vet jag... det här en grop på min väg... ett litet gupp på min annars på raka väg... en piss i Mississippi... 
Har jag klarat mig fram till nu... med allt jag har gjort... begravt min man, sörjt och skrikit, stått vid livets kant och valt livet istället för döden så ska jag väl kunna klara av när mina känslor leder mig in på ett sidospår som aldrig kan bli något...

Vi, jag och mina fina vänner från Sorgegruppen, menar att det är en bock på check-listan när man till sist känner något... känner något för någon annan än sin man/fru... bara det är en vinst för då vet man att man kan bli förälskad igen... systemet står inte längre och blinkar ERROR utan reglagen är tryckta framåt och ger gas... 

Som sagt, ett gupp i vägen... en liten avstickare från min rutt... men känslor är känslor och de styr man inte över... 😏
Man faller tillbaka när man ser personen igen... fast hjärnan signalerar "Skit i honom"... 😂😂😂

Nä, fram tills att jag blir tagen för den jag är, inte för den jag ser ut att vara så kommer jag fortsätta låta solen värma och smeka mig... i min solstol, nere på min brygga eller ute på fördäcket på min fina båt... som borde locka vilken vanlig man som helst... 😉 om hon på fördäcket inte är tillräcklig... 😂

Jag är den jag är... jag duger som jag ser ut... Får bara påminna mig själv om det när boxningshandskarna slår hårt på mitt självförtroende... 

Gårdagen kan summeras så här: 
Jag bjöd upp till dans, jag fick bugga och känna musiken vidröra mig, jag hade två givande samtal men framför allt så fick jag umgås med fina människor... jag väljer att se det positiva som hände istället för det mindre roliga... 

Min tid kommer... det vet jag... ska bara gå in på www.tålamod.se och beställa hem några paket... 😎😎😎




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar