Vaknade med en underbar känsla i kroppen... låg kvar och njöt av sovmorgonen fast jag borde klivit upp o städat huset...
Men, efter en kort tids övervägande bestämde jag mig för att ligga kvar...
Gruset, grässtråna och dammråttorna kommer troligen ligga kvar i eftermiddag... de har då aldrig tidigare försvunnit av sig själva... 😉
Sen slår det mig att idag ska vi begrava min farmor... det tråkiga i kråksången är att jag hade ingen vidare relation till henne... tragiskt men sant... Hon var tyvärr oftast väldigt ego och bitvis riktigt elak... Hon blev snällare med åren men skadan var nog redan gjord... 😕
Men av respekt ville jag ändå följa med henne till hennes sista viloplats...
I kyrkan slår det mig att det är vår ängel Ulfs födelsedag och det som slår hårdast är att sista gången jag var på en begravning så var det min mans...
Min egna mans begravning... 😢
Jag stannar till, tar ett ljus och tänder det för Johan... känner efter hur det känns i kroppen, vart ligger mitt fokus... Jag känner igenom hela min kropp för att verkligen känna mig själv och mina känslor... En teknik som jag har lärt mig i terapin... Ett inre lugn finns där parallellt med en ledsamhet...
Jag har alltid fascinerats av orgeln och dess pipor... det ljud som kommer ur den är oftast helt magisk... Lika så denna förmiddag i Kumla kyrka...
Vi sjunger bäst vi kan, vi få deltagare på farmors begravning...
När vi kommer till den sista psalmen börjar bröstet att knyta sig... luften blir plötsligt betydligt tunnare och det är svårt att andas...
Härlig är jorden är en av de psalmer som vi hade på Johans begravning två år tidigare och den har alltid varit en favorit... om man kan ha en favorit bland psalmer...
Jag sjunger så gott jag kan... falskt och hemskt låter det troligen men känslorna ska ut... Jag sitter helt plötsligt i Axbergs kyrka den 11 april 2014... då klarade jag inte av att följa med i hymnen men idag, den 13 juli 2016 klämmer jag i som om det blir det sista jag sjunger i mitt liv... Inte för farmor men för mig själv och för Johan... ❤️
Avslutningsvis spelar orgeln Tröstevisa... tröst för framtiden, tröst i att det kommer att bli bättre... om ett tag...
Då släpper fördämningarna och tårarna rinner... forsen kommer och nu går inte floden att hejda... Saknaden efter min bästa vän och man tar ett nytt tag om min kropp och själ...
Då kommer en arm omkring mig och min bror drar mig in till sig...
Hulkningar och tårar kommer från min kropp när tonerna långsamt ebbar ut från det vackra instrumentet bakom oss... även om kantorn sitter framför oss till höger...
Jag greppar det fina halsband jag fick av min kusin den där dagen då vi alla sa farväl till Johan där han låg i sin vita kista framme vid altaret i vår kyrka...
Ett vackert hjärta med mina barns namn på samt en liten ängel som hänger vid Johans namn... Barnen på ena sidan och Johan på den andra... Delade... Den döde och de levande... ❤️
Tonerna är borta, Tröstevisan är slut och lika så begravningen... Tårarna har slutat rinna och ljuset för Johan brinner när jag går förbi det... även det ljus jag tänt för Ulf... ❤️
Saker ändras och människor försvinner... livet rullar vidare... Ett stopp i känslorna... de som alltid kommer att ta över kroppen mellan varven... Det spelar ingen roll att jag är på väg ut i livet till något annat... ett nytt liv...
Johan var min man och det kommer han alltid att vara... även när jag träffar en ny... Han kommer alltid vara barnens pappa och svärföräldrarnas son... det kommer aldrig att förändras även om våra liv har bytt spår...
Det jag egentligen ville skriva om denna dag var vänskap... Jag började i morse men så kom begravningen och mina känslor emellan... fast konstigt nog så hänger de lite ihop...
Med tanke på hur lite min farmors begravning påverkade mig så kan jag inte sluta tänkta på de olika val vi gör i livet...
Föräldrar kan man inte välja men man kan välja att vara en del av en familj eller inte... Man kan välja hur nära eller mindre nära sin familj man vill stå...
Farmor valde att sitta på sitt egna berg medan min Bestemor valde oss... Hon lekte med oss, hon tillbringade så mycket tid med alla sina barnbarns barn hon kunde och orkade... Hon står oss alla nära... När hon dör kommer det inte vara lika känslokallt... även om hon är gammal och bara vill dö så vet jag att hon kommer att lämna en tomhet efter sig... ❤️
Vänskap...
Det kan se ut på många olika sätt... Vänner som man pratar med ofta eller till och med varje dag, vänner som man ser en gång om året och vänner som man ser väldigt sällan men när man väl ses så är det som det vore igår...
Sen har vi ordet bekanta... de är väl de där som finns bortanför vännerna... vännernas vänner kanske...
Sen finns det en sådan som jag... 😳Tjejkompisen som är vän med många killar... det är jag... 🙃
Jag var den där fräkniga tjejen som inte var så söt eller snygg och dessutom så var jag lika formig som en planka... 😉Ingen killmagnet direkt 😂
Lite så är det idag också... när Johan dog insåg jag hur många manliga vänner jag hade... som ställde upp i vått och torrt... ordnade sådant som Johan normalt skulle ha löst...
De finns i mitt hjärta och jag vet inte hur jag skulle ha överlevt utan dem... ❤️ men de är just "bara" det... Vänner...
Jag har hört att jag tar ganska bra hand om mina vänner... jag bakar och fixar... ser till att de mår bra, så bra som jag kan få dem att må...
De fanns där när jag behövde dem efter att jag plötsligt blivit änka... ❤️
När jag mår som sämst, när livet svänger för mycket vill jag vara dem nära, få ge av mig själv för att de ska veta att jag finns där när deras liv svänger... när deras vardag rasar och livet aldrig mer blir detsamma...
Men ibland är just det problemet... Jag en bra vän... bara en vän...
Å det är inget fel med det... Goda vänner kan man inte ha för många av... Jag älskar mina vänner... skulle gå genom eld och vatten för dem...
Johan var en av mina bästa vänner... ❤️
Men ibland... bara ibland skulle jag vilja vara något mer än en vän... för någon... någon gång...
Tids nog kommer det... det vet jag... 😊 jag har ingen panik... egentligen inte...
Saknar bara vissa delar av två-samveten... hålla handen och... ja... 😉
Det som är skönt är att jag har ingen biologisk klocka som tickar... eller ja, det finns det väl... jag vill inte leva ensam hur länge som helst så jag lägger mig till med olater som blir svåra att kompromissa med... 😉 men jag är färdig med barnafödandet... Jag har tre underbara barn och det räcker gott. ❤️❤️❤️
En dag som denna är jag tacksam för de runt omkring mig... i vått och torrt... genom eld och vatten finns de där för att de har valt det...
De har valt mig!!!! 😍
Gud, så ego det lät men det är sanning! 😊😊😊😊😊
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar