Jag inser mer och mer att vi måste börja prata mer med varandra istället för att bara skriva...
Tycker själv att jag är grymt tydlig i mina sms och mina chattmeddelanden MEN jag har fått det till mig, några få gånger bara 😂... att jag är hemskt otydlig... 😳😄
Saken är den att när jag skriver ett meddelande så låter det väldigt bra i mitt huvud när jag formulerar mig men när det sedan kommer ut i textform så har jag plockat bort vissa ord... jag hör dem fortfarande i mitt huvud så meddelandet är solklart... 👍🏻
Just för att sms och chattar ska vara korta, snabba, effektiva meddelanden men samtidigt ska informationen fram...
Det är ingen vetenskap att skicka ett sms men det är en konst att få mottagaren att förstå innehållet... att tolka det som jag vill att den ska tolka det... få meddelandet att låta som det låter i mitt huvud...
Sen har vi det här med manligt och kvinnligt... Mars och Venus... Vi tänker en aningens olika... bara lite olika... ☺️
Jag har några manliga vänner som är underbara för de skickar tillbaka ??? när jag inte lyckats i min tydlighet.
De vågar ifrågasätta mig och mina bokstäver och det gillar jag...
För då är vi båda ansvariga för att kommunikationen mellan oss ska fungera... vi har ett syfte att vilja förstå varandra... vilja lära känna varandra...
Rak kommunikation fungerar bäst i telefonen... 📞
Men varför använder vi inte telefonen till vad den är gjord för...?
Att prata med varandra... som vi gjorde förr... med långa sladdar som man snurrade runt fingret medan man låg i sängen och pratade... eller när man stod och lagade mat med luren inklämd mellan axeln och kinden...
Är det av rädsla att avslöja oss och våra känslor genom rösten...?
Är det för att det är lättare att prata om tex. sexuella preferenser i text än direkt med varandra via linan...?
Är det för att vi blir mer vågade i text än i om orden går rätt in i mottagarens öra..?
Vågar vi mer i sms än IRL...? 🙈
Det är ju lätt att dra iväg ett sms, det går snabbt... några knapptryck... vi stör inte, vi tar inte upp så mycket av den andras tid, den kan svara när den kan... när den har tid... medan vi spänt går och väntar på ett svar...
Men visst är det väl najs att prata i telefonen... höra skiftningarna i den andras röst, nyanserna som vi tappar i ett sms...
Där försöker vi skapa nyanserna med emojis... vilket kan bli total katastrof då vi tolkar dem hemskt olika... det finns ingen klar definition på vad de egentligen betyder...
Till vem skickar man:
- ett rött hjärta...? ❤️
- en gubbe med blink som pussar ut ett litet rött hjärta...? 😘
- en gubbe med "vinkande" händer...? 🤗
- dubbelhjärta💕
- apan med händerna för ögonen, öronen o munnen...? 🙈🙉🙊
Jag kan fortsätta i en evighet för det finns massor av dem, dessa söta gubbar...
Tacka vet jag kaffekoppen och kakan, de är inte så svårtolkade... 😱
Eller har jag just då bjudit in till kaffe med dopp...? 😉
Det får bli mitt nya motto här i livet...!!
Lyssna och prata mer i telefonen med dem som jag inte redan snackar med varje dag... de stackarna som har sår i hörselgången... 🙄
Älskar att få sms men Gud så glad jag blir när någon faktiskt ringer... mer än min pappa och mamma ❤️
Saknar samtalen jag hade med min man... flera gånger om dagen faktiskt... Nu var vi kanske lite mer udda än vad ni tror 😉 men vi kunde prata flera gånger om dagen trots att vi snart skulle ses... trots att vi åt lunch ihop rätt ofta för att vara hustru och man...
Kanske berodde det på att halva året var Johan borta under arbetsveckan så det var sättet vi umgicks på... sätter vi boundade på... sättet vi sa:
"Jag älskar dig" på... 💕
Så fram för mer telefonprat... om olika saker... 🙈🙊🙉
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar