lördag 30 juli 2016

Jag är min egna värsta fiende...

Landar hemma efter en stunds stillhet/gapskratt med min älskade väninna... ❤️


Det slår mig hur ofta vi har djupa samtal om livet... om allt som innefattar begreppet "att leva"... 
Det är inte ofta som vi inte pratar allvar men samtidigt så skrattar vi lika ofta mellan de allvarligare inslagen... eller de bittra... 

Jag har stått i fokus under en lång tid, hon har tillsammans med andra fått plockat ihop mig men nu har myntet fallit över på andra sidan... 
Nu får jag finnas där med kloka och mindre kloka ord... lyssna och avbryta, fundera och replikera... ifrågasatta och ändra åsikt... 

Jag vet inte hur min vardag skulle se ut ifall hennes sjukdom gör så att hon hamnar hos Johan... jag kan inte fatta hur tomt det skulle kunna bli... 😔
Det är klart att "vi" tänker positivt, att det kommer gå vägen... men hon liksom jag målar faan på väggen så vi vet hur han kan se ut... hur det värsta senariot kommer att kunna bli för att inte bli allt för chockade om livet svänger för snabbt... en överlevnadsinstinkt... 

Våra djupa samtal ger mig insikt om mig själv, ger mig chans att analysera mig själv... skratta åt mina val, gräma mig över min brist på tålamod och mitt behov av utveckling... 

I kväll säger hon att jag är min egna värsta fiende... jag, mitt dåliga tålamod och mig själv...
Hon vågar säga till mig att tagga ned, vänta in framtiden istället för att "jaga" efter den... hon kan säga rakt ut att jag klantat mig, att jag stött bort någonting bra för jag är för ivrig... för att jag äntligen funnit en inre frid efter min älskade make och vill då självklart uppnå Nirvana igen... 

Hon får mig att stanna upp och återigen inse vad skört livet är... 
En man kan dö... en bror, en son, en pappa eller en man... 
En kvinna kan drabbas av cancer, förlora en del av sig själv... 

Vad spelar det då för roll om man är singel på semestern...? 
Vad spelar det för roll om jag är vacker i min kjol på Allsången eller inte...? 
Vad spelar det för roll om jag inte vågade bjuda upp till dans efteråt...? 

Faktiskt inte något... 

Det som betyder något är relationerna vi har med varandra... ❤️... å de kräver att man vårdar dem... 

#tacksam över livet



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar