Jag är min egna värsta fiende...

Landar hemma efter en stunds stillhet/gapskratt med min älskade väninna... ❤️

Det slår mig hur ofta vi har djupa samtal om livet... om allt som innefattar begreppet "att leva"... 

Det är inte ofta som vi inte pratar allvar men samtidigt så skrattar vi lika ofta mellan de allvarligare inslagen... eller de bittra... 

Jag har stått i fokus under en lång tid, hon har tillsammans med andra fått plockat ihop mig men nu har myntet fallit över på andra sidan... 

Nu får jag finnas där med kloka och mindre kloka ord... lyssna och avbryta, fundera och replikera... ifrågasatta och ändra åsikt... 

Jag vet inte hur min vardag skulle se ut ifall hennes sjukdom gör så att hon hamnar hos Johan... jag kan inte fatta hur tomt det skulle kunna bli... 😔

Det är klart att "vi" tänker positivt, att det kommer gå vägen... men hon liksom jag målar faan på väggen så vi vet hur han kan se ut... hur det värsta senariot kommer att kunna bli för att inte bli allt för chockade om livet svänger för snabbt... en överlevnadsinstinkt... 

Våra djupa samtal ger mig insikt om mig själv, ger mig chans att analysera mig själv... skratta åt mina val, gräma mig över min brist på tålamod och mitt behov av utveckling... 

I kväll säger hon att jag är min egna värsta fiende... jag, mitt dåliga tålamod och mig själv...

Hon vågar säga till mig att tagga ned, vänta in framtiden istället för att "jaga" efter den... hon kan säga rakt ut att jag klantat mig, att jag stött bort någonting bra för jag är för ivrig... för att jag äntligen funnit en inre frid efter min älskade make och vill då självklart uppnå Nirvana igen... 

Hon får mig att stanna upp och återigen inse vad skört livet är... 

En man kan dö... en bror, en son, en pappa eller en man... 

En kvinna kan drabbas av cancer, förlora en del av sig själv... 

Vad spelar det då för roll om man är singel på semestern...? 

Vad spelar det för roll om jag är vacker i min kjol på Allsången eller inte...? 

Vad spelar det för roll om jag inte vågade bjuda upp till dans efteråt...? 

Faktiskt inte något... 

Det som betyder något är relationerna vi har med varandra... ❤️... å de kräver att man vårdar dem... 

#tacksam över livet

Första singelsemestern... 👊🏻

Många säger till mig att var sak har sin tid... å visst ligger det mycket sanning i det... det handlar väl om att bli bekväm med sig själv och bli redo för ett nytt liv... att våga igen... att resa sig efter varje smäll... 

Nu har jag rest mig upp efter mitt livs smäll... de små som kommit efteråt får man kanske se som små läxor... 

Nu är min första semester som singel snart slut... 👊🏻

Har legat i parken vid Vadstena Gästhamn och lyssnat på samtal runt omkring mig... 

Hör hur föräldrar jagar sina barn, hör hur barn blir arga på sina föräldrar... hur orken tryter i de små kropparna efter sol och bad... 

Hur unga pensionärer utan barn pratar om livet, om deras dagar som "arbetslösa"... 

Hör hur par i medelåldern planerar de sista dagarna av semestern... lyssnar på deras glada tjho och tjim när de pratar med deras par-sällskap... och öppnar ytterligare en flaska med bubbel... 

Jag ler och tänker att en dag så kommer jag vara här med någon annan... 

Jag mönstrade på min båt efter en helg hemma med mellansonen som inte behagade vara hemma hos sin mamma... man kan väl säga att han lyste med sin frånvaro... ❤️

De andra två barnen styrde ut vår båt mot skärgården tillsammans med vänner... Trots lite motorkrångel tog de sig ned hit till Vadstena.. utan sin mamma och utan deras pappa... 

Kan man vara mer stolt som mamma...? ❤️

Jag fick skjuts av en god vän för att kunna mönstra på båten igen... en vän som finns där när livet är svårt och när känslorna svämmar över... en vän som frågar hur han kan hjälpa till när min ork tryter... som vågar kliva fram och hjälpa till, trots att jag ibland blir en riktigt sur bitterpiiiip... 😉

Jag är grymt tacksam för alla mina vänner som ställer upp och orkar vara med mig... ❤️

Nu ligger jag här... med en motor utan generatorrem och sprängd kylslang... en båt som behöver en sanering efter ett gäng tonåringars framfart samt ett motorutrymme som behöver ses över... 

En dag som denna skulle jag faktiskt vilja ha en man i mitt liv... som är utbildad mekaniker på just dieselmotorer... 😉

Ligger som sagt på båten o ser Vättern gunga förbi utanför medan äldsta sonen kämpar med att få henne gå rakt... båten alltså... Det är lite knixigt att styra denna lilla eka med bara en motor... en utmaning... som vi tillsammans fixar galant...

Jag och mina barn... tillsammans med alla ni som valt att bli en del av vår stora familj... ❤️

Håkan Hellström sjunger just för mig idag när jag ligger här och summerar min semester... 

Toppenväder har jag haft måste jag säga... Solen har lyst på mig nästan varje dag och värmt upp mig... 

Fick chansen att lära känna en till vän som har kommit att betyda ganska mycket... njutit av vackra Sverige från en av de bästa platserna man kan tänka sig... Vätterns skärgård ☀️

Varit på en date... 🙈🙉🙊

Upplevt Vadstena återigen och nästan lovat att komma tillbaka igen... senare under sensommaren... Å är det så att jag inte får med mig någon av mina besättningsmän så lovade Johan i hamnen att komma ut och hjälpa mig... 😉 

Vad är det med mig och män på J...? 😂

Det verkar vara något med bokstaven J som lockar... ☺️☺️

För er som inte är insatta så har mina pojkvänner/sambosar råkat heta Johan eller Jonas... sedan har det funnits några flirtar på J också... Kanske är det dags att byta bokstav... 😄... eller inte... 

(Daten i veckan börjar dock inte på J kan jag väl avslöja... 😊) 

Summa sumarum så har mina två ynka veckors semester varit kanon förutom en liten grundstötning... ja, inte med båten då... än... 

Det finns två typer av sjömän... de som har gått på grund och de som kommer att göra det... Jag tillhör den sista gruppen... om man inte får räkna tillgodo alla grundkänningar som varit de sista åren... 😉

Nu ska jag njuta av färden genom skärgården och se fram emot att tvätta av DaddyCool när vi kommer in till vår hemmahamn... hon är lätt smutsig efter en mellan landning på Lilla Rökna... 

Men visst ser det najz ut... 💕

När känslorna tar över trots att hjärnan protesterar... ☠

Under veckan som gått har jag njutit av livet... solat och badat i Vätterns vackra vatten... retat gallfeber på min omgivning med alla fina bilder från Sveriges hemligaste skärgård... 

Njutit av sällskap som jag ganska nyss lärt känna... diskuterat livets innehåll... vänt och vridit på alla stenar... 

Legat i solen och blivit smekt av dess strålar... Underbart skönt då det inte är någon annan som gör det... 😉

Låtit det svala vattnet bölja runt min heta, ganska okejiga kropp... lekt i vattnet, skrattat och fyllt på mina depåer med energi... Hoppat bomben!!! 

Låtit min vännina fylla mig med kraft och pepp... sett min son återigen "äga" vår pråm... 

Trots all boost så ligger självförtroendet ändå fortfarande på minus... 😔 fast jag får komplimanger från höger och vänster om hur fin jag är hjälper det inte fullt ut... Jag hör och jag tackar men... visst finns det alltid ett men... 🙁 när det kommer ifrån "fel" person så hamnar det inte i självförtroende-facket... jag är så dränerad på den typen av uppskattning och jag har varit väldigt bortskämd med det från min man... Han var så jäkla grym på att se mig... röra mig på olika sätt... Jag saknar det så gräsligt mycket... 😔

Jag har sagt det tidigare, jag klarar mig väldigt bra i livet... och det jag inte kan laga eller fixa själv låter jag andra hjälpa mig med... Mitt liv är väldigt rikt och jag är otroligt tacksam att jag lever just här och nu... med de människor jag har omkring mig och killarna... ❤️

Skojade med en vän och sa:

"kvinnor behöver en man lika mycket som en fisk behöver en cykel" 😂

Jag är född i fiskarnas tecken och jag håller på skapa en fin relation med min cykel... 😂😂😂 var ska detta sluta... 😉

Jag kommer så få äta upp den kommentaren lite längre fram men det bjuder jag på... 😁

Det som slår mig är hur lätt "vi" kan sänka andra människor med vår ignorans... vad lätt det är att bara dissa någon utan att tänka på följderna... att locka och sedan ge någon handflatan... att inte svara på ett meddelande från någon som för mig inte är intressant men som ändå har vågat skicka just mig ett budskap... där får jag slå mig själv på fingrarna och skärpa till mig... ett tack kostar ingenting... 

Självklart kan man inte gå omkring och alltid oroa oss för alla andra... men ibland skulle det behövas en förtanke istället för eftertanke... eller en eftertanke inför nästa förtanke... 

När man som jag och många andra med mig, varit på helvetets väg är man rätt skör... ganska tilltufsad... ja, inte efter en intensiv natt mellan lakanen... 😉☺️

Man är rädd att bli kär igen, rädd att försöka, rädd att inte bli älskad för den man är och för den ryggsäck man med sig... rädd att inte duga... 

Jag uppfattas ofta som en stark kvinna med skinn på näsan... vilket jag är men innerst inne sitter en lite fräknig flicka som vill så mycket mer... 

Jag vill gå in och bara äga... Visa vilken toppenpingla jag är... Visa att jag duger väldigt bra!!! 👊🏻

Usch, nu är vi där igen... att jag inte kan känna mig hel utan sällskap... att man måste ha en man vid sin sida... 

Fel fel fel... och det vet jag i mitt inre... det är just i denna lilla svacka som de mörka tankarna kommer över mig... 

Mycket av mina känslor och tankar kommer från situationen kring sommaren och semestern... det handlar om känslor och saknad... det handlar om planer och drömmar... det handlar om att livet ändrats så mycket att hjärta och hjärna inte hänger med... så många förändringar och ett dödsfall för två år sedan...

Jag har haft svårt att se glädjen i att planera semestern i år... de fjuttiga två veckor som jag har... 

Har nästan varit glad att barnen jobbat så jag inte har behövt tagit så många beslut om semestern... för vad ska vi göra...? 

Ingenting lockar... allt bara påminner mig om vad vi har förlorat och vad som är annorlunda... 

I början på veckan fick sonen övertala mig att vi skulle åka ned till båten... jag ville inte men tack gode Gud för sonens envishet... 

Jag tog mig i kragen, skickade ett mess, fick ett underbart sällskap på min vackra båt... Gick från moll till dur... slapp vara där ensam med alla känslor... fick dela min upplevelse med någon... 

Det här är också livet, det vet jag... det här en grop på min väg... ett litet gupp på min annars på raka väg... en piss i Mississippi... 

Har jag klarat mig fram till nu... med allt jag har gjort... begravt min man, sörjt och skrikit, stått vid livets kant och valt livet istället för döden så ska jag väl kunna klara av när mina känslor leder mig in på ett sidospår som aldrig kan bli något...

Vi, jag och mina fina vänner från Sorgegruppen, menar att det är en bock på check-listan när man till sist känner något... känner något för någon annan än sin man/fru... bara det är en vinst för då vet man att man kan bli förälskad igen... systemet står inte längre och blinkar ERROR utan reglagen är tryckta framåt och ger gas... 

Som sagt, ett gupp i vägen... en liten avstickare från min rutt... men känslor är känslor och de styr man inte över... 😏

Man faller tillbaka när man ser personen igen... fast hjärnan signalerar "Skit i honom"... 😂😂😂

Nä, fram tills att jag blir tagen för den jag är, inte för den jag ser ut att vara så kommer jag fortsätta låta solen värma och smeka mig... i min solstol, nere på min brygga eller ute på fördäcket på min fina båt... som borde locka vilken vanlig man som helst... 😉 om hon på fördäcket inte är tillräcklig... 😂

Jag är den jag är... jag duger som jag ser ut... Får bara påminna mig själv om det när boxningshandskarna slår hårt på mitt självförtroende... 

Gårdagen kan summeras så här: 

Jag bjöd upp till dans, jag fick bugga och känna musiken vidröra mig, jag hade två givande samtal men framför allt så fick jag umgås med fina människor... jag väljer att se det positiva som hände istället för det mindre roliga... 

Min tid kommer... det vet jag... ska bara gå in på www.tålamod.se och beställa hem några paket... 😎😎😎

Vem är jag egentligen...? 😳

Landat i soffan efter en skön cykeltur med vännen... Solig kväll med vinden i håret... ja, det som sticker ut under min snygga, coola hjälm... 😉

Kvällen middag bestod av köttbullar, stekt halloumi och ett litet glas rött... Två av tre skulle jag aldrig ha rört för en tid sedan... 

Inser för varje dag som går att jag är inte längre den Sarah som Johan var gift med... 😕

Det är med blandade känslor jag inser hur mycket livets olika händelser påverkar en... 

Jag vet, från djupet av mitt hjärta, att Johan hade velat vara med på denna resa... han vrider och vänder sig, vart han än är... ❤️

Han vill vara med när hans fru lärt sig äta oliver, halloumi och dricka rödvin... när hans fru väljer att cykla en tur på någon mil istället för att krypa upp i sängen och se på någon film/serie... Han hade cyklat bredvid mig... ❤️

Fast frågan jag ställer mig är: 

Hade denna figur, som nu bor i mig, gjort allt det här om Johan fått leva vidare vid min sida...? Hade mitt liv sett ut som det gör idag om han inte gått genom isen, den där kalla natten...? 

Jag är väldigt osäker... jag tror förstår ni, att vi hade fortsatt med det liv vi hade... vilket var ett underbart liv... 

Vi hade legat ute på Vättern nu och njutit av vår båt... 

Njutit av semestern, njutit av vännerna, njutit av varandra... Gjort det vi trivdes med... Vi som herr och fru Emilsson... ❤️

Men vi är inte längre Herr och Fru Emilsson... han är inte längre min man och jag är inte hans fru... det låter hårt och kallt men sanningen kan vara just det... 😕... Kall o hård... 

Som jag har sagt tidigare så gör jag nya saker som jag har valt för att förgylla mitt liv...  

Omedvetet så har jag förändrats en del... Fast egentligen vill jag inte säga att jag bara har förändrats... Jag har också utvecklats...

Å det är nog ganska oundvikligt med tanke på vad jag har gått igenom.... 

Min man dog, jag blev plötsligt ensam med tre tonåringar 365 dagar om året... sorg som var svartare än färgen svart... 

Jag har guidat denna familj så vi kan fortsätta framåt... Klart att man blir tuffare efter en sådan resa... Tuffare och mer självständig... Lite mer skinn på näsan och kan kanske uppfattas som lite farlig... 😄

Jag ser det inte riktigt själv, denna förändring... 

Jag är ju bara mig själv... 😍

Sen har man väl olika roller i olika miljöer... Jag är kanske en blyg Sarah i Parken, en lite mer "busig" Sarah ute i kroglivet, en töntig Sarah i min fåtölj med virkningen i knät, en arbetsmyra ute i trädgården, en lat Sarah när jag har lust att vara lat, en flirtig Sarah i chatten, en artig och proffesionellt Sarah på jobbet... men visst har jag blivit annorlunda... så mycket mer lugn och timid... 😂😂😂

Ni som nyss lärt känna mig ser ju inte förändringen... för hur ska ni kunna göra det... Vi har ju "nyss" träffats... men många av mina nära och kära ser utvecklingen... ❤️

Det som är svårt och som händer väldigt många är att man glider isär... det kommer in nya människor i livet och om man inte blandar om i livets kortlek så finns risken att man tappar varandra... Jag försöker att blanda mina nya vänner med mina gamla vänner... 

Det har fungerar ganska bra... jag menar, de gillar ju mig "båda två" så varför skulle det inte fungera... 😉

Jag får hoppas att min utveckling är till det bättre eller att de goda bitarna från gamla Sarah finns kvar och blandas upp med de bra sidorna hos den nya Sarah... 😊

En sak är dock säkert... Jag är alltid mig själv... jag spelar inte någon annan... jag försöker vara så ärlig det bara går... 

Att jag beter mig olika i olika miljöer beror också på de människor som är omkring mig... Hur de är, hur de uppför/beter sig påverkar hur öppen eller stängd jag blir... hur lätt jag blir att lära känna... 

Jag träffar ibland människor som bara "kliver" in i mitt hjärta... som jag öppnar mig för, som jag bara "älskar"... då släpper jag ned "garden" och låter dem komma mig nära... låter dem se den innersta Sarah... ❤️

En helg har passerat.... ❤️

En helg kan innehålla så mycket... Kärlek, vänskap, samtal, skratt, kramar, dans & sex... Att alla sju ska ske på en kväll och med samma person ser jag som mer eller mindre otroligt... just nu i alla fall... Det kommer, det vet jag... 😉

Men kärlek kan man få av sina vänner... av Johans kusin som är här... 

Vänskap lika så... ❤️ av mina gamla vänner men också av mina nya... 

Samtal är en stor del i mitt liv... samtal i olika former... med olika människor... Samtal om det mesta här i livet... Om livet, separation, död, barn, sex, glädjeämnen och om sorgen efter fina partners... 

Skratt får man från flera håll... när en man tittar på min vän och blinkar ogenerat... när allsångsledaren drar ett dåligt skämt... när vi tittar på olika män och deras stilar... eller när vi tittar på tjejer och deras olika stilar... när vi analyserar våra olika stilar och skrattar gott... 

Kramar... ja, jag älskar att kramas och gör det med alla mina vänner och bekanta... ofta... Så när jag ser någon jag känner så skyndar jag mig fram för att kramas lite extra... En kram kan ge så mycket energi... ❤️

Dansen... återkommande glädjeämne... vare sig det sker i styrdansens form eller i ett stuffande moode... Jag fick båda delarna i helgen så jag är supernöjd!!! 💃 

Sex... ja, det kan man få på krogen... om man vill... säger mina vänner... för vad vet jag... 😉

Har inte kommit dit än... 😂 å andra sidan så har jag det nog hellre hemma än på krogen... 😂😂😂

Men bäst av allt var avslutningen som skedde vid mitt slitna köksbord... 

Te i mina fina koppar och mackor att njuta av medan samtalet vi haft under kvällen fortsatte... 

Analyserande av mess, av samtal, av möten, om sex, om önskan av närvaro och om besvikelser i livet... Att prata med själar som förstår vad man pratar om är en ynnest... där jag inte behöver förklara mig... där hen inte behöver förklara sig... där man fattar vad jag menar utan djupare, invecklade förklaringar... ❤️

Nu ligger vi... i varsin ända av soffan... Chattar... inte med varandra...😉... ser på film... pratar ibland men framför allt så bekväma och trygga i varandras sällskap... ❤️ 

Båda våra män har dött, bådas barn har förlorat sina fäder... ändå så har vi tagit klivet över till de levandes sida... ändå så fortsätter vi att leva... fortsätter att kliva fram mor våra nya liv... livet utan våra män... 

Får man njuta av livet...?

Det här med singellivet är ganska najs... Jag gillar att vara med mina barn men de har blivit mer självständig och är sällan intresserade av att "hänga" med mig så jag utforskar livet med all min "nya" tid... 

Hänger med vänner på Allsången som vi har på fredagar här i Örebro... å då sjunger vi bara... Vi tittar inte på snygga unga män eller läckra män med gråstänk vid tinningarna... 😉

Dansar i Brunnsparken när de erbjuder bra band... svänger runt i buggens toner eller gnussar till de mer lugna låtarna... Sist blev jag uppbjuden av en "ny" man och vågade själv ta för mig och bjuda upp en "ny" man... Ett kliv framåt kan man väl säga... 👊🏻

Jag köper tekoppar när jag vill och trots att jag har några få redan... 😉

Jag ser på film och serier... i princip så mycket som jag vill... och jag bestämmer själv vad jag vill se... Är barnen inne i huset och vill se på något annat än det jag vill se... ja, då har jag min egna lilla vrå här i sovrummet där jag får mysa alldeles för mig själv...

Jag har köpt mig en MTB då en vän inspirerat mig att ge mig ut på vägarna... Undra om han fattar att han inte blir av med mig nu... 😂 

Tog min första tur ikväll... hem till mina bästa vänner på en fika på deras verandatrapp med kvällens alla mysiga ljud runt omkring oss... 

Snacka om endorfinkick!!! Frågan är bara hur jag ska komma ur sängen imorgon... Planerar redan en tur på måndag och då kommer han inte undan... 😂😂😂

Livet svängde för två år sedan och mitt liv har bytt riktning... Jag väljer att se det positiva i mitt liv... 

Johan är så död som han kan bli och det spelar ingen roll hur mycket jag önskar att livet vore annorlunda... 😕

Hur sjukt det än kan låta så har jag fått en annan chans i livet... Jag ville inte ha den men istället för att fastna i en återvändsgränd så greppar jag denna möjlighet att utforska livets olika möjligheter... 

Vi pratade om det ikväll... hur annorlunda mitt liv är idag jämfört med det liv Johan och jag levde för 2,5 år sedan... 

Mitt liv då innehöll allt jag ville ha... Kärlek, sex, familj, äventyr... 

Idag buggar jag... jag foxar... 

Jag har ett nytt jobb, bytt inriktning på mitt arbetsliv... 

Båtlivet finns kvar men med en annan, en större båt... 

Jag träffar mina "gamla" vänner ❤️, dock alldeles för lite... 😕 Det kan bero på att jag är en av de få singlar i vår vänkrets... 🤔

Jag har också fått nya vänner... genom buggen mesta dels... men också genom mitt arbete... Vänner som har kommit att betyda väldigt mycket... ❤️

Det är inte konstigt att livet blir annorlunda efter en sådan kris som vi har gått igenom... 

Från ett tillfredställande liv, ned till helvetet och sedan "tillbaka" till livet... men med ett annat innehåll... 

Jag väljer att se det som en chans, en möjlighet att utvecklas... träffa nya människor... lära mig något nytt... få nya preferenser inom flera olika områden... utforska mig själv och andra... 

Saker som tidigare var självklara är det inte längre... 😉

En ny resa... inte bara på min nya fina cykel utan en resa där jag inte vet destinationen... jag har inte full kontroll och det är nog väldigt nyttigt för mig... ☺️

Spännande men också skrämmande...

Vem vet vad som väntar bakom nästa krök...? Nästa backe...? Nästa korsning...? 

Det jag vet är att livet sker nu... och jag tänker inte stå och titta på när det passerar för att jag är för rädd att kliva på tåget i farten... 

Nej, jag kastar upp cykeln och hjälmen på en av vagnarna och hänger med... 😄

Jag kan vara skrämmande och väldigt rak mellan varven... men jag är ganska lättstyrd... 😉 så lokföraren får nog inga problem... 

Känslorna svallar... ❤️

I dag är det en sådan där dag då känslorna är i ett totalt kaos... 

Vaknade med en underbar känsla i kroppen... låg kvar och njöt av sovmorgonen fast jag borde klivit upp o städat huset... 

Men, efter en kort tids övervägande bestämde jag mig för att ligga kvar... 

Gruset, grässtråna och dammråttorna kommer troligen ligga kvar i eftermiddag... de har då aldrig tidigare försvunnit av sig själva... 😉

Sen slår det mig att idag ska vi begrava min farmor... det tråkiga i kråksången är att jag hade ingen vidare relation till henne... tragiskt men sant... Hon var tyvärr oftast väldigt ego och bitvis riktigt elak... Hon blev snällare med åren men skadan var nog redan gjord... 😕

Men av respekt ville jag ändå följa med henne till hennes sista viloplats...  

I kyrkan slår det mig att det är vår ängel Ulfs födelsedag och det som slår hårdast är att sista gången jag var på en begravning så var det min mans... 

Min egna mans begravning... 😢

Jag stannar till, tar ett ljus och tänder det för Johan... känner efter hur det känns i kroppen, vart ligger mitt fokus... Jag känner igenom hela min kropp för att verkligen känna mig själv och mina känslor... En teknik som jag har lärt mig i terapin... Ett inre lugn finns där parallellt med en ledsamhet... 

Jag har alltid fascinerats av orgeln och dess pipor... det ljud som kommer ur den är oftast helt magisk... Lika så denna förmiddag i Kumla kyrka...

Vi sjunger bäst vi kan, vi få deltagare på farmors begravning... 

När vi kommer till den sista psalmen börjar bröstet att knyta sig... luften blir plötsligt betydligt tunnare och det är svårt att andas...

Härlig är jorden är en av de psalmer som vi hade på Johans begravning två år tidigare och den har alltid varit en favorit... om man kan ha en favorit bland psalmer... 

Jag sjunger så gott jag kan... falskt och hemskt låter det troligen men känslorna ska ut... Jag sitter helt plötsligt i Axbergs kyrka den 11 april 2014... då klarade jag inte av att följa med i hymnen men idag, den 13 juli 2016 klämmer jag i som om det blir det sista jag sjunger i mitt liv... Inte för farmor men för mig själv och för Johan... ❤️

Avslutningsvis spelar orgeln Tröstevisa... tröst för framtiden, tröst i att det kommer att bli bättre... om ett tag... 

Då släpper fördämningarna och tårarna rinner... forsen kommer och nu går inte floden att hejda... Saknaden efter min bästa vän och man tar ett nytt tag om min kropp och själ... 

Då kommer en arm omkring mig och min bror drar mig in till sig... 

Hulkningar och tårar kommer från min kropp när tonerna långsamt ebbar ut från det vackra instrumentet bakom oss... även om kantorn sitter framför oss till höger... 

Jag greppar det fina halsband jag fick av min kusin den där dagen då vi alla sa farväl till Johan där han låg i sin vita kista framme vid altaret i vår kyrka... 

Ett vackert hjärta med mina barns namn på samt en liten ängel som hänger vid Johans namn... Barnen på ena sidan och Johan på den andra... Delade... Den döde och de levande... ❤️

Tonerna är borta, Tröstevisan är slut och lika så begravningen... Tårarna har slutat rinna och ljuset för Johan brinner när jag går förbi det... även det ljus jag tänt för Ulf... ❤️

Saker ändras och människor försvinner... livet rullar vidare... Ett stopp i känslorna... de som alltid kommer att ta över kroppen mellan varven... Det spelar ingen roll att jag är på väg ut i livet till något annat... ett nytt liv... 

Johan var min man och det kommer han alltid att vara... även när jag träffar en ny... Han kommer alltid vara barnens pappa och svärföräldrarnas son... det kommer aldrig att förändras även om våra liv har bytt spår...  

Det jag egentligen ville skriva om denna dag var vänskap... Jag började i morse men så kom begravningen och mina känslor emellan... fast konstigt nog så hänger de lite ihop... 

Med tanke på hur lite min farmors begravning påverkade mig så kan jag inte sluta tänkta på de olika val vi gör i livet...

Föräldrar kan man inte välja men man kan välja att vara en del av en familj eller inte... Man kan välja hur nära eller mindre nära sin familj man vill stå... 

Farmor valde att sitta på sitt egna berg medan min Bestemor valde oss... Hon lekte med oss, hon tillbringade så mycket tid med alla sina barnbarns barn hon kunde och orkade... Hon står oss alla nära... När hon dör kommer det inte vara lika känslokallt... även om hon är gammal och bara vill dö så vet jag att hon kommer att lämna en tomhet efter sig... ❤️

Vänskap... 

Det kan se ut på många olika sätt... Vänner som man pratar med ofta eller till och med varje dag, vänner som man ser en gång om året och vänner som man ser väldigt sällan men när man väl ses så är det som det vore igår... 

Sen har vi ordet bekanta... de är väl de där som finns bortanför vännerna... vännernas vänner kanske... 

Sen finns det en sådan som jag... 😳Tjejkompisen som är vän med många killar... det är jag... 🙃

Jag var den där fräkniga tjejen som inte var så söt eller snygg och dessutom så var jag lika formig som en planka... 😉Ingen killmagnet direkt 😂 

Lite så är det idag också... när Johan dog insåg jag hur många manliga vänner jag hade... som ställde upp i vått och torrt... ordnade sådant som Johan normalt skulle ha löst... 

De finns i mitt hjärta och jag vet inte hur jag skulle ha överlevt utan dem... ❤️ men de är just "bara" det... Vänner... 

Jag har hört att jag tar ganska bra hand om mina vänner... jag bakar och fixar... ser till att de mår bra, så bra som jag kan få dem att må... 

De fanns där när jag behövde dem efter att jag plötsligt blivit änka... ❤️

När jag mår som sämst, när livet svänger för mycket vill jag vara dem nära, få ge av mig själv för att de ska veta att jag finns där när deras liv svänger... när deras vardag rasar och livet aldrig mer blir detsamma... 

Men ibland är just det problemet... Jag en bra vän... bara en vän... 

Å det är inget fel med det... Goda vänner kan man inte ha för många av... Jag älskar mina vänner... skulle gå genom eld och vatten för dem... 

Johan var en av mina bästa vänner... ❤️

Men ibland... bara ibland skulle jag vilja vara något mer än en vän... för någon... någon gång... 

Tids nog kommer det... det vet jag... 😊 jag har ingen panik... egentligen inte... 

Saknar bara vissa delar av två-samveten... hålla handen och... ja... 😉

Det som är skönt är att jag har ingen biologisk klocka som tickar... eller ja, det finns det väl... jag vill inte leva ensam hur länge som helst så jag lägger mig till med olater som blir svåra att kompromissa med... 😉 men jag är färdig med barnafödandet... Jag har tre underbara barn och det räcker gott. ❤️❤️❤️

En dag som denna är jag tacksam för de runt omkring mig... i vått och torrt... genom eld och vatten finns de där för att de har valt det... 

De har valt mig!!!! 😍

Gud, så ego det lät men det är sanning!  😊😊😊😊😊