Vad vill vi då...?

Vad vill man ha utav detta letande...? Vill man hitta en rik man som kan försörja en...? Någon att dela vardagen med..? Hitta en stackare som ska förgylla ens tråkiga liv...? Kanske en som tar med en på äventyr...? 

Alla har vi olika mål med sitt dateande, olika syften med att bli medlem på dessa sidor... bli sedd, hitta en partner, en KK eller varför inte ett snedsteg... 😄

Det som slår mig om och om igen är de krav som man ställer på sin blivande särbo/sambo/partner/man/fru/KK... 

Man ska ha en viss hårfärg, väga mellan ett visst antal kilo, ha en viss kroppsform, ha en viss längd på håret, vilja eller inte vilja ha barn, ska motionera ofta... 

Det är så många val man ska göra innan man ens har kommit fram till själva dateandet... 

En kväll på telefon rabblade jag upp min "önskelista" till en god och smart vän som då bara gapskrattade... 

"Men Sarah, det är väl det som är att lära känna varandra...? När man lär sig nya saker...? Om han redan kan allt så vad ska ni syssla med tillsammans...? Det är väl det som är livet... Att lära sig och  engagera sig i det du gillar och tvärtom..." 

Enligt mig så har han rätt... Jag hade bara inte tänkt så... gillar verkligen sådana diskussioner...

😃

Mitt liv var ganska utstakat innan Johan dog... vi hade redan hittat våra beröringspunkter och vad vi två ville ha ut av livet... men det var han och jag... det var då... 😕

Nu blir det en annan man som kommer att visa ett annat liv... en annan väg där vi kommer hitta gemensamma saker att göra... att lära av varandra... 

Så lite tråkigt är det att denna matchning sker... och kanske framför allt att så många snöar in på den... att vi faller i den fällan att mycket ska vara som det var innan... att man letar efter det som passar... inget spontant där inte... 😜

Om det inte fungerade med sin tidigare partner, kanske man kan testa något annat... något nytt... Bara en tanke... 

Nää... fram för lite mera chansningar så länge det känns bra... utan att göra våld på sig själv... kliva lite utanför sin trygga box... 

Lättare sagt än gjort, det vill jag lova... men jag har gjort det och jag var grymt stolt över mig själv att jag vågade... 

Det gick inte vägen men på en skala 1-10... vad gör det...? 

Kommer jag att dö...? Näpp! Inte ens nära... 

Gjorde det ont..? Nix... 

Kommer jag att skämmas...? Inte alls... 

Har jag lärt mig något...? Absolut! Vad jag inte ville ha utav livet i den situationen... 

Han gjorde egentligen helt rätt, pratade, utmanande mig, bjöd ut mig men det kändes bara inte rätt... 

... men jag vågade släppa ned min gard och prova... kliva utanför min Comfort Zone... en aning scary... but I did't... 👍🏻