Jag är en kvinna i mina bästa år som just klivit ur änkegarderoben. Min man, tillika bästa vän, dog i en skoterolycka för lite mer än två år sedan... Blond kvinna med tre underbara tonåringar, bil, båt, hus men ingen hund... Definitivt ingen Volvo heller... kommer aldrig att införskaffas heller vill jag påpeka... ;)
Till mångas glädje har denna singla kvinna börjat gå ut... jag säger numera singel trots att jag har en man kvar i sinnet... Han kommer alltid att vara min man från tiden 1996-2014... Sedan är han barnens pappa... det kommer aldrig att ändras... ❤️
Men denna blogg handlar inte så mycket om Johan, min man, utan mer om livet efter hans död...
Under vårt liv tillsammans så sa vi ofta att förhållandet var värt att kämpa för... det var ingen uppoffring att sitta i terapeutens soffa och diskutera vårt liv... det goda och det mindre bra då det gav resultat... Vi höll ihop trots tre barn inom loppet av fyra år varav en har ADHD... grabbar hela bunten... ❤️
Många förvånades över att vi gått i terapi, vi som hade det så bra... Ja, men just det... ;) kanske var det just därför... ;) (men även en ros har taggar som sticks när man hanterar den dåligt)
Vi tänkte att vad skönt det var att inte behöva leta efter någon ny... i djungeln på alla uteställen... Det där med dateingsidor hade inte riktigt slagit igenom då... Det var bättre och lättare att behålla varandra... men så blev det ju liksom inte... Han dog och jag står kvar mitt i livet...
I dag, när garderobsdörren står på vid gavel fattar jag varför vi sa så....
DET ÄR EN DJUNGEL DÄR UTE!!!! LAGLÖST LAND!!!
Herregud, så svårt det är att våga, att inte gå på nitar... att vara sig själv samtidigt som man inte vill visa sina brister på första daten...
Det som slår mig mest är att jag, singel som INTE lämnat min man eller blivit lämnad för en yngre, snyggare Donna med gummituttar och putläppar, har ingen aning hur man spelar detta spel...!!!
Min magkänsla, som många gånger hjälpt mig genom livet, den har gått på semester... långt borta misstänker jag då jag faller ned i fällan gång på gång...
Kan ingen skriva ned dessa gyllene, otydliga, dolda regler...?
Hur ofta får man messa...?
Hur använder man alla jäkla smileys...?
(Jag trodde jag visste vad de betydde men har insett att det finns en hel befolkning där ute som, enligt mig, inte har en susning om hur dessa roliga gubbar ska användas...)
Hur formulerar man sig i skrift utan att trampa den andre på foten...?
När får man be om en fysisk date...?
Måste man svara på alla meddelanden man får...?
Vad menad egentligen med "Bjuder du på kaffe med dopp...?"
Jag som bakar en hel del tänker ju så klart att här finns det alltid småkakor till kaffet... ;)
När man är alldeles nykläckt singel... eller ja, nykläckt är nog fel ord... Johan har varit död i två år så nyss är det ju inte men det är inte för så länge sedan som jag gjorde upp med alla mina känslor kring Johan och hans död... (se änkans öppna bok)
Så jag är ganska färsk på denna marknad...
O ja, jag vill träffa någon för det här med att vara singel är ingen vidare hit tycker jag...
Barnen är sällan hemma, det enda som visar att de varit i huset är spåren efter dem... disken efter deras matlagning, smutsig och fet spishäll och kvarlämnad disk i vardagsrummet... jag glömde visst alla blöta handdukar och klorluktande badbyxor på golvet i badrummet... ;)
Singelvänner hade jag otroligt få då vi umgicks mesta dels med par... Nu har den kategorin ökat med typ 500%... vilket är både kul och nytt...
Att hänga med mig själv i soffan är helt okej men kanske inte alla dagar i veckan...
Började bugga tillsammans med min bror och då fick man verkligen lära känna nytt folk... på gott och på ont... ja, mesta dels för tårna... ;)
Så nu har denna singla mamma gett sig ut i djungeln... på jakt är nog fel ord att använda men jag sonderar terrängen en aning... ser vilka som är småvilt och vilka herrar som anser sig vara högvilt...
Å shit, vad jag har mycket kvar att lära... :)
(läs gapskratt)
På återseende... :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar