Genom andra så utvecklas man...

Jag gnäller, jag klagar, jag analyserar och jag grottar ned mig... så fungerar jag när livets väg svänger och jag inte hinner med att styra undan för alla hål i asfalten... 

Har fått höra x-antal gånger att sluta analyser och lev mer... 

Ja, jo... absolut men hur utvecklade är det...? 🤔

Genom möten med andra, genom att träffa medborgare och kollegor i mitt jobb, genom alla mina samtal som sker under en vecka får jag perspektiv på livet, på mitt liv... det utvecklar mig som person... 

När min kruka är full och det rinner över så har jag enormt svårt att stänga dörren och vara tyst... då exploderar jag... 😂

Jag måste få prata, häva ur mig skiten, lägga det på en metanivå och se på skithögen från olika vinklar... se om jag kan förstå fenomenet bättre då... för att lite längre fram i livet kunna slänga det bakom ryggen och få en lättare ryggsäck...

Snorig och hostig tillbringade jag mycket av helgen i soffan... med min virkning och filmer på tv... långsamt och tråkigt men troligen en aning nyttigt för mig... saknar mitt liv ganska mycket... mitt liv innan knät stoppade mig... kommer troligen komma på lite längre fram varför det blev så... 😉

När det då blir bestämt att vi ska ta en kvällsfika hemma hos min älskade Anna blir jag glad tills SvampBob informerar mig om att det kommer inte bli av just av den lilla detaljen att jag är snorig och hostig... Anna är nyopererad och har avslutat del 1 i hennes cellgiftsbehandling... 😔 

"Vi behöver väl inte hångla. Kom hit!!!" 

Även en cellgiftshjärna behöver sällskap så på med handsprit upp till armbågarna och så blev kvällen räddad... ❤

Jag gnäller och klagar över alla getingbon jag kliver in i... att mitt liv inte alltid blir som jag vill... att jag lyckas göra val som sedan blir pannkaka eller att saker händer som påverkar mig så att jag plötsligt står och ser ut som ett fån och inte vet om jag ska ta rulltrappan till höger eller vänster... 

Känns som att man står nere i Londons tunnelbanesystem... kliver man på fel rulltrappa så kommer man troligen uppleva enormt mycket mer än vad man tänkt från början men det kan bli svårt att ta sig tillbaka till Kings Cross station där man skulle utgå ifrån.... 😉

När jag kliver in o ser denna fantastiska kvinna som kämpar med att överleva sin cancer så kan jag inget annat än att le... Hon är vacker trots att den frissa hon har inte är självvald eller hennes typ av frisyr... ingen färgad lugg för hon har inget hår alls... kal som BengtArne 95 eller som väldigt många män idag som inge hår har kvar på knoppen... 😉

Hon strålar fast hon just genomgått en sådan kroppslig förändring... så vacker och levnadsglad... ❤

Hon, liksom jag, tillhör gruppen av människor som alltid reser sig upp... som inte ger upp... spelar ingen roll vilket skit livet kastar på en så reser vi oss upp... 

och tro mig, livet har kastat ganska mycket skit på oss genom åren... viss del av den skiten har vi lyckats bära hem själva... 😂

Har fått frågan vilken typ av människa jag är, den som bryter ihop eller den som biter ihop... 

Jag är mig själv och jag bryter ihop för att sedan bita ihop och komma igen... 😃

När bakslagen kommer drar vi oss tillbaka till vår ringhörna, får tips från coachen, omgrupperar och ändrar strategi för att gå ut och fortsätta kämpa... förhoppningsvis har råden och idéerna gett ny kraft och nya kliv kan tas... mot framgång, mot att "vinna"... 

Skratt och vänskap, samtalsämnen som räckte i tre timmar... de svettades medan jag frös... sjuka inlägg i debatten och mer skratt... 😂

Att samtala med andra är så utvecklande... att få dissikera livet, analysera, vända på stenarna på livets väg för att kunna förstå, för att kunna släppa... förstår man inte sina vänner så anser jag att det är min skyldighet att försöka förstå... fråga och undra... ta ansvar för min del i kommunikationen... 

Att tystna är lika med ett fuck off... då stängs den vänskapen ned... att tiga ihjäl något fungerar, för det är just det du gör... dödar det som finns... å så kan det bli ibland och så måste det bli ibland... för att man ska kunna "överleva" och gå vidare... 😔

När en vän ringer och ber mig lyssna så blir jag glad... jag har fått en möjlighet att få ta del av denna fina människas vardag, att få ta del av hennes helvete, att bära hennes tyngd för en stund så hon får ny kraft att fortsätta bära sin sten tills det är dags att kasta iväg den över vattenytan så den studsar iväg och skapar ringar på vattnet... 

Ringar som sprider sig... sprider och ger kunskap till andra... 

Genom alla mina samtal får jag kraft och förståelse, utvecklar mig själv och kanske så hjälper jag någon annan att resa sig upp... att få upp huvudet så pass mycket ovanför vattenytan att man kan greppa tag i ett verktyg och komma vidare till nästa trappsteg... att komma ifrån det där mörka som hotar att dra ned en i avgrunden... 

Tala är silver, tiga är guld... 🤔🤔🤔

Jo, ibland... och riktiga vänner kan säga:  Sarah, knip ett tag och lyssna... Fröken Emilsson, om du bara lyssnar... Håll snattran.... Om du hade lyssnar klar så hade du hört... 😂😂😂

Jo då, jag är fullt medveten om att kunde man utvinna energi från ett telefonsamtal så skulle jag kunna förse hela jorden med energi som skulle räcka livet ut och lite till... 😂 för det sker inte bara ett telefonsamtal om dagen... utan flera stycken till/från olika människor eller till/från samma person igen... 

Under samtalen får man perspektiv, insikt, tips och idéer, motsättningar, åsikter... allt... så underbart!!!! 👊🏻

Min poäng är: prata, lyssna och analysera så utvecklas ni och får uppleva mer av livet... ❤ 

Jag vill dansa!!!! 💃💃💃💃

Lätt avis på bror som fick/kunde åka iväg och dansa ikväll i Brunnsparken... 

Det ryckte lätt i benen när han drog igång Casanova och deras låt På't igen... 

Lite ledsen och sorgsen att man inte alltid får som man vill... 😔

Sparar mig till buggen imorgon kväll då jag SKA åka ned och dansa iaf två danser... 💃💃💃 jag har ju för Guds skull betalar för kursen... 

Hela dagen har jag suckat till låtarna på min spellista som lämpar sig för fox och bugg... detta är nästan tortyr... 😣😣😣😣😣 Nej, det är tortyr!!! Psykisk misshandel av danssugen...!!!! 😥

Dansen har gett mig så himla mycket... vänskap, motion och lite annat oxå iofs 😉...

Har varit en vän i det mörka och nu får jag inte/kan jag inte dansa som jag vill... 😥

Kanske är det nyttigt för mig att sitta passiv och inte få som jag vill alla dagar.... 🙄 

Öva på mitt tålamod... 

Naej, det vet jag inte... som om jag fått det som jag vill under de sista åren... har väl gått ganska mycket i motvind skulle jag vilja påstå... 😏

Dansen har ju varit min terapi, en av mina vägar ut och i kombo med övrig träning har det gett mig livslusten tillbaka... fått mig att se det ljust på livet... 😃

Nu kan jag inte cykla och inte springa och inte dansa... frustration de lux, vill jag nog påstå... 😫😫😫

Hoppet finns naturligtvis kvar... att det ska gå åt rätt håll även om jag många gånger tvivlar... 🤔

Eftersom jag känner mig själv ganska bra vid det här laget... vet hur knäpp och envis jag ofta är... vet att jag kan ta dumma beslut så är jag lite stolt över mig själv att jag INTE åkte till Parken... 

Hade jag kunnat neka om någon velat bugga ikväll? 

Svar Nej! 

Hade jag kunnat hålla mig till några fox-danser? 

Svar Nej! 

Istället hade jag troligen blivit sååååå sugen att bugga så jag hade utsatt knät för mer påfrestande än det klarat av och resultatet hade givetvis blivit katastrofalt... 😏

Som sagt, bättre fly än illa fäkta... 😁 

Istället blev det lite frågequizz med brorsdottern och mamsen... lite prat med en vän i telefon och lite sömn i ett knä, i soffan till ett oviktigt program som Gold Rush.

I morgon är en annan dag, som kära Christer Björkman sjöng... å det hoppas jag.... ☺

För då ska jag åka ned till klubben... då ska jag få krama på alla fina vänner som jag inte sett på länge... då ska jag ha tejpat knät för stabilitet... då ska jag få ryckas med i musiken och trampa min baktakt... 😂

Nu får det vara nog... jag måste få röra på mig... Nu har jag lyssnat på Fröken Knä och Herr Sjukgymnast och se hur det har gått... ingen vidare utveckling på deras rehabilitering... 😉

Nu tänker jag lyssna på Herr Bugginstruktör... 😁

"Tejpa knät, kom och dansa en stund... men inget knästående hemma bara"... ☺☺☺☺

Det låter som en bra idé!!! 

Over and Out // Sarah, the bitch from Långbyn

Dagens musiktips: 

https://open.spotify.com/track/4rlWtsOCfxD8u1aCbbaHHp

Nyårsdagen 2017

Nyårsdagen 2017 blev den första dagen på väldigt länge som jag inte kände en psykisk stress... Jag gjorde ingenting... eller jo, det gjorde jag men det var ingen stress över det... ☺

Jag har den sista tiden kunnat legat i sängen/soffan och känt stress över att jag kankse missar något i mitt liv... att om jag inte är aktiv i något eller umgås med någon så kanske jag missar just den där chansen som kommer förändra mitt liv...
Jag vet, skjut  mig... är inte så värst normal alla dagar men det tror jag ni redan har fattat... 😂

Denna första dagen på mitt nya år, året då Sarah Emilsson tar kommando över sitt liv infinner sig ett lugn... ett efterlängtat lugn där jag är tyst, harmonisk och trygg...
Så tyst att vännen tittar på mig i soffan och säger: Värst vad tyst nu är! 😂

Jag kan vara tyst... jag kan vara inaktiv... jag kan dega ihop... tror ni mig inte så kolla in mitt kök denna måndag... det ser ut som en krigszon.... 😉

Även om jag fick hjälp att städa undan efter Nyårskalaset så står alla fina vinglas kvar i diskhon... i en strävan om att bli diskade av en mjuk och fin hand... Skyller på att jag hade rosa nagellack på mig... rosa glittrande lack som jag inte ville skulle släppa... 😉

Kanske var jag allt det där för att jag hade en trevlig nyårskväll med delar av gamla gänget, Johans barndomskompisar men även lite nytt tillskott... 💟

Tyvärr så slog förkylningarna ut flera av oss... 😔
Jag levde på penicillin och antiinflammatoriskt och klarade av kvällen medan flera aldrig fick nöjet att njuta av våran gemensamma nyårskväll...

Vuxna och barn i mitt lilla hus... Mat så att det räckte och blev över... men det blir så när flera slår ihop sina kloka huvuden... "Jag tar för säkerhet skull med det här också..." 😁 Hela köksbänken var full av läckerheter... 👌🏻

Kanske var det vinsten jag och brorsan kammade hem i spelet När då då som gjorde att energin fylldes på... 😄

Kanske var det den andra vinsten och när syskonparet Wiklund bara var tvungna och dryga sig och spela "We are the champions"... eller när "The winner takes it all" strömmade ut från min fina röda JBL högtalare... 😂

Shit, vad stöddiga vi kan vara... 😂

Speciellt när laget efter oss har fler kort en längre stund och så drar man ifrån och kliver över mållinjen aningen snabbare... 😄

Kanske var det ett filmklipp från vänner med en nyårshälsning som gladde mig lite extra eller det faktum att nya vänner passar bra ihop med mina gamla vänner... ❤

Energin var i alla fall på topp denna första dag på det nya året... Promenad och knät skötte sig riktigt bra, peppar peppar...
Soffhäng tills insikten om att den är full i katthår och det är därför jag har lite svårt att andas får mig att byta till sängläge med Ivanhoe... Tänk att den fortfarande är sevärd...

Sedan transporterar jag mig bara ned till köket för påfyllnad av min tekopp och en kort sväng ut på altanen för att inhämta en av de många desserterna som står där... vi glömde dem visst under nyårsnatten... Vad synd... för de andra och vad najz för mig.... de sjönk i antalet...😉

En kväll med mig själv och inget pirr i benen av rastlöshet... inget behov att åka till någon och fika... pratade inte i telefon heller... några mess och sms for i och för sig iväg men inte så många...
Det blev både Winters tale, Ivanhoe, Mamma Mia och sedan Hamilton... en sann Sarah/Film kväll... 😊

Uppladdning av batterierna, mys med mig själv och virkningen kom fram som legat i dvala så länge att jag var tvungen att söka rätt på mönstret för jag kom inte ihåg om det var fasta eller dubbla stolpar jag skulle göra.... 😩
En skön nyårsdag med många bra ingredienser men framför allt så fann jag lugnet... ett lugn som jag har saknat... ett lugn som jag behöver... ett lugn som gör mig lugnare...❤

Kanske har jag landat i att vara mig själv...
Att inte behöva vara någon som någon annan ska tycka om...
Att hela tiden försöka vara mig själv men ändå anpassa mig så att jag ska passa in eller klicka med någon annan...

Helt galet, jag vet... men när man är van att alltid duga som man är och alltid.. ja, i alla fall från 1996-2014 har vetat om att man är älskad och uppskattad för den man är... då är det tufft att helt plötsligt bli kastad till vargarna... vargar som sliter en i bitar... 😔

Att vara normkritisk i det läget är svårt... det tar ett tag att inse vad som är äkta och vad som är falskt... vad folk säger bara för att jag är den ensamma unga änkan och vad folk säger för att de menar det... människor är i grunden snälla och vill väl men till sist vet man inte vad som är äkta och vad som bara är pepptalk... 😔

Minns min Annas suck när jag en dag sa att hon såg förskräckligt sliten ut... "Tack för att du är ärlig mot mig... för många säger att jag ser på pigg ut men jag känner mig inte pigg och då blir det en kamp... en kamp att försöka vara så pigg som man ser ut... 😔 "

Känner igen det sedan min utmattning... när omgivningen sätter upp normer för hur man ska må eller vara och man inte orkar nå upp till dem...

Nu har jag kommit till en punkt där jag skiter i om jag duger eller inte... Så var jag tidigare, innan Johan dog och även en lång stund efteråt... innan jag fick upp ögonen för andra män... innan min kropp förrådde mig och ville leva igen... innan jag plötsligt inte trodde på mig själv och att jag skulle duga precis som jag är...
Vare sig jag vaknar med knullrufs eller mascara långt ned under ögonen... 😉

Jag har fastnat en period där jag måste vara presentabel för tänk om Mr Right him self kör in i mig med kundvagnen på Ica Maxi eller står och ska köpa polletter till biltvätten... 🙈

Jag som har gått in på Willys i blåställ, keps och en skitig tröja... jag som mekar motorer om jag måste... jag som smörjer fönsterlister så att fingrar och händer är svartare än Blackie... ?????

Vart tog den Sarah vägen...? 

Som inte sminkar sig på hela sommaren när hon är ute med båten för man badar hela tiden... hon som har skrattat åt väninnan som har lagt på foundation innan hon far ut i slalombacken... hon som kunde matcha randigt med blommigt... 😄
Vart tog hon vägen? Den kaxiga Sarah som hade en enorm självkänsla...?

Hon föll nog ned i en lergrop och slog i huvudet...🤔

Jag har alltid gillat att klä upp mig och göra mig vacker, som den mindre snygga trollmor säger i Trolltyg i tomteskogen...
Har gillat känslan av att känna skillnad på fest och vardag... I dag upplever jag att alla är så tillgjorda i vardagen att när det väl är fest så ser man knappt någon skillnad... Gillar när man verkligen fixat till sig och ansträngt sig för att bli extra fin till ett partaj... mer vardag i vardagen, tack...

Nu filmar jag ju en del i mitt jobb och då vill man så klart inte vara blank i fejjan men på Fejjan kommer det nog komma ut mer naturliga bilder...
Back to be my self again.... fast visst kan man inte låta bli att gilla SnapChats filter... 😉

Känns som jag är på G tillbaka... Vacker utan spackel!!!! 

Bjuder på dessa naturliga bilder för att starta mitt nya liv... utan filter och utan falsk marknadsföring... 😉❤

https://open.spotify.com/track/3OZeNQnM7WOgsKv7F8gU1q

Fokus på Sarah

Julen är över och jag är lite glad för det då den varit tung i år också... hade inte räknat med det då det är tredje julen efter Johans död... Trodde nog att jag skulle vara "van" nu och eftersom jag har släppt Johan och varit på lite dejter här och var så skulle julen kunna blir bra... 

Så fel jag hade... är så in i själen trött... 😔

Det blev en jul men många känslor... krockande känslor... saknad, tomhet, irritation, glädje, tristess, lugn, rastlöshet, vilja, disträhet... jag skulle kunna fortsätta rabbla ord i en evighet... 😔

Det här med julen handlar om gemenskap, vänskap, umgänge och familjen ❤ 

Att få vara viktig för någon, att få betyda något speciell för någon... å det är jag för många... ❤

Låter skitfånigt och barnsligt att saknaden av allt det där gör en ledsen och får en att känna sig utanför under julhelgen... 😔

Är så less på singellivet och jakten så nu tar jag en paus från dejtandet och jagandet... för det blir ett typ av jagande trots att man inte vill... just för att man vill så mycket... jag vill så mycket... 

Nu skiter jag i detta för det blir bara pannkaka av allt... missförstånd i kommunikationen och besvikelse när man inte räcker till... när man blir dissad och bortvald... 🤔

Jag ska fokusera på mig själv... det har jag sagt förut men så fastnar jag i en snara och hänger där upp och ned... igen... dinglandes, fast i ett rep och kommer ingen vart... gör våld på mig själv för att få det där jag vill ha... behöver... 

Saken är den att jag är trött på att vara den starka, kvinnan som överlevt sin man, som är lockande och spännande... sexig och med en snygg rumpa... jag är allt det där... ett tag... tills de inser att jag har mer innanför pannebenet än många andra... tills de inser att jag inte tar vilket skit som helst... att jag har en egen vilja och att jag inte accepterar "inget konsekvenstänkande"... tills de tycker jag är för krävande och intensiv... 😔

Jag är så less på killar som bara vill ha sex, som undrar om man ställer upp på gruppsex vid typ tredje chattmeddelandet... är less på att vissa inte inser att det råkar vara en människa bakom sminket och spacklet... att det finns någon som råkar ut för konsekvenserna av deras handlande... Som vi säger i båtvärlden: ta ansvar för ditt svall... (vågor som blir av båten) 

Nej, nu får det vara nog... 😠

Jag vill ha goss och mys i soffan... jag vill ha smek och pillande i mitt hår när jag ligger på hans bröst... småpratande om tv-programmet som visas på tv'n... 😊Jag vill ha kyssar och näsor som gnids mot varandra... jag vill ha pirr i magen, vill ha ett god morgon sms med en rodnande gubbe eller ett hjärta... 💟 eller ett natti natti... 

Jag kan få allt det där men utan att det betyder något... utan att det finns något hjärta med i bilden... mer än de som skickas i sms eller mess... 😔

Det finns flera som vill ha grädden men inte moset... men för mig, den sanna relationstjejen, så ingår det där i ett förhållande... inte i en KK-relation... 

Ett KK, för mig, är mer avskalat, pang på... ren o skön sex!

Ingen relation, inget chatt o telefonsamtal därimellan... 

Då är det vänskap och med en vän har jag inte sex... det skiljer jag på... i alla fall till en början... visst kan man bli vän med sin sexpartner, visst kan man ha sex och bli vänner men det där att blanda ihop det från början, nja... det fungerar inte för denna donna... 🤔

När man blandar in där andra så förvirrar det bara... väldigt mycket... när man är en tjej som jag... en som egentligen vill ha mer utav livet... 😔

Nu ska jag ha ett förhållande med mig själv... ska göra det jag vill, boka in vad jag vill göra... hänga med mig själv... sätta mig själv i centrum... 

Strunta i det där andra... det får komma när det kommer... 

Nu har jag visat mitt intresse flera gånger men det blir bara på deras villkor... det slutar nu! 

Härmed är det Sarah och hennes grabbar som ska vara viktiga... och alla fina vänner... ❤

Är det någon stackare som vill och vågar dejta mig så får han ta mig faan visa det tydligt... för jag har stängt ned den shoppen... Han får vara övertydlig och kanske till och med lite fjäskande... ☺️

Visa vad han vill... vara lite man... vara modig... 😉

Sarah Emilsson tänker bli jagad, inte jaga... det har jag testat och det blev en ren torsdag av det... både soppa och pannkaka av allt... 😔

En trött Sarah som efter en tung jul tar en paus och vilar sig in i 2017... 

Stridsvagn eller godståg...? 🤔

Det här året börjar närma sig sitt slut... snabbare än man kanske skulle önska... eller så ser man fram emot det nya året som jag... 2017, året då allt kommer att hända... 😉 alla fall i min hjärna...

Summering av 2016... 

Året då änkan Sarah öppnade dörrarna och klev tillbaka in i världen som singel mer än som änka... 

Året då hon började släppa taget om Johan och deras gemensamma liv och istället vågade möta andras blickar... vågade kliva utanför sin comfort zone... 

Året då hon och barnen besökte olycksplatsen där Johans liv tog slut...  ❤️ När hon och barnet fick till den där sista pusselbiten och fick se den vackra plats på jorden där Johan somnade in... Vackrare plats finns nog inte... ❤️

Året då hon åkte tillbaka med vänner till Norrland, ägde skotern på leden, uppför berget med snön yrande omkring, fylld med adrenalin... nakenbadade i snön tillsammans med "sina män"... 😂

Året då känslorna sprakade som självaste nyårsraketerna... de for åt både höger och vänster... totalt okontrollerat... 

Mitt i detta infernon står denna lätt skadade kvinna och inser att hon måste köpa nya sällskapsspel för att kunna lära och förstå sig på dessa underliga regler som gäller på singelmarknaden nu för tiden... 

Det som skrämmer mig ganska mycket är den människosyn som finns där ute... hur man behandlar det motsatta könet och kallar det sexuell frigörelse... man får göra det man är bekväm i... å så är det i mångt och mycket... men det finns gränser för vad man kan gömma sig bakom och kalla det frigörelse... alla fall i min prudentiska värld... 

Tänk bara tanken att en dag kommer någon man/kvinna göra så mot kanske just ert barn eller syskonbarn... er dotter eller son... 

Att försöka få till så att hon ställer upp på en dubbel med bästa kompisen... 

Slå vad om vem som sänker en tjej och tar henne sist i leden av kompisar... 

Får betala den summan som är bestämt sedan tidigare då man satt på samma brud som övriga gänget... 

Vill man att ens dotter ska vara den tjej som upptäcker att man chattat med ett gäng kompisar i stället för några singlar som man försöker lära känna för en eventuell framtid...  🤔

Tror att den världen behöver tänka till lite... det är nog inte bara Sarahs moraliska kompass som verkar ha gått sönder och behöver lagas... 😔

Men vilken resa det har varit för Sarah... året 2016... 

Tillbaka från en sorg och en utbrändhet, sålt sin del i företaget och det gick inte smärtfritt på något sätt... 

Landat i att livet är här och nu... det går inte i repris och man får inga eller väldigt få chanser till omtag... 

Fick ett nytt jobb där hon stormtrivs med fantastiska kollegor och bra chef... som anställde henne trots sjukskrivningen... 💟

Sprungit på den ena efter den andra som satt kroppen i brand... varit alldeles för driven och impulsiv... 

Lärt sig av misstagen skulle jag vilja säga men det är en ren lögn... 😂

Svårt att lära gamla hundar att sitta... 😂😂

Tappat bort sig totalt i dessa snurrande känslor, dessa energikrävande situationer, famlat i mörkret och trillat ned i gropar och gyttjehål... Snurrat in sig i lakanen under sömnlösa nätter... 😔

Grubblat och saknat, chattat och skrattat... vilken jäkla tid... men visst har hon lärt sig en del... 😉

Med facit i hand så borde hon nog ha gått en kurs i hur man söker och spränger minor innan hon gav sig ut på minerat område... 😂

När man är en krutburk själv så kanske det hade varit smartast... sluppit bli sårad och undvikit en rejäl smäll på självförtroende... och egot... 🙄

Men, det finns alltid några män i sådana här berättelser... ☺️ oj då, autokorrekt har visst skojat till det men så komiskt rätt det blev... det finns många män i detta liv men också många men... 😉

Året 2016 har gett mig, fröken Sarah Emilsson, en mängd massa nya vänner!!! Vänner för livet... vänner som jag aldrig skulle ha lärt känna om Johan inte dött... ❤️

Missförstå mig rätt nu... finns ingen annan önskan på jorden och i himlen än att han skulle ha fått fortsatt leva med oss här... men ödet klev in och slog ned med sin lie och krävde sitt offer... jag har funnit mig i det även om saknaden är enorm... ❤️

Men vilka vänner!!! ❤️❤️❤️

Min sparringpartner på många sätt... han som är ärlig, tar mig på promenader, orkar lyssna på mitt tjat som nu är inne på Mr Nr3... 😂 Han finns där i vått och torrt, fått mig börja cykla, tagit Kvarntorpstrappan även om det var med livet som insats 😩, står ut med mig när jag går i baktakt... en takt som många glömmer bort 😉... jävlas med mig genom att snurra mig hundra varv runt dansgolvet... men då hämnas jag genom att bara skratta... 😂😂😂

Gillar honom alla dagar i veckan, 24/7!!! ❤️

Alla mina chattvänner som svarar och peppar när livet är tungt... vissa av dem vågar komma hit o fika... De som ser mig för den jag är och inte kräver en förändring... de som accepterar mig för den intensiva människa andarna har skapat... låter mig vara den dumma, naiva, smarta blondin jag färgar mig som... ❤️

De som gillar mig precis som jag är... Sarah den rara som Gud ska bevara... (det sa alltid Pernilla Bergströms mormor till mig☺️) 

De som följer med mig ut och dansar, skrattar och de som bjuder in mig till deras soffa med en tekopp och lyssnar... ❤️

De finns där när jag behöver dem och jag hoppas att jag finns där lika ofta när de behöver mig... ❤️

Stridsvagnar eller godståg... spelar nog ingen roll... nog har de satt sina spår... vissa djupare än andra... men det är väl livet... 

En av dessa stridsvagnar har blivit en av mina goaste vänner som jag pratar med nästan varje dag... Vi analyserar livet, stöttar varandra i det svåraste, skrattar ihop, driver med varandra, skäller på varandra ... eller det är nog mest jag som skäller... ja herregud, vilka utskällningar han har fått men å andra sidan vet han vart han har mig... alla dagar i veckan... His own Glenn Close... 💟

Jag undrade länge varför han skulle komma in i mitt liv och röra om så in i helskotta... skapa det inferno som höll på att dra ned mig i sorgen igen... eller det lyckades han nog med...  😂 men jag lyckades ta mig tillbaka upp igen med hjälp av vännerna som stått givakt vid min sida... ❤️ borde ha släppt och sparkat honom dit pepparn växer... typ USA... 😉

Nu har jag fått en insikt i min roll i hans liv och hans i mitt... jag tror att denna vänskap liksom många andra, kommer bli beständig... eller jag hoppas det i alla fall... bara vi behandlar den med värme och omsorg... ❤️

Från inferno till djup vänskap, det är inte alltid det blir så... men det är något visst med mig, vissa män och vänskap... 😁

De, liksom alla mina vänner, finns där när jag återigen faller som en snöflinga och smälter... smälter till vatten på en varm hud... försvinner... 

När jag återigen inser att mitt hjärta är som en jäkla motorväg... öppen men som till sist slutar i en slingrig liten grusväg där jag kör ensam och försöker hitta ut ur snårskogen... 😔

Jag finner mitt mål, det gör jag alltid.. den styrkan har jag inom mig... självförtroende och ego kan man bygga upp igen... ett brustet förtroende eller tillit är mer svåruppbyggbart... det kräver tid och ärlighet... 🤔

Vad är en liten fling jämfört med att maken dött...? 

Ingenting faktiskt... å det är heller ingenting när jag sammanställer det gräsligaste faktat över 2016... 

En av mina närmaste vänner fick det tråkiga beskedet att hon fått bröstcancer... och inte vilken som helst utan den näst aggressiva som finns.. 😔

Den som hon kanske skulle ha fått när hon var runt 70 och inte vid 43... 😔

Hon har kämpat hela hösten med behandlingar... kämpat tappert men/och nu börjar cellgifterna göra sitt jobb... att bryta ned hennes kropp så de kan ge sig på cancercellerna... vilket är bra... om man orkar... om man har tillräckligt med kraft och energi att stå emot smärtan, stå emot viljan att lägga sig ned och dö... 😔

Jag inser igen att ödet kan vara så förjävligt... är så rädd att hon snart ska sitta bredvid Johan på en bänk och dricka jäger och se på när vi kämpar för livet här nere... kämpar för att återigen ta oss vidare... 😔

Men än är hon inte död... än kämpar vi... än tror vi och hoppas att skiten ska DÖ!!! 

Att vi ska vinna... men till vilket pris...? 😔

Jag satt med henne igår och vi grät... tårarna forsade och återigen såg man ut som en koalabjörn... men vad gör det...? 

Skiter i om jag är fet, stor rumpa eller gummimage... det har noll betydelser just nu... allt som betyder något är att hon överlever och orkar genom denna behandling... ❤️

I går kunde jag få "betala"'tillbaka lite av allt hon gjort för mig... då hon har stått och legat bredvid mig i min sorg efter Johan... när jag ville dö för att undkomma smärtan... när livet var så mörkt att det fanns bara ett ljus i tunneln och det var Herr Liemannen själv... 😔

Jag kan inte säga orden: så får du inte tänka för jag vet själv hur ont det gör... hade inte samma smärta, hennes är fysik medan min var psykisk... men de blir fysik och psykisk efter ett tag... 😔

Jag är så rädd att hon inte kommer vara med om allt det där vi troligen kommer få uppleva... men vi alla ska dö... frågan vi alla ställer oss är bara när... ❤️

De som också har funnit är min familj... å som ni vet är den stor... blod spelar ingen roll... ❤️

Det som jag är mest glad, stolt, nöjd och tillfreds med är att min bror och jag har fått en varm och kärleksfull relation... det har varit si och så med det under åren men genom våra ödets lotter har vi vuxit ihop... Vi har hittat dansen, vänner och varandra... ❤️ Älskar honom här i från till evigheten.... ❤️

När jag nu sammanfattar detta år så är jag imponerad att jag lever... att jag orkar leva vidare med allt skit som finns mellan mina inlägg... 

Nog för att jag upplevs som transparant men det finns vissa saker som jag väljer att inte berätta om av olika skäl... ❤️

Byta umgänge är nog sunt...

Kanske är tiden mogen att se sig om lite utanför min/vår lilla dansbubbla... 🤔

Skaffa sig nya horisonter... 

Kanske ska jag öppna mina konton på Match.com och Mötesplatsen igen och ge det en chans igen... 🙄

Se om det är samma tjommar som innan eller om det har kommit några nya ansikten... 
Kanske ska jag våga vara lite mer öppen även mot dem jag inte känner så väl... har ju fått höra att jag är svår att lära känna... 🤔

En del gapskrattar nu och säger hur är det möjligt, du är ju som en öppen bok... medan andra tycker att första intrycket av mig är en tillbakadragen liten bitch... eller bitch kanske de inte har vågat uttrycka sig med men andemeningen har nog varit det... 😁

Det är svårt med relationer, det kan man väl lugnt konstatera... alla vill ha så olika saker av en, av mig och jag har svårt att tyda alla olika signaler...🙄
Kanske är det därför jag stänger ned ibland... inte släpper in nya eftersom risken att bli sårad är för stor... kanske är det därför jag uppfattas som dryg och nonchig... men ibland har man igen lust att lära känna nya människor... 😔

Jag är ju egentligen en riktig mjukis in under all min hud och mitt mjuka fläsk... en mjukis men med ett hett temperament... 😬

Jag vet vad jag vill... oftast... men även jag behöver stanna upp och titta på orienteringskartan lite då och då... 

Jag kanske vet vad jag vill ha men det kanske inte alltid betyder att det är det bästa för mig även om kroppen säger/skriker att det är så... 

Min hjärna försöker ibland vara vis och klok... ja, ja, skratta inte ihjäl er nu... men när hjärta och kropp motarbetar hjärnan så blir det ett mindre inbördeskrig i landet Sarah... till den milda grad att den moraliska kompassens glas sprack och fick kasseras... 😵
Nu behöver jag få in lite friskt blod i min regering... behöver se lite nytt... få nya influenser... 

Dansvärlden har blivit för liten... ja, inte så att jag har testat på alla som finns där 😉men det finns en viss jargong där som inte alltid är så utvecklande... känns som att de som finns där har testat på allt och blivit svågrar med både den ena och den andra... mindre lockande... 😬

Man är nära, dansar väldigt tätt intill varandra, kropp emot kropp... hans ben mellan mitt mellan varven... hans hand på min rygg, hållandes mig nära sin egna kropp... kind emot kind eller panna mot panna... det blir väldigt intimt på något sätt...
Jag har insett att det blir som ett substitut för den verkliga känslan... jag har svårt att sortera vad som är dans och inte dans... 🤔

Nu är jag kanske helt ute och cyklar men för mig är det intima just det... intimt... Det är fantastiskt när man "får till" det i en fox men jag vill ha det med den jag gillar lite extra... inte med alla killar på dansgolvet... känns som att det fina och vackra blir vardagsmat... speciellt när man gör så med alla... 😏

Kanske är det för att jag är så himla öppen och "gränslös" just nu som det inte fungerar med dansen... orkar inte hålla på att tolka allt.... det gör jag hela dagarna på mitt jobb... 😏

Hade en svag tanke på att bara byta klubb för att få lite nytt att titta på men troligen är det lika "infekterat" där... nej, någon danskille lär det inte bli så nya jaktmarker får det bli... 😉

Ibland skulle det vara så grymt skönt om någon bara sa rakt ut: 

"Sarah, jag vill ta en fika med dig. Kan du på torsdag kl 17:30 efter att du slutat jobbet?"

Rak kommunikation istället för chattar fram och tillbaka, emojisar med blinkande hjärtan till ögon 😍och pussmunnar 😘här och där... slickande tungor 😋och generande/rodnande gubbar... 😊☺️hjärtan i alla slags färger... 💕💖💟även röda som för mig står för en speciell kärlek... ❤️

Jag tror att Sarah Emilsson har landat en aning och är less på att bli använd som en dörrmatta... aldrig bli prioriterad eller tillfrågad... aldrig få vara nummer 1... hela tiden nr 2-5... det stärker inte självförtroendet det minsta... snarare så får man gräva upp det under dörrmattan... 😔

Hennes inre guide i livet säger stopp och belägg!! ✋🏻 Du är värd så mycket mer... 👊🏻

Nu tror ju inte jag att det kommer dimpa ned bara seriösa förslag i dateingsajterna och jag kommer inte lusläsa informationen om alla singla och mindre singla karlar där... men man får väl börja någonstans...

De flesta av mina vänner får finkamma sina vänskapskretsar för att hitta en man som skulle våga sig på att datea mig... det måste vara någon som gillar utmaningar för jag är en stor sådan... 😉

Jag har funderat på att anmäla mig till en skytteklubb... nog borde det finnas en redig karl där som kan hantera en skjutglad kvinna... även om det mesta dels sker med verbala vapen... 😂
Han måste nog lära sig att ducka eller stå pall när skotten kommer... springer han som en liten rädd hare så är han inget för mig... 😂

Eller kanske kan jag finna lyckan när jag ska anmäla mig till en sångkurs...? Kanske finns det någon manlig sångterapeut som är villig att i alla fall ta sig an min kraxande sång och förvandla den till något mindre falsk sång så jag kan gå med i någon kör...?
Där finns det ju en mindre skara män som vågar gå sin väg... vågar sjunga... 😃

Vad finns det mer för områden där jag skulle kunna jaga lite...? Eller varför inte bli jagad..? Det är ju alltid trevligt... fast frågan är om det finns en sådan man som kan hänga med i mina svängar... tveksamt... 🤔
Har otaliga gånger fått höra att jag är alldeles för intensiv... för tydlig med vad jag vill...😁

Nu kom jag på det.... jag söker in på scenskolan där jag kan lära mig hur man ska spela den roll som tydligen krävs för att man ska få till lite sällskap så här på ålderns höst... 👏🏻👏🏻👏🏻

Spelreglerna har jag inte klart för mig men lite har jag lyckats uppfatta under dessa månader som "redo singel":

- Vara snygg och sexig utan att vara billig...
- Våga flörta och samtidigt veta var gränsen går...
- Vara stark men bara till en viss gräns så man inte trampar på mannens tår och får honom att känna sig mindre manlig...
- Inte outa med att man kan för mycket utan spela lite dum blondin så han får känna sig betydelsefull och viktig...
- Be om hjälp fast jag kan fixa det själv, spela den hjälplösa kvinnan...
- Skratta åt skämten men bara lagom mycket så man inte tar för mycket plats...
- Inte svara på sms/mess för snabbt för då är man för ivrig utan vänta en stund med att öppna meddelandet fast det blinkar på skärmen framför mig...
- Inte skicka för många meddelanden per dag... där har jag än inte kommit fram till hur många som är acceptabelt utan att verka för påträngande...
- Inte var för rakt på om att vilja träffas utan det måste passera en viss tid och ett visst antal sms/mess innan frågan får ställas... där har jag inte heller kommit på den gyllene gränsen...
- För Guds skull, berätta inte att du kan köra skoter, har en släpkärra för två stora 4-hjulingar som du absolut inte alls har...
- Påtala inte hur stor din båt är utan mörka att den väger 12 ton och kräver intyg för att köras... manlighet kan tydligen skadas om kvinnan är för stark, modig och självständig... 
- Frågan är när jag ska påtala det faktum att jag i grunden är änka med tre tonårskillar vet jag ännu inte, även om det för mig är en av mina måttstockar i livet... den visar hur villig han är att fråga om min döda man tillika barnens pappa, alltså inte backa för det som varit en tuff del av mitt liv... den andra måttstocken är om han har en fisk till hand eller om han kan hälsa som en "man"... 😊

Herre Gud, jag kommer vara färdig med min skådespelarutbildning någon gång under hösten 2018 så jag får väl återkomma då med hur det har gått... 😉

En uppfinning krävs....

Många saker kan vi irritera oss på i vardagen.. fast vi inte borde... 😔

Små, enkla detaljer i livet som en del kommer på smarta lösningar på... 😃

Tex. så kom ju någon smart stackare på lösningen till att man aldrig har kontanter på sig när man ska ge barnen lite extra pengar eller när kompisen betalar sushin... ☺️
Thank God for det mobila BankID ✅

En annan sak som någon smart nisse kom på är att strunta i en lös kork på tandkrämstuben så man undviker onödigt tjafs hemma... I dag kan man köpa tuber med en vik-kork... heter det egentligen kork...? ✅

Många irriterar sig på att ringen aldrig är nedfälld i ett hus med män i... 🤔 det upplever inte jag som ett problem då det verkar som alla mina män sitter och kissar.... 😁 

Däremot har jag upptäckt att jag/vi inte fäller ned locket hemma... för när jag kommer in på toaletterna här på jobbet har det hänt, några gånger faktiskt... att jag nästan sätter mig på locket... är nog en vanemänniska...😂

Det finns några saker som jag skulle vilja att någon kom på en lösning till:

- hur mjölkpaketen kommer från köksbänken till återvinningspåsen i kaosrummet... 🤔

- hur mjölkpaketet kommer från vardagsrumsbordet tillbaka in i kylen innan det vandrar därifrån by it self... 😩

- hur golvhandduken inte kommer så nära duschdraperiet att den blir soaking wet varje gång någon annan än jag duschar... det tar så lång tid innan den torkar... 😩

Några små saker som skulle underlätta mitt hemmaliv.... 😊😊😊