Summering av 2016...
Året då änkan Sarah öppnade dörrarna och klev tillbaka in i världen som singel mer än som änka...
Året då hon började släppa taget om Johan och deras gemensamma liv och istället vågade möta andras blickar... vågade kliva utanför sin comfort zone...
Året då hon och barnen besökte olycksplatsen där Johans liv tog slut... ❤️ När hon och barnet fick till den där sista pusselbiten och fick se den vackra plats på jorden där Johan somnade in... Vackrare plats finns nog inte... ❤️
Året då hon åkte tillbaka med vänner till Norrland, ägde skotern på leden, uppför berget med snön yrande omkring, fylld med adrenalin... nakenbadade i snön tillsammans med "sina män"... 😂
Året då känslorna sprakade som självaste nyårsraketerna... de for åt både höger och vänster... totalt okontrollerat...
Mitt i detta infernon står denna lätt skadade kvinna och inser att hon måste köpa nya sällskapsspel för att kunna lära och förstå sig på dessa underliga regler som gäller på singelmarknaden nu för tiden...
Det som skrämmer mig ganska mycket är den människosyn som finns där ute... hur man behandlar det motsatta könet och kallar det sexuell frigörelse... man får göra det man är bekväm i... å så är det i mångt och mycket... men det finns gränser för vad man kan gömma sig bakom och kalla det frigörelse... alla fall i min prudentiska värld...
Tänk bara tanken att en dag kommer någon man/kvinna göra så mot kanske just ert barn eller syskonbarn... er dotter eller son...
Att försöka få till så att hon ställer upp på en dubbel med bästa kompisen...
Slå vad om vem som sänker en tjej och tar henne sist i leden av kompisar...
Får betala den summan som är bestämt sedan tidigare då man satt på samma brud som övriga gänget...
Vill man att ens dotter ska vara den tjej som upptäcker att man chattat med ett gäng kompisar i stället för några singlar som man försöker lära känna för en eventuell framtid... 🤔
Tror att den världen behöver tänka till lite... det är nog inte bara Sarahs moraliska kompass som verkar ha gått sönder och behöver lagas... 😔
Men vilken resa det har varit för Sarah... året 2016...
Tillbaka från en sorg och en utbrändhet, sålt sin del i företaget och det gick inte smärtfritt på något sätt...
Landat i att livet är här och nu... det går inte i repris och man får inga eller väldigt få chanser till omtag...
Fick ett nytt jobb där hon stormtrivs med fantastiska kollegor och bra chef... som anställde henne trots sjukskrivningen... 💟
Sprungit på den ena efter den andra som satt kroppen i brand... varit alldeles för driven och impulsiv...
Lärt sig av misstagen skulle jag vilja säga men det är en ren lögn... 😂
Svårt att lära gamla hundar att sitta... 😂😂
Tappat bort sig totalt i dessa snurrande känslor, dessa energikrävande situationer, famlat i mörkret och trillat ned i gropar och gyttjehål... Snurrat in sig i lakanen under sömnlösa nätter... 😔
Grubblat och saknat, chattat och skrattat... vilken jäkla tid... men visst har hon lärt sig en del... 😉
Med facit i hand så borde hon nog ha gått en kurs i hur man söker och spränger minor innan hon gav sig ut på minerat område... 😂
När man är en krutburk själv så kanske det hade varit smartast... sluppit bli sårad och undvikit en rejäl smäll på självförtroende... och egot... 🙄
Men, det finns alltid några män i sådana här berättelser... ☺️ oj då, autokorrekt har visst skojat till det men så komiskt rätt det blev... det finns många män i detta liv men också många men... 😉
Året 2016 har gett mig, fröken Sarah Emilsson, en mängd massa nya vänner!!! Vänner för livet... vänner som jag aldrig skulle ha lärt känna om Johan inte dött... ❤️
Missförstå mig rätt nu... finns ingen annan önskan på jorden och i himlen än att han skulle ha fått fortsatt leva med oss här... men ödet klev in och slog ned med sin lie och krävde sitt offer... jag har funnit mig i det även om saknaden är enorm... ❤️
Men vilka vänner!!! ❤️❤️❤️
Min sparringpartner på många sätt... han som är ärlig, tar mig på promenader, orkar lyssna på mitt tjat som nu är inne på Mr Nr3... 😂 Han finns där i vått och torrt, fått mig börja cykla, tagit Kvarntorpstrappan även om det var med livet som insats 😩, står ut med mig när jag går i baktakt... en takt som många glömmer bort 😉... jävlas med mig genom att snurra mig hundra varv runt dansgolvet... men då hämnas jag genom att bara skratta... 😂😂😂
Gillar honom alla dagar i veckan, 24/7!!! ❤️
Alla mina chattvänner som svarar och peppar när livet är tungt... vissa av dem vågar komma hit o fika... De som ser mig för den jag är och inte kräver en förändring... de som accepterar mig för den intensiva människa andarna har skapat... låter mig vara den dumma, naiva, smarta blondin jag färgar mig som... ❤️
De som gillar mig precis som jag är... Sarah den rara som Gud ska bevara... (det sa alltid Pernilla Bergströms mormor till mig☺️)
De som följer med mig ut och dansar, skrattar och de som bjuder in mig till deras soffa med en tekopp och lyssnar... ❤️
De finns där när jag behöver dem och jag hoppas att jag finns där lika ofta när de behöver mig... ❤️
Stridsvagnar eller godståg... spelar nog ingen roll... nog har de satt sina spår... vissa djupare än andra... men det är väl livet...
En av dessa stridsvagnar har blivit en av mina goaste vänner som jag pratar med nästan varje dag... Vi analyserar livet, stöttar varandra i det svåraste, skrattar ihop, driver med varandra, skäller på varandra ... eller det är nog mest jag som skäller... ja herregud, vilka utskällningar han har fått men å andra sidan vet han vart han har mig... alla dagar i veckan... His own Glenn Close... 💟
Jag undrade länge varför han skulle komma in i mitt liv och röra om så in i helskotta... skapa det inferno som höll på att dra ned mig i sorgen igen... eller det lyckades han nog med... 😂 men jag lyckades ta mig tillbaka upp igen med hjälp av vännerna som stått givakt vid min sida... ❤️ borde ha släppt och sparkat honom dit pepparn växer... typ USA... 😉
Nu har jag fått en insikt i min roll i hans liv och hans i mitt... jag tror att denna vänskap liksom många andra, kommer bli beständig... eller jag hoppas det i alla fall... bara vi behandlar den med värme och omsorg... ❤️
Från inferno till djup vänskap, det är inte alltid det blir så... men det är något visst med mig, vissa män och vänskap... 😁
De, liksom alla mina vänner, finns där när jag återigen faller som en snöflinga och smälter... smälter till vatten på en varm hud... försvinner...
När jag återigen inser att mitt hjärta är som en jäkla motorväg... öppen men som till sist slutar i en slingrig liten grusväg där jag kör ensam och försöker hitta ut ur snårskogen... 😔
Jag finner mitt mål, det gör jag alltid.. den styrkan har jag inom mig... självförtroende och ego kan man bygga upp igen... ett brustet förtroende eller tillit är mer svåruppbyggbart... det kräver tid och ärlighet... 🤔
Vad är en liten fling jämfört med att maken dött...?
Ingenting faktiskt... å det är heller ingenting när jag sammanställer det gräsligaste faktat över 2016...
En av mina närmaste vänner fick det tråkiga beskedet att hon fått bröstcancer... och inte vilken som helst utan den näst aggressiva som finns.. 😔
Den som hon kanske skulle ha fått när hon var runt 70 och inte vid 43... 😔
Hon har kämpat hela hösten med behandlingar... kämpat tappert men/och nu börjar cellgifterna göra sitt jobb... att bryta ned hennes kropp så de kan ge sig på cancercellerna... vilket är bra... om man orkar... om man har tillräckligt med kraft och energi att stå emot smärtan, stå emot viljan att lägga sig ned och dö... 😔
Jag inser igen att ödet kan vara så förjävligt... är så rädd att hon snart ska sitta bredvid Johan på en bänk och dricka jäger och se på när vi kämpar för livet här nere... kämpar för att återigen ta oss vidare... 😔
Men än är hon inte död... än kämpar vi... än tror vi och hoppas att skiten ska DÖ!!!
Att vi ska vinna... men till vilket pris...? 😔
Jag satt med henne igår och vi grät... tårarna forsade och återigen såg man ut som en koalabjörn... men vad gör det...?
Skiter i om jag är fet, stor rumpa eller gummimage... det har noll betydelser just nu... allt som betyder något är att hon överlever och orkar genom denna behandling... ❤️
I går kunde jag få "betala"'tillbaka lite av allt hon gjort för mig... då hon har stått och legat bredvid mig i min sorg efter Johan... när jag ville dö för att undkomma smärtan... när livet var så mörkt att det fanns bara ett ljus i tunneln och det var Herr Liemannen själv... 😔
Jag kan inte säga orden: så får du inte tänka för jag vet själv hur ont det gör... hade inte samma smärta, hennes är fysik medan min var psykisk... men de blir fysik och psykisk efter ett tag... 😔
Jag är så rädd att hon inte kommer vara med om allt det där vi troligen kommer få uppleva... men vi alla ska dö... frågan vi alla ställer oss är bara när... ❤️
De som också har funnit är min familj... å som ni vet är den stor... blod spelar ingen roll... ❤️
Det som jag är mest glad, stolt, nöjd och tillfreds med är att min bror och jag har fått en varm och kärleksfull relation... det har varit si och så med det under åren men genom våra ödets lotter har vi vuxit ihop... Vi har hittat dansen, vänner och varandra... ❤️ Älskar honom här i från till evigheten.... ❤️
När jag nu sammanfattar detta år så är jag imponerad att jag lever... att jag orkar leva vidare med allt skit som finns mellan mina inlägg...
Nog för att jag upplevs som transparant men det finns vissa saker som jag väljer att inte berätta om av olika skäl... ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar