måndag 2 januari 2017

Nyårsdagen 2017

Nyårsdagen 2017 blev den första dagen på väldigt länge som jag inte kände en psykisk stress... Jag gjorde ingenting... eller jo, det gjorde jag men det var ingen stress över det... ☺

Jag har den sista tiden kunnat legat i sängen/soffan och känt stress över att jag kankse missar något i mitt liv... att om jag inte är aktiv i något eller umgås med någon så kanske jag missar just den där chansen som kommer förändra mitt liv...
Jag vet, skjut  mig... är inte så värst normal alla dagar men det tror jag ni redan har fattat... 😂

Denna första dagen på mitt nya år, året då Sarah Emilsson tar kommando över sitt liv infinner sig ett lugn... ett efterlängtat lugn där jag är tyst, harmonisk och trygg...
Så tyst att vännen tittar på mig i soffan och säger: Värst vad tyst nu är! 😂

Jag kan vara tyst... jag kan vara inaktiv... jag kan dega ihop... tror ni mig inte så kolla in mitt kök denna måndag... det ser ut som en krigszon.... 😉

Även om jag fick hjälp att städa undan efter Nyårskalaset så står alla fina vinglas kvar i diskhon... i en strävan om att bli diskade av en mjuk och fin hand... Skyller på att jag hade rosa nagellack på mig... rosa glittrande lack som jag inte ville skulle släppa... 😉

Kanske var jag allt det där för att jag hade en trevlig nyårskväll med delar av gamla gänget, Johans barndomskompisar men även lite nytt tillskott... 💟
Tyvärr så slog förkylningarna ut flera av oss... 😔
Jag levde på penicillin och antiinflammatoriskt och klarade av kvällen medan flera aldrig fick nöjet att njuta av våran gemensamma nyårskväll...

Vuxna och barn i mitt lilla hus... Mat så att det räckte och blev över... men det blir så när flera slår ihop sina kloka huvuden... "Jag tar för säkerhet skull med det här också..." 😁 Hela köksbänken var full av läckerheter... 👌🏻

Kanske var det vinsten jag och brorsan kammade hem i spelet När då då som gjorde att energin fylldes på... 😄

Kanske var det den andra vinsten och när syskonparet Wiklund bara var tvungna och dryga sig och spela "We are the champions"... eller när "The winner takes it all" strömmade ut från min fina röda JBL högtalare... 😂

Shit, vad stöddiga vi kan vara... 😂
Speciellt när laget efter oss har fler kort en längre stund och så drar man ifrån och kliver över mållinjen aningen snabbare... 😄

Kanske var det ett filmklipp från vänner med en nyårshälsning som gladde mig lite extra eller det faktum att nya vänner passar bra ihop med mina gamla vänner... ❤

Energin var i alla fall på topp denna första dag på det nya året... Promenad och knät skötte sig riktigt bra, peppar peppar...
Soffhäng tills insikten om att den är full i katthår och det är därför jag har lite svårt att andas får mig att byta till sängläge med Ivanhoe... Tänk att den fortfarande är sevärd...

Sedan transporterar jag mig bara ned till köket för påfyllnad av min tekopp och en kort sväng ut på altanen för att inhämta en av de många desserterna som står där... vi glömde dem visst under nyårsnatten... Vad synd... för de andra och vad najz för mig.... de sjönk i antalet...😉

En kväll med mig själv och inget pirr i benen av rastlöshet... inget behov att åka till någon och fika... pratade inte i telefon heller... några mess och sms for i och för sig iväg men inte så många...
Det blev både Winters tale, Ivanhoe, Mamma Mia och sedan Hamilton... en sann Sarah/Film kväll... 😊

Uppladdning av batterierna, mys med mig själv och virkningen kom fram som legat i dvala så länge att jag var tvungen att söka rätt på mönstret för jag kom inte ihåg om det var fasta eller dubbla stolpar jag skulle göra.... 😩
En skön nyårsdag med många bra ingredienser men framför allt så fann jag lugnet... ett lugn som jag har saknat... ett lugn som jag behöver... ett lugn som gör mig lugnare...❤

Kanske har jag landat i att vara mig själv...
Att inte behöva vara någon som någon annan ska tycka om...
Att hela tiden försöka vara mig själv men ändå anpassa mig så att jag ska passa in eller klicka med någon annan...

Helt galet, jag vet... men när man är van att alltid duga som man är och alltid.. ja, i alla fall från 1996-2014 har vetat om att man är älskad och uppskattad för den man är... då är det tufft att helt plötsligt bli kastad till vargarna... vargar som sliter en i bitar... 😔

Att vara normkritisk i det läget är svårt... det tar ett tag att inse vad som är äkta och vad som är falskt... vad folk säger bara för att jag är den ensamma unga änkan och vad folk säger för att de menar det... människor är i grunden snälla och vill väl men till sist vet man inte vad som är äkta och vad som bara är pepptalk... 😔

Minns min Annas suck när jag en dag sa att hon såg förskräckligt sliten ut... "Tack för att du är ärlig mot mig... för många säger att jag ser på pigg ut men jag känner mig inte pigg och då blir det en kamp... en kamp att försöka vara så pigg som man ser ut... 😔 "
Känner igen det sedan min utmattning... när omgivningen sätter upp normer för hur man ska må eller vara och man inte orkar nå upp till dem...

Nu har jag kommit till en punkt där jag skiter i om jag duger eller inte... Så var jag tidigare, innan Johan dog och även en lång stund efteråt... innan jag fick upp ögonen för andra män... innan min kropp förrådde mig och ville leva igen... innan jag plötsligt inte trodde på mig själv och att jag skulle duga precis som jag är...
Vare sig jag vaknar med knullrufs eller mascara långt ned under ögonen... 😉

Jag har fastnat en period där jag måste vara presentabel för tänk om Mr Right him self kör in i mig med kundvagnen på Ica Maxi eller står och ska köpa polletter till biltvätten... 🙈

Jag som har gått in på Willys i blåställ, keps och en skitig tröja... jag som mekar motorer om jag måste... jag som smörjer fönsterlister så att fingrar och händer är svartare än Blackie... ?????

Vart tog den Sarah vägen...? 
Som inte sminkar sig på hela sommaren när hon är ute med båten för man badar hela tiden... hon som har skrattat åt väninnan som har lagt på foundation innan hon far ut i slalombacken... hon som kunde matcha randigt med blommigt... 😄
Vart tog hon vägen? Den kaxiga Sarah som hade en enorm självkänsla...?

Hon föll nog ned i en lergrop och slog i huvudet...🤔

Jag har alltid gillat att klä upp mig och göra mig vacker, som den mindre snygga trollmor säger i Trolltyg i tomteskogen...
Har gillat känslan av att känna skillnad på fest och vardag... I dag upplever jag att alla är så tillgjorda i vardagen att när det väl är fest så ser man knappt någon skillnad... Gillar när man verkligen fixat till sig och ansträngt sig för att bli extra fin till ett partaj... mer vardag i vardagen, tack...

Nu filmar jag ju en del i mitt jobb och då vill man så klart inte vara blank i fejjan men på Fejjan kommer det nog komma ut mer naturliga bilder...
Back to be my self again.... fast visst kan man inte låta bli att gilla SnapChats filter... 😉

Känns som jag är på G tillbaka... Vacker utan spackel!!!! 
Bjuder på dessa naturliga bilder för att starta mitt nya liv... utan filter och utan falsk marknadsföring... 😉❤

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar