fredag 3 mars 2017

När är man nöjd...? 🤔

När är man egentligen nöjd...? Det är en bra fråga...
Ska man vara nöjd..? Sker det en utveckling av livet då?
Vad innebär det att vara nöjd...? 🤔

Så många frågor och så många svar... 
Jag är ingen expert på någe mer än att analysera... 😁
Det är jag och min hamster världsmästare på... lägger jag sedan till mina vänner så har vi ett helt stafettlag som lätt skulle kunna klå Norge och vinna hem guldet till Sverige... 😂

Jag har gått från att vara en lycklig fru med man och tre vilda barn till att bli en ensamstående mamma med tre tonåringar som växer så det knakar... Jag har sett livet från en sida som jag aldrig hade kunnat föreställa mig... det vet ni som har följt mig i Änkans Öppna Bok...❤

Nu står jag inför ett nytt liv... livet där jag ska välja nytt... välja mitt liv igen...
Välja att leva livet som jag vill ha det... Hur svårt kan det vara???

Minns så väl när en vän från sorgegruppen tittade på mig och skrattade gott.
"Sarah, du har inte tänkt på att det kanske inte är så lätt att hitta någon...?"
Nej, det trodde jag bevisligen inte... ASG!!! 😂😂😂

Jag menar, hallå... Johan kom fram och mer eller mindre: Dig ska jag ha!
Nog måste det finnas fler sådana män där ute, tänkte jag och så har det rullat på....😁

Med facit i hand så vet jag ju att det är inte så lätt.... Det finns en mängd med män som lockar och vill saker men det finns inte lika många som kan locka just mig... locka just denna Amazon... 😊

Ni som följt mig har ju sett min kamp under det senaste året... kampen med allt.... kampen med att duga och kampen med att räcka till...

När man känner att det finns attraktion men den är inte tillräcklig... eller så inser man att man inte passar ihop trots känslor och kemi... eller så inser man att det bara finns kemi men inget där in under...

Eller så är det bara så att en annan inte räcker till för den personen... man kan inte tvinga någon att älska en... det måste komma frivilligt... 😊

Det svåra är väl att ändå våga... att sticka ut näsan och försöka.... 
Jag är ganska tydlig med vad jag vill och vad jag har för mål... vill jag ha någon så har jag, enligt mig, visat det rätt så klart och tydligt... 
Det jag tyvärr upplever är att man inte får ett lika tydligt nej, när dörren är stängd eller stängs... vissa individer vill fortsätta vara flörtiga och ha kvar det där lilla speciella även om det inte ska leda till något... det skapar förvirring och hamstern får springa så förskräckligt mycket i sitt hjul att man måste ha en hjärtstartare bredvid sig hela tiden... man trippar på tå och läser in allt möjligt i minsta lilla vink, minsta handpåläggande... totalt slöseri med energi... 😁

Mitt största problem är att jag är en känslomänniska som känner ganska snabbt för människor... oftast säger min magkänsla vad som är rätt direkt... spelar ingen roll om det är vänner eller partners... 

Den har haft fel vill jag dock tillägga.... 😂den känner igen kemin men den har svårt att se den riktiga känslan... den som ska hålla mer än några ligg.... den som innebär lite mer än bra sex och smek, den som betyder fisar, på och avklädning och humoristiska inslag i vardagen.... ❤

Jag var inte riktigt redo för kärleken när den klev in i mitt liv för ett tag sedan... hade inte hunnit städa ur min garderob... det hängde kvar ett skelett på galgen... 

Ett skelett som jag har haft svårt att släppa av olika konstiga och oförståeliga skäl... trots att personen klivit ur garderoben för länge sedan... 
Skelettet har hängt kvar trots att det står en man och väntar på mig... en underbar man med så många kvaliteter.... ❤

Det som är unikt i vår relation är att han och jag pratar... vi diskuterar vad som är svårt med att träffas med ryggsäckar av olika storlekar... Min är ju ganska stor... och då pratar jag inte bara om skelettet som hänger där och dinglar... Jag har ju min barn och deras erfarenheter... det vingar fått igenom... 

Det är inte lätt att släppa in en man i vårt liv och det är inte lätt att kliva in i en familj som håller på att läka från det värsta som kunde hända... Vi har förlorat en pappa och en man... vi kämpar med att komma vidare... ❤

Att då kliva in som en extra vuxen är inte lätt men jag måste ge honom all kredd jag kan för han är inte Johan, han försöker inte vara någon bonuspappa utan han bara finns där... tar plats men kväver inte.... vågar men kliver inte över... mkt känslor från alla håll och kanter... ❤

Det som är vår utmaning är att jag har velat fram och tillbaka eftersom ryggsäcken hänger snett... haft svårt att släppa...
Kanske är det mitt behov av kontroll... 🙄 jag har tydligen ett sådant... är tydligen kallad för Eva Braun i köket.... ASG!!! 😂

Vad är det för fel på att inte diska fina knivar i diskmaskinen, att vilja ha tysk ordning och kinesisk disciplin i maskinen...? ;) Man hackar löken på ett visst sätt.... eller hur? 😉

Visst är det så, att jag har ett kontrollbehov... annars skulle jag inte ha överlevt denna resa som snart är inne på sitt fjärde år... det är snart 3 år sedan Johan dog... ❤

Jag fick inte välja när han dog, jag hade inget att säga till om... han bara dog vare sig jag ville det eller inte... å så är det med vissa relationer också... de tar slut och står man då på den sidan som vill mer och har känslor så kommer man ibland inte vidare... hur många avslut man än får, hur många arga mess man än skickar... dörren är stängd!

När man då som jag, försöker kontrollera det mesta för att undvika otrevliga situationer, blir dissad så tar det extra hårt på mig... inte igen skriker kroppen... du har redan upplevt detta 4 gånger under 2016, nu räcker det...!! 

Att jag nu har träffat en man som har en hjärna och ett djup är fantastiskt... en man som inser mitt värde och sitt eget... som ser potential istället för de fyra kilo som jag har lagt på mig i min förtvivlan av att inte kunna träna, de kilon som i min tvistade värld förstör allt... 😔

Han vill framåt men låter mig få stanna till och fundera, låter mig vara ledsen och ser rakt igenom mig och låter mig inte komma undan med en falsk fasad... vågar ställa mig mot väggen och ifrågasätta mig och mitt försök till yta... 😂

Nu är jag trött på att låta gammalt skit styra... trött på att lägga ned energi på något som är dödfött... Jag har tappat den kaxiga Sarah... hon som kom nedvirvlande på klubben och slängde sig ut i en snabb bugg... Hon försvann lite i slutet av förra året och har inte orkat upp till ytan förrän nu...
Nu får det vara nog...!!!! 😈😈😈

Energin ska läggas på henne och på det hon vill ha ut av livet... inte stirra på det som hon inte fick... Det är vatten under bron som aldrig kommer tillbaka och så ska det vara.... vatten rinner eller forsar nedåt... 

Kemi och attraktionen kan det kanske alltid finnas kvar på en viss nivå mellan vissa människor... men man kan välja vad man vill göra utav det... 🤔

Gräset kan vara grönare på andra sidan en stund tills man glömmer att vattna den också... då torkar den och blir tråkig och brun... 
Har insett att man kan få igång en gammal gräsmatta med mycket vatten, gödsel och omsorg... det tar tid, absolut men det tar också tid att uppvakta grannens gräs... 🤔

Kanske man kan lägga den tiden som man chattar och sms:ar med grannens gräs på sin egna sida... ja, då kan man komma igång med mossrivning och kantklippning på sin egna gård...😉

Det går... om man vill... eller så upptäcker man att det har gått för långt... att man tappade kontrollen på ogräset för länge sedan... 
Då inser man att antingen måste man anlita en trädgårdsfirma som hjälper till att få den till liv igen eller så säljer man och börjar om på en annan tomt...

Att köpa in en robot fungerar inte i denna metafor för det skulle ju vara lika med att ha en poolskötare och då kan man ju lika gärna ta grannens "gräs" istället.... ;) och då faller min teori.... ASG! 😂

Så från och med nu kommer Sarah Amazonen Emilsson ta kontrollen över sitt liv igen och lägga energin på det som är viktigt... Barnen, familjen, hennes underbara vänner som i och för sig ingår i familjen... och denna man... ge det en ärlig chans ❤

Man ska ju vara nykär och lycklig, eller hur...!!!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar