Efter tre år.... ❤

Vaknade med en go känsla i kroppen denna dag... hade en otroligt trevlig kväll i går med två av mina vänner... musik och god mat... ❤

Frukost i sängen och lite Jack Bauer och en morgonpromenad... ☺️

En bra start på en dag som skulle kunna sluta hur som helst... man vet ju inte vad som ska komma att hända... hur man/jag/alla ska reagera... ❤

Det är tre år sedan Johan dog, sedan han gick igenom isen med skotern... 😔

Under tre år som vi har levt utan Johan... 

I början handlade det om att överleva varje enstaka dag... överleva utan honom... efter ett tag gick det lättare att andas, det skar inte i varje andetag... man fick lite frid från sorgen innan den tog tag i en igen... ibland var det ett fast tag som höll i under en lång tid, ibland ett lättare grepp som släppte ganska snabbt... 😪

Under detta tredje levnadsår utan honom har det blivit "lättare"... acceptansen kom smygande på mig... jag började leva på ett annan sätt... började leva igen... hade liksom inte så många val... lägga mig ned och dö eller fortsätta leva vidare... ❤

Folk har kommit och gått under denna dag... fikat, stannat olika lång tid... samtalat om allt från himmel och jord... allt har inte handlat om Johan och det var inte syftet heller... 

Tanken var att träffas för att minnas, för att träffa varandra vilket vi gör alldeles för sällan... 

Denna dag, den 19/3, kommer kunna vara en dag då vi ses och kramas och fikar... ❤

På förmiddagen sken solen så vackert här hemma och då kom ett bildspel över min näthinna... de bilder jag har fått sett från olycksplatsen, tagna av fjällräddningen... 

Solen skiner, isen ligger tunn över sjön... Vid en speciell plats i isen ser jag en svart liten "skugga"... Jag vet att det är där Johan ligger, fastfrusen... men det kan man inte se med blotta ögat men jag vet att det är där han ligger, vår älskade Johan... ❤

Den bilden kom upp och skapade en surrealistiskt stund i mitt inre... hur kunde den dagen vara så vacker när han låg där så död... och hur kan denna dag börja så bra när det är tre år sedan han dog... hur kunde jag inte var ledsen när jag vaknade i min säng och hur kunde jag inte direkt tänka på att Johan dog för tre år sedan...

För att livet innehåller så mycket annat idag än vad det gjorde då... ❤

Betyder det att jag inte saknar honom...? Betyder det att jag glömt honom...? Betyder det att det inte spelar någon roll att han är död...? 

Nej, det betyder att jag har accepterat livet och lever det liv jag fått till mig... ❤

Saknar honom i så mycket, glömma honom kan man inte göra ☺️och det spelar en stor roll att han inte lever längre, därför att varje dag lever mina barn utan sin pappa och så kommer det alltid vara... ❤

Jag summerar dagen: kärlek, vänskap, bygga broar och nya tag... ❤