Är det för att just jag klarar av det...? Att jag inte får mer på mina axlar än vad jag klarar av...? 🤔
Då undrar jag... rätt ofta är jag rädd, när är smärtgränsen nådd...???
För det finns dagar när tvivlet är otroligt starkt och viljan är långt borta... men så svänger berg o dalbanan kraftig... man håller i sig och följer med och där, borta efter tunneln ser man ett ljus... mörkret backar och glädjen breder ut sig... tar över... får tvivlen att dränka sig i det ljus som en kram kan innebära... en vinkning... ett fint ord... en dröm... en annans dröm 😉... eller en mysig bild från någon... ☺️
Eller bara det att stanna upp och insupa Långbyn när den är som vackrast... solen har gått upp, blänker i Långens stilla vatten... det är lugnt och så vackert och här bor jag!!!
I'm blessed!!! 💕
Sen ser man brevet från sin älskade och saknade man...!!! ❤️Det som hänger i hallen... med klädnypan med texten "älskar dig pappa"... ❤️
Då kommer tårarna fast leendet sitter på läpparna... ❤️det är ju inte sådana tårar som föll för ett år sedan... dessa har en annan innebörd... 😔
Jag har just bett honom om kraft att se igenom all den skit som den senaste månaden jäcklat mig... bett om kraft att vara den modiga kvinna han fick mig en gång att bli... undrar om han sitter och fikar där uppe med Bestemor för det känns inte som han lyssnar... 😂
Kanske jag måste reda ut detta liv ensam... utan hans stöd och hjälp... för det är ju mitt liv vi pratar om nu... livet "Sarah Emilsson"... ståendes på egna ben med mina gudomliga barn vid min sida... ❤️ eller ja, de är ju sällan hemma men de finns där... när pengarna är slut, när matlådan behöver förberedas, när dieseln är slut i den andra bilen eller reservdelar behövs... när man behöver bli toppad sent på kvällen... när bussen inte går längre... eller faktiskt när de bara vill prata... ❤️
Rollen som mamma kommer jag alltid att ha... den kommer man liksom inte ifrån... och det vill jag absolut inte heller..!!! ❤️
Så länge mina barn vill ha mig där så finns jag där... och även när de inte vill det så kommer jag finnas där... inte smygandes men som ett stöd när det skiter sig... för det kommer det att göra... för oss alla...
Frågan är bara hur man hjälper dem att gå vidare... visare och med lätt ryggsäck UTAN att ha sopat det under mattan... för då blir det bara dramor av allt... å dramaqueens har vi tillräckligt med i världen...
Sen är det skillnad på att välja sina strider och att illa fly och dåligt fäkta.... 😉
I dag blev det ett väldigt spontant inlägg i denna singla kvinnas liv... det blev AW med Arvingarna i kväll med mycket dans och många dofter... 😂
Skratt, vänner och en massa kroppar som rör sig till musiken... ibland nära varandra, ibland på avstånd och ibland till och med bara med sig själv... 😍
Att få dansa till musiken är så frigörande och terapeutiskt... kan man samtidigt le och skratta så blir det nästan som... ja, perfekt... ☺️
När man är en känslomänniska som jag, de luxe, så svänger livet lika snabbt som dörrarna på en amerikansk saloon... 😂
Tårar i badbaljan, framkallade av känslomässig musik, tankar på förr, längtan till något nytt... minnen som forfarande är starka men "oönskade" ... sedan plötsligt bryter jag ut i skratt och pratar med mig själv, kollar in rumpan i spegeln och kan höra, minnas Johans skratt, hans händer på en annan, lite rundare rumpa... 😂
Saknar hans bekräftelse mest hela tiden... vad beroende man kan bli och vad viktigt det är att se varandra... 😄Han var klockren på det, jag mindre duktig...
Summa sumarum:
"Bryt ihop och kom igen"... eller som älskade mamma säger: älta men sen släng skiten över axeln och gå vidare... ❤️
Dagens musik får bli en annan Sarah... Vilken pipa...!!!!
Det är tur att den är stark och mörk så den döljer min sexiga, astmaröst denna råa men fina oktober dag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar