torsdag 20 oktober 2016

Psyket nästa...?

Den sista tiden har jag varit så gräsligt stressad... jag är livrädd att återvända till utmattningens svarta träsk... 😒
Fast samtidigt så är jag glad och mår ganska hyfsat... 😃
Det är just den där biten med planering som inte går så bra men å andra sidan aldrig har det varit min starka sida... någonsin... never ever faktiskt... En teflonpanna har mer fäste än vad jag har... 😉

Jag vill så mycket och tror mig ha kraft till allt... Livet erbjuder så fantastiskt mycket roligt... dock även några små mindre skojsiga delar som har en förmåga att stjäla bitar av den kraft som jag får av allt det positiva jag gör... 😏

Det här med att vara singel har ju sina fördelar... jag har nästan hur mycket egen tid som helst... 😁

Jag kan ligga i soffan en hel kväll om jag vill, jag kan servera macka till kvällmat om jag vill eftersom barnen sällan är hemma när jag är hungrig... eller så kan jag spetsa till det hela och göra en plock-tallrik och bjuda över någon vän... 💚

Jag får bestämma filmen jag ska se och jag ingen klagar när jag frottera och nördar ned mig i alla serier på Netflix/Viaplay... med virkningen bredvid...

Ingen stjäl mina kuddar... jo, nu ljög jag... de försvinner hela tiden... men ingen sparkar på mig under natten när jag snarkar till lite vid förkylning... eller när astman tar över andningen... 

Ingen klagar på att jag är en total katastrof när det gäller att plocka in mina kläder i sovrummet...
Jag får vara ute sent, om jag vill... så många saker som jag bara njuter av... ☺️☺️☺️

Men jag har aldrig stuckit under stol med att jag inte är en solo-människa... jag behöver en co-pilot... vill gärna dela glädje och sorg med någon... 

Det som är lite fränt med singellivet är att just nu så har jag flera co-pilots... men nej, inte som många av er nu tänker... 
Go Sarah, Go Sarah!!! MILF!!! Hon kör flera samtidigt... !!! 😂😂😂

Nja, det var inte riktigt så jag menade... 😂
Det är inte min grej... Jag fiskar inte i flera sjöar samtidigt... visst är det kul att få napp men de ska rensas också... fångsten... och tas hand om... 
 😉

Det jag menar är att jag har många vänner jag pratar med... många underbara, fina människor som finns där.... ❤️
Jag har ett gäng... "my crew" som finns där i vått och torrt... som älskar mig för den jag är och inte vill ändra på mig hela tiden... 

De finner konstigt nog ett nöje att umgås med mig... troligen därför att det finns så många faults hos mig så de kan skratta hela kvällen... 😂
Jag är ju aningens spontan och väldigt impulsiv... i den rätta miljön... i "fel" miljö så kan även jag bli blyg och tillbakadragen... Tro mig, det händer.... inte så ofta men det händer... 😏

De är mina co-pilots... ❤️
De kan ge mig nästan allt... men bara nästan 😉

Var tillbaka till Gestaltstudion idag och fick världens varmaste kram!!! ❤️
Älskade Kristina som har funnits i mitt liv sedan den 20 mars 2014... (nu fick jag tänka till vilket datum det var Johan dog... !! Det var en skum känsla, det vill jag lova.... 😳)

Att få sitta ned i den lokal som jag tillbringat så mycket tid i under 2014-2016... ja, det kändes som att komma hem... inte alls jobbigt men starka minnen...

Andas och landa i kroppen igen... hitta min inre röst... vart i kroppen sitter allt som hänt sedan jag slutade i sorgegruppen i våras... 
Vart sitter alla människor och hur känns det... 😏
Gör det ont? Hur gör det ont? Känns det bra? Hur känns det bra? Pirrar det? Vart pirrar det?
Hur gör jag och vad är det jag behöver för att känna mig trygg och säker...? Hur blir jag när jag blir osäker..? Kan denna kvinna bli osäker...??

OMG, JAAA, DET KAN HON!!! Hon blir skitdryg .... 😁😁😁

Eftersom Gestaltstudion jobbar med gestaltning så kom det givetvis en sådan del in i dagens session... Jag fick ställa upp de människor som står i förgrunden av mitt liv i dag, och placera ut dem runt mig...

Jag valde figurer och saker som fick mig att tänka på dessa individer... placerade mig själv i mitten och dem runt omkring...

Låter så enkelt och kanske lite humbug-aktigt men när jag sedan ställer mig över den vackra kvinnliga staty jag valt som mig själv, känner jag direkt att vissa av de andra figurerna står fel... 😳

Med foten flyttar jag bort fjärrkontrollen, en bit bort men ändå så står den i vägen... skjuter försiktigt bak nallen lite... som ett stöd mer än en belastning... ljuset i lyktan är tänt... Här finns inga rätt eller fel, bara känslor och tankar... ❤️

Ni som har gjort detta känner igen er, ni vet jag försöker beskriva... Känslan är helt magiskt när man inser vad vissa personer gör med en... hur man känner inuti när man tänker på dem och sedan kunna formulera känslorna till ord och vart i kroppen de finns... Ler jag? Skrattar jag? Drar magen ihop sig av sorg? Blir jag ledsen? Pirrar det...? 

En skön sittning med Kristina vill jag lova... Ibland blir man helt slut av en sådan timma men idag fick jag energi och boostning som jag verkligen behöver i mitt liv... för att fortsätta hålla kursen, behålla styrningen över denna ljuvliga skuta... ❤️

Dagens musik: 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar