The perfect man!! 😂

Detta ämne har jag pratat om tidigare men jag har inte blivit mer klok för det... har inte hittat svaren på mina frågor och funderingar...
Vad vill vi egentligen med livet...? Usch, en tung fråga som för många är svår att svara på... för man kanske inte har en aning om vad man söker... 😉

Eller så vet man som jag, exakt vad man vill ha... känner igen det som Amen i kyrkan men finner det inte någonstans... eller så finner man det men är ensam om känslorna för den andra har än inte upptäckt att den tänkt lite fel... 🤔

Kanske för att alla bra män redan är upptagna...? De är troligen lyckliga i sina relationer och har ingen tanke på att byta ned sig... eller byta upp sig för de har insett att gräset inte är grönare på andra sidan... så vida inte grannen har vattnat sin gräsmatta eller landningsbana... fast då är nog inte grannens partner alls intresserad av att byta... just av den enkla anledningen... bevattningen är ingenting som husägaren har sparat på trots torra perioder... 😂

Eller är det för att min önskelista inte går att uppfylla längre...?Kan det bero på att jag inte vill datea en 23-åring som fortfarande är formbar... en som inte har lagt till sig med en massa olater eller som faktiskt har egna krav på sin motståndare...? (fast så heter det kanske inte... ) sin partner låter bättre... 

Vad har vi för alternativ där ute..? 

De dansanta som är mer aktiva än andra... de går av dansgolvet, ser sin chans, tar den och flyger i väg med sin nya partner ut på dansgolvet... Sedan kramar de om partnern efter avslutad dans, letar upp en ny och går sedan hem på kvällen/natten... nöjd... oftast lite hög av dansglädje... där handlar det till 90% om dans och gemenskap... dessa herrar är troligen inte ute efter ett shag eller ett förhållande...

Sedan har vi de andra... som står vid sidan dansgolvet och tittar på de som roar sig och/eller dansar...De som aldrig kommer fram till dansgolvet... eller i alla fall med den som de vill dansa med... den speciella person som de fluktat efter hela kvällen....De går hem ensamma den kvällen eller så är de just de som tio i två grabbar tag i ett offer att förföra sent på kvällen för att slippa ligga ensam mellan lakanen även denna kväll...

Vi har dom som är säkra på sig själva... glänser där i baren och känner halva bygget... de som varit ute i svängen ett tag... de som har detta dansgolv som sitt "vardagsrum"... det är bara soffan som saknas... De flirtar hejdlöst, kollar in alla som finns där, spelar ett spel som bara de kan... De flesta har nog OS-guld i den grenen... "Flirt med snygg brud"... De går hem med olika brudar var och varannan helg... kväll... eller ibland till och med samma brud... men det blir sällan någonting mer än ett one-night-stand... för de lever det eviga singellivet och trivs bra med det... kanske att de får upprepa besöken på SDD mottagningen lite oftare än andra... 

Till sist har vi dom som klassas in i min grupp... vi som inte har en aning om något och fattar nada... 😂Vi som inte ser signaler... och skulle vi se någon typ av signal så vet vi inte hur vi ska tolka den... har inte den blekaste aning om vad den betyder...å jag arbetar som tolk till vardags... att tolka människor är min profession, dock från svenskt teckenspråk till talad svenska och vice versa... Är det "bara" en vänskaplig blick/kram eller är det något mer...? Ler de för att det är roligt att dansa, flirtar de för att det liksom ingår i musiken och dansen...? Tryckte han mig lite närmre i foxen eller inbillade jag mig bara... men just det, fox är bara dans... det har jag just lärt mig... även om det ser ut vissa ser ut som de har sex ståendes... bland alla andra... Hur vet jag när dansen övergår till något annat? När ska jag fatta att han vill någonting mer..?

Jag har kommit till den sitsen där männen faktiskt måste ta sitt ansvar och säga vad de vill... för som jag har påtalat tidigare så har min magkänsla tagit semester... på obestämd tid...  Vilka regler ska man följa i detta spel...? Ska man spela svårflirtad...? Ska man låtsas att man inte är intresserad och i så fall, hur länge då...? När ska man visa alla kort... sitt rätta jag...? Eller ska man fortsätta "lura" dem att tro att jag inte är en cool, självständig kvinna som har några planer på en framtid tillsammans med någon...? Ska man bara låtsas att man är ett tillfälligt objekt som inte har några krav på den man ligger med...? Inte ens ett papper från SDD-mottagningen...

 

För nog är det många av oss som har känt denna örfil: "Du är så härlig och ärlig, så vild och fartfläktig... uppfriskande och händig... det tänder mig... men nu är du lite för ivrig och alldeles för självständig så tack och adjö... "

Jo, rå så att... Been there, done that...

Finns det något värre än att stå med förbundna ögon, inte ha en aning om vart man är... misstänka att man står vid "kanten av en ravin" och inte veta om någon kommer putta ned en eller inte...? 

Ja, kanske det ... Är det värre att hänga i ett snöre över lejongropen och veta att just det snöret, kommer när som helst gå av pga ens tyngd... ? Leva i blindo eller få en svidande örfil....?Tanken att leva i en relation där man inte får komma till sin fulla rätt, där man hela tiden måste tänka på vad man säger och gör... i rädsla av att inte bli älskad för den man egentligen är... den tanken lockar inte mig speciellt men att leva ensam för man inte är "anpassningsbar"... för att man är för intensiv och vill då för mycket... för att man har ett mål med livet och vågar uttrycka det, ja det verkar vara livsfarligt... 

Frågar ni mig vad man ska göra så säger jag: 

ONLY GOD KNOWS!!!!

Det är nu ni kommer med alla peppande uttryck: Det finns massor av villiga och trevliga kandidater där ute... Förlorar du en står det tusen åter... Han var inget för dig, du är värd så mycket mer... Vänta du, det kommer någon som uppskattar dina kvaliteter... Sluta leta, när du minst anar kommer han stå där... 

(För att inte låta så himla sexistisk så kan man applicera detta på kvinnor också... )