Nästan som förr...

Söndagsmiddag hos svärföräldrarna var standard i vår familj för ett par år sedan... i alla fall på våren när båten skulle göras iordning... Den båten vi hade då, Catara af Långbyn stod på sin vintercamping där och det var förträffligt perfekt..!! Umgänge med släkten samtidigt som vi fick en chans att jobba och färdigställa båten inför kommande sommar... samtidigt som det serverades god mat och påfyllnad av bensin i 4-hjulningarna... 😉

Vi visste alla att detta skulle ändras under 2014 men kanske inte av dem orsak som blev... 😔

Vi hade sålt vår båt och köpt en annan... några år äldre men aningens större vilket gjorde att vi inte länge kunde transportera båten utan specialtransport... Hon skulle komma att stå nere i hamnen hela vintern... så de spontana träffarna hemma hos svärföräldrarna skulle minska... 

Tyvärr har vi varit gräsligt dåliga på att åka dit... eller jag måste säga att jag har varit sämst på det... 

Det blev en av mina utvecklingsområden efter att jag varit hos min coach... att få till bestämda söndagsmiddagar hos dem... bara winn winn för oss alla...

I söndags satt vi ned alla runt bordet i vardagsrummet och njöt av svärmors goda mat... Hela familjen var med + 2... ja, jag hade då ingen + 1 😉 utan det var flickvän och ett extra barn som fick nöjet att umgås med familjen Emilsson... 😄

Det var nästan som förr... samma galna diskussioner mellan svägerskan och Johan fast nu var det en av grabbarna som stod som motpart denna måltid... 

Mina svärföräldrar är nog bland de bästa på jorden... jag valde helt rätt man när jag fick dem på köpet..!!! ❤️

De finns där alla dagar i veckan, blir glada när jag tittar in, de håller "ungdomsgård" ute i verkstaden där killarna med sina vänner mekar allt från A-traktorer till moppar... Farfar hsr världens bästa lokaler och han är där mellan varven och kommer med goda råd, hjälper till men även kräver att de ska städa efter sig... ❤️

De låter dem vara unga men har också tydliga gränser...

Denna söndag bjöd mellanbarnet på undervisning i kaniners fortplantningsförmåga genom ett Youtube-klipp... medlemmarna runt bordet dog nästan av skratt... 😂 men det kommer ingen pryd förmaning utan istället skrattar farmor och farfar med oss alla andra... 

Sedan står vi i fönstret och ser hur mellangrabben leker med 4-hjulningen... precis som de gjorde för några år sedan... varje helg... ute på gärdet nedanför boningshuset... 

Runt, runt i de lövhögar som lagts ut där... skapar runda spår bland blasten simfena kvar efter skörden... 

Så självsäker, så lycklig man kan vara... ❤️

När han sedan, på vägen hem, ber storebror om hjälpa att fixa till A-traktorn som står och väntar på lillebror på farfars gård värms mitt hjärta...!!! 

De pratar med varandra, de slåss inte... de har vuxit till sig... 

Vi har nog lyckats, jag och Johan, trots allt... ❤️

Vi har lyckats skapa tre olika individer som kommer att klara sig bra i livet... har de varandra så kommer de kunna fixa allt... ❤️

https://open.spotify.com/track/6mTnbyE5dsvXksrL86EbJU

Ett spontant inlägg med svängar åt alla håll o kanter....

Mitt i det singla liv jag lever kliver verkligheten på... ganska ofta faktiskt... 😉 och med en kraft som jag undrar var den kommer ifrån... hur länge ska man kunna klara av alla livets mindre positiva påfund och jävligeheter...? När ska det vända och jag får surfa fram på en räkmacka resten av livet..? 😏

Är det för att just jag klarar av det...? Att jag inte får mer på mina axlar än vad jag klarar av...? 🤔

Då undrar jag... rätt ofta är jag rädd, när är smärtgränsen nådd...??? 

För det finns dagar när tvivlet är otroligt starkt och viljan är långt borta... men så svänger berg o dalbanan kraftig... man håller i sig och följer med och där, borta efter tunneln ser man ett ljus... mörkret backar och glädjen breder ut sig... tar över... får tvivlen att dränka sig i det ljus som en kram kan innebära... en vinkning... ett fint ord... en dröm... en annans dröm 😉... eller en mysig bild från någon... ☺️

Eller bara det att stanna upp och insupa Långbyn när den är som vackrast... solen har gått upp, blänker i Långens stilla vatten... det är lugnt och så vackert och här bor jag!!! 

I'm blessed!!! 💕

Sen ser man brevet från sin älskade och saknade man...!!! ❤️Det som hänger i hallen... med klädnypan med texten "älskar dig pappa"... ❤️

Då kommer tårarna fast leendet sitter på läpparna... ❤️det är ju inte sådana tårar som föll för ett år sedan... dessa har en annan innebörd... 😔

Jag har just bett honom om kraft att se igenom all den skit som den senaste månaden jäcklat mig... bett om kraft att vara den modiga kvinna han fick mig en gång att bli... undrar om han sitter och fikar där uppe med Bestemor för det känns inte som han lyssnar... 😂

Kanske jag måste reda ut detta liv ensam... utan hans stöd och hjälp... för det är ju mitt liv vi pratar om nu... livet "Sarah Emilsson"... ståendes på egna ben med mina gudomliga barn vid min sida... ❤️ eller ja, de är ju sällan hemma men de finns där... när pengarna är slut, när matlådan behöver förberedas, när dieseln är slut i den andra bilen eller reservdelar behövs... när man behöver bli toppad sent på kvällen... när bussen inte går längre... eller faktiskt när de bara vill prata... ❤️

Rollen som mamma kommer jag alltid att ha... den kommer man liksom inte ifrån... och det vill jag absolut inte heller..!!! ❤️

Så länge mina barn vill ha mig där så finns jag där... och även när de inte vill det så kommer jag finnas där... inte smygandes men som ett stöd när det skiter sig... för det kommer det att göra... för oss alla... 

Frågan är bara hur man hjälper dem att gå vidare... visare och med lätt ryggsäck UTAN att ha sopat det under mattan... för då blir det bara dramor av allt... å dramaqueens har vi tillräckligt med i världen... 

Sen är det skillnad på att välja sina strider och att illa fly och dåligt fäkta.... 😉

I dag blev det ett väldigt spontant inlägg i denna singla kvinnas liv... det blev AW med Arvingarna i kväll med mycket dans och många dofter... 😂

Skratt, vänner och en massa kroppar som rör sig till musiken... ibland nära varandra, ibland på avstånd och ibland till och med bara med sig själv... 😍

Att få dansa till musiken är så frigörande och terapeutiskt... kan man samtidigt le och skratta så blir det nästan som... ja, perfekt... ☺️

När man är en känslomänniska som jag, de luxe, så svänger livet lika snabbt som dörrarna på en amerikansk saloon... 😂

Tårar i badbaljan, framkallade av känslomässig musik, tankar på förr, längtan till något nytt... minnen som forfarande är starka men "oönskade" ... sedan plötsligt bryter jag ut i skratt och pratar med mig själv, kollar in rumpan i spegeln och kan höra, minnas Johans skratt, hans händer på en annan, lite rundare rumpa... 😂 

Saknar hans bekräftelse mest hela tiden... vad beroende man kan bli och vad viktigt det är att se varandra... 😄Han var klockren på det, jag mindre duktig... 

Summa sumarum: 

"Bryt ihop och kom igen"... eller som älskade mamma säger: älta men sen släng skiten över axeln och gå vidare... ❤️

Dagens musik får bli en annan Sarah... Vilken pipa...!!!! 

Det är tur att den är stark och mörk så den döljer min sexiga, astmaröst denna råa men fina oktober dag... 

https://open.spotify.com/track/4ChQFigZqZv3ICKkgSY5Lw

Ordets makt...

För en lång tid sedan sa en vän att man kan missbruka kontakter... missbruka sina vänner... Jag har skrivit om det i Änkans öppna bok en gång och nu tar jag upp det igen för det är så sant...

Man kan missbruka sina kontakter... det blir som ett substitut istället för att känna och landa... I måttlig mängd är det bra med vänner och kontakter men ibland kan man lätt fasta i det, på samma sätt som när man bokar upp alla veckans dagar med aktiviteter för att slippa vara ensam med sig själv och sina tankar...

Jag står just nu och svajar lite på den linan... Vad är sunt och vad är mindre utvecklande...?
Den gränsdragningen är svår... det kan handla om överlevnad men det kan också finnas en risk att fastna i behovet av att döva smärtan och ångesten... 

När ångesten kryper på en och greppar tag i både mage och hjärta, ja, då är det hemskt lätt att skicka iväg ett sms till vännen som svarar rakare än ett långt vattenpass... 

Där får man lite guidning i sina dilemman i livet, där kan man bli stoppad att göra något mindre bra, som att ringa/sms:a en mindre lämplig person... 

Där får man svar på tal, vare sig man vill eller inte... men där får man också värme och vänskap... 

Man får diskutera, analysera och en chans att vakna till igen... få tillbaka livslusten och glädjen till de saker som FAKTISKT är bra... 💕
Bara för livet mellan varven sparkar på en så innebär inte det att allt är skit, piss och änkors klagan... Absolut inte... 😃

Mitt singelliv är toppen många stunder... långa stunder... och när känslan kryper på mig så försöker jag ta fram ett minne som är bra och som får följa med mig in i framtiden... byta ut det mindre bra till ett bättre, mer hållbart...

Tillbaka att utnyttja sina kontakter... eller rättare sagt missbruket av dem... Vad jag menar är att ibland övar jag mig på att inte ringa en vän... att inte kasta iväg ett sms/mess... att inte bekräfta min ensamhet med att söka kontakt... att istället våga vara med mig själv.... 🙄

För grejen, tror jag, är att om jag inte orkar vara med mig själv, vem faan ska då orka med det...? Jag hänger ju med mig själv 24/7 365 dagar om året... 😏

En person som jag fick möjlighet att umgås med under sommaren fick mig att se ordets påverkan och betydelse... att skoja, som jag gjorde, och sa att jag var en dum blondin påverkade mig mer än vad jag trodde... 

När jag bytte ut det till en smart och ibland sexig blondin rätades ryggen, axlarna åkte bakåt och jag blev plötsligt en mer stark kvinna i sina bästa år... en som faktiskt tyckte att hon var fin och dög...

Nu har jag trillat dit igen... ordets makt har tagit över i flera bemärkelser... Dels i behovet att hela tiden prata med vänner och som sagt, makten att påverka självförtroendet med ordet...
Bara för någon ansåg att jag inte dög betyder egentligen bara att vi två inte var kompatibla med varandra... inte att jag var fett dålig... eller att jag var ful som stryk.... eller att jag inte var tillräckligt bra...
Herregud, vad många ord jag kan komma på att jag har sagt till mig själv när det faktiskt inte handlade om det... men vad snabb man kan vara att slå och sparka på sig själv... 😏

Visst kan jag anpassa mig, det måste man i en relation men inte F tänker jag ändra på Sarah... 

Det är väl ändå henne "de" ser först, den starka Sarah med skinn på näsan... hon som är rapp i käften och vågar vara tuff... virvelvinden... det är väl troligen henne de "faller" för... att de sedan, när de kommer nära, inser att hon är en riktig gullegris som har ett stort hjärta... om man bara är ärlig och sann... det är en helt annan story... 😉 men det är också då de kan se mina brister, mina flosses... Jag är då inte perfekt... har ett humör som inte går av för hackor... 😔

Man kan och kommer göra fel och alla har vi brister, där kommer anpassningen in... 
Älskar man någon så får man ju älska hela paketet, så att säga... 😉 

Man får ta de mindre bra sakerna med de större, fantastiska delarna av personen... men man kan inte kräva att en person ska ändra på sin grund... om man inte själv vill... 🤔

Veckans läxa: 

Missbruka mindre men älska mer... jaga inte men var öppen för framtiden... se de personer som är viktiga och skala bort energitjuvarna... ta men ge tillbaka... lyssna men våga tala fritt och öppet... ❤️

Vägledning i livet... ❤️

Vägledning behöver man i livet när man kommer fram till en korsning som är lika stor som rondellen vid Triumfbågen,... när vägarna ut ser nästan likadana ut och man inte har styrfart... när man inte har en aning som vilken av utfarterna leder till ens framtid... vilken man ska ta för att det ska bli rätt...

Då behöver man få landa och tänka... tänka bra tankar... inga destruktiva tankar som bara drar ned en i mörkret... inte minnas sådant som inte för en framåt...

Istället behöver man få vägledning tillbaka in i ljuset, in tillbaka i livet... 

Hittar sina egna tankar, sina rätta svar som finns där inne i tromben... 😔 

Ta fram svaren som gömt sig bakom alla fantastiska känslor som vaknat till liv... men som också gör det svårt att släppa taget och kliva framåt... utan att ta med sig det mörka...

Det är en hemsk känsla att tappa sig själv och inte veta vilket ben man ska stå på... jag har gjort det flera gånger de senaste 2 1/2 året... alldeles för många gånger... vet att man då måste backa och finna sig själv... 😔
När kropp, hjärta och själ vill en sak men hjärnan skriker:

STOPP!!!! Stanna och tänk!!! 

Men man ignorerar alla signaler och kör på... man tror att man har allt under kontroll... man vet vad man känner och vill inte missa den rätta avfarten men så hamnar man ändå mitt i rusningstrafiken på Place Charles de Gaulle...
Man försöker väja för alla galna fransmän som tutar och kör galet fort... man står där och känner luftdraget från alla bilarna som passerar dödligt nära,... plötsligt står man där utan bil som skydd... inga barriärer mellan fransmännen och sig själv... känslorna ligger utan på kroppen och man är alldeles blottad...

Genom träningen och genom en plan kommer jag att landa rätt... det tar bara lite tid att programmera om hjärnan så den tänker rätt...  Jag påstår dock inte att det är lätt... 😔 jag har svårt att "bara" stänga av så det får ta den tid det tar men jag tänker inte sluta leva för det... 

Jag gör saker som jag vill, bakar och tar mig förbi alla hinder som minnen skapar under vägens gång... dansar och umgås med mina fantastiska vänner, män som kvinnor... ❤️

Jag tar tillbaka mitt liv som jag gjort många gånger förr... släpper minnena och alla texter som fastnat på näthinnan...
De tillhör inte framtiden... det gör jag och min familj... jag och mina barn... ❤️

Nu fick jag hjälp... att stanna och ta tag i min ryggsäck... Rensa och inse vad jag behöver för att vara lycklig... vem och vilka som ska bort och vilka som ska prioriteras högre... vart mitt fokus ska ligga...

Hitta kärleken till mig själv... Älska Sarah... ❤️
Jag och min barn är den nya framtiden och vi behöver hitta tillbaka till varandra igen... vi fyra... ❤️

En hyllning till Sarah, den fantastiska kvinna som har tagit sig upp få fötter efter den tsunami och tromb hon fastnat i... rest sig upp och lärt sig ändra livet och lärt sig leva på ett nytt annorlunda sätt. En hyllning till någon som slutat sparka på sig själv, som står upp för sig själv när andra tar henne för givet, väljer bort henne för andra saker. Detta är början på något nytt... ett liv med henne. ❤️

https://open.spotify.com/track/4KqddxIZF8uY02lu8qHbzx

Vind i håret och solen värmer men kallt är det ändå....

Solen skiner, det blåser härligt... löven virvlar i vinden... 

Jag satte mig just ute i min trädgård som jag totalt har ignorerat i flera veckor... månader om jag ska vara riktigt ärlig... lusten har inte riktigt infunnit sig... 🙄

Nu när jag har klippt gräset, rensat i sålådorna på baksidan och tagit bort tistlarna som slagits om plats med rosorna på framsidan så fattar jag inte varför jag inte har kommit mig för att dra på mig handskarna och ge mig ut i min en gång fina oas...? 😳

Det är ju sååååå skönt och mediterande att arbeta med kroppen och få se resultatet ganska omgående... 💕

Jag inser att jag har tappat bort mig själv den sista tiden, lurat in mig själv i en värld där jag inte hör hemma... 🤔 

Förlorat fotfästet kan man nog säga... 😔

En "tung" dag för Sarah Emilsson har det varit med många känslor, tårar och önskningar om ett bättre liv... men med hjälpa av träning och fantastiska vänner har den gått bra, trots allt... den är dock inte slut än... 😉

Jag har fått perspektiv på min vardag, på mitt liv och på mig själv... ❤️

Genom dessa otroliga samtal som faktiskt har pågått hela dagen men i olika konstalationer så har jag fått chansen att se på mig själv från andras perspektiv...

 

Hur har just jag lyckats få sådana otroliga vänner...?!?!?!?! 😍😍😍😍

Vänner som är så raka och ärliga att det ibland känns som en käftsmäll... 😂 men skulle jag vilja ha det på något annat sätt...? 

Nej, för vem vill ha dolda agendor och halvsanningar...? Ja, inte jag i alla fall... 😏

Det gör ont att dra av ett plåster... vare sig man gör det långsamt eller snabbt... Skillnaden är hur länge smärtan sitter i... 

Ibland behöver ett sår ligga öppet för att torka och läka... ibland behöver man skydda såret mot infektion och smuts... ibland måste man tvätta av det och lägga om det igen... ibland behövs det dräneras så det kan läka inifrån... 😔

Genom dagens olika samtal och underbar countrymusik som kommit att ligga mig så varmt om hjärtat, så har jag landat en aning även om det inte finns en snabb lösning på min "problem"... önskan om ett bättre liv... 😏

Önskar ibland att livet verkligen var som en gammal grusväg som man kan sladda när det har blivit för mycket gropar så det är rent av svårt att komma fram... 

Vissa gör i och för sig så i livet... sladdar vägen och fortsätter framåt utan större dilemman... sopar skiten under mattan, så att säga... 😉

Andra saktar ned farten och undviker vissa gropar medan man tittar ner i andra... Kanske finns det ett syfte med vissa gropar men inte med andra... 🤔 eller så kommer man på senare i livet varför man landade med punktering i just den gropen... varför man fick punka just där och då... 😔

Lärdom kan komma snabbt som genom ett bålgetingstick som gör ont på en gång eller så är det som ett fästingbett, man upptäcker det sent... när den röda ringen visar sig... förhoppningsvis får man bara borrelia och inte hjärnhinneinflammation... 😏

Här ute i min trädgård känner jag in kroppen... varje liten del från tårna upp till huvudet, fingrarna och axlarna, mina ben som fick sig en rejäl omgång i morse på gymmet... Jag försöker vara här och nu... inte älta vad som hänt trots att min hjärna jobbar med bilder och textminnen... 😩

(Hur kommer det sig att jag kan glömma koden till min telefon men kan komma ihåg en textrad som skickades för månader sedan...? 😏)

Sa för en tid sedan till en go vän att jag att jag njuter av mitt liv och är lycklig... det stämmer ganska bra trots dagens fru dysterkvist...

För hur många går igenom livet med ett konstant leende...? 

Vissa kanske tror att jag gör det, virvelvinden Sarah som alltid ler... 😉 men även vissa diamanter har sina "flosses"... 😉 

Inga diamanter är perfekta från början... De klyvs, de slipas och poleras och oftast sätts de i kombination med andra stenar, guld eller silver... 💍 tills de blir perfekta. 

Men vad är ett perfekt liv...? Det vi alla jagar... 🤔

Ja, som jag har funderat på det genom åren... 

Hade Johan och jag ett "perfekt" förhållande...? 

Många tyckte det, trodde det och visst i hela friden var jag lycklig... de flesta dagar av våra 18 år... men det var tufft vissa tider och jag är fortfarande fascinerad att vi "överlevde" och fortsatte vår resa som vi gjorde... Men perfekt liv hade vi då verkligen inte... 

Vi la ned mycket tid och möda på att få det att fungera... 

Många tycker kanske att det är lättare att ge upp... 

I dag med facit i hand så säger jag bara: Aldrig i hela helvete!!! För livet som singel är då inte det lättaste... 😂 

Det är lättare att kämpa och hålla elden brinnande än att tälja till lagom stora pinnar för att få igång en ny brasa från grunden...😉

Vad är definitionen på perfekt...?

Enligt SAOL, svenska akademins ordlista, så betyder det fulländad, utmärkt... 

Hur ska man kunna applicera det på ett förhållande...? Skiljer det inte sig...? Beror det inte på oss människor och vem vi är tillsammans med...? 

Kemi och passion... 

Vad är det vi hela tiden strävar efter...? Vad är det vi vill ha ut av livet...? 

På den frågan finns det nog lika många svar som det finns människor på jorden... Ett barn som svälter vill bara ha mat, vatten och sömn... trygghet runt omkring sig... 

Ett barn som bor här vill hänga med sina vänner, sova hos flickvännen fast det är skolvecka... vara en i gänget... 

En vuxen kvinna i ett outvecklat land kanske är nöjd med en man som försörjer henne, ger henne och barnen mat på bordet och inte slår henne... känna trygghet... 

En kvinna som bor här kanske vill ha det omtapetserat varannat år, nya handdukar som matchar badrumsmattan... 

Eller kanske så är hon helt nöjd att bara hålla handen, känna hur den andras finger smeker insidan på min hand... sitta bredvid någon i soffan och bara vara... lägga sig bredvid den man tycker om, få känna pirret, få känna armen om sig när man somnar... få lite närhet... vara vald som nummer ett... ❤️

Alla har vi olika önskemål här i livet och det är väl just det som gör allt svårt... hur ska man veta när det är rätt eller när det är helt galet fel...? 

Ibland får man syna den andras hand, antingen vinner man eller så förlorar man... men satsar man inte så kan man heller inte vinna högvinsten... 

Det gör ont att förlora men man har i alla fall vågat sig utanför sin trygghet och det ger, i mina ögon, möjlighet till ny kunskap... chans att utvecklas... 

Jag väljer att se på livets glädjeämnen istället för att fastna i den negativa spiral som omger oss... det betyder dock inte att allt går i dur hela tiden... mörkret närmar sig mig också många och ibland långa stunder... 😔

Jag är en känlsomänniska som reagerar och känner, som gråter och skrattar, som blir ledsen och arg men jag älskar av hela mitt hjärta...!!! 

Det ser jag som en styrka, inte en svaghet... ❤️

För då får man, intalar jag mig, så fina vänner som jag har... ❤️

I vått och torrt finns ni där... IRL, i telefonen, på sms, på Fejjan och på Messenger... och jag älskar er... ❤️ eller som jag nyss lärt mig... 

Love You to the moon and back ❤️

Stannar till i vardagen...

Landade plötsligt i kyrkan... sitter här och bara tänker... 

Pratar med min man om mitt liv... berättar om den sista månaden... berättar om allt knasigt som hänt... berättar om mina vänner... nya och gamla... berättar om att äntligen har Bestemor fått somnat in men det vet han ju redan... Han har troligen tagit emot henne med öppna armar... ❤️

Berättar för honom om vad mediumet sa häromdagen... jag kan verkligen höra hur han skrattar sitt fantastiska skratt... Han ler åt mig... ❤️

Sitter här i tryggheten... ser på ljusen jag tänt för dem vi har förlorat... ser på lågan som brinner för dem som vi älskat... 

Jag är inte ledsen, bara lite sorgsen för att han inte är här och delar livet just nu med mig... 😳 fast hur sjukt skulle det vara... 😂😂😂

Det är ju på grund av att han är död som jag sitter här...
Det är ju därför Singel på vift finns... annars skulle ju inte hans fru vara glad och lycklig över andra saker än honom... ☺️

Då hade jag ju troligen inte haft min sparringpartner som peppar och cyklar med mig när jag behöver terapi... då hade jag inte sprungit på alla nya fina buggkompisar som fyllt på min vänskapskrets... alla nya nära vänner men det där vet ni ju redan... 😊 

Träffade ett gäng underbara vänner ikväll... vilka samtal vi hade... vad vi skrattade... vad vi delade och vad vi log åt varandra...
Vi alla har stått och mött döden, en av de mörkaste dagarna i alla våra liv men döden förde oss samman... Döden fick oss att bli vänner, fick oss att hitta en gemensam beröringspunkt... Genom döden har vi hittat tillbaka till livet... för vissa av oss gick det snabbt och otroligt enkelt medan några av oss har klivit ned oss i grusgropar och in getingbon... snarare bålgetingens hem... 😉


Vi kan prata med varandra om sådant som få av er andra kan förstå... hur viktigt vissa saker i livet blir när man plötsligt inser att man har klivit vidare... när man berättar en sak och de andra bara nickar, ler och till sist skrattar åt den rodnande Sarah... de fattar hur viktig en smekning kan vara när man aldrig trodde att man skulle få uppleva det igen... när man trodde att alla sådana känslor försvann ned i det iskalla vattnet den där mörka natten i mars... när man talat om för sig själv att du kommer aldrig känna något mer... aldrig känna något ens i närheten av vad du redan upplevt... du kommer hitta något som duger men ingenting mer... 

Då är det ganska fränt när man plötsligt känner dofter, man ser saker som man aldrig trodde skulle återkomma till ens liv då när man stod vid randen av stupet och bara ville dö tillsammans med sin man... 😔

Helt klart coolt... att nu få dela sin erfarenhet med de som verkligen fattar gör att livet är kul att leva... 😄

Här sitter jag, en vanlig onsdagskväll, med god vegetariskt mat på bordet.. njuter av att se kärleken lysa ur dessa vänners ögon... 

Idag är det inte jobbigt... men en dag för mer än ett år sedan så orkade jag inte se dem, orkade inte vara avundsjuk, orkade inte se hur de inte kunde låta bli varandra... 😂 samtidigt som jag inte missunnade dem deras äventyr för en sekund... Jag sa det rakt ut till dem, att jag inte fixade att se dem... Som äkta vänner förstod de, tackade för min ärlighet... 💕

Som sagt, i dag ler jag åt den fina tid som är deras gemensamma liv... Jag grimaserade lite åt den Sarah som fanns med på en bild från den tiden då allt började, då hon var 15 kilo tyngre o såg allmänt chavig ut... En helt annan Sarah än den som skriver denna text idag... 😉

Vi är alla på olika nivåer i livet... några i relationer, några singlar som jag men vi kan lika väl sitta ned och prata om det som är centralt i just våra liv... ☺️

Som ni redan fattat så är jag en kommunikativ varelse av stora mått... Muntligt, i textform och en himla massa magkänsla... 😍

Där i kyrkan känner jag mig trygg, känner in allt runt omkring mig... känner Johans styrka... hör hans ord... känner vad han vill att jag ska göra...

"Vad skulle kunna hända, hjärtat..? " ❤️❤️❤️