Jag satte mig just ute i min trädgård som jag totalt har ignorerat i flera veckor... månader om jag ska vara riktigt ärlig... lusten har inte riktigt infunnit sig... 🙄
Nu när jag har klippt gräset, rensat i sålådorna på baksidan och tagit bort tistlarna som slagits om plats med rosorna på framsidan så fattar jag inte varför jag inte har kommit mig för att dra på mig handskarna och ge mig ut i min en gång fina oas...? 😳
Det är ju sååååå skönt och mediterande att arbeta med kroppen och få se resultatet ganska omgående... 💕
Jag inser att jag har tappat bort mig själv den sista tiden, lurat in mig själv i en värld där jag inte hör hemma... 🤔
Förlorat fotfästet kan man nog säga... 😔
En "tung" dag för Sarah Emilsson har det varit med många känslor, tårar och önskningar om ett bättre liv... men med hjälpa av träning och fantastiska vänner har den gått bra, trots allt... den är dock inte slut än... 😉
Jag har fått perspektiv på min vardag, på mitt liv och på mig själv... ❤️
Genom dessa otroliga samtal som faktiskt har pågått hela dagen men i olika konstalationer så har jag fått chansen att se på mig själv från andras perspektiv...
Hur har just jag lyckats få sådana otroliga vänner...?!?!?!?! 😍😍😍😍
Vänner som är så raka och ärliga att det ibland känns som en käftsmäll... 😂 men skulle jag vilja ha det på något annat sätt...?
Nej, för vem vill ha dolda agendor och halvsanningar...? Ja, inte jag i alla fall... 😏
Det gör ont att dra av ett plåster... vare sig man gör det långsamt eller snabbt... Skillnaden är hur länge smärtan sitter i...
Ibland behöver ett sår ligga öppet för att torka och läka... ibland behöver man skydda såret mot infektion och smuts... ibland måste man tvätta av det och lägga om det igen... ibland behövs det dräneras så det kan läka inifrån... 😔
Genom dagens olika samtal och underbar countrymusik som kommit att ligga mig så varmt om hjärtat, så har jag landat en aning även om det inte finns en snabb lösning på min "problem"... önskan om ett bättre liv... 😏
Önskar ibland att livet verkligen var som en gammal grusväg som man kan sladda när det har blivit för mycket gropar så det är rent av svårt att komma fram...
Vissa gör i och för sig så i livet... sladdar vägen och fortsätter framåt utan större dilemman... sopar skiten under mattan, så att säga... 😉
Andra saktar ned farten och undviker vissa gropar medan man tittar ner i andra... Kanske finns det ett syfte med vissa gropar men inte med andra... 🤔 eller så kommer man på senare i livet varför man landade med punktering i just den gropen... varför man fick punka just där och då... 😔
Lärdom kan komma snabbt som genom ett bålgetingstick som gör ont på en gång eller så är det som ett fästingbett, man upptäcker det sent... när den röda ringen visar sig... förhoppningsvis får man bara borrelia och inte hjärnhinneinflammation... 😏
Här ute i min trädgård känner jag in kroppen... varje liten del från tårna upp till huvudet, fingrarna och axlarna, mina ben som fick sig en rejäl omgång i morse på gymmet... Jag försöker vara här och nu... inte älta vad som hänt trots att min hjärna jobbar med bilder och textminnen... 😩
(Hur kommer det sig att jag kan glömma koden till min telefon men kan komma ihåg en textrad som skickades för månader sedan...? 😏)
Sa för en tid sedan till en go vän att jag att jag njuter av mitt liv och är lycklig... det stämmer ganska bra trots dagens fru dysterkvist...
För hur många går igenom livet med ett konstant leende...?
Vissa kanske tror att jag gör det, virvelvinden Sarah som alltid ler... 😉 men även vissa diamanter har sina "flosses"... 😉
Inga diamanter är perfekta från början... De klyvs, de slipas och poleras och oftast sätts de i kombination med andra stenar, guld eller silver... 💍 tills de blir perfekta.
Men vad är ett perfekt liv...? Det vi alla jagar... 🤔
Ja, som jag har funderat på det genom åren...
Hade Johan och jag ett "perfekt" förhållande...?
Många tyckte det, trodde det och visst i hela friden var jag lycklig... de flesta dagar av våra 18 år... men det var tufft vissa tider och jag är fortfarande fascinerad att vi "överlevde" och fortsatte vår resa som vi gjorde... Men perfekt liv hade vi då verkligen inte...
Vi la ned mycket tid och möda på att få det att fungera...
Många tycker kanske att det är lättare att ge upp...
I dag med facit i hand så säger jag bara: Aldrig i hela helvete!!! För livet som singel är då inte det lättaste... 😂
Det är lättare att kämpa och hålla elden brinnande än att tälja till lagom stora pinnar för att få igång en ny brasa från grunden...😉
Vad är definitionen på perfekt...?
Enligt SAOL, svenska akademins ordlista, så betyder det fulländad, utmärkt...
Hur ska man kunna applicera det på ett förhållande...? Skiljer det inte sig...? Beror det inte på oss människor och vem vi är tillsammans med...?
Kemi och passion...
Vad är det vi hela tiden strävar efter...? Vad är det vi vill ha ut av livet...?
På den frågan finns det nog lika många svar som det finns människor på jorden... Ett barn som svälter vill bara ha mat, vatten och sömn... trygghet runt omkring sig...
Ett barn som bor här vill hänga med sina vänner, sova hos flickvännen fast det är skolvecka... vara en i gänget...
En vuxen kvinna i ett outvecklat land kanske är nöjd med en man som försörjer henne, ger henne och barnen mat på bordet och inte slår henne... känna trygghet...
En kvinna som bor här kanske vill ha det omtapetserat varannat år, nya handdukar som matchar badrumsmattan...
Eller kanske så är hon helt nöjd att bara hålla handen, känna hur den andras finger smeker insidan på min hand... sitta bredvid någon i soffan och bara vara... lägga sig bredvid den man tycker om, få känna pirret, få känna armen om sig när man somnar... få lite närhet... vara vald som nummer ett... ❤️
Alla har vi olika önskemål här i livet och det är väl just det som gör allt svårt... hur ska man veta när det är rätt eller när det är helt galet fel...?
Ibland får man syna den andras hand, antingen vinner man eller så förlorar man... men satsar man inte så kan man heller inte vinna högvinsten...
Det gör ont att förlora men man har i alla fall vågat sig utanför sin trygghet och det ger, i mina ögon, möjlighet till ny kunskap... chans att utvecklas...
Jag väljer att se på livets glädjeämnen istället för att fastna i den negativa spiral som omger oss... det betyder dock inte att allt går i dur hela tiden... mörkret närmar sig mig också många och ibland långa stunder... 😔
Jag är en känlsomänniska som reagerar och känner, som gråter och skrattar, som blir ledsen och arg men jag älskar av hela mitt hjärta...!!!
Det ser jag som en styrka, inte en svaghet... ❤️
För då får man, intalar jag mig, så fina vänner som jag har... ❤️
I vått och torrt finns ni där... IRL, i telefonen, på sms, på Fejjan och på Messenger... och jag älskar er... ❤️ eller som jag nyss lärt mig...
Love You to the moon and back ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar