Ibland undrar jag hur människans hjärna är skapt... eller inte bara ibland... ganska ofta undrar jag hur saker och ting kan bli som de blir... 🤔
Att bli kär igen efter att ens man har dött har inte varit det lättaste... speciellt när min hjärna har en egen liten bank för speciella minnen från tidigare eskapader... Den kan framkalla dessa bilder otroligt lätt men att komma ihåg vilken tid man ska inställa sig på socialkontoret, ja det kommer den inte ihåg... som sagt, hjärnor är komplicerade saker...
Varför kan inte min hjärna förstå vad som är bäst för mig...? Varför kan inte den sålla bort alla stolpskott som bara leker med andras känslor...? Varför tillåter den att vissa får gratis entré medan andra får betala dubbelt...? 🤔
Det är bara att glömma och gå vidare säger de flesta...undrar hur många av dem har lyckats....? Att verkligen glömma och släppa taget utan att byta ut personen i fråga... Jag är väldigt tveksam till att de har lyckats men jag har ibland fel... det inträffar titt som tätt...
Att glömma och gå vidare handlar om acceptens, tänker jag... inte att gå från den ena till den andra och liksom glömma bort... Jag har testat och det tog mig tre månader för att inse att det inte gick....
Jag har ju träffat en man, en man som klev in i mitt liv vid fel tidpunkt och det har han fått känna på... jag har velat fram och tillbaka i mina känslor... har velat så mycket men har haft svårt att släppa det som varit...
OCH det mina vänner är helt otroligt knäppt för denna man är värd 100 gånger mer än den andra... Han har så många fina kvaliteter och vill så väl... när jag flippar står han lugnt och undrar när jag är klar... men det är kanske det som är the issue...? Jag får inget motstånd...? Det går för lätt...
Vad är det då som gör att man inte kan släppa och gå vidare..?
Fördelen är ju om man har storstädat garderoben eller förrådet innan man köper nya kläder... men vissa kläder har vi svårt att slänga av sentimentala skäl... Vissa slänger vi direkt eller ger bort då de inte passar eller så har man aldrig trivts i dem... 😉
Varför kan jag då inte slänga bort skit som inte ska vara kvar....? Som passade en stund men sedan gick jag upp i vikt och då passade de inte längre... De borde ligga på återvinningen där någon annan stackars sate kan ta dem... och där kanske de skulle passa bättre... passa på hela deras kropp...
Fast vissa klädesplagg blir aldrig moderna igen utan borde bli mattrasor istället... där fyller de en ny funktion och ger en värme på kalla sommarstugegolv istället för att misskläda oss... ge istället för att ta... 😊
Jag har backat, jag har isolerat mig och jag har även tagit tag i mig själv och mött min demon... det hjälpte inte så bra... jag blev inte mer klok för det...
En dörr stängdes för en lång tid sedan, har varit tydligt stängd med hasp och allt... fram tills en tid sedan då den plötsligt öppnades igen... men inte av mig... haspen togs bort och en glipa öppnades... 😮
Där sipprade ljuset ut och hoppet spirade... för en stund... tills verkligheten slog tillbaka på mig... Det var bara en chimär... dörren var aldrig riktigt öppen, det var bara nyfikenhetens fula nuna som stack fram, tittade och såg utan att tänka på konsekvensen... Dörren drogs igen, haspades och reglades snabbt när filuren insåg vad den gjort... men det är jag som får leva med konsekvenserna av denna lilla ljusstrimma...det är jag som får stampa på glöden och hälla vatten över den så den inte ska flamma upp igen... 😔
Har aldrig varit så lost i hela mitt liv... jo, nu ljuger jag... eller inte...🤔
När Johan dog var jag inte lost... då visste jag vad jag ville... jag ville dö och försvinna ifrån allt... 😢
Visst var jag borta i kolan många gånger och gjorde knäppa saker men då kunde man ju skylla på att en änkas hjärna inte fungerade så bra...
Vad ska jag skylla på nu? Att jag är en dum blondin stämmer ju inte... jag är snygg, har en läcker kropp och är blekt blond så det räknas inte... 😉
Problematiken är att nu är hjärnan inte mosig av sorg och förtvivlan... bara lite, idag då vännernas minnesord kom upp på Fejjan... då släppte många känslor och tårarna kom fram... ❤
Nu har jag fötterna på jorden och trodde att jag visste vad jag ville ha... vad jag letade efter i de två, tre försökt till "relationer" som jag nosat på... nu står jag lite handfallen för jag vet inte vad jag vill.... 😮
Trodde att jag ville ha en kopia på det jag hade med Johan... att det handlade om seriöst förhållande med samboskap som mål... Nu är jag inte lika säker längre... 🤔
Att bli kär igen efter att ens man har dött har inte varit det lättaste... speciellt när min hjärna har en egen liten bank för speciella minnen från tidigare eskapader... Den kan framkalla dessa bilder otroligt lätt men att komma ihåg vilken tid man ska inställa sig på socialkontoret, ja det kommer den inte ihåg... som sagt, hjärnor är komplicerade saker...
Varför kan inte min hjärna förstå vad som är bäst för mig...? Varför kan inte den sålla bort alla stolpskott som bara leker med andras känslor...? Varför tillåter den att vissa får gratis entré medan andra får betala dubbelt...? 🤔
Det är bara att glömma och gå vidare säger de flesta...undrar hur många av dem har lyckats....? Att verkligen glömma och släppa taget utan att byta ut personen i fråga... Jag är väldigt tveksam till att de har lyckats men jag har ibland fel... det inträffar titt som tätt...
Att glömma och gå vidare handlar om acceptens, tänker jag... inte att gå från den ena till den andra och liksom glömma bort... Jag har testat och det tog mig tre månader för att inse att det inte gick....
Jag har ju träffat en man, en man som klev in i mitt liv vid fel tidpunkt och det har han fått känna på... jag har velat fram och tillbaka i mina känslor... har velat så mycket men har haft svårt att släppa det som varit...
OCH det mina vänner är helt otroligt knäppt för denna man är värd 100 gånger mer än den andra... Han har så många fina kvaliteter och vill så väl... när jag flippar står han lugnt och undrar när jag är klar... men det är kanske det som är the issue...? Jag får inget motstånd...? Det går för lätt...
Vad är det då som gör att man inte kan släppa och gå vidare..?
Fördelen är ju om man har storstädat garderoben eller förrådet innan man köper nya kläder... men vissa kläder har vi svårt att slänga av sentimentala skäl... Vissa slänger vi direkt eller ger bort då de inte passar eller så har man aldrig trivts i dem... 😉
Varför kan jag då inte slänga bort skit som inte ska vara kvar....? Som passade en stund men sedan gick jag upp i vikt och då passade de inte längre... De borde ligga på återvinningen där någon annan stackars sate kan ta dem... och där kanske de skulle passa bättre... passa på hela deras kropp...
Fast vissa klädesplagg blir aldrig moderna igen utan borde bli mattrasor istället... där fyller de en ny funktion och ger en värme på kalla sommarstugegolv istället för att misskläda oss... ge istället för att ta... 😊
Jag har backat, jag har isolerat mig och jag har även tagit tag i mig själv och mött min demon... det hjälpte inte så bra... jag blev inte mer klok för det...
En dörr stängdes för en lång tid sedan, har varit tydligt stängd med hasp och allt... fram tills en tid sedan då den plötsligt öppnades igen... men inte av mig... haspen togs bort och en glipa öppnades... 😮
Där sipprade ljuset ut och hoppet spirade... för en stund... tills verkligheten slog tillbaka på mig... Det var bara en chimär... dörren var aldrig riktigt öppen, det var bara nyfikenhetens fula nuna som stack fram, tittade och såg utan att tänka på konsekvensen... Dörren drogs igen, haspades och reglades snabbt när filuren insåg vad den gjort... men det är jag som får leva med konsekvenserna av denna lilla ljusstrimma...det är jag som får stampa på glöden och hälla vatten över den så den inte ska flamma upp igen... 😔
Har aldrig varit så lost i hela mitt liv... jo, nu ljuger jag... eller inte...🤔
När Johan dog var jag inte lost... då visste jag vad jag ville... jag ville dö och försvinna ifrån allt... 😢
Visst var jag borta i kolan många gånger och gjorde knäppa saker men då kunde man ju skylla på att en änkas hjärna inte fungerade så bra...
Vad ska jag skylla på nu? Att jag är en dum blondin stämmer ju inte... jag är snygg, har en läcker kropp och är blekt blond så det räknas inte... 😉
Problematiken är att nu är hjärnan inte mosig av sorg och förtvivlan... bara lite, idag då vännernas minnesord kom upp på Fejjan... då släppte många känslor och tårarna kom fram... ❤
Nu har jag fötterna på jorden och trodde att jag visste vad jag ville ha... vad jag letade efter i de två, tre försökt till "relationer" som jag nosat på... nu står jag lite handfallen för jag vet inte vad jag vill.... 😮
Trodde att jag ville ha en kopia på det jag hade med Johan... att det handlade om seriöst förhållande med samboskap som mål... Nu är jag inte lika säker längre... 🤔
Har insett hur mycket min egna tid betyder för mig... att kunna dra mig undan och göra mitt... träffa mina vänner, mina manliga kompisar på en filmkväll... Sitta i sängen med virkningen och en god serie... poppa en skål med popcorn och njuta av att ingen klagar om det blir smulor i sängen mer än jag själv... å visst kan man göra allt det där i ett förhållande... man måste bara prioritera sig själv... men det måste också vara på lika villkor annars är man inne i KK-träsket igen... och då står jag på den sidan som jag har spytt så mycket galla över... åter igen, man lär så länge man lever...
Men var man tvungen att såra någon för att komma fram till detta...? Varför förstod jag inte det innan och kanske inte hade behövt backa och avslutat två så kallade "relationer" för att de inte ville ha något seriöst... just då...? Varför hade jag inte is i magen och satt stilla i min eka... ? Låtit det bli vad det skulle ha blivit...
Nu kommer det många tänk om upp i min muchiga hjärna... men det finns säkert någon andlig förklaring på varför det blev så här... Jag tror ju på att det finns ett skäl till allt som händer även om jag i detta nu inte fattar något av vad kosmos dyngar på mig... De har varit rätt så jävliga den senaste tiden... många signaler som jag och min mage har uppfattat på ett visst sätt men sedan så stämmer det inte...
Men jag fick alldeles nyss svar på en fråga som jäckat mig över ett år 😉 så jag får väl ta fram tålamodet och invänta svaren... 😊
Jag har allt det där jag ville ha inom räckhåll med en man som är fantastisk... men är han fantastisk för mig eller för någon annan...?
Men var man tvungen att såra någon för att komma fram till detta...? Varför förstod jag inte det innan och kanske inte hade behövt backa och avslutat två så kallade "relationer" för att de inte ville ha något seriöst... just då...? Varför hade jag inte is i magen och satt stilla i min eka... ? Låtit det bli vad det skulle ha blivit...
Nu kommer det många tänk om upp i min muchiga hjärna... men det finns säkert någon andlig förklaring på varför det blev så här... Jag tror ju på att det finns ett skäl till allt som händer även om jag i detta nu inte fattar något av vad kosmos dyngar på mig... De har varit rätt så jävliga den senaste tiden... många signaler som jag och min mage har uppfattat på ett visst sätt men sedan så stämmer det inte...
Men jag fick alldeles nyss svar på en fråga som jäckat mig över ett år 😉 så jag får väl ta fram tålamodet och invänta svaren... 😊
Jag har allt det där jag ville ha inom räckhåll med en man som är fantastisk... men är han fantastisk för mig eller för någon annan...?
Jag vet i faan... och det gör ont... ont att såra, ont att inse att man gjort fel val och det kan göra mer ont när jag senare inser att jag hade allt i en liten ask men vågade inte köra.... eller lyckades förstöra allt på grund av ytliga känslor för någon annan... en som bara vill vara vän....
Det tar kraft att bli vän med någon som man känner en stark attraktion till... det tar tid...
Det kan bli jättebra, det vet jag.... det har jag bevis på... men det här tror jag inte kan fungera och då är det så... 🤔
So fucked up!
Over and out from the Little Bitch Sarah
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar