torsdag 4 maj 2017

När knät läker och livet tar ett nytt kliv framåt...

Att vara ärlig sårar, att vara tyst sårar nästan ännu mer... och när vet man när man ska vara tyst eller tala... när vet man vad som är rätt och när det är rätt...?🤔

Hur jag än vänder och vrider har jag min mulliga rumpa bak... 😔

Genom dessa år har jag varit väldans ärlig med mina känslor och tankar... har jag trott... velat vara... men jag är inte mer än en vanlig människa... en helt vanlig 43 årig kvinna i mina bästa år... med en mullig mage o en lika mullig rumpa och fantastiskt gråa hårstrån på huvudet...😉

Nu har jag nått till vägs ände... där mitt knä ska läka ihop då jag har kommit till ett beslut efter många veckor oro och ångest men även fantastisk vänskap och kärlek... det får man inte glömma bort i allt det här... ❤

Jag har valt att vara singel igen... för min skull... för att jag ska må bra och inte ljuga för mig själv...
För det har varit väldigt lätt att vara tillsammans med denna underbara man för att få allt det där mysiga och gosiga som mitt liv har saknat... 😔


Ligga i soffan och prata, se på tv... dricka te tillsammans och tala igenom dagen som har varit och den som kommer... få fotmassage i timmar... vara ompysslad och uppskattad... sex, ej att förglömma...😉

Jag har fått allt det där och lite till... men jag har gett förskräckligt lite tillbaka då jag har velat och tvekat... låtit mitt sängmonster omedvetet styra mina val...

Jag tog ett beslut att verkligen försöka, att verkligen lägga alla skelett bakom mig och gå vidare... men det krävdes att en oberoende person analyserade vårt förhållande och sa rakt o ärligt att jag inte gjort speciellt mycket för att få detta att fungera... 🤔


Sanningen slog mig ansiktet... jag har varit ego och självcentrerad och inte velat släppa taget för tänk om... tänk om den andre ändrar sig.... sjuk tanke  😂 men den lilla meningen har legat och skavt... 


Där och då bestämde jag mig att verkligen försöka och ge allt... det fungerade en stund... tills tvekan kom tillbaka... då satt jag med skägget i brevlådan igen... Kunde inte leverera fast jag så gärna ville att det skulle fungera... för denna man är så fin och underbar...😔

Vi är överens, denna otroliga man och jag... han kan inte ge mig vad jag vill ha och saknar vilket gör att jag heller inte ger honom vad han behöver få i ett förhållande... att vara prioriterad... 😔

Skamsen inser jag att jag inte har prioriterat honom tillräckligt mycket... tillräckligt för att fylla hans behov... inte heller har han lyckats fylla det där sista behovet som jag har... å det ska inte ligga honom till last utan det ligger hos mig... han har gjort allt och lite till... 🙏🏻

Så tragiskt när det klickar i så mycket... vi synkar på så många plan men det saknas något... det där lilla... som är svårt att sätta fingret på... 😔

Inser att jag älskar honom men jag är inte kär... och för mig är det en viss skillnad...
Han har blivit en god vän... en innerlig vän som vet det mesta om mig... har sett några av mina värsta sidor men även sidor som är mer mysiga eller rodnande...

Värmen jag känner är en varm och innerlig vänskap...🌸

Efter att vi tog beslutet och vi gråtandes och kramandes tog avsked av vår relation så kom lugnet hos mig... en stillhet la sig bland all ledsamhet... ångesten var plötsligt borta och jag mådde "bra"... om man nu kan säga det efter att ha sårat en människa som man verkligen tycker om... ❤

Tillsammans med en vän så belägrade jag vår nya brygga nere i hamnen, dukade upp rester från Valborg och njöt av en utmärkt lunch... ☺️
JBL-högtalaren spelade härlig musik och vi njöt av stillheten... skrattade åt ändernas kvackande som får en att direkt tänka på SOS- sällskapsresan, på den stackars man som ska dra i gång sin motor med snöre... 😂

När maten var slut... eller vi var mätta så la vi oss raklånga och lät solens strålar värma oss... Tröjan åkte av, leggingsen drogs upp och solskyddet smetades ut på läpparna... 😎

Livet på en pinne... att bara vara i nuet... jorda ihop själen, hjärtat och hjärnan... en lisa för själen... Vattnet, luften, doften av sjö och ljudet av segelbåtarnas "snören" mot deras mastar... allt det där skapar en harmoni... ett lugn som vi båda så väl behövde... 😊

Att jag sedan hittade en del av en dubbelJapp i väskan som vi delade på gör inte eftermiddagen sämre... 😉

"Måste vi göra något med båten, Sarah?" "Nää, eller jo... kolla in en lackskada... men det gör vi innan vi åker så ligg kvar... och gör inget..." och där låg vi, meter ifrån varandra och bara var... 😊 två vänner som kämpar för att överleva sina olika val i livet...

Efter minst fyra timmar nere vid båten kom jag hem... nöjd men självklart lite ledsen över situationen men jag var ändå tillfreds...
Får man känna så? När man vet att man har gjort någon illa? 😔
Kankse att det är så andra känner när en begravning är över... en stillhet och en början på något nytt... medan änkan står och inser att klättringen nyss börjat... 🤔


Att jag sedan kunde bugga i timmar nere på Trivselkvällen utan att knät strulade, la bara mer energi och glädje till denna konstiga dag... 👊🏻


Ytterligare en insikt slog mig... 😱garderoben var plötsligt rensad och städad... 
Vill tro att jag släppt ut mitt sängmonster på fria gärden där hen får springa fritt och para sig med hen vill... Jag kan inte bry mig mindre om det öde hen går emot... 😁

J
ag ska fokusera på vad jag vill ha ut av livet... Lagen om attraktion... ☺️
Det jag vill ha ska jag tänka på för att få det... inom rimliga gränser, har jag dock lärt mig genom livet...😉

Vissa saker kan man inte få tillbaka eller vill inte ha tillbaka... saker ska kastas när de är förbrukade... som kondomer och engångstallrikar... 😁

Våren är här och jag mår relativt bra... det dåliga samvete ligger som ett slöjmoln men det kommer att försvinna med tiden... jag kan inte göra så mycket åt det... 🙄
Bara hoppas att tiden läker alla sår och att vi kan hitta tillbaka till vår vänskap och låta den gro istället... för det vore sorgligt om vi inte kunde få fortsätta vara vänner men det får tiden utvisa... 

Jag vet av egen erfarenhet hur svårt det är att inte falla tillbaka i det som var... och jag får verkligen tänka mig för hur jag kommunicerar med honom för att inte öppna dörren som jag har stängt.. 😔

FÖR JAG HAR ETT ANSVAR FÖR MIN KOMMUNIKATION OCH HUR DEN KAN UPPFATTAS!!!! Så det så... 😉

Men visst saknar jag vår vänskap... 🌸

Några av låtarna som tar mig igenom denna tid... 🙏🏻









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar