Hur mycket jag än älskar mina underbara barn så vandrar de mellan varven på mina nervbanor...!!!
De hänger en hel del ihop vilket glädjer mig... men som alla barn kivas de, bråkar och skriker åt varandra... och jag står i mitten... ska lyssna, ska döma, ska medla... 🙄😔
Jag är urless på att inte kunna vända mig om och titta på min andra hälft och le och gå därifrån, lämna över det till honom... 😂
Men så fungerar det inte...
De flesta dagar är helt perfekta, alldeles lysande... men så kommer de där dagarna när jag som mamma inte håller ihop... när jag skriker tillbaka, när jag är bitchig, när jag är ilsken och arg... kanske är det inte ens dom jag är arg på...
Men minsta lilla sak får denna trötta mamma att gå i taket, tappa all kontroll och stå där som en idiot och ger allt annat än ett pedagogiskt bemötande... 😔
Var vi skilda så kunde jag lyfta luren och diskutera med pappan och bestämma hur vi ska göra i vissa situationer... Gemensamt ta det ansvar vi har över dessa barn... dessa muppiga tonåringar... som jag älskar till månen och tillbaka... ❤️
Så fy fasiken säger jag bara... i dag var en sådan dag...
I dag drog vi till Sälen... efter mycket om och men... bråk, hårda ord men även förlåtelse... tårar och skrik... en mamma som tappade greppet och tårarna forsade ned för kinderna... Å den person jag brukar ringa när livet är tufft är för tillfället inte tillgänglig och det känns... 😔
Hulkandes inmundigade jag en sen lunch innan förlåtet kom och vi satte fart på familjen Emilsson...
Vi packade ut allt i bilen och Halleluja, allt fick plats... utom motorvärmarkabeln och sladdvindan som vi glömde kvar... 😄
En bilresa med sång och skratt... tonåringars roliga språk... 🙏🏻❤️
Mitt liv är verkligen en jävla berg o dalbana... varje dag... men det är mitt liv och jag är grymt ödmjuk och tacksam, även om jag är trött och ledsen för att det inte alltid blir som jag vill...
Men jag och barnen lever... vi tar vara på varje stund då vi vet att det kan snabbt ändra sig... 🙏🏻❤️
Jag är tacksam för återigen har kosmos gett sig på en vän... hon lever i ett vakum där hennes älskade ligger så sjuk, så nära till något vi inte vet något om... Vi håller alla fingrar, tummar och tår att hon inte ska få uppleva skiten en gång till... Allt måste gå bra... det måste det... ❤️
Fick höra en gång nyligen att mitt liv bestod av en massa plinganden i telefonen... och jag är så tacksam för det... ❤️🙏🏻
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar