fredag 19 augusti 2016

En date med Sarah Emilsson...

Livet går inte i repris... det är ett faktum... inte som detta liv i alla fall... Kanske återföds vi, kanske tar Gud Fader emot oss i himlen eller den aningens mörkare, hetare där nere... 😉
Vi vet väldigt lite vad som kommer hända framöver... vi planerar och önskar, reviderar och planerar lite till.
Hade ni frågat mig för några år sedan så hade ni fått ett uttömmande svar om min framtid... i dag får ni ett helt annat svar. 

Vad är framtiden egentligen...? Jag har inte den blekaste aning... 🙄
Visst har jag planer och visst finns det mål med livet men med min erfarenhet så inser denna vackra, smarta blondin/rödhätta att livet blir vad det blir... 

Jag kommer stöta på många patruller på min resa mot döden... Vissa av dem är guidande, vissa kommer kräva mer än pass och visum... andra kommer få mig att stanna och granska mitt bagage och fundera över vem som har packat det och vad som verkligen behövs i framtiden... vilka som ska med på min resa och vilka som viker av på nästa avtagsväg...? 

Den sista tiden har jag gjort en inre resa... upplevt platser som jag inte trodde fanns, sett mer av mig själv än jag gjort på många år... 
Samtal om livet har jag ju alltid med mina vänner och nära och kära... men de sista veckorna, sista månaden så har livet återigen handlat om överlevnad eller död... En av mina bästa vänner har fått bröstcancer och vi har stått och glott på randen till döden... Tankar om att jag ska förlora henne till dödsriket har funnits i min hjärna... i mina funderingar... Ska hon också lämna oss här...? 
Härom dagen kom beskedet att det "bara" är bröstcancer, det har inte spritt sig!!!! 
HalleLuja!!! ❤️❤️❤️❤️
För en stund där så blev hon helt plötsligt frisk... för en stund... sen kommer verkligheten tillbaka... Hon ska genomgå sin värsta resa i livet... cellgifter som ska göra henne cancerfri men ack så dålig... 

Igen blir man ödmjuk inför livet... 💗

Nu sitter jag och äter frukost efter ett snabbt besök på Mammografieneheten på USÖ där de pressat samman mina bröst i jakten på cancer... lustig att kallelsen kom bara några veckor efter hennes tragiska besked... 
Har en date med Sarah Emilsson, singel på vift... Vi diskuterar hennes liv, männen som florerar i hennes liv... Männen som kommit och tittat in men gått, männen som stannat och blivit goda vänner, männen som kommer att komma... vilka roller de kommer att ha... 

Hon är ganska rolig, denna vackra kvinna... Med hjälp av vänner har självförtroendet vuxit de senaste månaderna... Hon börjar tro på sig själv och vågar kliva ut i djungeln av singla män... och de som inte är lika singla... 😉
Hon vågar dra på sig den lilla svarta och sina högklackade skor... exponera sina bara axlar och sin otroligt vackra tatuering... Hon ler och skrattar åt de män som faktiskt tittade på henne... ☺️

En kvinna som jag lärt känna bättre under våren... en kvinna som tappade bort sig själv efter att hennes man dog... En kvinna som famlat i mörkret en lång tid men nu ler som om solen gick genom hennes ögon... inte alla dagar, inte alla timmar på dygnet men vid de flesta tillfällen är hon den goa, glada, fina Sarah som jag en gång kände... fast samtidigt inte... 
Hon är förändrad... kommer troligen aldrig bli som hon en gång var... på gott och på ont... 

Döden har präglat henne... så är det... 😕
Alla som genomlider en förlust förändras... vare sig det är ens partner, syskon eller barn som dör... man kommer ut på andra sidan i en annan form... de som kommer ut... 😔
Alla kommer inte ut ur dödsgarderoben... vissa blir kvar i sorgen och låter den styra för mycket...

Det som är skönt med Sarah är att hon har klivit ut men lämnar aldrig minnena!!! ❤️

Hon berättade att igår kom tårarna när hon pratade med sin barndoms vän i telefonen... När saknaden av hennes man kom som en våg genom kroppen... inte som mannen Johan men som bästa vännen Johan... Hon har så mycket som hon vill berätta och diskutera med honom om vad som händer i livet... ❤️

Nu är min date med Sarah snart slut... Hon kommer snart att virvla iväg som vanligt ut i sitt hektiska liv och jag ska kliva iväg de 20 meter till mitt jobb... Kliva in till mina nya och fina kollegor... skratta, skoja och hjälpa Örebros teckenspråkiga medborgare... En dag i Pridens tecken då jag har bakar kakor i sann Pride ära... 

För handlar inte livet om kärlek... ❤️

För mig spelar det ingen roll i vilken form den kommer... Kärlek is da shit!!!!! 

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar