Jag mötte en man....

I går mötte jag en man.... 

Han klev fram och hejade igenkännande på mig... 

Jag som brukar vara en hejare på ansikten stod som ett vackert fån... 🙄

Kunde inte hitta denna man i mitt arkiv av minnen... 

Först hörde jag inte vad han sa att han hette på grund av stojet omkring oss... så han upprepade sig... 

😱😱😱

Det var han.... han som överlevde Johans och hans olycka... 🙏🏻

Han kände igen mig och kom fram och sa hej... ❤️

Det var en konstig men fantastisk känsla att få krama om denna man... han som trotsade döden och vann livet.... 

Det fanns inget jobbigt i detta även om han blev rörd till tårar... kanske för att jag verkligen var glad att se honom... 

Det har gått tre år sedan jag såg honom den där dagen vid mitt köksbord... vi pratade gott i fem-sex timmar... ☺️

Han berättade att han sett mig förra året här på Allsången men valde att inte gå fram för jag såg så glad ut.... 🙏🏻 och han ville inte störa... 

(undrade just om jag såg ledsen ut denna kväll... 🤔) 

Tänka vad livet erbjuder oss... ❤️ och just detta ögonblick ville jag dela med mig av... ❤️