Fokus på Sarah

Julen är över och jag är lite glad för det då den varit tung i år också... hade inte räknat med det då det är tredje julen efter Johans död... Trodde nog att jag skulle vara "van" nu och eftersom jag har släppt Johan och varit på lite dejter här och var så skulle julen kunna blir bra... 

Så fel jag hade... är så in i själen trött... 😔

Det blev en jul men många känslor... krockande känslor... saknad, tomhet, irritation, glädje, tristess, lugn, rastlöshet, vilja, disträhet... jag skulle kunna fortsätta rabbla ord i en evighet... 😔

Det här med julen handlar om gemenskap, vänskap, umgänge och familjen ❤ 

Att få vara viktig för någon, att få betyda något speciell för någon... å det är jag för många... ❤

Låter skitfånigt och barnsligt att saknaden av allt det där gör en ledsen och får en att känna sig utanför under julhelgen... 😔

Är så less på singellivet och jakten så nu tar jag en paus från dejtandet och jagandet... för det blir ett typ av jagande trots att man inte vill... just för att man vill så mycket... jag vill så mycket... 

Nu skiter jag i detta för det blir bara pannkaka av allt... missförstånd i kommunikationen och besvikelse när man inte räcker till... när man blir dissad och bortvald... 🤔

Jag ska fokusera på mig själv... det har jag sagt förut men så fastnar jag i en snara och hänger där upp och ned... igen... dinglandes, fast i ett rep och kommer ingen vart... gör våld på mig själv för att få det där jag vill ha... behöver... 

Saken är den att jag är trött på att vara den starka, kvinnan som överlevt sin man, som är lockande och spännande... sexig och med en snygg rumpa... jag är allt det där... ett tag... tills de inser att jag har mer innanför pannebenet än många andra... tills de inser att jag inte tar vilket skit som helst... att jag har en egen vilja och att jag inte accepterar "inget konsekvenstänkande"... tills de tycker jag är för krävande och intensiv... 😔

Jag är så less på killar som bara vill ha sex, som undrar om man ställer upp på gruppsex vid typ tredje chattmeddelandet... är less på att vissa inte inser att det råkar vara en människa bakom sminket och spacklet... att det finns någon som råkar ut för konsekvenserna av deras handlande... Som vi säger i båtvärlden: ta ansvar för ditt svall... (vågor som blir av båten) 

Nej, nu får det vara nog... 😠

Jag vill ha goss och mys i soffan... jag vill ha smek och pillande i mitt hår när jag ligger på hans bröst... småpratande om tv-programmet som visas på tv'n... 😊Jag vill ha kyssar och näsor som gnids mot varandra... jag vill ha pirr i magen, vill ha ett god morgon sms med en rodnande gubbe eller ett hjärta... 💟 eller ett natti natti... 

Jag kan få allt det där men utan att det betyder något... utan att det finns något hjärta med i bilden... mer än de som skickas i sms eller mess... 😔

Det finns flera som vill ha grädden men inte moset... men för mig, den sanna relationstjejen, så ingår det där i ett förhållande... inte i en KK-relation... 

Ett KK, för mig, är mer avskalat, pang på... ren o skön sex!

Ingen relation, inget chatt o telefonsamtal därimellan... 

Då är det vänskap och med en vän har jag inte sex... det skiljer jag på... i alla fall till en början... visst kan man bli vän med sin sexpartner, visst kan man ha sex och bli vänner men det där att blanda ihop det från början, nja... det fungerar inte för denna donna... 🤔

När man blandar in där andra så förvirrar det bara... väldigt mycket... när man är en tjej som jag... en som egentligen vill ha mer utav livet... 😔

Nu ska jag ha ett förhållande med mig själv... ska göra det jag vill, boka in vad jag vill göra... hänga med mig själv... sätta mig själv i centrum... 

Strunta i det där andra... det får komma när det kommer... 

Nu har jag visat mitt intresse flera gånger men det blir bara på deras villkor... det slutar nu! 

Härmed är det Sarah och hennes grabbar som ska vara viktiga... och alla fina vänner... ❤

Är det någon stackare som vill och vågar dejta mig så får han ta mig faan visa det tydligt... för jag har stängt ned den shoppen... Han får vara övertydlig och kanske till och med lite fjäskande... ☺️

Visa vad han vill... vara lite man... vara modig... 😉

Sarah Emilsson tänker bli jagad, inte jaga... det har jag testat och det blev en ren torsdag av det... både soppa och pannkaka av allt... 😔

En trött Sarah som efter en tung jul tar en paus och vilar sig in i 2017... 

Stridsvagn eller godståg...? 🤔

Det här året börjar närma sig sitt slut... snabbare än man kanske skulle önska... eller så ser man fram emot det nya året som jag... 2017, året då allt kommer att hända... 😉 alla fall i min hjärna...

Summering av 2016... 

Året då änkan Sarah öppnade dörrarna och klev tillbaka in i världen som singel mer än som änka... 

Året då hon började släppa taget om Johan och deras gemensamma liv och istället vågade möta andras blickar... vågade kliva utanför sin comfort zone... 

Året då hon och barnen besökte olycksplatsen där Johans liv tog slut...  ❤️ När hon och barnet fick till den där sista pusselbiten och fick se den vackra plats på jorden där Johan somnade in... Vackrare plats finns nog inte... ❤️

Året då hon åkte tillbaka med vänner till Norrland, ägde skotern på leden, uppför berget med snön yrande omkring, fylld med adrenalin... nakenbadade i snön tillsammans med "sina män"... 😂

Året då känslorna sprakade som självaste nyårsraketerna... de for åt både höger och vänster... totalt okontrollerat... 

Mitt i detta infernon står denna lätt skadade kvinna och inser att hon måste köpa nya sällskapsspel för att kunna lära och förstå sig på dessa underliga regler som gäller på singelmarknaden nu för tiden... 

Det som skrämmer mig ganska mycket är den människosyn som finns där ute... hur man behandlar det motsatta könet och kallar det sexuell frigörelse... man får göra det man är bekväm i... å så är det i mångt och mycket... men det finns gränser för vad man kan gömma sig bakom och kalla det frigörelse... alla fall i min prudentiska värld... 

Tänk bara tanken att en dag kommer någon man/kvinna göra så mot kanske just ert barn eller syskonbarn... er dotter eller son... 

Att försöka få till så att hon ställer upp på en dubbel med bästa kompisen... 

Slå vad om vem som sänker en tjej och tar henne sist i leden av kompisar... 

Får betala den summan som är bestämt sedan tidigare då man satt på samma brud som övriga gänget... 

Vill man att ens dotter ska vara den tjej som upptäcker att man chattat med ett gäng kompisar i stället för några singlar som man försöker lära känna för en eventuell framtid...  🤔

Tror att den världen behöver tänka till lite... det är nog inte bara Sarahs moraliska kompass som verkar ha gått sönder och behöver lagas... 😔

Men vilken resa det har varit för Sarah... året 2016... 

Tillbaka från en sorg och en utbrändhet, sålt sin del i företaget och det gick inte smärtfritt på något sätt... 

Landat i att livet är här och nu... det går inte i repris och man får inga eller väldigt få chanser till omtag... 

Fick ett nytt jobb där hon stormtrivs med fantastiska kollegor och bra chef... som anställde henne trots sjukskrivningen... 💟

Sprungit på den ena efter den andra som satt kroppen i brand... varit alldeles för driven och impulsiv... 

Lärt sig av misstagen skulle jag vilja säga men det är en ren lögn... 😂

Svårt att lära gamla hundar att sitta... 😂😂

Tappat bort sig totalt i dessa snurrande känslor, dessa energikrävande situationer, famlat i mörkret och trillat ned i gropar och gyttjehål... Snurrat in sig i lakanen under sömnlösa nätter... 😔

Grubblat och saknat, chattat och skrattat... vilken jäkla tid... men visst har hon lärt sig en del... 😉

Med facit i hand så borde hon nog ha gått en kurs i hur man söker och spränger minor innan hon gav sig ut på minerat område... 😂

När man är en krutburk själv så kanske det hade varit smartast... sluppit bli sårad och undvikit en rejäl smäll på självförtroende... och egot... 🙄

Men, det finns alltid några män i sådana här berättelser... ☺️ oj då, autokorrekt har visst skojat till det men så komiskt rätt det blev... det finns många män i detta liv men också många men... 😉

Året 2016 har gett mig, fröken Sarah Emilsson, en mängd massa nya vänner!!! Vänner för livet... vänner som jag aldrig skulle ha lärt känna om Johan inte dött... ❤️

Missförstå mig rätt nu... finns ingen annan önskan på jorden och i himlen än att han skulle ha fått fortsatt leva med oss här... men ödet klev in och slog ned med sin lie och krävde sitt offer... jag har funnit mig i det även om saknaden är enorm... ❤️

Men vilka vänner!!! ❤️❤️❤️

Min sparringpartner på många sätt... han som är ärlig, tar mig på promenader, orkar lyssna på mitt tjat som nu är inne på Mr Nr3... 😂 Han finns där i vått och torrt, fått mig börja cykla, tagit Kvarntorpstrappan även om det var med livet som insats 😩, står ut med mig när jag går i baktakt... en takt som många glömmer bort 😉... jävlas med mig genom att snurra mig hundra varv runt dansgolvet... men då hämnas jag genom att bara skratta... 😂😂😂

Gillar honom alla dagar i veckan, 24/7!!! ❤️

Alla mina chattvänner som svarar och peppar när livet är tungt... vissa av dem vågar komma hit o fika... De som ser mig för den jag är och inte kräver en förändring... de som accepterar mig för den intensiva människa andarna har skapat... låter mig vara den dumma, naiva, smarta blondin jag färgar mig som... ❤️

De som gillar mig precis som jag är... Sarah den rara som Gud ska bevara... (det sa alltid Pernilla Bergströms mormor till mig☺️) 

De som följer med mig ut och dansar, skrattar och de som bjuder in mig till deras soffa med en tekopp och lyssnar... ❤️

De finns där när jag behöver dem och jag hoppas att jag finns där lika ofta när de behöver mig... ❤️

Stridsvagnar eller godståg... spelar nog ingen roll... nog har de satt sina spår... vissa djupare än andra... men det är väl livet... 

En av dessa stridsvagnar har blivit en av mina goaste vänner som jag pratar med nästan varje dag... Vi analyserar livet, stöttar varandra i det svåraste, skrattar ihop, driver med varandra, skäller på varandra ... eller det är nog mest jag som skäller... ja herregud, vilka utskällningar han har fått men å andra sidan vet han vart han har mig... alla dagar i veckan... His own Glenn Close... 💟

Jag undrade länge varför han skulle komma in i mitt liv och röra om så in i helskotta... skapa det inferno som höll på att dra ned mig i sorgen igen... eller det lyckades han nog med...  😂 men jag lyckades ta mig tillbaka upp igen med hjälp av vännerna som stått givakt vid min sida... ❤️ borde ha släppt och sparkat honom dit pepparn växer... typ USA... 😉

Nu har jag fått en insikt i min roll i hans liv och hans i mitt... jag tror att denna vänskap liksom många andra, kommer bli beständig... eller jag hoppas det i alla fall... bara vi behandlar den med värme och omsorg... ❤️

Från inferno till djup vänskap, det är inte alltid det blir så... men det är något visst med mig, vissa män och vänskap... 😁

De, liksom alla mina vänner, finns där när jag återigen faller som en snöflinga och smälter... smälter till vatten på en varm hud... försvinner... 

När jag återigen inser att mitt hjärta är som en jäkla motorväg... öppen men som till sist slutar i en slingrig liten grusväg där jag kör ensam och försöker hitta ut ur snårskogen... 😔

Jag finner mitt mål, det gör jag alltid.. den styrkan har jag inom mig... självförtroende och ego kan man bygga upp igen... ett brustet förtroende eller tillit är mer svåruppbyggbart... det kräver tid och ärlighet... 🤔

Vad är en liten fling jämfört med att maken dött...? 

Ingenting faktiskt... å det är heller ingenting när jag sammanställer det gräsligaste faktat över 2016... 

En av mina närmaste vänner fick det tråkiga beskedet att hon fått bröstcancer... och inte vilken som helst utan den näst aggressiva som finns.. 😔

Den som hon kanske skulle ha fått när hon var runt 70 och inte vid 43... 😔

Hon har kämpat hela hösten med behandlingar... kämpat tappert men/och nu börjar cellgifterna göra sitt jobb... att bryta ned hennes kropp så de kan ge sig på cancercellerna... vilket är bra... om man orkar... om man har tillräckligt med kraft och energi att stå emot smärtan, stå emot viljan att lägga sig ned och dö... 😔

Jag inser igen att ödet kan vara så förjävligt... är så rädd att hon snart ska sitta bredvid Johan på en bänk och dricka jäger och se på när vi kämpar för livet här nere... kämpar för att återigen ta oss vidare... 😔

Men än är hon inte död... än kämpar vi... än tror vi och hoppas att skiten ska DÖ!!! 

Att vi ska vinna... men till vilket pris...? 😔

Jag satt med henne igår och vi grät... tårarna forsade och återigen såg man ut som en koalabjörn... men vad gör det...? 

Skiter i om jag är fet, stor rumpa eller gummimage... det har noll betydelser just nu... allt som betyder något är att hon överlever och orkar genom denna behandling... ❤️

I går kunde jag få "betala"'tillbaka lite av allt hon gjort för mig... då hon har stått och legat bredvid mig i min sorg efter Johan... när jag ville dö för att undkomma smärtan... när livet var så mörkt att det fanns bara ett ljus i tunneln och det var Herr Liemannen själv... 😔

Jag kan inte säga orden: så får du inte tänka för jag vet själv hur ont det gör... hade inte samma smärta, hennes är fysik medan min var psykisk... men de blir fysik och psykisk efter ett tag... 😔

Jag är så rädd att hon inte kommer vara med om allt det där vi troligen kommer få uppleva... men vi alla ska dö... frågan vi alla ställer oss är bara när... ❤️

De som också har funnit är min familj... å som ni vet är den stor... blod spelar ingen roll... ❤️

Det som jag är mest glad, stolt, nöjd och tillfreds med är att min bror och jag har fått en varm och kärleksfull relation... det har varit si och så med det under åren men genom våra ödets lotter har vi vuxit ihop... Vi har hittat dansen, vänner och varandra... ❤️ Älskar honom här i från till evigheten.... ❤️

När jag nu sammanfattar detta år så är jag imponerad att jag lever... att jag orkar leva vidare med allt skit som finns mellan mina inlägg... 

Nog för att jag upplevs som transparant men det finns vissa saker som jag väljer att inte berätta om av olika skäl... ❤️

Byta umgänge är nog sunt...

Kanske är tiden mogen att se sig om lite utanför min/vår lilla dansbubbla... 🤔

Skaffa sig nya horisonter... 

Kanske ska jag öppna mina konton på Match.com och Mötesplatsen igen och ge det en chans igen... 🙄

Se om det är samma tjommar som innan eller om det har kommit några nya ansikten... 
Kanske ska jag våga vara lite mer öppen även mot dem jag inte känner så väl... har ju fått höra att jag är svår att lära känna... 🤔

En del gapskrattar nu och säger hur är det möjligt, du är ju som en öppen bok... medan andra tycker att första intrycket av mig är en tillbakadragen liten bitch... eller bitch kanske de inte har vågat uttrycka sig med men andemeningen har nog varit det... 😁

Det är svårt med relationer, det kan man väl lugnt konstatera... alla vill ha så olika saker av en, av mig och jag har svårt att tyda alla olika signaler...🙄
Kanske är det därför jag stänger ned ibland... inte släpper in nya eftersom risken att bli sårad är för stor... kanske är det därför jag uppfattas som dryg och nonchig... men ibland har man igen lust att lära känna nya människor... 😔

Jag är ju egentligen en riktig mjukis in under all min hud och mitt mjuka fläsk... en mjukis men med ett hett temperament... 😬

Jag vet vad jag vill... oftast... men även jag behöver stanna upp och titta på orienteringskartan lite då och då... 

Jag kanske vet vad jag vill ha men det kanske inte alltid betyder att det är det bästa för mig även om kroppen säger/skriker att det är så... 

Min hjärna försöker ibland vara vis och klok... ja, ja, skratta inte ihjäl er nu... men när hjärta och kropp motarbetar hjärnan så blir det ett mindre inbördeskrig i landet Sarah... till den milda grad att den moraliska kompassens glas sprack och fick kasseras... 😵
Nu behöver jag få in lite friskt blod i min regering... behöver se lite nytt... få nya influenser... 

Dansvärlden har blivit för liten... ja, inte så att jag har testat på alla som finns där 😉men det finns en viss jargong där som inte alltid är så utvecklande... känns som att de som finns där har testat på allt och blivit svågrar med både den ena och den andra... mindre lockande... 😬

Man är nära, dansar väldigt tätt intill varandra, kropp emot kropp... hans ben mellan mitt mellan varven... hans hand på min rygg, hållandes mig nära sin egna kropp... kind emot kind eller panna mot panna... det blir väldigt intimt på något sätt...
Jag har insett att det blir som ett substitut för den verkliga känslan... jag har svårt att sortera vad som är dans och inte dans... 🤔

Nu är jag kanske helt ute och cyklar men för mig är det intima just det... intimt... Det är fantastiskt när man "får till" det i en fox men jag vill ha det med den jag gillar lite extra... inte med alla killar på dansgolvet... känns som att det fina och vackra blir vardagsmat... speciellt när man gör så med alla... 😏

Kanske är det för att jag är så himla öppen och "gränslös" just nu som det inte fungerar med dansen... orkar inte hålla på att tolka allt.... det gör jag hela dagarna på mitt jobb... 😏

Hade en svag tanke på att bara byta klubb för att få lite nytt att titta på men troligen är det lika "infekterat" där... nej, någon danskille lär det inte bli så nya jaktmarker får det bli... 😉

Ibland skulle det vara så grymt skönt om någon bara sa rakt ut: 

"Sarah, jag vill ta en fika med dig. Kan du på torsdag kl 17:30 efter att du slutat jobbet?"

Rak kommunikation istället för chattar fram och tillbaka, emojisar med blinkande hjärtan till ögon 😍och pussmunnar 😘här och där... slickande tungor 😋och generande/rodnande gubbar... 😊☺️hjärtan i alla slags färger... 💕💖💟även röda som för mig står för en speciell kärlek... ❤️

Jag tror att Sarah Emilsson har landat en aning och är less på att bli använd som en dörrmatta... aldrig bli prioriterad eller tillfrågad... aldrig få vara nummer 1... hela tiden nr 2-5... det stärker inte självförtroendet det minsta... snarare så får man gräva upp det under dörrmattan... 😔

Hennes inre guide i livet säger stopp och belägg!! ✋🏻 Du är värd så mycket mer... 👊🏻

Nu tror ju inte jag att det kommer dimpa ned bara seriösa förslag i dateingsajterna och jag kommer inte lusläsa informationen om alla singla och mindre singla karlar där... men man får väl börja någonstans...

De flesta av mina vänner får finkamma sina vänskapskretsar för att hitta en man som skulle våga sig på att datea mig... det måste vara någon som gillar utmaningar för jag är en stor sådan... 😉

Jag har funderat på att anmäla mig till en skytteklubb... nog borde det finnas en redig karl där som kan hantera en skjutglad kvinna... även om det mesta dels sker med verbala vapen... 😂
Han måste nog lära sig att ducka eller stå pall när skotten kommer... springer han som en liten rädd hare så är han inget för mig... 😂

Eller kanske kan jag finna lyckan när jag ska anmäla mig till en sångkurs...? Kanske finns det någon manlig sångterapeut som är villig att i alla fall ta sig an min kraxande sång och förvandla den till något mindre falsk sång så jag kan gå med i någon kör...?
Där finns det ju en mindre skara män som vågar gå sin väg... vågar sjunga... 😃

Vad finns det mer för områden där jag skulle kunna jaga lite...? Eller varför inte bli jagad..? Det är ju alltid trevligt... fast frågan är om det finns en sådan man som kan hänga med i mina svängar... tveksamt... 🤔
Har otaliga gånger fått höra att jag är alldeles för intensiv... för tydlig med vad jag vill...😁

Nu kom jag på det.... jag söker in på scenskolan där jag kan lära mig hur man ska spela den roll som tydligen krävs för att man ska få till lite sällskap så här på ålderns höst... 👏🏻👏🏻👏🏻

Spelreglerna har jag inte klart för mig men lite har jag lyckats uppfatta under dessa månader som "redo singel":

- Vara snygg och sexig utan att vara billig...
- Våga flörta och samtidigt veta var gränsen går...
- Vara stark men bara till en viss gräns så man inte trampar på mannens tår och får honom att känna sig mindre manlig...
- Inte outa med att man kan för mycket utan spela lite dum blondin så han får känna sig betydelsefull och viktig...
- Be om hjälp fast jag kan fixa det själv, spela den hjälplösa kvinnan...
- Skratta åt skämten men bara lagom mycket så man inte tar för mycket plats...
- Inte svara på sms/mess för snabbt för då är man för ivrig utan vänta en stund med att öppna meddelandet fast det blinkar på skärmen framför mig...
- Inte skicka för många meddelanden per dag... där har jag än inte kommit fram till hur många som är acceptabelt utan att verka för påträngande...
- Inte var för rakt på om att vilja träffas utan det måste passera en viss tid och ett visst antal sms/mess innan frågan får ställas... där har jag inte heller kommit på den gyllene gränsen...
- För Guds skull, berätta inte att du kan köra skoter, har en släpkärra för två stora 4-hjulingar som du absolut inte alls har...
- Påtala inte hur stor din båt är utan mörka att den väger 12 ton och kräver intyg för att köras... manlighet kan tydligen skadas om kvinnan är för stark, modig och självständig... 
- Frågan är när jag ska påtala det faktum att jag i grunden är änka med tre tonårskillar vet jag ännu inte, även om det för mig är en av mina måttstockar i livet... den visar hur villig han är att fråga om min döda man tillika barnens pappa, alltså inte backa för det som varit en tuff del av mitt liv... den andra måttstocken är om han har en fisk till hand eller om han kan hälsa som en "man"... 😊

Herre Gud, jag kommer vara färdig med min skådespelarutbildning någon gång under hösten 2018 så jag får väl återkomma då med hur det har gått... 😉

En uppfinning krävs....

Många saker kan vi irritera oss på i vardagen.. fast vi inte borde... 😔

Små, enkla detaljer i livet som en del kommer på smarta lösningar på... 😃

Tex. så kom ju någon smart stackare på lösningen till att man aldrig har kontanter på sig när man ska ge barnen lite extra pengar eller när kompisen betalar sushin... ☺️
Thank God for det mobila BankID ✅

En annan sak som någon smart nisse kom på är att strunta i en lös kork på tandkrämstuben så man undviker onödigt tjafs hemma... I dag kan man köpa tuber med en vik-kork... heter det egentligen kork...? ✅

Många irriterar sig på att ringen aldrig är nedfälld i ett hus med män i... 🤔 det upplever inte jag som ett problem då det verkar som alla mina män sitter och kissar.... 😁 

Däremot har jag upptäckt att jag/vi inte fäller ned locket hemma... för när jag kommer in på toaletterna här på jobbet har det hänt, några gånger faktiskt... att jag nästan sätter mig på locket... är nog en vanemänniska...😂

Det finns några saker som jag skulle vilja att någon kom på en lösning till:

- hur mjölkpaketen kommer från köksbänken till återvinningspåsen i kaosrummet... 🤔

- hur mjölkpaketet kommer från vardagsrumsbordet tillbaka in i kylen innan det vandrar därifrån by it self... 😩

- hur golvhandduken inte kommer så nära duschdraperiet att den blir soaking wet varje gång någon annan än jag duschar... det tar så lång tid innan den torkar... 😩

Några små saker som skulle underlätta mitt hemmaliv.... 😊😊😊

Vuxenhelg fast i en annan tappning... 😁

Under många år har vi, Johan och jag, varit i Stockholm på våra vuxenhelger tillsammans med goda vänner. 

Nu är jag här igen, dock nytt hotell... Inte vårt vanliga hotell som vi bott på under många år. 

Kanske är det bra med lite nytt men jag tror inte det skulle ha spelat någon roll. Jag är stark och orkar leva igenom platser med vackra minnen utan att  krascha... för jag har gått vidare... ❤️

Att sitta vid middagsbordet med dessa människor är så givande... så många skatt, så många minnen och en del snack om asfaltbranschen... precis som vanligt... 😂

Enda skillnaden är att en stol är tom och det gör inte ont på något sätt... Istället skojar vi om vem som kommer att sitta där en dag... å enligt Facebook, som har bra vetenskapliga tester 😉, så kommer jag ju gifta mig under våren... 😂

Det som är så skönt med dessa jeppar är att de bjuder med mig trots att jag är ensam eller singel... ensam är jag inte... har ett ganska stort bihang på tre tonåringar... ❤️

Vi skojade om det... vi alla har lite större barn, vill inte tillbaka till småbarnslivet och jag har sagt att inga bonusbarn under 12 år... har till och med dissat förslag på dejtningsajterna för att de har barn under 12... 😏

Men sedan slog det mig... Hur lockande är tre tonårsgrabbar för en som har mindre barn...? Ja, nu har ju "hen" inte träffat mina underbara juveler 😍 men rent hypotetiskt... små barn är formbara medan äldre är lite mer svår navigerade... speciellt mina som har det bagage de har... det är nog inte det lättaste att kliva in i min crew o säga: 

"Hej,  det är jag som er mamma sover hos mellan varven... kul att ses..." 😂

Men som sagt, är glad att de bjuder med mig trots min singla status men de påpekade också att det får snart vara slut med det... stolen behöver fyllas... 😂

En trevlig kväll där jag känner mig trygg och välkommen. Känner mig omtyckt och älskad för den jag är... den intensiva Sarah som överlevt helvetet på jorden... 

Dessa herrar är två av alla mina "män" och de ringer med jämna mellanrum... kollar av hur läget är, hur landet ligger... svänger in på en tvärfika när det passar... 

Nu planerar vi smått vårens skoterresa upp till fjälls och den stora frågan är väl om stolen fortfarande kommer vara tom... och är den inte det, vem sitter i den...? 

En god vän som passar in i sällskapet eller är det en man som vill ligga sked och mysa... vissa kan båda de sakerna passa in på en man men ni fattar nog vad jag menar... 😉

Det, mina damer och herrar, får tiden utvisa... 😁

Nu till ett av mina favoritämnen på vuxenhelgen... HOTELLFRUKOST!!!! 😃

God Morgon från ett mulet Stockholm och dagens musiktips blir lite country... 💟

https://open.spotify.com/track/2C8RDQG03emF3J2Jb7cB4I

#mittlivmedenjäklamassahashtags ❤️

Vissa dagar undrar man varför man klev upp... 😔

Livet svänger så ibland så fort att man inte hänger med... eller svänger är kanske fel ord att använda... Livet ger en mindre eller stora käftsmällar att hantera och bemöta... 

Ibland små saker som gör att bilen guppar till lite grann medan andra händelser gör att alla saker i bagaget studsar till och kommer i oreda... 

En del motgångar i livet gör att man måste gira rejält och man hamnar i dikesrenen, får kämpa för att inte hamna längst nere i diket... upp och ned med vattnet som börjar täcka bilens tak... 

Till sist har vi de käftsmällar som ger en både blåmärken och blodvite... som gör att huvudet far bakåt och slår in i väggen och så får man en hjärnskakning på köpet... och man vill krypa in under en sten... 😔

I dag kom det ett litet gupp som jag kan hantera... ser likbilen som Johan troligen färdades i från Umeå till Örebro... den påminde mig om att alla kan vi förlora något viktigt här i livet... 🤔 men så kom ett till sådant gupp som inte skulle komma men gjorde det visst ändå... trots medicin... bakslag kallas det visst... 😔

Sedan kom den där giren, där man sladdar till, driftar med bakhjulen i snökanten, bakänden touchar och fäller snöpinnarna... en efter en... men man är kvar på vägen... nästan... delvis... man håller sig kvar, kämpar, rattar... ❤️

När orken som bland annat byggdes upp igår på fiket, i de djupa samtalen om livet, försvann i en blinkning... blinkningen där tåren börjar långsamt rinna nerför kinden och kollegorna skickar hem en... för hjärnan är inte på plats... 😔 inte ens den blonda hjärnan... 

Behövdes på en annan plats denna dag... ❤️

När då ett mindre hål i gatan upptäcks i samma sekund som man ska tömma torktumlaren och inser att den fortfande inte har torkat tvätten och/eller att tvättmaskinen inte centrifugerat som den borde... ja, då är man nära att slänga in handduken och ge upp... 😔 fast den ligger ju blöt i torktumlaren... 

Det är då Sarah stannar upp, tänder i brasan, slår eld på en tändsticka och får ljusen på köksbordet att brinna... stannar upp och skjuter undan de mindre viktiga ingredienserna i livet... dater, singelliv och män... tänker istället på alla bra minnen som ger en kraft och energi... positiva minnen som skapar glädje och värme, kärlek och längtan, hopp om en framtid fylld med vänskap, la familia och kärlek... ❤️

Jag äger mitt liv... ❤️

Söndag morgon, det är början av november... inte så kallt idag men säkert rått... rått som i världen utanför min tomtgräns... 

Under de senaste åren har jag blivit mer känslig och mer andlig än innan... tror på att ödet styr ganska mycket i våra liv... 

En del säger att vi styr och bestämmer över våra liv och visst ligger det en sanning i det men det finns dock en överhet som sätter ramarna... 

För annars skulle vi eliminera allt elände och mörka saker i våra liv... 

Johan skulle inte vara död, Anna skulle inte ha fått bröstcancer och Donald Trumph skulle inte få vara presidentkandidat... skämt å sida, vi skulle inte ha ett liv som vi har idag om vi alla kunde själva välja hur utgången skulle bli... 

Det vi kan göra är att styra våra egna  insatser... vad vi väljer att ta med i våra ryggsäckar eller trunkar som vi dras med genom livet... vi står för de val vi gör... vi borde ta mer ansvar för vårt eget handlande och inte alltid lägga över allt på andra...

Fick jag bestämma 100% över mitt liv så skulle det se annorlunda ut, det är jag helt säker på... 

Då skulle Johan leva och vi hade fortsatt med vårt liv... samtidigt, då skulle jag inte ha en underbar vän som finns i vått och torrt... då skulle jag troligen inte buggat och lära känna er alla där... ❤️då skulle jag inte ha sprungit in i en de mest passionerade människa jag tror jag någonsin träffat, en man som har drömmar om sitt liv och försöker se till att få dem uppfyllda... väldigt lik en man som lämnade oss i förtvivlan...

Mitt liv skulle ha varit alldeles underbart jobbigt som ett liv nog ska vara men jag blir väldigt tvådelad i vad jag skulle ha valt... om jag var tvungen att välja om... eller inte... 

Självklart  skulle jag ha valt att barnens pappa fanns kvar i livet och att min man fanns bredvid mig... ❤️men nu får vi inte välja vilka vi ska träffa och möta i våra liv... vilka olika helveten vi ska ta oss igenom... 

Jag känner mig åter ödmjuk inför livet men får ofta stanna upp och resonera med mig själv... i mångt och mycket... 

Jag tappar inte håret på grund av cellgifter eller har ångest därför att jag inte vet om jag kommer överleva min cancer... för jag är frisk... ja, några kanske protesterar nu... 😉

Jag har ingen allvarlig sjukdom mer än det som kallas för livets olika mödor så som tjocka lår, en mage som ser ut som den gör efter tre stora graviditetsmagar, ett självförtroende som åker berg och dalbana, ett hjärta som bara vill bli älskad för den jag är... 

I-landsproblem i relation med vad många av er andra går igenom men jag måste leva mitt liv med mina olika ingredienser... 

Jag fick stanna upp i helgen och söka efter min kompass igen... samtidigt fick jag ta fram God Tolksed för att se om jag kunde hitta några tips om hur man tolkar alla signaler där ute på stadens krogar... 😉

Jag är så lost så slår man upp försvunnen på Wikipedia så är det troligen en bild på mig där... med lockigt hår och röda glasögon... en snygg blondin som ser ut som ett frågetecken... 

Men ödet vill nog att jag ska stanna upp eftersom jag först skickade ett mess till fel person... 😱 

"kom och hämta mig 😍😍😍" 

😂

Det blev inte som jag hade tänkt men det blev bra ändå... kanske rent ut av bättre... 🤔

Jag fick tillbaka en vän som jag saknat enormt mycket... ❤️

Så ödet kanske har en plan för oss som vi inte förstår alla gånger... 

Det är kanske någon konstig mening med att jag blir dissad om och om igen... jag måste lära mig något om mig själv varje gång... eller så har jag bara inte träffar rätt än... ödet har inte låtit honom krossa min väg än... eller så har vi träffats men tiden är inte vår... än... 😔

Fram tills dess så äger jag mitt liv... eller i alla fall de delar som jag kan påverka genom mina val jag gör... att göra medvetna val... allt från att stå utanför en mans dörr kl 8 en fredag eller att chatta med min vän framtills hennes dotter har kommit hem, hel och ren... ❤️

Nu ska jag virvla iväg med Danny i öronen... denna låt gör mig glad och jag vill bara dansa... ❤️

https://open.spotify.com/track/6Fu4uPJmXn1mLkMpG2GTZJ

Fikar frukost m Sarah Emilsson 💕

Ja, vart ska detta sluta...? 

En frukostdate med sig själv... privat men samtidigt snart i tjänst... känns det som då jag slank in på fiket nedanför jobbet... 

Lämnat in bilen på service... i rätt tid denna gång... försökte redan för 300 mil sedan men då skrattade hon... "så tidigt behöver du inte vara ute.." 😂

Sarah Emilsson är denna morgon relativt glad, ny tränad då hon vaknade tidigt och  klev upp direkt... 

Vaknade av ett mess då jag glömt att slå av ljudet på telefonen, som jag faktiskt har börjat göra den senaste tiden... å vilken tur att det där messet kom för vilken strange dröm jag hade... 🙄

Det enda som var verklighetsbaserat var min älskade Anna som är sjuk i fucking cancer... det som inte stämde var att i min sjuka dröm var hon riktigt illa... 😔 det är hon inte i mitt riktiga liv... där är hon "bara" sjuk, inte så sjuk som figuren i min dröm var... men jag skulle slunga en bearnaise men äggen var slut... (hämtat ur livet då det hände igår när jag kom hem...) I köket, i Majsans gamla kök, står en man och har kokat upp de sista äggen... en man som florerade i mitt liv en kort stund... 😂 Hans nuvarande flickvän stod bredvid och gjorde något... minns inte vad... Till sist for de till granngården och köpte ägg... ekologiska... som var både kokta, ruttna och sega när jag skulle dela gulan från vitan... 😂

Jag måste hålla med sonen att man får konstiga drömmar av hans insomningstabletter han fick för en tid sedan... de fungerar dåligt på mig eftersom jag var vaken till midnatt utan en gäspning och så gav de mig en sådan gräslig dröm... så tack för messet kl 05:15 i morse... ☺️

Den som kan analysera och räta ut den drömmen bjuder jag på kaffe någon dag... 😁

Chai Latten är uppdrucken och tallriken är tom... har lite tid kvar innan jag ska inställa mig på arbetet några meter bort... 

Ser fram emot en kväll i goda vänners lag... planka med bea... ja, det får tyvärr bli en köpe-bea då jag troligen inte hinner slänga ihop en till kvällens middag... 😁

Men vad gör väl det om även denna sol har sina fläckar... 😇

Hoppas ni får en underbar fredag oh le lite extra... alltid retar det någon som undrar varför just du ler så... låt dem undra...

Själv ska jag le åt min själv... jag brukar trampa i klaveret minst en gång om dagen... denna I-phone brud... 😁 så därför kommer nog mina kollegor le idag... kanske kan leendet hålla i sig när hon ringer från bilverkstaden och meddelar att bromsbeläggen måste bytas... 😬😬😬

Sedan ska jag le åt att helgen innehåller många dater... dater med mina fina vänner... med min bror... med bugggänget... kanske en fika med någon... har jag tur så tar internetsurfen slut för mina barn och de söker upp mig för att få tillgång till lite mer... 😉 eller så behöver de pengar... 😍

Jag ler även åt gårdagens bowlingstund med mina barn, min mor och bror, mina svärföräldrar samt svägerskan med sin sambo... älskar att få säga så... ❤️

Hon har funnit kärleken och de flyttar ihop nu!!! ❤️❤️❤️ Önskar så att Johan ser det och omfamnar dem med all sin kärlek... ❤️❤️❤️

Som Fylking ofta sa i radio: Full fart mot helgen!!!! 🤗🤗🤗

The perfect man!! 😂

Detta ämne har jag pratat om tidigare men jag har inte blivit mer klok för det... har inte hittat svaren på mina frågor och funderingar...
Vad vill vi egentligen med livet...? Usch, en tung fråga som för många är svår att svara på... för man kanske inte har en aning om vad man söker... 😉

Eller så vet man som jag, exakt vad man vill ha... känner igen det som Amen i kyrkan men finner det inte någonstans... eller så finner man det men är ensam om känslorna för den andra har än inte upptäckt att den tänkt lite fel... 🤔

Kanske för att alla bra män redan är upptagna...? De är troligen lyckliga i sina relationer och har ingen tanke på att byta ned sig... eller byta upp sig för de har insett att gräset inte är grönare på andra sidan... så vida inte grannen har vattnat sin gräsmatta eller landningsbana... fast då är nog inte grannens partner alls intresserad av att byta... just av den enkla anledningen... bevattningen är ingenting som husägaren har sparat på trots torra perioder... 😂

Eller är det för att min önskelista inte går att uppfylla längre...?Kan det bero på att jag inte vill datea en 23-åring som fortfarande är formbar... en som inte har lagt till sig med en massa olater eller som faktiskt har egna krav på sin motståndare...? (fast så heter det kanske inte... ) sin partner låter bättre... 

Vad har vi för alternativ där ute..? 

De dansanta som är mer aktiva än andra... de går av dansgolvet, ser sin chans, tar den och flyger i väg med sin nya partner ut på dansgolvet... Sedan kramar de om partnern efter avslutad dans, letar upp en ny och går sedan hem på kvällen/natten... nöjd... oftast lite hög av dansglädje... där handlar det till 90% om dans och gemenskap... dessa herrar är troligen inte ute efter ett shag eller ett förhållande...

Sedan har vi de andra... som står vid sidan dansgolvet och tittar på de som roar sig och/eller dansar...De som aldrig kommer fram till dansgolvet... eller i alla fall med den som de vill dansa med... den speciella person som de fluktat efter hela kvällen....De går hem ensamma den kvällen eller så är de just de som tio i två grabbar tag i ett offer att förföra sent på kvällen för att slippa ligga ensam mellan lakanen även denna kväll...

Vi har dom som är säkra på sig själva... glänser där i baren och känner halva bygget... de som varit ute i svängen ett tag... de som har detta dansgolv som sitt "vardagsrum"... det är bara soffan som saknas... De flirtar hejdlöst, kollar in alla som finns där, spelar ett spel som bara de kan... De flesta har nog OS-guld i den grenen... "Flirt med snygg brud"... De går hem med olika brudar var och varannan helg... kväll... eller ibland till och med samma brud... men det blir sällan någonting mer än ett one-night-stand... för de lever det eviga singellivet och trivs bra med det... kanske att de får upprepa besöken på SDD mottagningen lite oftare än andra... 

Till sist har vi dom som klassas in i min grupp... vi som inte har en aning om något och fattar nada... 😂Vi som inte ser signaler... och skulle vi se någon typ av signal så vet vi inte hur vi ska tolka den... har inte den blekaste aning om vad den betyder...å jag arbetar som tolk till vardags... att tolka människor är min profession, dock från svenskt teckenspråk till talad svenska och vice versa... Är det "bara" en vänskaplig blick/kram eller är det något mer...? Ler de för att det är roligt att dansa, flirtar de för att det liksom ingår i musiken och dansen...? Tryckte han mig lite närmre i foxen eller inbillade jag mig bara... men just det, fox är bara dans... det har jag just lärt mig... även om det ser ut vissa ser ut som de har sex ståendes... bland alla andra... Hur vet jag när dansen övergår till något annat? När ska jag fatta att han vill någonting mer..?

Jag har kommit till den sitsen där männen faktiskt måste ta sitt ansvar och säga vad de vill... för som jag har påtalat tidigare så har min magkänsla tagit semester... på obestämd tid...  Vilka regler ska man följa i detta spel...? Ska man spela svårflirtad...? Ska man låtsas att man inte är intresserad och i så fall, hur länge då...? När ska man visa alla kort... sitt rätta jag...? Eller ska man fortsätta "lura" dem att tro att jag inte är en cool, självständig kvinna som har några planer på en framtid tillsammans med någon...? Ska man bara låtsas att man är ett tillfälligt objekt som inte har några krav på den man ligger med...? Inte ens ett papper från SDD-mottagningen...

 

För nog är det många av oss som har känt denna örfil: "Du är så härlig och ärlig, så vild och fartfläktig... uppfriskande och händig... det tänder mig... men nu är du lite för ivrig och alldeles för självständig så tack och adjö... "

Jo, rå så att... Been there, done that...

Finns det något värre än att stå med förbundna ögon, inte ha en aning om vart man är... misstänka att man står vid "kanten av en ravin" och inte veta om någon kommer putta ned en eller inte...? 

Ja, kanske det ... Är det värre att hänga i ett snöre över lejongropen och veta att just det snöret, kommer när som helst gå av pga ens tyngd... ? Leva i blindo eller få en svidande örfil....?Tanken att leva i en relation där man inte får komma till sin fulla rätt, där man hela tiden måste tänka på vad man säger och gör... i rädsla av att inte bli älskad för den man egentligen är... den tanken lockar inte mig speciellt men att leva ensam för man inte är "anpassningsbar"... för att man är för intensiv och vill då för mycket... för att man har ett mål med livet och vågar uttrycka det, ja det verkar vara livsfarligt... 

Frågar ni mig vad man ska göra så säger jag: 

ONLY GOD KNOWS!!!!

Det är nu ni kommer med alla peppande uttryck: Det finns massor av villiga och trevliga kandidater där ute... Förlorar du en står det tusen åter... Han var inget för dig, du är värd så mycket mer... Vänta du, det kommer någon som uppskattar dina kvaliteter... Sluta leta, när du minst anar kommer han stå där... 

(För att inte låta så himla sexistisk så kan man applicera detta på kvinnor också... )

Psyket nästa...?

Den sista tiden har jag varit så gräsligt stressad... jag är livrädd att återvända till utmattningens svarta träsk... 😒

Fast samtidigt så är jag glad och mår ganska hyfsat... 😃

Det är just den där biten med planering som inte går så bra men å andra sidan aldrig har det varit min starka sida... någonsin... never ever faktiskt... En teflonpanna har mer fäste än vad jag har... 😉

Jag vill så mycket och tror mig ha kraft till allt... Livet erbjuder så fantastiskt mycket roligt... dock även några små mindre skojsiga delar som har en förmåga att stjäla bitar av den kraft som jag får av allt det positiva jag gör... 😏

Det här med att vara singel har ju sina fördelar... jag har nästan hur mycket egen tid som helst... 😁

Jag kan ligga i soffan en hel kväll om jag vill, jag kan servera macka till kvällmat om jag vill eftersom barnen sällan är hemma när jag är hungrig... eller så kan jag spetsa till det hela och göra en plock-tallrik och bjuda över någon vän... 💚

Jag får bestämma filmen jag ska se och jag ingen klagar när jag frottera och nördar ned mig i alla serier på Netflix/Viaplay... med virkningen bredvid...

Ingen stjäl mina kuddar... jo, nu ljög jag... de försvinner hela tiden... men ingen sparkar på mig under natten när jag snarkar till lite vid förkylning... eller när astman tar över andningen... 

Ingen klagar på att jag är en total katastrof när det gäller att plocka in mina kläder i sovrummet...
Jag får vara ute sent, om jag vill... så många saker som jag bara njuter av... ☺️☺️☺️

Men jag har aldrig stuckit under stol med att jag inte är en solo-människa... jag behöver en co-pilot... vill gärna dela glädje och sorg med någon... 

Det som är lite fränt med singellivet är att just nu så har jag flera co-pilots... men nej, inte som många av er nu tänker... 

Go Sarah, Go Sarah!!! MILF!!! Hon kör flera samtidigt... !!! 😂😂😂

Nja, det var inte riktigt så jag menade... 😂

Det är inte min grej... Jag fiskar inte i flera sjöar samtidigt... visst är det kul att få napp men de ska rensas också... fångsten... och tas hand om... 

 😉

Det jag menar är att jag har många vänner jag pratar med... många underbara, fina människor som finns där.... ❤️

Jag har ett gäng... "my crew" som finns där i vått och torrt... som älskar mig för den jag är och inte vill ändra på mig hela tiden... 

De finner konstigt nog ett nöje att umgås med mig... troligen därför att det finns så många faults hos mig så de kan skratta hela kvällen... 😂

Jag är ju aningens spontan och väldigt impulsiv... i den rätta miljön... i "fel" miljö så kan även jag bli blyg och tillbakadragen... Tro mig, det händer.... inte så ofta men det händer... 😏

De är mina co-pilots... ❤️

De kan ge mig nästan allt... men bara nästan 😉

Var tillbaka till Gestaltstudion idag och fick världens varmaste kram!!! ❤️

Älskade Kristina som har funnits i mitt liv sedan den 20 mars 2014... (nu fick jag tänka till vilket datum det var Johan dog... !! Det var en skum känsla, det vill jag lova.... 😳)

Att få sitta ned i den lokal som jag tillbringat så mycket tid i under 2014-2016... ja, det kändes som att komma hem... inte alls jobbigt men starka minnen...

Andas och landa i kroppen igen... hitta min inre röst... vart i kroppen sitter allt som hänt sedan jag slutade i sorgegruppen i våras... 

Vart sitter alla människor och hur känns det... 😏
Gör det ont? Hur gör det ont? Känns det bra? Hur känns det bra? Pirrar det? Vart pirrar det?
Hur gör jag och vad är det jag behöver för att känna mig trygg och säker...? Hur blir jag när jag blir osäker..? Kan denna kvinna bli osäker...??

OMG, JAAA, DET KAN HON!!! Hon blir skitdryg .... 😁😁😁

Eftersom Gestaltstudion jobbar med gestaltning så kom det givetvis en sådan del in i dagens session... Jag fick ställa upp de människor som står i förgrunden av mitt liv i dag, och placera ut dem runt mig...

Jag valde figurer och saker som fick mig att tänka på dessa individer... placerade mig själv i mitten och dem runt omkring...

Låter så enkelt och kanske lite humbug-aktigt men när jag sedan ställer mig över den vackra kvinnliga staty jag valt som mig själv, känner jag direkt att vissa av de andra figurerna står fel... 😳

Med foten flyttar jag bort fjärrkontrollen, en bit bort men ändå så står den i vägen... skjuter försiktigt bak nallen lite... som ett stöd mer än en belastning... ljuset i lyktan är tänt... Här finns inga rätt eller fel, bara känslor och tankar... ❤️

Ni som har gjort detta känner igen er, ni vet jag försöker beskriva... Känslan är helt magiskt när man inser vad vissa personer gör med en... hur man känner inuti när man tänker på dem och sedan kunna formulera känslorna till ord och vart i kroppen de finns... Ler jag? Skrattar jag? Drar magen ihop sig av sorg? Blir jag ledsen? Pirrar det...? 

En skön sittning med Kristina vill jag lova... Ibland blir man helt slut av en sådan timma men idag fick jag energi och boostning som jag verkligen behöver i mitt liv... för att fortsätta hålla kursen, behålla styrningen över denna ljuvliga skuta... ❤️

Dagens musik: 

https://open.spotify.com/track/5q7m9B65hPSPKDyXe7s3Jf

Nästan som förr...

Söndagsmiddag hos svärföräldrarna var standard i vår familj för ett par år sedan... i alla fall på våren när båten skulle göras iordning... Den båten vi hade då, Catara af Långbyn stod på sin vintercamping där och det var förträffligt perfekt..!! Umgänge med släkten samtidigt som vi fick en chans att jobba och färdigställa båten inför kommande sommar... samtidigt som det serverades god mat och påfyllnad av bensin i 4-hjulningarna... 😉

Vi visste alla att detta skulle ändras under 2014 men kanske inte av dem orsak som blev... 😔

Vi hade sålt vår båt och köpt en annan... några år äldre men aningens större vilket gjorde att vi inte länge kunde transportera båten utan specialtransport... Hon skulle komma att stå nere i hamnen hela vintern... så de spontana träffarna hemma hos svärföräldrarna skulle minska... 

Tyvärr har vi varit gräsligt dåliga på att åka dit... eller jag måste säga att jag har varit sämst på det... 

Det blev en av mina utvecklingsområden efter att jag varit hos min coach... att få till bestämda söndagsmiddagar hos dem... bara winn winn för oss alla...

I söndags satt vi ned alla runt bordet i vardagsrummet och njöt av svärmors goda mat... Hela familjen var med + 2... ja, jag hade då ingen + 1 😉 utan det var flickvän och ett extra barn som fick nöjet att umgås med familjen Emilsson... 😄

Det var nästan som förr... samma galna diskussioner mellan svägerskan och Johan fast nu var det en av grabbarna som stod som motpart denna måltid... 

Mina svärföräldrar är nog bland de bästa på jorden... jag valde helt rätt man när jag fick dem på köpet..!!! ❤️

De finns där alla dagar i veckan, blir glada när jag tittar in, de håller "ungdomsgård" ute i verkstaden där killarna med sina vänner mekar allt från A-traktorer till moppar... Farfar hsr världens bästa lokaler och han är där mellan varven och kommer med goda råd, hjälper till men även kräver att de ska städa efter sig... ❤️

De låter dem vara unga men har också tydliga gränser...

Denna söndag bjöd mellanbarnet på undervisning i kaniners fortplantningsförmåga genom ett Youtube-klipp... medlemmarna runt bordet dog nästan av skratt... 😂 men det kommer ingen pryd förmaning utan istället skrattar farmor och farfar med oss alla andra... 

Sedan står vi i fönstret och ser hur mellangrabben leker med 4-hjulningen... precis som de gjorde för några år sedan... varje helg... ute på gärdet nedanför boningshuset... 

Runt, runt i de lövhögar som lagts ut där... skapar runda spår bland blasten simfena kvar efter skörden... 

Så självsäker, så lycklig man kan vara... ❤️

När han sedan, på vägen hem, ber storebror om hjälpa att fixa till A-traktorn som står och väntar på lillebror på farfars gård värms mitt hjärta...!!! 

De pratar med varandra, de slåss inte... de har vuxit till sig... 

Vi har nog lyckats, jag och Johan, trots allt... ❤️

Vi har lyckats skapa tre olika individer som kommer att klara sig bra i livet... har de varandra så kommer de kunna fixa allt... ❤️

https://open.spotify.com/track/6mTnbyE5dsvXksrL86EbJU

Ett spontant inlägg med svängar åt alla håll o kanter....

Mitt i det singla liv jag lever kliver verkligheten på... ganska ofta faktiskt... 😉 och med en kraft som jag undrar var den kommer ifrån... hur länge ska man kunna klara av alla livets mindre positiva påfund och jävligeheter...? När ska det vända och jag får surfa fram på en räkmacka resten av livet..? 😏

Är det för att just jag klarar av det...? Att jag inte får mer på mina axlar än vad jag klarar av...? 🤔

Då undrar jag... rätt ofta är jag rädd, när är smärtgränsen nådd...??? 

För det finns dagar när tvivlet är otroligt starkt och viljan är långt borta... men så svänger berg o dalbanan kraftig... man håller i sig och följer med och där, borta efter tunneln ser man ett ljus... mörkret backar och glädjen breder ut sig... tar över... får tvivlen att dränka sig i det ljus som en kram kan innebära... en vinkning... ett fint ord... en dröm... en annans dröm 😉... eller en mysig bild från någon... ☺️

Eller bara det att stanna upp och insupa Långbyn när den är som vackrast... solen har gått upp, blänker i Långens stilla vatten... det är lugnt och så vackert och här bor jag!!! 

I'm blessed!!! 💕

Sen ser man brevet från sin älskade och saknade man...!!! ❤️Det som hänger i hallen... med klädnypan med texten "älskar dig pappa"... ❤️

Då kommer tårarna fast leendet sitter på läpparna... ❤️det är ju inte sådana tårar som föll för ett år sedan... dessa har en annan innebörd... 😔

Jag har just bett honom om kraft att se igenom all den skit som den senaste månaden jäcklat mig... bett om kraft att vara den modiga kvinna han fick mig en gång att bli... undrar om han sitter och fikar där uppe med Bestemor för det känns inte som han lyssnar... 😂

Kanske jag måste reda ut detta liv ensam... utan hans stöd och hjälp... för det är ju mitt liv vi pratar om nu... livet "Sarah Emilsson"... ståendes på egna ben med mina gudomliga barn vid min sida... ❤️ eller ja, de är ju sällan hemma men de finns där... när pengarna är slut, när matlådan behöver förberedas, när dieseln är slut i den andra bilen eller reservdelar behövs... när man behöver bli toppad sent på kvällen... när bussen inte går längre... eller faktiskt när de bara vill prata... ❤️

Rollen som mamma kommer jag alltid att ha... den kommer man liksom inte ifrån... och det vill jag absolut inte heller..!!! ❤️

Så länge mina barn vill ha mig där så finns jag där... och även när de inte vill det så kommer jag finnas där... inte smygandes men som ett stöd när det skiter sig... för det kommer det att göra... för oss alla... 

Frågan är bara hur man hjälper dem att gå vidare... visare och med lätt ryggsäck UTAN att ha sopat det under mattan... för då blir det bara dramor av allt... å dramaqueens har vi tillräckligt med i världen... 

Sen är det skillnad på att välja sina strider och att illa fly och dåligt fäkta.... 😉

I dag blev det ett väldigt spontant inlägg i denna singla kvinnas liv... det blev AW med Arvingarna i kväll med mycket dans och många dofter... 😂

Skratt, vänner och en massa kroppar som rör sig till musiken... ibland nära varandra, ibland på avstånd och ibland till och med bara med sig själv... 😍

Att få dansa till musiken är så frigörande och terapeutiskt... kan man samtidigt le och skratta så blir det nästan som... ja, perfekt... ☺️

När man är en känslomänniska som jag, de luxe, så svänger livet lika snabbt som dörrarna på en amerikansk saloon... 😂

Tårar i badbaljan, framkallade av känslomässig musik, tankar på förr, längtan till något nytt... minnen som forfarande är starka men "oönskade" ... sedan plötsligt bryter jag ut i skratt och pratar med mig själv, kollar in rumpan i spegeln och kan höra, minnas Johans skratt, hans händer på en annan, lite rundare rumpa... 😂 

Saknar hans bekräftelse mest hela tiden... vad beroende man kan bli och vad viktigt det är att se varandra... 😄Han var klockren på det, jag mindre duktig... 

Summa sumarum: 

"Bryt ihop och kom igen"... eller som älskade mamma säger: älta men sen släng skiten över axeln och gå vidare... ❤️

Dagens musik får bli en annan Sarah... Vilken pipa...!!!! 

Det är tur att den är stark och mörk så den döljer min sexiga, astmaröst denna råa men fina oktober dag... 

https://open.spotify.com/track/4ChQFigZqZv3ICKkgSY5Lw

Ordets makt...

För en lång tid sedan sa en vän att man kan missbruka kontakter... missbruka sina vänner... Jag har skrivit om det i Änkans öppna bok en gång och nu tar jag upp det igen för det är så sant...

Man kan missbruka sina kontakter... det blir som ett substitut istället för att känna och landa... I måttlig mängd är det bra med vänner och kontakter men ibland kan man lätt fasta i det, på samma sätt som när man bokar upp alla veckans dagar med aktiviteter för att slippa vara ensam med sig själv och sina tankar...

Jag står just nu och svajar lite på den linan... Vad är sunt och vad är mindre utvecklande...?
Den gränsdragningen är svår... det kan handla om överlevnad men det kan också finnas en risk att fastna i behovet av att döva smärtan och ångesten... 

När ångesten kryper på en och greppar tag i både mage och hjärta, ja, då är det hemskt lätt att skicka iväg ett sms till vännen som svarar rakare än ett långt vattenpass... 

Där får man lite guidning i sina dilemman i livet, där kan man bli stoppad att göra något mindre bra, som att ringa/sms:a en mindre lämplig person... 

Där får man svar på tal, vare sig man vill eller inte... men där får man också värme och vänskap... 

Man får diskutera, analysera och en chans att vakna till igen... få tillbaka livslusten och glädjen till de saker som FAKTISKT är bra... 💕
Bara för livet mellan varven sparkar på en så innebär inte det att allt är skit, piss och änkors klagan... Absolut inte... 😃

Mitt singelliv är toppen många stunder... långa stunder... och när känslan kryper på mig så försöker jag ta fram ett minne som är bra och som får följa med mig in i framtiden... byta ut det mindre bra till ett bättre, mer hållbart...

Tillbaka att utnyttja sina kontakter... eller rättare sagt missbruket av dem... Vad jag menar är att ibland övar jag mig på att inte ringa en vän... att inte kasta iväg ett sms/mess... att inte bekräfta min ensamhet med att söka kontakt... att istället våga vara med mig själv.... 🙄

För grejen, tror jag, är att om jag inte orkar vara med mig själv, vem faan ska då orka med det...? Jag hänger ju med mig själv 24/7 365 dagar om året... 😏

En person som jag fick möjlighet att umgås med under sommaren fick mig att se ordets påverkan och betydelse... att skoja, som jag gjorde, och sa att jag var en dum blondin påverkade mig mer än vad jag trodde... 

När jag bytte ut det till en smart och ibland sexig blondin rätades ryggen, axlarna åkte bakåt och jag blev plötsligt en mer stark kvinna i sina bästa år... en som faktiskt tyckte att hon var fin och dög...

Nu har jag trillat dit igen... ordets makt har tagit över i flera bemärkelser... Dels i behovet att hela tiden prata med vänner och som sagt, makten att påverka självförtroendet med ordet...
Bara för någon ansåg att jag inte dög betyder egentligen bara att vi två inte var kompatibla med varandra... inte att jag var fett dålig... eller att jag var ful som stryk.... eller att jag inte var tillräckligt bra...
Herregud, vad många ord jag kan komma på att jag har sagt till mig själv när det faktiskt inte handlade om det... men vad snabb man kan vara att slå och sparka på sig själv... 😏

Visst kan jag anpassa mig, det måste man i en relation men inte F tänker jag ändra på Sarah... 

Det är väl ändå henne "de" ser först, den starka Sarah med skinn på näsan... hon som är rapp i käften och vågar vara tuff... virvelvinden... det är väl troligen henne de "faller" för... att de sedan, när de kommer nära, inser att hon är en riktig gullegris som har ett stort hjärta... om man bara är ärlig och sann... det är en helt annan story... 😉 men det är också då de kan se mina brister, mina flosses... Jag är då inte perfekt... har ett humör som inte går av för hackor... 😔

Man kan och kommer göra fel och alla har vi brister, där kommer anpassningen in... 
Älskar man någon så får man ju älska hela paketet, så att säga... 😉 

Man får ta de mindre bra sakerna med de större, fantastiska delarna av personen... men man kan inte kräva att en person ska ändra på sin grund... om man inte själv vill... 🤔

Veckans läxa: 

Missbruka mindre men älska mer... jaga inte men var öppen för framtiden... se de personer som är viktiga och skala bort energitjuvarna... ta men ge tillbaka... lyssna men våga tala fritt och öppet... ❤️

Vägledning i livet... ❤️

Vägledning behöver man i livet när man kommer fram till en korsning som är lika stor som rondellen vid Triumfbågen,... när vägarna ut ser nästan likadana ut och man inte har styrfart... när man inte har en aning som vilken av utfarterna leder till ens framtid... vilken man ska ta för att det ska bli rätt...

Då behöver man få landa och tänka... tänka bra tankar... inga destruktiva tankar som bara drar ned en i mörkret... inte minnas sådant som inte för en framåt...

Istället behöver man få vägledning tillbaka in i ljuset, in tillbaka i livet... 

Hittar sina egna tankar, sina rätta svar som finns där inne i tromben... 😔 

Ta fram svaren som gömt sig bakom alla fantastiska känslor som vaknat till liv... men som också gör det svårt att släppa taget och kliva framåt... utan att ta med sig det mörka...

Det är en hemsk känsla att tappa sig själv och inte veta vilket ben man ska stå på... jag har gjort det flera gånger de senaste 2 1/2 året... alldeles för många gånger... vet att man då måste backa och finna sig själv... 😔
När kropp, hjärta och själ vill en sak men hjärnan skriker:

STOPP!!!! Stanna och tänk!!! 

Men man ignorerar alla signaler och kör på... man tror att man har allt under kontroll... man vet vad man känner och vill inte missa den rätta avfarten men så hamnar man ändå mitt i rusningstrafiken på Place Charles de Gaulle...
Man försöker väja för alla galna fransmän som tutar och kör galet fort... man står där och känner luftdraget från alla bilarna som passerar dödligt nära,... plötsligt står man där utan bil som skydd... inga barriärer mellan fransmännen och sig själv... känslorna ligger utan på kroppen och man är alldeles blottad...

Genom träningen och genom en plan kommer jag att landa rätt... det tar bara lite tid att programmera om hjärnan så den tänker rätt...  Jag påstår dock inte att det är lätt... 😔 jag har svårt att "bara" stänga av så det får ta den tid det tar men jag tänker inte sluta leva för det... 

Jag gör saker som jag vill, bakar och tar mig förbi alla hinder som minnen skapar under vägens gång... dansar och umgås med mina fantastiska vänner, män som kvinnor... ❤️

Jag tar tillbaka mitt liv som jag gjort många gånger förr... släpper minnena och alla texter som fastnat på näthinnan...
De tillhör inte framtiden... det gör jag och min familj... jag och mina barn... ❤️

Nu fick jag hjälp... att stanna och ta tag i min ryggsäck... Rensa och inse vad jag behöver för att vara lycklig... vem och vilka som ska bort och vilka som ska prioriteras högre... vart mitt fokus ska ligga...

Hitta kärleken till mig själv... Älska Sarah... ❤️
Jag och min barn är den nya framtiden och vi behöver hitta tillbaka till varandra igen... vi fyra... ❤️

En hyllning till Sarah, den fantastiska kvinna som har tagit sig upp få fötter efter den tsunami och tromb hon fastnat i... rest sig upp och lärt sig ändra livet och lärt sig leva på ett nytt annorlunda sätt. En hyllning till någon som slutat sparka på sig själv, som står upp för sig själv när andra tar henne för givet, väljer bort henne för andra saker. Detta är början på något nytt... ett liv med henne. ❤️

https://open.spotify.com/track/4KqddxIZF8uY02lu8qHbzx

Vind i håret och solen värmer men kallt är det ändå....

Solen skiner, det blåser härligt... löven virvlar i vinden... 

Jag satte mig just ute i min trädgård som jag totalt har ignorerat i flera veckor... månader om jag ska vara riktigt ärlig... lusten har inte riktigt infunnit sig... 🙄

Nu när jag har klippt gräset, rensat i sålådorna på baksidan och tagit bort tistlarna som slagits om plats med rosorna på framsidan så fattar jag inte varför jag inte har kommit mig för att dra på mig handskarna och ge mig ut i min en gång fina oas...? 😳

Det är ju sååååå skönt och mediterande att arbeta med kroppen och få se resultatet ganska omgående... 💕

Jag inser att jag har tappat bort mig själv den sista tiden, lurat in mig själv i en värld där jag inte hör hemma... 🤔 

Förlorat fotfästet kan man nog säga... 😔

En "tung" dag för Sarah Emilsson har det varit med många känslor, tårar och önskningar om ett bättre liv... men med hjälpa av träning och fantastiska vänner har den gått bra, trots allt... den är dock inte slut än... 😉

Jag har fått perspektiv på min vardag, på mitt liv och på mig själv... ❤️

Genom dessa otroliga samtal som faktiskt har pågått hela dagen men i olika konstalationer så har jag fått chansen att se på mig själv från andras perspektiv...

 

Hur har just jag lyckats få sådana otroliga vänner...?!?!?!?! 😍😍😍😍

Vänner som är så raka och ärliga att det ibland känns som en käftsmäll... 😂 men skulle jag vilja ha det på något annat sätt...? 

Nej, för vem vill ha dolda agendor och halvsanningar...? Ja, inte jag i alla fall... 😏

Det gör ont att dra av ett plåster... vare sig man gör det långsamt eller snabbt... Skillnaden är hur länge smärtan sitter i... 

Ibland behöver ett sår ligga öppet för att torka och läka... ibland behöver man skydda såret mot infektion och smuts... ibland måste man tvätta av det och lägga om det igen... ibland behövs det dräneras så det kan läka inifrån... 😔

Genom dagens olika samtal och underbar countrymusik som kommit att ligga mig så varmt om hjärtat, så har jag landat en aning även om det inte finns en snabb lösning på min "problem"... önskan om ett bättre liv... 😏

Önskar ibland att livet verkligen var som en gammal grusväg som man kan sladda när det har blivit för mycket gropar så det är rent av svårt att komma fram... 

Vissa gör i och för sig så i livet... sladdar vägen och fortsätter framåt utan större dilemman... sopar skiten under mattan, så att säga... 😉

Andra saktar ned farten och undviker vissa gropar medan man tittar ner i andra... Kanske finns det ett syfte med vissa gropar men inte med andra... 🤔 eller så kommer man på senare i livet varför man landade med punktering i just den gropen... varför man fick punka just där och då... 😔

Lärdom kan komma snabbt som genom ett bålgetingstick som gör ont på en gång eller så är det som ett fästingbett, man upptäcker det sent... när den röda ringen visar sig... förhoppningsvis får man bara borrelia och inte hjärnhinneinflammation... 😏

Här ute i min trädgård känner jag in kroppen... varje liten del från tårna upp till huvudet, fingrarna och axlarna, mina ben som fick sig en rejäl omgång i morse på gymmet... Jag försöker vara här och nu... inte älta vad som hänt trots att min hjärna jobbar med bilder och textminnen... 😩

(Hur kommer det sig att jag kan glömma koden till min telefon men kan komma ihåg en textrad som skickades för månader sedan...? 😏)

Sa för en tid sedan till en go vän att jag att jag njuter av mitt liv och är lycklig... det stämmer ganska bra trots dagens fru dysterkvist...

För hur många går igenom livet med ett konstant leende...? 

Vissa kanske tror att jag gör det, virvelvinden Sarah som alltid ler... 😉 men även vissa diamanter har sina "flosses"... 😉 

Inga diamanter är perfekta från början... De klyvs, de slipas och poleras och oftast sätts de i kombination med andra stenar, guld eller silver... 💍 tills de blir perfekta. 

Men vad är ett perfekt liv...? Det vi alla jagar... 🤔

Ja, som jag har funderat på det genom åren... 

Hade Johan och jag ett "perfekt" förhållande...? 

Många tyckte det, trodde det och visst i hela friden var jag lycklig... de flesta dagar av våra 18 år... men det var tufft vissa tider och jag är fortfarande fascinerad att vi "överlevde" och fortsatte vår resa som vi gjorde... Men perfekt liv hade vi då verkligen inte... 

Vi la ned mycket tid och möda på att få det att fungera... 

Många tycker kanske att det är lättare att ge upp... 

I dag med facit i hand så säger jag bara: Aldrig i hela helvete!!! För livet som singel är då inte det lättaste... 😂 

Det är lättare att kämpa och hålla elden brinnande än att tälja till lagom stora pinnar för att få igång en ny brasa från grunden...😉

Vad är definitionen på perfekt...?

Enligt SAOL, svenska akademins ordlista, så betyder det fulländad, utmärkt... 

Hur ska man kunna applicera det på ett förhållande...? Skiljer det inte sig...? Beror det inte på oss människor och vem vi är tillsammans med...? 

Kemi och passion... 

Vad är det vi hela tiden strävar efter...? Vad är det vi vill ha ut av livet...? 

På den frågan finns det nog lika många svar som det finns människor på jorden... Ett barn som svälter vill bara ha mat, vatten och sömn... trygghet runt omkring sig... 

Ett barn som bor här vill hänga med sina vänner, sova hos flickvännen fast det är skolvecka... vara en i gänget... 

En vuxen kvinna i ett outvecklat land kanske är nöjd med en man som försörjer henne, ger henne och barnen mat på bordet och inte slår henne... känna trygghet... 

En kvinna som bor här kanske vill ha det omtapetserat varannat år, nya handdukar som matchar badrumsmattan... 

Eller kanske så är hon helt nöjd att bara hålla handen, känna hur den andras finger smeker insidan på min hand... sitta bredvid någon i soffan och bara vara... lägga sig bredvid den man tycker om, få känna pirret, få känna armen om sig när man somnar... få lite närhet... vara vald som nummer ett... ❤️

Alla har vi olika önskemål här i livet och det är väl just det som gör allt svårt... hur ska man veta när det är rätt eller när det är helt galet fel...? 

Ibland får man syna den andras hand, antingen vinner man eller så förlorar man... men satsar man inte så kan man heller inte vinna högvinsten... 

Det gör ont att förlora men man har i alla fall vågat sig utanför sin trygghet och det ger, i mina ögon, möjlighet till ny kunskap... chans att utvecklas... 

Jag väljer att se på livets glädjeämnen istället för att fastna i den negativa spiral som omger oss... det betyder dock inte att allt går i dur hela tiden... mörkret närmar sig mig också många och ibland långa stunder... 😔

Jag är en känlsomänniska som reagerar och känner, som gråter och skrattar, som blir ledsen och arg men jag älskar av hela mitt hjärta...!!! 

Det ser jag som en styrka, inte en svaghet... ❤️

För då får man, intalar jag mig, så fina vänner som jag har... ❤️

I vått och torrt finns ni där... IRL, i telefonen, på sms, på Fejjan och på Messenger... och jag älskar er... ❤️ eller som jag nyss lärt mig... 

Love You to the moon and back ❤️