Under de senaste åren har jag blivit mer känslig och mer andlig än innan... tror på att ödet styr ganska mycket i våra liv...
En del säger att vi styr och bestämmer över våra liv och visst ligger det en sanning i det men det finns dock en överhet som sätter ramarna...
För annars skulle vi eliminera allt elände och mörka saker i våra liv...
Johan skulle inte vara död, Anna skulle inte ha fått bröstcancer och Donald Trumph skulle inte få vara presidentkandidat... skämt å sida, vi skulle inte ha ett liv som vi har idag om vi alla kunde själva välja hur utgången skulle bli...
Det vi kan göra är att styra våra egna insatser... vad vi väljer att ta med i våra ryggsäckar eller trunkar som vi dras med genom livet... vi står för de val vi gör... vi borde ta mer ansvar för vårt eget handlande och inte alltid lägga över allt på andra...
Fick jag bestämma 100% över mitt liv så skulle det se annorlunda ut, det är jag helt säker på...
Då skulle Johan leva och vi hade fortsatt med vårt liv... samtidigt, då skulle jag inte ha en underbar vän som finns i vått och torrt... då skulle jag troligen inte buggat och lära känna er alla där... ❤️då skulle jag inte ha sprungit in i en de mest passionerade människa jag tror jag någonsin träffat, en man som har drömmar om sitt liv och försöker se till att få dem uppfyllda... väldigt lik en man som lämnade oss i förtvivlan...
Mitt liv skulle ha varit alldeles underbart jobbigt som ett liv nog ska vara men jag blir väldigt tvådelad i vad jag skulle ha valt... om jag var tvungen att välja om... eller inte...
Självklart skulle jag ha valt att barnens pappa fanns kvar i livet och att min man fanns bredvid mig... ❤️men nu får vi inte välja vilka vi ska träffa och möta i våra liv... vilka olika helveten vi ska ta oss igenom...
Jag känner mig åter ödmjuk inför livet men får ofta stanna upp och resonera med mig själv... i mångt och mycket...
Jag tappar inte håret på grund av cellgifter eller har ångest därför att jag inte vet om jag kommer överleva min cancer... för jag är frisk... ja, några kanske protesterar nu... 😉
Jag har ingen allvarlig sjukdom mer än det som kallas för livets olika mödor så som tjocka lår, en mage som ser ut som den gör efter tre stora graviditetsmagar, ett självförtroende som åker berg och dalbana, ett hjärta som bara vill bli älskad för den jag är...
I-landsproblem i relation med vad många av er andra går igenom men jag måste leva mitt liv med mina olika ingredienser...
Jag fick stanna upp i helgen och söka efter min kompass igen... samtidigt fick jag ta fram God Tolksed för att se om jag kunde hitta några tips om hur man tolkar alla signaler där ute på stadens krogar... 😉
Jag är så lost så slår man upp försvunnen på Wikipedia så är det troligen en bild på mig där... med lockigt hår och röda glasögon... en snygg blondin som ser ut som ett frågetecken...
Men ödet vill nog att jag ska stanna upp eftersom jag först skickade ett mess till fel person... 😱
"kom och hämta mig 😍😍😍"
😂
Det blev inte som jag hade tänkt men det blev bra ändå... kanske rent ut av bättre... 🤔
Jag fick tillbaka en vän som jag saknat enormt mycket... ❤️
Så ödet kanske har en plan för oss som vi inte förstår alla gånger...
Det är kanske någon konstig mening med att jag blir dissad om och om igen... jag måste lära mig något om mig själv varje gång... eller så har jag bara inte träffar rätt än... ödet har inte låtit honom krossa min väg än... eller så har vi träffats men tiden är inte vår... än... 😔
Fram tills dess så äger jag mitt liv... eller i alla fall de delar som jag kan påverka genom mina val jag gör... att göra medvetna val... allt från att stå utanför en mans dörr kl 8 en fredag eller att chatta med min vän framtills hennes dotter har kommit hem, hel och ren... ❤️
Nu ska jag virvla iväg med Danny i öronen... denna låt gör mig glad och jag vill bara dansa... ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar